torsdag 30 juli 2009

Öl i Portland del VII-Ekfat=infektion

I tog en ganska lång promenad i solskenet ned till sunkhaket Beulahland där en Old german premium lager från Iron city inledde dagen's ölande. ''The world knows no finer'' står det på burken. I beg to differ. Jag har svårt att tänka mig att någon tysk skulle vilja befatta sig med detta totala blask.
Nit wit (bryggeri okänt); Det finns inget utom namnet som tyder på att detta skulle vara en wit. Urtypisk hefeweizen skulle jag vilja säga.
Mer promenerande blev det därefter när vi gick tillbaka till Wendy's som hade passerats på vägen till Beulahland. Mätta och belåtna styrdes apostlahästarna mot vad som skulle vara en bryggeripub. Broadway grill&brewery. Jag såg ingen bryggeriutrustning och alla ''deras egna'' öl var från Old market pub&brewery. Följande brygder intogs:
Busch beer från Anheuser-Busch
Granny smith green apple ale
Hop on!
British bombay I.P.A.
Pacific porter
Black magic nitrogen powered stout
Detta ställe har ett ganska dåligt rykte, men jag var glatt överraskad av ölen, där egentligen bara äppelölet smakade illa (och Busch).
Majsan beställde någon ekfatslagrad svart öl som var helt sjukt infekterad. Bartendern hävdade dock att det var ekfatet som framkallade den ''något syrliga tonen''. Hon fick en annan öl utan bråk i allafall.
Vi drog vidare till puben Eastburn som hade en restaurangdel på gatuplan och pub i källare dit vi styrde stegen. Bara en öl tog vi här:Trade route Brown; Arom av farinsocker. Smakar mest cigarettrök.
Det hade varit en lång dag i solen och den började tära på krafterna. Vi begav oss med buss hem. Nja, hem och hem... tillbaka till det vietnamesiska haket vi hade besökt ett par dagar tidigare. Denna gång med siktet inställt på ''inhemskt'' öl. 33 Export från Saigon. Ungefär vad kan kunde vänta sig.

Vi ville ju avsluta denna trevliga dag med god öl så det blev ett besök på Laurelwood där 40th street amber och en Organic hefeweizen intogs.

onsdag 29 juli 2009

Öl i Portland del VI-New old Chicago

Det skulle bli ännu en dag på Old Chicago med deras stora ölsortiment och mycket goda mat. Dessa öl konsumerades:
Budweiser American ale
Dos equis special lager
Oregon Honey-beer
Alaskan Amber; söt, saftaktig, lättdrucken. Obefintlig beska.
Pinkus Jubilate; förvånad över att se att den klassificeras som ett wieneröl, kändes med som en dunkel med smak av rökmalt, även i eftersmaken.
Fish Tale Organic India pale ale; Antagligen den sötaste IPA jag druckit. 6,5%, mycket humle, på gränsen till imperial, jordgubbsgodis och tugggummi.
Wolavers brown ale från Otter creek; med största sannorlikhet infekterad, men eftersom det smakade surkål drack jag upp och bitchade inte.
Slutligen en Trade route Mango-weizen innan vi tog spårvagnen till andra sidan stan för ett besök på McMenaminspuben Blue moon där en Coppermoon serverades. Amerikansk humle i aromen och smaken är som en (väldigt) mild APA.

Vidare drog vi till nästa pub i samma kedja ett par kvarter därifrån, The ram’s head där någon porter intogs.
Pubrundan drog vidare genom ett blockparty som hade ett band, en välkammad lama och höbalar, mitt på gatan. Till slut kom vi fram till bryggeripuben New old lompoc som vi även besökte sist vi var i stan.
Nu liksom då slog vi oss ned i deras trädgård eller vad man ska kalla det.
Bald guy brown inledde besöket. Det är antagligen detta som kallas brown porter. Inget för mig.
Min sambo blev full och satt och garvade åt en gren. Under tiden hon roade sig med detta hanns dessa öl med (samt en skål soppa): Condor Pale Ale, Sockeye Cream Stout och Centennial IPA 6% innan vi äntligen lyckades hitta rätt buss hem.

söndag 26 juli 2009

Öl i Portland del V-Hoptards on a shortbus

Efter som juli är Oregon craftbeer-month är det en massa ölrelaterade spektakel runt om i staten. Ett av dessa var vi på förra måndagen. Besök på Rogues humlefarm. I själva verket var det en humleodling som oven nämnda bryggeri ''contracts most (?) their hops from''. Svårt att översätta till bra svenska, men du hajar nog.
Allt var gratis. En minibuss (typ) tog oss tillsammans med fyra andra dårar från Rogue public house, ned till Independence, cirka tio mil sydost om Portland. På bussen stod en stor låda med is och väldigt många olika flaskor rogueöl. Det var bara att ta för sig. Vi delade på en flaska Shakespeare stout.
Redan innan vi kom fram låg det många andra humleodlingar lite överallt.

Väl på plats möttes vi av storbonden själv som visade oss runt på anläggningen.
Det var mest skitiga industrilokaler som de ännu ej hade rengjort då skörden förtfarande inte är än på ett par månader.
En klart mycket mindre romantisk bild av humleodling än vad vi hade väntat oss.

Till slut fick vi i alla fall komma ut och se känna och framför allt lukta på det gröna guldet. Världens godaste doft om man frågar mig.

DET var romantiskt!

