Öli Belgien del III-Homoerotisk efterfest

På programmet stod en dagsutflykt till min favoritstad (i Europa) Brügge. Vi tog tåget från Gare du nord. Det gick inte fort, men vi tröstade oss med lite faro och Leffe 9°.
Vi gick igenom den vackra staden upp till De kuppe på Kuiperstraat. De övriga var ganska hungriga, men de hade ingen mat. De gick och åt på något superturistigt ställe på Markt medan jag satte mig på uteserveringen (galet rökigt inne) med en Bacchus Frambozenbier
från Van honsebrouck (Kasteel); brunare än vad kriek brukar vara. Väldigt mycket hallonsaft över detta öl.
Kastaar från De block (Satan); luktar som en trött APA. Smakar lakrits, trä och Ahlgrens bilar.

Regnet vräkte ned när mina steg styrdes mot det relativt närbelägna Cambrinus där jag träffade de andra grabbarna igen. Nu hade även jag blivit hungrig och maten var fantastiskt god. För att undvika att få ännu en hjärna eller något ännu mer bisarrt på tallriken blev det ett säkert kort denna gång, spaghetti och köttfärssås.
Öl fanns det också.
Corsendonk tempelier från Du bocq; oerhört snyggt glas. ’’Mörkmaltig’’ arom, någon ton av groddar, belgojäst, hyfsat snäll. Passar galet bra till jordnötter.
Super des fagnes Griottes; ett riktigt barnöl (till barnmaten), mycket fruktsocker i aromen och smakar även snarlikt. Körsbär ska det föreställa.
Manten från Brouwkot; malt och glass i aromen, smakar mest malt. Lite som en dubbel med för låg alkoholhalt. Lite av ett bottennapp.
Sista ölet i denna underbara stad fick för denna gång bli Couckelaerschen doedel från Strubbe (Ichtegems) som var bärnstensfärgad med alldeles för mycket kolsyra (hur var smaken då?).

Tågresan tillbaka till Bryssel tycktes ta ännu längre tid, kanske för att vi inte drack någon öl. Vi gick denna gång av på Gare centrale. Einar och Jocke drog till Beerplanet och handlade, medan jag och Johan gick till Porte noire (även kallat Svarta katten, Svarte petter, Svarta borgen och Svarta natten) där en som det verkade väldigt kaotisk ölprovning försegick. Galet varmt, trångt och rökigt.
Ett par öl stod vi ut med i alla fall.
Owa från De zenne brouwerij; serveras i något som ser ut som en kaffekopp, aromen kan man inte säga något om då det mest luktar cigarettrök i lokalen. Metallisk, torr och allmänt otäck.
Troubadour obscura från The musketeers; lite brittisk barley wine över den, träig och riktigt tung.

Ännu mer regn fick vi på oss under vår promenad bort till Delirium. Jag åt en fantastiskt god men dyr våffla på vägen.
Då det ett par dagar tidigare hade varit relativt lite folk på översta våningen gick vi dit, men hela våningen var uthyrd. Så vi slog oss fram till baren på gatuplan istället. Galet trångt och helt klart den sämsta baren, bara fatöl. Ett par öl stod vi ut med i alla fall.
Det var för trångt för att anteckna något, här är vad som inmundigades i alla fall:
V cense från Jandrain-jandrenouille
Grognarde från Sainte hélène
Vi fick nog och gick ned en våning med tanken ’’det kan inte va’ sämre’’ vilket var mycket riktigt. Kylan strömmade ned utifrån gatan och öllistan var betydligt större. Einar och Jocke dök även upp och svingade ett par bägare.
Bersalis Kadet från Oud Beersel och Bersalis från samma brüggeri.
Sedan blev det snabbmat och taxi ’’hem’’.

Dagen efter åkte vi hem. På flygplatsen fanns som det gör i bra länder finöl att köpa med sig från taxfreeshopen. Tungt att släpa på så mycket.
En folköl hanns med till en macka. Jupiler Blue. Som vilken folköl som helst.
En resa som var mycket roligare än vad undertecknad hade kunnat föreställa sig.
Tack till samtliga inblandade.

