Öl i Milwaukee del IX-Ett par bryggeripubar

Jag och en oerhört sliten medresenär tog oss ned till den obskyra bryggeripuben St francis brewery and restaurant en bit utanför stan. Christian åt mest och drack kaffe medan undertecknad jobbade mig igenom den trevlige bryggmästarens kreationer. Först Mariner nut brown ale; som cola i färgen, maltig med cigarettrök, vanilj i eftersmaken. Lite väl snäll.
Givem helles; väldigt ren smak om än något metallisk. Jag saknar den typiska brödigheten man brukar finna i tyska exempel på stilen.
Oktoberfest; ser ut som nyponsoppa. Torr, jordig med toner av blåbär. Inte illa.
South shore stout; Svart, rökig, havre, kaffe och cigarettrök.
Archbishop amber ale; serveras i ett 70tals inspirerat glas. Maltig och alltför söt för min smak.

Buss tog oss tillbaka till stan och hotellet för en liten halvtidsvila.
Christian var mer hungrig än törstig och gick för att försöka hitta något att äta. Jag gick istället till bryggeriet Hinterlands krog/restaurant på Erie street. Väldigt upscale, men inte så att man kände sig ovälkommen (som den slusk man är). Oktoberfest; bärnstensfärgad, metallisk, maltig, sträv, tanniner.
Amber ; välhumlad arom, söt, kakao, choklad, någolunda balanserad. Utvecklas väl med temperaturen.
De hade inte så stort utbud, så jag fick nöja mig med de två stabila brygderna.

Herr Stamboe mötte upp på bryggeripuben Milwaukee ale house (som har något samröre med Milwaukee brewing CO som vi besökte veckan innan) medan jag satt och sippade på min Louie’s Demise från MBC.

Vi gick och åt på ett italienskt ställe inte långt därifrån. Till maten (som kvaddade smaklökarna något), Velvet rooster från Tallgrass . En fyllig tripel. Nämn en pizzeria i Europa som har tripel på fat?

Någolunda proppmätta gick vi tillbaka till Milwaukee ale house  för att avsluta kvällen där.
Love rock; (gästrecention Christian) Inga stjärnor ur röven, dock en ok wieneröl.
Outboard, båda från MBC
Solomon juneau och Pull chain båda från MAH.
Inte särskillt långt hem, men det regnade så det blev ändå taxi. Kul kväll.

Öl i Milwaukee del VIII-En kväll på Brady street

Vi tog bussen ned till Honeypie cafe som var dagens första ölstopp.
Good Old Potosi beer; ljus, tunn  och något maltig. Varken '' good'' eller ''old''.
Alpha klaus Christmas porter från Three floyds; maltig arom. ''Stor smak'', fyllig, kryddig. Utdragen bränd/rostad eftersmak.
Från samma bryggeri Arctic panzer wolf; söt, komplex humlig arom. Besk som galla, 100 IBU. Stark, och det känns. Inte helt fel dock.

Efter de tunga Three floyds-ölen hade vi förtjänat en halvtidsvila, något som ej blev av dagen innan.
Någolunda utvilade blev första stoppet i andra halvlek vår närmaste bryggeripub Rock bottom som hade besökts under gårdagen.
Pumpkin ale; Blodpuddingsbomb (årets ord?) kryddad med kanel (?).
Detta var endast ett depåstopp på väg upp till Bradystreet .

Första stoppet i den norra delen av staden var Nomad, ett fotbollshak (ja,riktig fotboll) där USA spelade VM-kval, så det var mycket folk och livat. Vi tog ett par lager på uteserveringen i kvällsvärmen.
The crisp från Sixpoint och Totally naked från New glarus; mörkt gyllene, hyfsat välhumlad. Inte fantastisk, men rätt ok.

På haket vi hade ätit dagen innan skulle middag intas denna dag. Till pizzan Polygamy porter från utahbryggeriet (passande nog) Wasatch; rolig etikett, mörkbrun. Maltig och superlen, kaffe och cigarrettrök.
Ambergeddon från Ale asylum fick agera efterrätt; välhumlad, helt ok, men dock rätt sträv.