Fyra olika sorter odlade de för Rogues räkning, självklart kommer jag inte ihåg vilka.
Efter rundvisningen blev vi bjudna på lunch i solskenet, med olika smakprov av olika Roguebrygder till.
På hemvägen blev det lite sömn och en Smoke ale som väl var rätt rökig, men alldeles för tunn för min smak.
När vi kom tillbaka till stan gick vi in på Rogue för att äta. Väldigt goda musslor. Till detta Mom hefeweizen, en underlig hefe med koriander. Ingen reinheitsgebot här inte.
Kosan styrdes ned till centrum och Henrys igen där en Lagunitas Pils svalkade bra. Överraskande smakrik.
Kvällen avslutades ganska tidigt med en Dogfish head 60 minute. Härlig frisk blommig humlearom. Smak av detsamma, men framför allt av arrak.

lördag 25 juli 2009

Öl i Portland del IV-Chicago är staden för mig

Spårvagnen tog oss långt österut denna enda regniga dag under vår vistelse. En av sportsbarkedjan Old Chicagos restauranger var målet. Ganska många fat och ännu fler flaskor fanns att välja mellan.
Här följer lite namedropping:
Trumer Pils
Drifter från Widmer
Tecate från Femsa
Redbridge från Anheuser-Busch
Leavenworth Altbier
Petes wicked Strawberry blonde
Full sail Session black lager
Henry Weinhards Belgian style wheat
Warsteiner Premium Dunkel;arom av syntetgummi antagligen för att det står Warsteiner på flaskan tycker jag att det smakar ''massproducerad dunkel''. Antagligen bara inbillning.


Hazed&infused från Boulder beer-company; trevlig blommig arom, smakar sött te och godis.
Great divide wild raspberry-ale; luktar hallon, men svårt att säga om det är vilda eller tama, vildhallon men med dämpad söthet i smaken, inte så gott som det låter.
Vi blev visst sittande här ett tag. God mat och stort ölsortiment, vad kan man mer begära?
På hemvägen blev det dessutom ett stopp på Laurelwood för Organic freerange red och en Wry Pale ale.
Vi var på väg hem därifrån när ett vietnamesisk restaurang lockade hungrig som man hade blivit igen. Maten som var väldigt stark tog vi med oss, men i väntan på densamma slank dagens sista öl ned, en Full sail Amber ale. Det var säkert gott.

Öl i Portland del III-Yet another day i paradise

Denna till en början lite mulna dag tog vi bussen norrut till bryggeripuben Alameda brewhouse där det bryggdes för fullt när vi slog oss ned i baren. Vad kunde vara bättre än att inleda dagen med en kölsch? Jo, att inleda dagen med en god kölsch kanske.
Siskiyou var nämligen ett mycket tråkigt exempel på denna överjästa tyska stil.
Mer ''tyskt'' i from av Bavarian hefe; verkligen annorlunda, obefintlig arom, smakar nötter och fruktsocker.
East village amber; Svag metallisk doft, fruktig smak med en träig efterbeska.
Klickitat; en härligt välhumlad APA, mycket grape, på något konstigt sätt känns den trots all humle relativt balancerad.
En Irvington porter fick avsluta besöket.
Vi tog en lång (så man kunde passa på att sova lite) busstur ner till bryggeripuben Hopworks Urban Brewery. Det hade nu blivit riktigt varmt och det var skönt att komma in i den luftkonditionerade puben.
HUB Lager spädde på den svalkande känslan.
Velvet ESB; lukter skit, en ton av utedass. Smaken är desto trevligare. Ganska mycket efterbeska. Till och med Majsan tyckte om denna. En ESB!
Crosstown pale ale (cask); svag blommig humlearom som blir stark i smaken, lite för söt för min smak.
Secret alt; vansinnigt otypriktig, men betydligt roligare än alla tyska alts som bara smakar likadant. Mycket mer smak av ''anglosaxisk humle'' än vad någon alt från Düsseldorf har.
Seven grain; Kolsvart. Som att lukta i en kaffeburk. Brutal, massiv kaffesmak.
På denna krog liksom många andra runt om i staden fanns flera flipperspel. Betydligt roligare än Jack vegas.
Hungriga var vi väl inte direkt, men som så många gånger förr i detta land äter man inte för att man är hungrig, utan för att man inte är mätt längre.
På uteserveringen åt vi fantastiskt god pizza som följde med hem i doggybag. Det känns som att doggybag inte är något för Europa då portionerna i denna världsdel brukar vara ganska ynkliga.
Nära vårt ''hem'' låg bryggeripuben Laurelwood som vi besökte förra gången vi var i Portland. Problemet med detta ställe är att det är en familjerestaurang. Dvs.det är horder av gapande/härjande ungar där och så stänger de väldigt tidigt. Sista timmen innan stängning brukar det vara som lugnast.
Vi gick dit för en sängfösare. Mother lode golden ale fick avsluta denna trevliga dag.

fredag 24 juli 2009

Öl i Portland del II-Another day in paradise

En bra bit söderut i staden finns en obskyr bryggeripub med namnet Philadelphia's steaks&hoagies brewpub. En philly steak sandwich var så klart ett måste till ölen här. Lika flottigt och gott som jag minns från Philadelphia för några år sedan. Till detta en pint Betsy Ross golden ale, helt ok, men de skulle gärna fått ha i lite mer humle.
Spectrum;så klart uppkallat efter Flyers gamla klassiska hemmaarena,en sparsamt humlad bärnstensfärgad öl.Även någon belgisk ale slank ned har jag för mig.
Efter att all(?)öl provats tog vi bussen till centrum&gick på en bikerbar vid namn Kelly's olympian som hade sitt eget öl,Kelly's olympian lager eller något liknande.Det kunde lika gärna varit Bud.
Overcast Espresso-stout från Oakshire;jag har aldrig druckit espresso,men detta var en riktig kaffebomb,godare än vad det låter.
Hales Cream HSB;ett öl man såg på var&varannan bar.Inte undra på,en Caffrey's Ale med mycket mer smak skulle man kunna säga.Serveras alltid med sparkler eller nitrotap som jänkarna säger.
Laurelwood Organic treehugger porter;Ganska humlearomatisk,smaken är tungt rostad.
Sedan gick vi&åt varmkorvar respektive hamburgare vid ett torg.Mätta&belåtna kunde vi avsluta kvällen på Bailey’s...där vi i&för sig åt en gång till.Öl då,ja det fanns också.
I ett tidigare inlägg skrev jag om hur den ultimata puben skulle vara.Det här stället är det närmaste det jag besökt.Bara mikroöl&ett ständigt roterande sortiment,mycket lokalt.Öllistorna(på papper)uppdateras VARJE DAG,minst!Plus att en stor tavla bakom baren uppdateras kontinuerligt när fat tar slut&nya kopplas på.Allt med upplysning om vad det är för typ av öl samt alkoholhalt.Stan's bästa hak!
Heather nth rye från Silver moon;vet inte om man kände något av ljungen,men rågen gör sig absolut påmind.
Solar-flare ale från Lucky lab;en vansinnigt osomrig sommaröl.Otroligt välhumlad,trots sin blygsamma alkoholhalt(5,1).Riktigt lång magsyreaktig efterbeska.En riktig humlekäftsmäll som sömnpiller.

torsdag 23 juli 2009

Öl i Portland del I-Äntligen tillbaka!