Öli Belgien del II-Bryggeri nummer100!

Ungtupparna var slitna efter torsdagens övningar. Jag gick ut på stan och kollade runt lite, handlade och åt.
Till slut visade det sig att jag gått så långt att jag lika gärna kunde gå och handla öl på Beermania. 108 euro gick kalaset på. Det finns även en bar i butiken där man kan dricka det mesta som finns till salu.
Grabbarna hade till slut vaknat och även de kom och tog en öl. För min del blev det Mea culpa som är butikens egen bärs. Brygd av Van steenberge; en väldigt snäll, men ändå något spritig belgisk blond, metallisk.

Detta var inte vilken dag som helst, vi skulle nämligen åka till byn Lembeek för ett bryggeribesök på Boon. Det var inte vilket bryggeribesök som helst heller, mitt 100:e närmare bestämt (och antagligen det bästa hittills).
Vi blev inte guidade av vem som helst heller utan av självaste Frank Boon som guidade oss runt i sitt bryggeri/livsverk. Vi fick smaka lite överjäst öl först innan vi gick in i lagringsrummet för bryggeriets spontanjästaöl. Drygt hundra jättetunnor av trä i olika storlekar, jag tror de största var på 5000 liter. Den största ansamlingen av lambic i världen. Och där gick vi runt och njöt medan Frank pratade och hällde upp smakprov efter smakprov av olika öl i olika grader av mognad.

När vi var klara frågade han vad våra vidare planer för eftermiddagen/kvällen var.
Vi hade inte några direkta dylika. Så han skjutsade oss till 3 fonteinen (vars lambic Boon brygger, 3 fonteinen är ju som bekant ’’bara’’ en lambicblandare) där det bjöds på ost och charkuteritallrik samt 3 fonteinen Oude geuze från mitten av 90-talet vi fem delade på två 75:or.
Relativt snäll arom, syrlig en ton av köttbullar (!), torrare än väntat, tanniner? Lång nästan besk eftersmak.
Det var ett riktigt nypa-sig-i-armen-ögonblick.
Vi fick sedan skjuts tillbaka till stationen i Halle av Frank där vi kunde ta tåget tillbaka till Bryssel. Det var en eftermiddag av varumärkesvård vill jag lova! Att sedan Johan jobbar för Boon’s svenska importör hade säkert något att göra med att vi fick denna VIP-behandling. Hur som helst var vi alla hemskt tacksamma för att han tog sig så mycket tid för fyra nobodies (herr Tv-stjärnan får ursäkta) som oss.

När vi kom tillbaka till stan hyrde vi cyklar och hojade upp för vad som antagligen är Belgiens högsta berg för att komma till Moeder lambic. De har ingen mat där utan vi gick och åt på en restaurang vars ölsortiment skulle slås av vilken svensk fulkrog som helst.
Jupiler NA var faktiskt värre än vad alkoholfri öl brukar vara.
Till detta åt jag cervelle milanese eller panerad hjärna som vi säger här i Sverige. Obehaglig konsistens minst sagt.

Strax därpå var vi Moeder lambic med dess hemska musik och vänsterhipsters. En exotisk öl blev det i alla fall.
Cantillon Kriekenlambik(alltså inte Cantillon Kriek); elegant och inbjudande skum, pumpa och pepperkakor med obehaglig efterbeska.
Vi gick vidare till nästa ställe (som precis skulle stänga). Regnet strilade ned som det gjorde under alldeles för mycket av den här resan.

Istället blev det ett besök på Poechenellekelder, tvärs över gatan från Maneken pis. Ett mysigt ställe där vi satt tills det stängde.
Forestinne Primoria från Caracole; fruktigt ’’belgosöt’’ med smak av ingefära.
Lamoral tripel från Van den bossche (Pater lieven); Mycket kolsyra. Metallisk och torr.
Biere du mont saint aubert från Brunehaut (Saint-martin); söt och lite oxiderad.
Sedan blev det som vanligt en bulle hem.