Nästa stopp var ett nyöppnat ställe på andra sidan gatan som hette något i stil med ''Beers of the world''. Kortfattat kan man säga att det var som Monks, fast mycket, mycket sämre.
En öl fick vi i oss i alla fall.
Samuel adams Blackberry witbier.

På ett sunkhak på samma gata blev det ytterligare ett par bärs.
Superblasket Hamms från Miller och Wild onion Pumpkin ale; ''pumpig'' arom.  Ananas,och äppelmos med toner av banan och blodpudding.

Det var långt att gå hem, men riktigt skönt ute. Jag hade egentligen inte tänkt ta någon mer öl men det blev ett stopp på  Rock bottom för ett par sista brygder.
Heartland hefeweizen; söt och hemsk som bara en öl i denna stil kan vara.
Rocktoberfest; bärnstensfärgad, underlig men maltig arom, blandsaft, blygsamt humlad, lite fruktig.
God natt!

Öl i Milwaukee del VII-Visning på Lakefront

På denna skrämmande vackra höstdag då hela världen/stan tycktes le mot '''en'' mötte de flesta av oss upp på bryggeripuben Rock bottom (en kedja som finns i många amerikanska städer, men där bryggarna verkar ha väldigt fria tyglar) för ett par uppvärmningsöl. För min del blev det en Hop-bomb session IPA och Kölsch; ljus som sig bör. Tam, och gör sig ej rättvisa efter ''humlebomben''.

Hela ligan möttes upp på trevliga Lakefront där visning var inbokad. I skrivande stund har jag besökt 155 bryggerier och detta var ett av de roligaste/bästa besöken. Grymt kul guide/bartender (grundare, och bror till nuvarande ägaren). Under visningens gång gjorde guiden pauser så man kunde få gå till baren och fylla på. 7 väl investerade dollar. Dessutom fick jag antagligen någon bonuspolett för jag/vi hade kommit ända från Sverige.
Alldeles för rörigt/kul för att kunna hålla koll på några anteckningar. Detta intogs i alla fall: Pumpkin lager, Holiday spice lager beer. 9,5 väl dolda procent, runt 6 hade nog varit min gissning, White beer och Luther.

Vi gick upp till något ställe på Brady street där middag intogs tillsammans med en Grand circus IPA från Atwater.

Den tidiga kvällen avslutades där dagen började, på Rock bottom med följande öl: Wit ale, Blackberry wit och Pumpkin ale. Den roligaste dagen på resan var till ända!

Öl i Milwaukee del VI-Tur i oturen

Lördagen blev inte så sen, delvis för att vi skulle upp i svinottan på söndagen.
En dagsutflykt till Muskegon i den exotiska och ökända delstaten Michigan stod på programmet. Båten över Lake michigan avgick redan 6:00 och så var man tvungen att vara på plats 45 minuter innan avgång. Uppskattningsvis några timmar fick vi sova innan vår förbeställda taxi tog oss ned till färjan.
Som tur var fanns det bara fulöl ombord så man slapp tänka på det och kunde sova lite istället. Sjögången var reäl och jag blev nästan sjösjuk. Färden tog några timmar och det var skönt att känna terra firma under fötterna igen. Regn, blåst och allmänt grått höstväder välkomnade oss, som tur var var det inte kallt i alla fall.
Anledningen till detta bisarra utflyktsmål var att det fanns en museiubåt från andra världskriget som man kunde gå ombord på. Inget undertecknad kan missa när tillfälle ges. Christian var dock måttligt intresserad och gick istället för att hitta något att äta.
4,8 km gick jag i ovädret, men det var ett av de bästa ubåtsmuseum man satt sin fot på, så det var nog värt det.
Det fick bli taxi tillbaka. Planen var att vi skulle sitta på en deli som hade en massa (förhoppningsvis) bra öl fram tills dess att båten tillbaka skulle gå, med det visade sig att man inte fick förtära alkohol på stället.
Vi frågade då om det fanns någon bar i närheten med craft beer. Det skulle det göra.
På detta sunkhak tog vi varsin öl innan apostlahästarna styrdes till ett kinahak där tidernas värsta kinamat intogs. Vi blev ju inte matförgiftade i alla fall.
När färjeterminalen äntligen skymtas i ösregnet kommer en kärring ut och säger till sin vännina -''The boat has been cancelled.''
Vi tror knappt våra öron. Är vi strandsatta... i den här hålan?!
Jag lyckas dock behålla mitt lugn och frågar på min bästa skol- (eller ska det vara TV-) engelska om vi kan få följa med damerna i deras bil (efter som de ju ändå ska tillbaka till Milwaukee).
Vi får åka med och är otroligt tacksamma, dessutom är de riktigt trevliga. Så istället för att åka raka vägen över sjön sår vi istället åka bil genom fyra delstater med två totala främlingar, varav den ena 87 år gammal.
På vägen förstår vi varför båten blev inställd, det regnar så mycket att man inte ser förbi motorhuven, typiskt Mellanvästern tydligen. Självklart går vindrutetorkaren sönder som en liten bonus.
Ett matstopp någonstans i Indiana blev det innan vi rullade igenom Illinois och upp till Milwaukee. Otroliga mängder vägtullar.