Vi vaknade upp på vårt motel på NE 37 th efter en lång dag där flygturen var minst sagt påfrestande med en unge som höll på att skrika större delen av den sex timmar långa resan. Spårvagnen gick i alla fall raka spåret till boendet.
Ingen frukost ingick, men både micro och kyl fanns på rummet. Personligen föredrar jag att ha det så. Lite mer valfrihet helt enkelt.
Inte långt från ''hemmet'' låg en butik som ingår i ''livsmedelsbutikskedjan'' Trader joes som verkar finnas lite här och var på västkusten. Egen öl hade de också några stycken. Det blev en reäl storhandling, både mat, vatten (kranvattnet i det där landet är fruktansvärt vidrigt i alla fall i Oregon, Californien, Hawaii, New jersey, Washington och Pennsylvania) och öl.
Väl tillbaka på rummet åt vi lite av allt det exotiska vi hade köpt. Mätta och belåtna var vi redo att tackla detta ölmecka med sina 30 bryggerier i staden(som är något större än Göteborg) och 38 i Stor-Portland.
Denna stad har även utmärkt kollektivtrafik (för att vara i USA).
Bussen tog oss över floden till nordvästra delen av denna fantastiska stad, till ett ställe som inte fanns vid vårt förra besök (innan denna bloggs födelse), Deschutes.
Då fanns det bara i Bend, men nu har man alltså även öppnat en bryggeripub i Portland. Där höll man som bäst på att brygga när vi kom in och satte oss i baren.
Första ölen i Oregon blev Ivana weiss; Skumbanan,både i smak och arom, ganska söt, men även lite beska känns av. Godare än vad det låter. Bästa Hefeweizen jag druckit på länge.
Bachelor bitter 5%; jordgubbssaft i arom och smak med en del efterbeska.
Green Lakes; denna bärnstensfärgade ale har en ganska blygsam men trevlig humlearom, är extremt välbalancerad och överraskande fyllig.
Även en Pilsner 005 och en Glutenfree krystalweiss slank ned innan vi drog vidare.
Vi åt på något asiatiskt ställe där inte en enda asiat jobbade (!). Gott var det i alla fall vad det nu var. Något alkoholfritt dracks till.
Som det totala och groteska fetto undertecknad har utvecklats till de senaste åren sprack mina byxor i grenen varpå nya var tvungna att inhandlas. Billigt var det inte,ungefär som hemma om inte dyrare, men då var det på en märkesaffär i centrum skall tilläggas.
Vägg i vägg med klädaffären låg Henry's inrymt i ett stort nedlagt gammalt bryggeri (varumärket Henry Weinhards finns kvar men kontraktsbryggs numera av Full sail). Ölen serverades iskalla i iskalla glas. Inte nog med det, på baren fanns även en ''remsa is'' där man kunde ka sitt glas stående om man inte redan hade fått förfrysningsskador.
Leinenkugels Sunset wheat; tydlig arom av apelsin, smak av apelsin och någon mer odefinerbar citrusfrukt. Ganska mycket kolsyra.
Vi träffade ett par trevliga gubbar från Florida som vi snackade med resten av besöket.

Sea dog Blue paw; köldgrumlig, gyllene, mycket blåbär både i smak och arom, men ingen kropp.
När man ändå var på det gamla bryggerit passade jag på att ta en Henry Weinhards Blue boar. Riktigt fruktansvärd, gav mig kväljningar. En pale ale skulle det föreställa.
Slutligen Leavenworth Whistling pig; en kryddig hefeweizen som hade en tydlig ton av cigarett, eftersmak av citrus och ''risgröt''.
På väg till spårvagnen ''hem'' gick vi in i en gigantisk bokaffär. Powell's books. Hundratals dollar fattigare och två ölböcker (den blev en del andra böcker också) rikare kunde vi äntligen gå därifrån.

onsdag 22 juli 2009

Öl i New jersey

Det var tidig morgon då min sambo och jag tog oss ut till Arlanda varifrån Continental tog oss till Newark i New jersey. På planet fanns även den HÄR mannen med. Här hade vi cirka fem timmar på oss att äta och dricka till hutlösa priser innan vårt nästa plan. På restaurangen Garden-state diner intogs de godaste wraps jag varit med om och till dessa en pint Garden state Amber.
Ett jävla otyg i det där landet är att nästan vart man än går servaras all öl i glas som ligger i frysen, eller som på annat sätt hålls väldigt kalla. Så även här. En totalt iskall och ganska mörk brygd (klart mörkare än vad namnet antyder) serverades, fungerade väl bra till maten.
Efter avslutat ätande blev det en ''öl'' i baren; Bud light lime. En fruktöl från Anheuser-Busch eller vad de heter nu för tiden... Lika gott som det låter...
Vi hittade ett annat hak på flygplatsen som inte hade mindre än nio (!) olika lightöl i sitt sortiment, varav en del inte hade provats på tidigare. Heineken Premium light till exempel. En inte allt för vågad gissning är väl att detta monstrum till blask ej finns att få tag på i Holland.
Miller Light 64 var en annan ''höjdare''. Sista ölen innan vi flög vidare blev Sam Adams Light, en smakexplotion i jämförelse. Nog med mellan och folkölsdrickande till finölspriser för denna gång!