Öli Belgien del I-Oh what a night

Bromma flygplats hade jag inte åkt från på 27 år. I torsdags var det dags igen med destination Bryssel. Övriga resenärer var TV-stjärnan, Jocke och Einar. Johan och jag började med lite grönöl hemma hos honom som uppvärmning. Inte lika gott som det låter.
Lite strul på flygplatsen i Belgien men i övrigt inga konstigheter på nedresan. Vi tog tåget in till Gare du nord med dess skyltfönsterluder. Hotellet låg ganska närbeläget.
Vi checkade in och gav oss sedan genast ut till Bier circus. Matmenyn passade inte de övriga utan de gick tvärs över gatan och åt istället. Jag satt kvar tog en ost och charkuteritallrik samt snackade med ett på väldigt trevliga chicagobor. En del öl blev det också:
Cazeau Saison; Väldigt ljus, typisk markerad ’’saisonbeska’’, ganska torr med smak av gummimadrass.
Ett bryggeri jag aldrig hört talas om var Hopperd. Deras Kameleon Amber inmundigades mellan tuggorna. Typisk halvmörk belgare med något metallisk eftersmak. Ingen höjdare.
Grabbarna kom tillbaka efter maten och tog ett par öl med oss.
50ºn-4ºe från Cantillon var som de flesta öl från detta bryggeri, men lite snällare inbillar jag mig.
Slutligen ett starkt fatöl från ännu ett okänt bryggeri Embrasse från De dochter van de korenaar; Äppeljuice i aromen alkoholen känns i smaken och en viss beska.

Sedan gick vi alla sex mot delirium. Fyra av oss kom fram…
Som tur var jag en av de fyra. De hade byggts på en ny våning på stället. Minst sagt välbehövligt. Vi var där uppe hela kvällen. Jag tror att det kallades The hoploft. Som namnet antyder var det inte inhemsk öl som gällde på den våningen utan mest amerikansk, dansk, italiensk och en och annan Brewdog. Där träffade vi ett annat amerikanskt par från New york som vi hängde med resten av kvällen. Inga anteckningar blev förda, men det var länge sedan jag hade så kul.
Följande öl intogs i alla fall:
Hornbeer Summer
Trentatre Ambrata från Birra del borgo
Port brewing Midnight sessions lager
En i vårt sällskap visade sina bulimiska färdigheter när vi drog vidare till något kebabhak innan det blev taxi tillbaka till hotellet.

Månaden's bolag september'10

Sickla verkar ha tagit in väldigt mycket av den senaste tidens nyheter och har där med haft månadens bästa utbud i länet för oss som inte pallar hänga på låset på Regeringsgatan utan är lite mer casual. Att det sedan går en buss hemifrån mig gör inte det hela sämre.

Otacksam

Under mina år på företaget jag jobbar på har jag lärt mig att de årliga firmafesterna ska men inte ha några större förväntningar på.
Det var nu några år sedan jag var på en dylik. Men i går var det dags. Det brukar alltid vara något tema som folk uppnuntras att klä sig efter,så även detta år. Nu var det Oktoberfest, eller för att citera åtskilliga kulturlösa kollegor:’’-Oktoberfesten i september?’’
Det var värre än jag hade kunnat drömma om. Har inte varit på Oktoberfest i München,men detta är vad jag tror fattades:
Fatöl
Öl från München
Långbänkar
Bord utan dukar
Bavarian beermaids
Lederhosen
Stora kringlor
Ölglas
Enliters-sejdlar
Senap
Weisswurst
Ompa-ompa-band
Utklätt band
Billig öl
Allt detta bjöd ett företag som förra året gjorde en vinst på 793000000:-förra året på.
Man får väl vara nöjd att få prinskorv med surkol antar jag.