Vi hade bestämt träff med en massa dårar (de flesta som tidigare har figurerat här på bloggen) på bryggeripuben Water street som vi besökte några dagar tidigare. Ett par timmar senare än planerat, men de verkade inte alltför ledsna.
Oklart vilka öl som intogs pga försvunna anteckningar, men troligen var det: Honey lager light, Munich lager och Bavarian weiss.

Vissa gick för att sova, medan andra drog vidare. Jag tillhörde den senare kategorin.
Första stoppet var ett annat hak på samma gata där ytterligare en Waterstreet brygd intogs. ''Speciality''  stod det på kranen, har ingen aning om vad det kan ha varit.

Sista stoppet innan det var sängdags var något collegeställe kändes det som. Det spelades beerpong där i alla fall. Varsin Lakefront IPA avslutade kvällen.

Öl i Milwaukee del V-Probably the best mellis in the world

Mycket sämre väder denna dag och vi sökte skydd undan höstrusket på Comet cafe som hade besökts dagen innan.
En riktig långsittning skulle det bli med flera maträtter och ännu fler öl, först ut superblasket Sconnie Beer följt av
8-bit pale ale från Tallgrass; En gusher på burk! Öl/is-sörja väller ur den coola burken. Känns lite trött och avslagen speciellt på slutet när den har genomgått en omvänd ''isbockifiering''. Only in America.
Wisconsin belgian red från New glarus; Rödbrun, underbar körsbärsarom. Mycket fruktsocker och bigarråer. Ganska söt, men ändå en vuxen smak. Probably the best fruitbeer in the world.
Saison d’epeautre från det för mig okända belgiska bryggeriet Blaugies; ser ut som Champagne, luktar saison/belgojäst. Något ljusskadad, men inga felsmaker i övrigt. Kryddig och lätt, man kan inte tro att denna brygd ligger på ''hela'' 6%. Mycket kolsyra.
Southern tier Hopsun, Hinterland Cherry Wheat ale; orange, mycket kolsyra, digestivekex, ''konstgjorda'' körsbärstoner. Inte illa. Threadless IPA från Finch’s, Daytime från Lagunitas, Three feet deep från Furthermore; Grymt rökig m a o jättebra. Snygg etikett också Passar dock inget vidare till söt pecanpaj. Antagligen den bästa dry stout jag druckit.
Slutligen Fuel cafe från Lakefront. Som tur var delade vi på ett par av alla dessa öl.

Buss till välbehövlig vila efter denna ''stora'' första halvlek.
Pigga och utvilade begav vi oss till Palm tavern där vi avslutade kvällen med några kalla.
(Stevens) Point Special lager; trött fulöl typ. Antagligen dagens sämsta... eller i alla fall tråkigaste.
Worthington’s Red shield från Coors.
För att avsluta en bra dag, en 28-dollarsflaska. Lambickx (Zenne Valley) från Strubbe; Luktar som en riktig syrabomb, men är relativt beskedlig. Jag var lite besviken, men det var ju inte bedrövligt på något sätt.
Taxi ''hem''.

Öl i Milwaukee del IV-Visning på Milwaukee brewing CO.