måndag 6 juli 2009

Öl i förorten

För första gången på ett halvår var den vanliga panelen samlad. Återigen var det fulöl som stod på agendan. Majsan hade varit i Grekland och köpt med sig ett par burkar med exotisk fulöl.
Karhu IV A 6 poäng
Pils Hellas 2poäng
Vergina 1poäng
''Grekerna'' var oerhört neutrala i smaken och Karhu smakade absolut mest, men jag vet inte om man kan säga att det smakade bra...
Denna gången fick vi även fart på grillen, till skillnad från sist.

söndag 28 juni 2009

Öl i skuggan

Soligt är det mest hela tiden, nu för tiden. Och vad kan pasa bättre till sol än öl? En krogrunda togs igår med min sambo för att inte tappa kollen på vad som händer på de pubar runt om i stan man inte besöker så ofta. Det vill säga alla utom nya Monks. Svårt förstås att hinna med alla på en dag, men fem blev det i allla fall. Första stoppet var Dårhuset där de ville ha 178:- (!) för en flaska All others pale. Snacka om att leva upp till sitt smeknamn...
Jag avstod&tog istället en flaska Mori från Ölvisholt.En smak av obehaglig träig maltighet.Man misstänker att detta öl är gammalt,men långt därifrån.
Ohara's Celebration-stout från Carlow hade en tydlig kaffearom&smak med tunn bränd eftersmak.
Nils-Oscar Barley wine är ett öl jag brukar uppskatta färskt,den här var två år gammal&kostade endast118:-som får sägas vara mycket bra med tanke på var vi var någonstans.Den hade inte förändrats så mycket på två år.Lite träigare än jag minns den.Känns lite tunn.Majsan drack en annan barley wine,Solstice d'Hiver från Dieu du ciel.Som antagligen var färskare&något mer amerikansk i stilen.Denna brygd spöade N-OBW ganska reält.
Vi åt även här för första gången,inte så vansinnigt dyrt som man skulle kunna tro,men gott.
Tvärs över gatan ligger Duvel,eller Pressklubben som jag tror den fina avdelningen heter.Ett ställe jag ej satt min fot på på bra många år.Ett exotiskt öl fanns at inmundiga i alla fall,Mystic Cranberry från Haacht.Skunkig&(inte så)söt fruktöl som jag tror hade ett par år på nacken.Eller lagrad som det brukar heta i de här kvarteren...
Om man fortsätter Vasagatan fram byter den namn till Upplandsgatan där Tegner's gömställe ligger med sitt dryga utbud av svensk mikroöl.Först en liten flaska Slottslager som jag konstigt nog inte hade smakat ännu.Här har man inte snålat med aromhumlen.Smakar som en''modern ljus lager'',med dragning åt pilsnerhållet.Uppfriskande!
Även en Skebo USB slank ner på uteserveringen.Antagligen bryggeriet's sommaröl.Väldigt ljus,lite grumlig.Ofiltrarad,eller köldgrumling?Snålt kolsyrad,men ändå helt ok.
Jag föredrar nog den mer välhumlade Hökhålts framför den här.
Härifrån styrde vi stegen ned till Rådmansgatan's t-bana varifrån vi åkte till medis&Bishop arms på Folkungagatan eller SoFo(hur är det SoFo när det ligger på norra sidan av Folkungagatan?)som de kallar sig.

Flying dog Garde dog,konstig variant av biere de garde som bara var på5,5%.Serverades alldeles för varm,det hade varit annorlunda om den hade varit mer stiltypisk.Men den här vill man ha kall.Ganska tråkig,sommrig kanske någon skulle kalla den.
Woody creek white från samma bryggeri serverades även den för varm.Ingen Hoegaardenspöare kanske,men en helt ok wit.
En ganska lång,men trevlig promenad senare var vi framme på Akkurat som var glesare befolkat än vanligt en lördagkväll.
O'Hanlon's Goldblade.En av de värsta real ales jag druckit.Vet inte om det skall föreställa någon bisarr variant av veteöl.Bara4%&antagligen inte tillräckligt med vete för att göra något ordentligt''avtryck''.
Wagner Märzen var tänkt att avsluta den mycket roliga dagen/kvällen,men de trevliga holländska paret vi satt&pratade med bjöd på en Beck Zoigl.
Nytt på Akkurat är att de nu har massglas till Beckölen om man vill.Ett trevligt initiativ.

måndag 22 juni 2009

Let me get you the winelist

I lördags var det dags för året's första utomhusprovning.Beväpnade med engångsgrill&bergssprängare öppnade vi(Elmik,jag&Marjut)upp.Engångsgrillen hade antagligen inhandlats någon gång under fjolåret varpå kolen inte ville ta eld trots flera försök.Det fick bli stekpannan istället.
Ölen då?Barley wine var stilen för dagen.
Rogue Old crustatian 5poäng
Bögedal143 5poäng
Shipyard Barley wine 0poäng
Delad pott för första gången på länge.Till saken hör att samtliga öl var max ett år gamla tyvärr&lite spretiga.Det hade varit kul att göra samma provning om cirka tio år när de utvecklats lite mer.Rogue var en riktig humlebomb som man definitivt borde stoppa undan någon flaska av(om man hade plats),Bögedal kändes relativt fruktig,frisk&lätt,Shipyards häxbrygd var ett riktigt bottennapp,snygg etikett dock.

söndag 14 juni 2009

[Pellsnr]!