Även denna dag tog vi en uppfriskande långpromenad som start på dagen, denna gång till dinern Comet cafe. På samma gata laddade vi upp med några pizzaskivor.
Först ut denna dag den tyska pilsnern Home town blonde från New glarus; halmgul, ofiltrerad (eller är det köldgrumling?) , honungsarom. Tillbakadragen beska, ganska söt och lättdrucken.
Capital Oktoberfest; ljust bärnstensfärgad, kola-arom, söt för stilen, snygg etikett, Inte illa.
Pride & Joy från Three Floyds; mmm... humle. Grym arom, frisk humlesmak med toner av citrondiskmedel och träiga toner. Deg i eftersmaken. En av de bästa amber ales jag druckit.
The Narrows från Geneva lake; en kölsch med toner av päronglass, ek/vanilj/fatlagring, men det är nog inbillning. Gott i alla fall.
Golden wing från det relativt nya och för mig okända Finch’s i Chicago; ljus, välhumlad, mycket citrus, utdragen efterbeska.
Knot stock från Furthermore; ser nästan ut som nyponsoppa. något fruktig arom. Ganska mycket kolsyra, toner av svamp och choklad, lite sträv kanske.

Christian, aka Nadezjda Ostaptjuk hade sedan länge åkt ''hem'' då han hade en tung dag dagen innan.
Jag tog en taxi för att möta upp honom i de södra delarna av staden. Vi skulle nämligen på bryggerivisning på det utmärkta Milwaukee brewing company. Ett mycket roligt sådant för övrigt där det bjöds på en hel del öl, tex Polish moon.

Vi drog oss hemåt efteråt, men på vägen gick vi förbi ett sunkhak som hade Frank Gallaghers favoritöl Heilemans old style kraeusened Lager från Miller på burk, något som vi inte kunde låta bli. Det bästa man kan säga var att de bjöd på någon god korv till.
Efter lite vila på rummet var vi redo för det ganska sena kvälls-skiftet.

Christian och undertecknad ställde oss och väntade på en buss inte långt från hotellet, men det tog så lång tid att det fick bli en taxi med en ofrivilligt rolig, men desto mer rasistisk indisk (?) chaufför istället..
Harry’s bar and grill var stället vi kom fram till efter att ha åkt igenom det lokala gettot. På detta upscale ställe åt vi gott och tog ett par lokala öl. Boatilla amber från Big bay samt Eastside dark från Lakefront.

Ytterligare en taxifärd tog oss till The hotel foster där det blev en sista lokal fulöl. Old milwaukee från Miller innan vi gav upp. Jag var troligen mycket trött.

Öl i Milwaukee del III-Ost

Mycket bra väder även denna dag så vi gjorde som dagen innan och gick till Stubbys igen. Ingen lång sittning som dagen innan, men antagligen ännu trevligare.
Buffalo sweat från Tallgrass; mörkbrun sweet stout. kakao och kaffe, lite tunn, men god.
Gandy dancer från Potosi; mörkbrun och söt. Blantsaft, godis, farinsocker med någon ton av lösningsmedel. God porter.
Buss ''hem'' till tidig halvtidsvila.

Första delen av andra halvlek skulle bli mycket minnesvärd. Vi gick nämligen upp till Cheesebar där det endast fanns ost och öl från Wisconsin.
Om Wisconsin är ett ostmecka så är nog detta själva kaban. I staten görs drygt 600 olika ostar och vi gjorde vårt bästa för att prova så många som möjligt. De bästa var en 28årig cheddar och en parmesan som var hästlängder bättre än Parmigiano-reggiano. Veckan innan vi var där fanns även en 40årig cheddar, men den tog slut på någon minut...
Vad dracks till alla dessa läckerheter då?
Blatz från Miller/Pabst; blask kort och ''gott''.
Supper club från Capital; bröd och säd är mest framträdande. Mycket bra pairing med ''garlic summer sausage'' då en tydlig rökton framträder som ej märks av i ensamt majestät.
Potosi Pilsener gästsmakare Christian; ''-Mitt i mellan, sticker inte ut åt något håll''.
Hinterland Luna coffee stout; en någon nötig kaffebomb. Mycket bra.
Snake chaser från Lakefront; kranhandtaget och namnet skvallrar om att detta är en dry stout. Jag tar hellre en Guinness än en till så'n här. Tråkig och ''blek'' i jämförelse med ovan nämnda stout.
Bridge out från det för mig okända Titletown, Pangaea Heifer weizen, Baaad boy från 3 Sheeps, Luther Cream city och Wisconsinite, alla tre från Lakefront och slutligen Tyranena Bitter woman IPA.
Gillar du ost och är i stan är detta hak ett måste, trevlig och kunnig personal och kul gäster. Det finns även en stor ost/korvbutik i anslutning till baren. Blåbärsost någon?