Det var tänkt att vi skulle grilla, man vädret ville annorlunda, så vi fick sitta inne och svälta istället. Medan vi gjorde det hade vi (Undertecknad, Elmik och Farsan) en pilsnerprovning.
Rohozec skalák světlý ležák Premium (prosit!) 6 poäng
Lučan Export 5 poäng
Spendrups Old gold 3,5% 4 poäng
Bohemia regent Prezident 3 poäng
Antagligen första gången jag deltar i en provning där jag ej smakat någon av ölen tidigare.
Skalak 11 hade man smakat förr, men 12:an (Premium) var ny för mig. Så pass god att den kommer konsumeras igen om den kommer i min väg en gång till. Sammetslen.
Jokern Old gold gjorde bra ifrån sig, även om den ej föll mig i smaken. Starkölversionen tycker jag är det bästa öl Spendrups brygger. Den här var dock väldigt vattnig och smaklös.

onsdag 10 juni 2009

Gray day

En massa studentflak (läs:ungjävlar) förgyllde staden med sin närvaro denna mulna onsdagseftermiddag. Är det verkligen så förbannat kul att bli öppet arbetslös? Jag var på plats i City, i första hand för att inhandla lite jästa maltdrycker på Regeringsgatan. Till min förvåning fanns Old crustacean kvar, så ett gäng dylika och Nils Oscar Saison blev det. Man får hoppas att nyköpingsbryggeriet har lyckats bättre än när de försökte brygga belgiskt sist...
Tvärs över gatan från bolaget finns ett par bokaffärer där det fanns en helt annan bok än vad som stod på inhandlingslistan-Beer-a gauge for enthusiasts av Greg Duncan Powell (han,ja). En genomgång av de flesta öl på Australiens flaskölsmarknad. Lite småkul skriven på australiensiskt vis. Den får i alla fall mig att vilja åka ner ''down under''. Men när ska man ha tid med det när ens överordnade tycker att man skall jobba i tid och, framför allt otid?
Som vanligt när man blivit pungslagen hos vårt kära monopol finns tröst att få på nya Monks på Sveavägen.
Hofnar från belgiska Hofbrouwerijke; Luktar verkligen belgisk ale på ett fruktigt sätt. En fruktighet som även går igen i smaken. Ganska lättdrucken, känns som en stabil ''session-öl''.
Beagle (Argentina) Fuegian stout avslutade besöket i staden. En tydlig och obehaglig bränd smak, eftersmak av tobaksrök. Godare än det låter. 7,8 väl dolda%.

lördag 6 juni 2009

Öl i Danmark del III-Styrstångsfylla


Utflykt till Hillerød med buss stod på dagen's schema. Där skulle det sjungas och firas att dirigenten fyllde år. Vilket det gjorde. En buffe intogs tilll detta högljudda spektakel. Jag kan ej påminna mig om att Carlsberg 4,6% har intagits vilken den tillsammans med en flaska Wiibroe Pilsner gjorde. Makroblask var ordet.

Efter alldeles för lång tid på detta kalas där alla blev allt mer alkoholpåverkade medan jag gick åt motsatt håll, blev det till att leta upp en tågstation för att ta sig tillbaka till stan med.
Utan större svårigheter kunde man äntligen komma ''hem'' och sova lite. Det hade varit en tidig morgon efter den relativt sena gårdagskvällen.

När Majsan till slut kom hem var jag utvilad, det var mer än vad man kunde säga om den ''unga'' damen. Helt sonika fick man allena vandra ut i söndagskvällen på jakt efter exotiska brygder. Första målet var Trykbar, där vi hade varit i somras. Väl framme konstaterades att de tre öl jag inte druckit i öllistan var slut.
Nästa mål fick då bli Borgergade 93. Hade ingen aning om vad som skulle ligga där. En riktig fulkrog skulle det visa sig. Undertecknad gick försiktigt in och såg sig omkring och gick ut igen. Det var ej det haket jag var ut efter utan stället vägg-i-vägg. Black swan.
En riktigt trevlig/mysig bar/pub med kul personal och gäster som har ett ganska litet utbud. 5-10 flasköl och 9 fat, alla inhemska. Men det är inte vilka öl som helst. Här fick jag under kvällen dricka bärs från tre ''nya'' bryggerier.
Först (inte från något exotiskt bryggeri) Thisted Porse guld; inget speciellt, bara en vanlig ''guldöl'' bryggd med pors och humle (det skall tydligen finnas en version utan humle). Jag föredrar dock denna framför Sort guld (a.k.a. Skandinaviens mest överskattade öl).
Andrik Jazz ale; en av alla dessa lättdruckna ''gyllene ales''. En lätt/diskret smak av något slags malt ackompanjerat av en (?) blygsam humlegiva. Jag dricker dock hellre det här än att lyssna på jazz.
Det samma kan sägas om Nyboder ale från Dagmarbryggeriet. Något mörkare och lite mer humle bett bara.
Andrik Forårsfryd; smak av blandsaft, ganska tam. Beskare än alla andra dessa ''blandsaftöl''. Godare än vad det låter.
Beer here Fat cat; WOW! Fantastisk. Den överlägset bästa IRA:n jag har haft nöjet att inmundiga. Blommig, mumsig humle i överflöd utan att vara så förbannat stark. Det bådar gott för det unga ''bryggeriet''. Mancandy!
Dagmar Porter 5,2%; ganska syrlig, med en markerad rostad eftersmak. Men ändå söt.
Slutligen Hancock Pilsner; en ganska obehaglig träighet som ''planar ut'' efterhand som ölet värms upp.
Att ta sig hem blev inte helt enkelt. Om man kan Köpenhamns geografi vet man att det är långt från Fredriciagade/Borgergade till Langebro (till fots i alla fall). Jag började gå och kom till slut till en av alla dessa gratis lånecyklar som finns i både Stockholm och Köpenhamn. Det är inte lätt att läsa kartan och hoja samtidigt. Efter att ha kört fel två gånger och svurit ännu fler kom jag äntligen ''hem''.
Roligare än så blev det inte vid denna utlandsvistelse,men jag tror det kan bli ännu bättre på nästa resa.

fredag 5 juni 2009

Öl i Danmark del II-Soligt värre

Musikerna höll på att repa hela förmiddagen så jag kunde ligga ostörd och sova på sjätte våningen. När de var klara kom Majsan upp och drog ut mig på stan för att äta. På vägen till någon mat gick vi in i en bokaffär där två dyra men dock böcker jag bara var tvungen att ha; Det danske öl av Henrik Bögh och The beer book skriven av olika författare t.ex Joris Pattyn och Ron Pattinson.
Mat blev det i form av en liten men extremt mättande pizza på någon sidogata till Ströget.
Efter maten skulle Majsan iväg och repa lite till medan hon höll på med det fick jag chansen att gå på Blågårds apotek på Blågårds plads där det fanns något så ovanligt som billig exotisk öl.