Vi avslutade den trevliga kvällen på bryggeripuben Water street brewery som ligger på andra sidan Milwaukeefloden. Så här i efterhand förstår jag inte hur vi kunde äta igen, men så var det. Till maten:
Pale ale och Raspberry weiss som väl får omdömmet ''sådär''.
God natt!

Öl i Milwaukee del II-Jävla(massa)bönder

Solen strålade den första ''riktiga'' dagen på vistelsen i Mellanvästern.
Vi inledde med lunch på en mexikansk restaurant, och till maten en Dos equis Ambar från FEMSA.

Efter en lång promenad kom vi äntligen fram till Stubbys där vi blev sittandes i åtskilliga timmar och detta är vad som förtärdes i dryckesväg:
Hopalicious från Ale asylum; halmgul/ljus, god välhumlad och färsk APA med lång eftersmak. Inte illa. Det samma kan sägas om Moon man från New glarus. Vet inte vilken som var bäst, men jag kan rekomendera båda.
Memory lane från Oso; ofiltrerad. Känns väldigt blaskig efter ett par goda ''APor'', men är antagligen inte så illa egentligen. Lång efterbeska för en pilsner. Stiltypisk.
''Gästrecention'' från Christian: ''

Klisch från Lakefront; ''-Fy fan, nej!''
Det samma kan sägas om Schlitz från Pabst/Miller.
Barens egna Stubbys Lite från Milwaukee brewing company; söt med toner av knäckebröd. Mycket bra för att vara lightöl. Stabil.
Riverwest Stein beer från Lakefront; bärnstensfärgad, brödig och mycket kolsyra.
Abita Pecan Harvest ale, Scythe and Sickle från Ommegang, Wasatch Pumpkin ale och slutligen den otroliga Raspberry tart från New Glarus som jag ej kan göra rättvisa, läs istället recentionerna HÄR.

Vi pallade inte gå tillbaka till hotellet, utan hittade någon buss istället. Efter en lång välbehövlig halvtidsvila sökte vi oss till det avlägsna Gradys saloon som skulle ha en tresiffrig flaskölslista. Inte ens femtio skulle jag tro fanns. Ett högljutt sunkhak. Ett par öl blev det i alla fall nu när vi hade åkt så långt.
Fireside nut brown från Leinenkugels; Brown? Ser ut som fulöl. Oj, sopor. Lite maltighet kan lokaliseras.
Totally naked från New glarus; ser ut som ett tvättäkta amerikanskt gräsklipparöl och smakar liknande.

En taxi tog oss tillbaka till en mer central del av staden och The wicked hop där vi satt tills de stängde.
Leinenkugels Summer shandy; ser ut som citronsaft med ölskum.  Smakar som kolsyrad citronsaft med diskret ölsmak.
Oscar’s Chocolate Oatmeal Stout från Sand creek; inte supermörk, maltig arom. Tydliga och trevliga toner av rökta charketurier, mycket bra, om än något enkelspårig. I like!
Mudpuppy porter från Central waters; metallisk och maltig med en hel del rökta toner.

Vi hade inte ätit något sedan eftermiddagen och försökte hitta något, men allt var stängt. En irländsk pub var öppen så vi i alla fall kunde få varsin sista öl.
Ouisconsing red ale, även den från Central Waters.
Vi gick tillbaka till hotellet, på rummet låg en massa menyer från diverse hak som körde ut mat, men allt var stängt.

Öl i Milwaukee del I-Vi rensar hotellbaren

Jag och Christian åkte ganska tidigt hemifrån för att hinna med flyget till Chicago.
På planet var det en del kända ansikten, de flesta antagligen på väg till GABF. Ett evenemang som vi ej hade lyckats få plåtar till.
Ett par lokala brygder från Goose island blev det innan nästa flyg upp de tolv milen (obs,ej fågelvägen, utan med bil!) till Milwaukee. Only in America!
En Honkers och en Sofie. Det satt fint efter den långa resan med skrikande spädbarn (som det alltid tenderar att finnas på transatlantiska flyg).