Thy Økologisk humle från Thisted (ett bryggeri man gör klokt i att inte ha några förväntningar på) var väl inte så märkvärdig, men det smakade inte illa. Skönt med en lätt öl i det brutala solgasset. Jag tror 5,8%-ig ljus lager kallas för guld-öl i Danmark. Är inte beredd att hålla med.
Vestfyen Ale; Blandsaft i både arom och smak, ju mer desto varmare den blir. Bärnstensfärgad. Antagligen dagens värsta öl... trodde jag...
Att bryggeriet Herslev kan göra god öl är väl ingen nyhet, med deras Pale ale blev en ny personlig favorit på samma sätt och av samma anledning som Brewpub's Atlantic IPA hade blivit det dagen innan. Mycket trevlig humleprofil, mest amarillo tydligen. Den kan egentligen sammanfattas med ett enda ord: Humlefrisk!
Vestfyen Stout; i mina''anteckningar''står det kort och gott: ''Riktigt nasty, härsket kaffe!''
Det fick vara nog med ölandet för den här gången, då musikanterna behövde hjälp med att få liv/ljud i ett av alla de bisarra instrument de spelade på, det ena konstigare än det andra (sinka, regal, gamba, basun, altblockflöjt, rankette, dulcian, ärkeluta och pommer).
Hängde ett tag på deras repning innan stegen styrdes tillbaka till vandrarhemmet där min stora väska skulle hämtas. Det hade nämligen blivit dags att storhandla. Jag övervägde faktiskt att ta mig hela vägen bort till Ölbutikken, men lättjan blev för stor, så det blev en promenad till det relativt närbelägna Barley wine istället. 1600:- danska för 21 öl och en bok (24 öl du skal smage för det bliver jul av Carsten Berthelsen). Som sist fick jag rabatt men nu var det på mer än tio%. Det var en ymnigt svettandes bloggare som till sist hade packat ner all öl i strumpor och andra kläder i väskan. Den trevlige ägare förstog att jag var ordentligt törstig och bjöd på en kall öl, att förtäras på butikens uteserveringen. Och med uteservering menar jag en ihopfällbar stol som stod framför skyltfönstret.
Hornbeer Mørk hvede; första gången för mig att smaka på något öl från detta bryggeri (vars bryggmästare/ägare är bror till NATO-chefen). Veteöl skulle det vara, men mer som en inte så god schwarzbier. Det var ändå skönt att svalka sig lite.Gratis.
Efter att väskan dumpats på rummet var det dags för konserten på Stenosgade. Dom spelade (&sjöng) så fint. Efteråt gick jag med Majsan till Örsted ölbar. Ett ganska digert fat-och flasksortiment fanns att botanisera bland.Rätt dyrt dock.
Först krogen's egen öl, Beerdog, en ganska intetsägande bärnstensfärgad historia.
Mikkeller Tjekket pilsner; över förväntan, vet inte om den är stiltypisk, men en och annan saazkotte verkar ha trillat i i alla fall. Ren och frisk i smaken.
Slutligen Lagunitas Censored. Jag tror inte så många här i Sverige känner till den långa historien bakom denna öl. Men något i stil med att folk på bryggeriet hade rökt på på jobbet och myndigheterna stängde ner Lagunitas i en okänd tidsperiod. Man ville döpa detta öl till Kronik ''som minne'' av detta. Myndigheterna sparkade återigen bakut och brygden fick namnet Censored. Apropå minne så har jag ingen aning om vad det var för öl. God natt!

onsdag 3 juni 2009

Öl i Danmark del I-Fredriks provning

I fredags åkte jag, Majsan, samt hennes band/kör med buss till Danmark där de skulle göra ett par framträdanden.
På väg ned blev man upplyst om att vi skulle åka färja istället för bro. Av en underbar slump hade Fredrik en provning på Dahlberg i Helsingborg, just denna dag, just vid denna tidpunkt, jag hann innanför dörren men någon minut till godo. Fantastiskt.
En massa öl folk fanns så klart att sitta att trängas/prata med bland annat ett par representanter för Hembryggarbloggen. Det mesta av vad som provades hade jag smakat förr.
Rogue-Jorgen ale
Alesmith IPA
Nynäs DIPA
Mikkeller Drikkeriget DIPA
Southern tier Choklat
Stone Smoked porter
Three Floyds Bourbon Behemoth
och sist men inte minst den fantastiska Flying dog Wild dog barrel-aged gonzo. Kolsvart har jag för mig, arom av choklad och något slags trä (antar att ekfatet inte bara påverkar smak, utan även arom), smakar ungefär som det luktar, men även någon ton av whiskey. Den överlägset godaste imperial porter jag druckit. Till och med bättre än deras Wild dog schwarz. Det känns som att jag blir tvungen att omvärdera detta bryggeri.
''Som vanligt'' fanns det en hel del intressant i denna restaurants ölmeny, te x. en del brygder från det för mig okända italienska bryggeriet Gilac. Thea (4%) hette ölet som naturligtvis kändes tunnt efter alla smakbomber, inte desto mindre uppfriskande dock. Antagligen precis vad jag behövde inför min ensamma färd med färjan till Helsingör och därifrån vidare med tåget ned till Köpenhamn (Nörreport). Majsan och ett gäng till av sångarna satt på Brewpub, självklart hade jag inget emot att bege mig dit för att möta upp dem.
Jag hade stora förväntningar efter vårt trevliga besök där förra året. Första ölet blev William Wallace; tobaksrök i både arom och smak,samt en smak av blandsaft som inte är ovanlig i koppar/rubinfärgade ales. Värsta Brewpubölen hittills.
Cole Porter; Undertecknad är EJ medlem i PDA. Porter har aldrig varit min grej, men den här får sägas vara helt ok, även om den påminner om en färsk Carnegie. Stiltypisk. Kanske håller min gom på att mogna.
Slutligen Atlantic IPA; Härligt blommig humlearom och smaken håller vad doften lovar. Väldigt bra ''session-IPA''. Smakar mycket ''större''. Helt i min smak. Sedan blev det till att promenera ned till Langebro där vi bodde.

lördag 23 maj 2009

I tysk exil på Kungsholmen

Gårdagen till ära hade ett flyktingläger inrättats på Löwenbräu. Min sambo fyller år i dag och i går var det något slags kalas i vårt hem. Till detta spektakel kom ett barn. Undertecknad uppskattar ej dylika, utan fick fly fältet. Så på en barstol på Kungsholmen satt jag alltså och inväntade ett faran-över-SMS.
Sortinentet var långt över förväntan. Regensburger Premium från Bischofshof smakade inte illa, men var bara så tråkigt tysk som man kan vänta sig.
Leikeim Steinbier original låter ju mer spännande, men icke. Tror detta var det första kommersiella steinbier jag har druckit. Hade väntat mig mer karamellsmak, men den var endast blygsamt närvarande. Lite sötaktig. Ingen hit direkt.
Krombacher Weizen.En för söt hefeweizen som antagligen hade smakat bättre på uteserveringen(om de har någon)om någon månad.Under konsumtionen av denna öl kom mitt efterlängtade textmeddelande&min tid som flykting var över...för denna gång.

onsdag 20 maj 2009

Månaden's bolag,maj'09

Karlavägen även denna månad med dess intakta (tror jag) sortiment av påsköl.

måndag 18 maj 2009

Många öl blev det

ÖIS näst största provning någonsin gick nyligen av stapeln. Nitton öl från sju länder ''tävlade'' i fem klasser om titeln Drunken spring-champion. Den sexhövdade multinationella panelen kom fram till följande:
Ljus lager:
Carlsberg Arboga Vårlager 18 poäng
Olvi Sandels 5,3% 14 poäng
Wiibroe Guld export 6 poäng
Tuborg Grøn 5 poäng
Fisher Desperados red 1 poäng
Anmärkningsvärt här var att det regerande mästarölet Desperados kom sist.
Belgisk ale:
Jolly pumpkin Oro de calabaza 9 poäng
Contreras Mars especial 4 poäng
Ølfabrikken Meyers pommier brune 2 poäng
Efter de här klasserna tillkom ytterligare en panelmedlem.
''Strong ale'':
Fuller's Golden pride 9 poäng
Rogue Imperial youngers special bitter 7 poäng
Ecaussinnes Ultrabrune 0 poäng
En av mig påhittad klass. En belgian strong ale, en english strong ale och en amerikansk strong ale mot varandra. Tre helt olika öl, där den belgiska var infekterad.

Traditional ale:
Dugges/Nögne ö Sahti 12 poäng
Daleside Morocco ale 8 poäng
Nørrebro Old odense ale 5 poäng
Ølfabrikken Meyers juniper dubbel 5 poäng
Panelen var väldigt oense om de olika brygdernas kvaliteer.
Belgian strong ale:
Anker Gouden carolus classic 14 poäng
Brooklyn Local 1 12 poäng
Herslev Stjernebryg 10 poäng
Ecaussinnes Ultrabrune 0poäng
Ultrabrune åter igen infekterad. Jag köpte tre flaskor och den första var frisk.
Med tanke på att 1,5 liter tioprocentig öl hälldes i slasken blev det inte en sån tung provning som man skulle kunna tro.
Men kul var det. Med tanke på att det snart är dags att besöka den danska huvudstaden och inte flyga hem dröjer det nog inte alltför länge till nästa provning.

Öl i Valby

Galenskapen från tidigare dag skulle fortsätta även idag, men i mindre och billigare skala. En mindre allergisk dag, men ändå väldigt långt ifrån vanlig standard.
Vi tog färjan från Helsingborg över sundet, där säkerligen många sjöslag ägt rum under århundradena. Vackert, men lite kyligt.
Väl framme i Helsingör tog vi tåget ned till Köpenhamn där min sambo och undertecknad bytte till pendeltåg som tog om till Carlsberg visitor centre (A.K.A.Jacobsen).

Sjukt stort och pampigt.Väldigt många hakkors, i utsmyckningen. Tror jag såg 20 innan vi var därifrån.
Hade detta varit i Sverige eller Tyskland hade de garanterat städats undan. 60 dkr för en rundvandring som inkluderade två öl. Helt klart värt det. Ganska intressant faktiskt.
I den moderna baren en trappa upp fanns en hel del att välja på, lite synd bara att det ej fanns något annat att äta än snacks, även om rökta mandlar är gott.

Tuborg Påskebryg, Tuborg Röd, Jacobsen Extra samt Carls Lager förtärdes innan vi åkte in till stan. En sen lunch åts på något tacoställe innan vi skulle till Barley wine för att storhandla. Det var mest jag som storhandlade då Majsan nöjde sig med några flaskor. Femton flaskor för 1068 dkr, av någon anledning blev det tio procents rabatt. 977:- klart mindre än vad jag hade räknat med.
Får man det om man handlar för över 1000:- kanske?
Trevlig och hjälpsam personal i alla fall. Inte så lätt att förstå alltid dock. Konstigt''språk''.

200 sek kostade varsin förstaklassbiljett Köpenhamn H-Sthlm C. Minst sagt överkomligt. Det lönar sig att vara ute i tid ibland. Sjukt skönt att slippa flyga och behöva tänka på viktgränser, tarmrazzior, att checka in ett halvår innan planet skulle ha lyft (för det ÄR försenat) med mera. Är så oerhört trött på allt det där. Nu kunde jag få ta med mig Knark i lugn och ro.