Lokalbussen gick från flygplatsen och stannade utanför vårt hotell på Michigan street som skulle vara vår bas ett tag framöver.
I den mulna blåsiga eftermiddagen/skymningen gick vi direkt efter incheckningen ut för att handla öl och annat som skulle kunna tänkas behövas under vistelsen.
På väg tillbaka från affären åt vi på något grekiskt snabbmatställe och tog varsin Spotted cow från New glarus (som bara distribueras inom Wisconsin tydligen).

Ett riktigt oväder hade satt igång på vägen till hotellet, så vi satt resten av kvällen i hotellbaren och drack oss igenom deras urval av Sprecheröl. Inte fy skam.
Special amber; ljus för stilen, sträv, mycket kolsyra, brödig och något syrlig, men helt ok.
Black bavarian; grymt maltig, men ändå balanserad. Kryddig, skulle kunna passera för en julöl. Riktigt bra.
Czech style summer pils; grumlig, metallisk med brödighet som vore det en helles. Mycket kolsyra.
Slutligen denna bloggs första ''gästrecention'', från Christian om Hefe weiss''- Halvdan hefe-weissen 2,5/5.''
Skönt att bara behöva ta hissen upp och lägga sig efter dessa trevliga brygder.

Höst del II-Diverse ''finnar''

 
Ännu en dag på mässan blev det faktiskt. Under denna drack jag bla: Betty brown från Lervig, Hitachino nest Pale ale, Amager Exhop Hulgreen, Skrimshander ''IPA'' från Hopdaemon, 1908 från Camden, K:rlek Høst/Vinter från Mikkeller, Kentucky Ale från Lexington.

På hemvägen stannade jag och Christian på OT för en utmärkt pint Jämmerdal bitter från Skebo.

Höst del I-Så var det dags igen

Dags att hemsöka årets upplaga av SWBF, Ölmässan i folkmun. I år liksom förra året fick bloggare presspass. Man bugar och bockar. Och i år när det stod det ej stod ''blogg'' på brickorna hällde utställarna på mer än '11.
Jag som har gått på denna tillställning i över tio års tid är inte längre så barnsligt jätteupphetsad inför densamma som förr (när jag tyckte det var ''årets höjdpunkt'', antagligen för att detta var innan man hade råd att resa någonstans), i år gjorde jag inte ens någon egen 'att dricka-lista'', men kommer man bara innanför dörrarna återfinner sig entusiasmen omedelbart. Nästan löjligt hur mycket folk man träffar som man känner när man minglar runt bland de olika ''barerna''.
Undertecknad hann med en väldig massa öl under första dagen, men det var ändå städat, något som det kan vara si och så med när en stor flock ölnördar driver runt och hetsar varandra.
Här är ett slumpmässigt axplock av vad som förtärdes under den första dagen:
Schlitz Classic, Walter Kurtssons tåbira från Eskilstuna, Nördlinger Premium-pils från Ankerbräu, SpontanKoppi från Mikkeller, Malmö Witbier, Malmö Nordtysk pilsner, Spendrups Altbier.
Kul kväll/eftermiddag/dag!

Några bärs

En liten, men kul provning ägde rum här i hemmet för några veckor sedan.

Imperial stout

Slottskällans        8 poäng
Monks Uniqum        7 poäng
Hardknott Vitesse noir    0 poäng

Den alltid så stabila SIS visar vart skåpet ska stå.

En hel del bonusöl efter detta.

Öl i Ekeby/Uppsala

Parmiddag i Uppsala. Olle hade laddat upp reält med tillfälliga nyheter som det bara var att förse sig av. Fia var på smällen och fick nöja sig med Nanny-state. Freedom IPA från Slottskällans, samt Lunator från Grebbestad bland annat.
En improviserad Märzenprovning körde vi också:

Mohawk October unfiltered    4 poäng
S:t Eriks Oktoberfest    3 poäng
Nils Oscar Oktoberfest    2 poäng

Mohawken var riktigt grym.

En mycket kul/trevlig kväll.