När vi äntligen kom hem pös det om två flaskor så det fick bli nödslakt. Efter ett oerhört pusslande fick jag in all öl i kylen respektive lagringskylen (så fullt att det blev till att tejpa fast öl ''i taket'' för att få in allt). När fan ska man dricka allt? Ett par timmar senare än vad som var tänkt kom man till slut i säng.

söndag 17 maj 2009

Öl i Helsingborg

Skönt att slippa flyga för en gångs skull, det blev tåget. Dagen till ära hade en massiv pollenallergi infunnit sig. Det kommer tidigare där nere än hemma tydligen. Vi hittade utan problem vandrarhemmet där vi checkade in.
Hungriga hade vi också blivit och tog en kebab respektive falafel på samma gata jag och Majsan bodde. Vid hamnen låg en Bishop arms där varsin öl intogs. Det bäst/finast belägna BA jag varit på, med utsikt över vatten och båtar.
Detta skulle bli en eftermiddag/kväll i galenskapens tecken. Ölet jag drack var Guldkällan Vit från Åbro (typ). Inte så märkvärdigt kanske, men allergin hade totalt satt min (allt rödare, av allt snytande) näsa ur funktion. Mitt smaksinne var även det kraftigt handikappat. Men tydligen har man ''more money than sense'' så vi gick vidare till nästa Bishop arms beläget bara något kvarter därifrån. Den fjortonde puben jag besökte i denna kedja och den får sägas vara en av de bättre.
Seventy-eight, något jubileums öl från Ringwood blev det där.
Tvärs över gatan ligger det beryktade Dahlbergs där mannen som satt denna restaurang på (öl-) kartan Fredrik jobbar. Ett verkligt intressant och eget sortiment fanns som väntat. Jag kan rekommendera ett besök, trots att det är stockholmspriser på ölen. Garanterat att man hittar något man inte sett förut, trots det relativt lilla flaskutbudet (cirka45). Öl jag kastade bort pengar på, till ingen nytta på här var:Herslev Schwarzbier, Öland's Påsköl, Stone Smoked porter och någon mer.
Vi träffade även den lokale ölfantasten Hannes som vi hängde med resten av kvällen. Trevligt.
Jag kommer absolut dit någon mer gång, då beväpnad med smaklökar och fungerande näsa. Helsingborg är för övrigt en överraskande vacker stad.
Kvällen avslutades med en Yatzyförnedring på BA tvärs över gatan. Ringwood Best bitter och Chocolate Tom (Robinsons?).

söndag 26 april 2009

Ölbloggarträffen i Göteborg

Efter de få timmars sömn man lyckats få var det dags för en allt för tidig utcheckning från hotellet efter vilken jag gick runt på stan i det strålande vädret och brände pengar på onyttigheter som glass och böcker.
Klockan 14 skulle de 15 deltagarna (från 12 olika bloggar) samlas på BA på Järntorget. En pub jag tidigare inte besökt. Men av det tolv pubarna i kedjan som tidigare besökts så får man lov att säga att detta är en av de bättre. Ett eget fatöl har de till och med.

Ett glas Nils Oscar ''Vår öl'' intogs innan det var dags att dra vidare till The rover.
Otroligt kul att träffa alla IRL. Alla var väldigt nyfikna på vem den mytomspunne hemlighetsmakaren Double bastard var och nej han kom inte maskerad eller iförd någon superhjälte-dräkt. Han var en överraskande ung, riktig/vanlig människa!
Även speciellt kul att se världen's gladaste människa och hans bloggarkompis. Entusiasmen lös om dessa herrar. Det finns hopp för dagen's ungdom tydligen.

Vid fyra bokade bord på Rover slog vi oss ned med varsin öl.
En Eugene city Tracktown 100 meter ale för min del. En riktig humlebomb som påmnner väldigt mycket om Rogue IIPA och smakar betydligt ''större'' än sina 6,2%.

Eftersom alla andra skulle äta smet jag iväg till det ganska närbelägna Haket som var ännu bättre än sist vi var där.
Nøgne ö Havrestout var en av de sämre brygder som av mig intagits från detta vanligtvis så bra bryggeri. Den hade inte det där lilla extra som man är van vid.
Hökhålts Sommarale från Grebbestad (tror jag) var vinnaren från förra årets hembryggar-SM. Lätt och frisk, med en härlig humleprofil. Sommarale indeed.
Ølfabrikken Pilsner var en besvikelse, bara tråkig.

Roligare skulle det bli på stället som provningen hölls på någon vinbar i närheten. I deras källare närmare bestämt.

Den kan man antagligen läsa om på någon av följande bloggar:
Något att dricka
Beerwell
Ölkultur
Dempabeer
Double bastard beer blog
En av allt fler ölbloggar
Öl är gott, resor är kul
Anders And
Casa
Överjäst
Riktigt bra grejor, smakrika och mycket starka öl. Tack vare att vi drack så lite av varje blev man ej särskillt påverkad. Smaklökarna tog dock reält med stryk av alla humlebomber.
Jättebra ordnat och sjukt trevligt. Stort tack till Double bastard som höll i trådarna.

Efter provningen drog de övriga till Tre små rum, medan jag satt kvar och tog en flaska Ahle Påsköl som jag av någon anledning inte förde några anteckningar om.

En öl hanns även med på Tre små rum (där minst tre av landets bryggmästare syntes och minglades med) innan de stängde.

Flertalet av oss gick till Rover för en sista skärmsläckare. Mitt livs första isländska öl Skjálfti från Övisholt. Någon slags ljus lager.
Härefter blev det pizza på Järntorget innan sju av oss åkte hem till Victor. Det blev ganska sent, men kul var det. Någon timme efter att alla (utom jag) gått hem ringde ''väckarklockan'' och det var dags att gå upp för att ta sig till tåget hem.

Tack till samtliga deltagare för att ni gjorde detta spektakel till en sådan succe!