Det skulle visa sig att jag var den ende som hade skrivit upp sig vilket innebar mer fokus på dessa bryggerier och mindre på annat. Bra av guiden att var flexibel.
Första stoppet var således Junction Craft brewing där Tracklayers ''kolsch'' och Local option lager förgyllde tillvaron. Bra musik på det här ställe där en vinylspelare spelade gammalt fint vax. Mer som ett garage än en pub, men jag gillade det. Fokus främst på tyska öltyper och det gjorde de bra.
Ungefär en och en halv kilometer därifrån var nästa ölstopp på Rainhard brewing, även det mer garage än pub. Men vad gjorde det när ölen smakade så pass bra som de gjorde. Setting sun och Armed n citra fick jag i mig där.
Guiden ''släppte av mig'' vid Junction craft då det fanns tid och plats för ytterligare en brygd, Bavarian festbier.
Det hade blivit dags för ett hembrygdsevenemang som liksom stadsvandringen var del av Toronto beer week. Det skulle äga rum på den närbelägna bryggeripuben Indie ale house... trodde jag.
Tydligen var det där de har sitt pilotbryggeri... i en annan del av denna stora stad. Som tur var räckte det med att ta en buss i uppskattningsvis tio minuter för att komma dit.
I denna lagerlokal hade man alltså bryggt 24 brygder ihop med (lokala?) hembryggare.
Jag träffade Karen från dagen innan och det trevliga paret bakom bloggen Toronto booze hound.
Följande mer eller mindre goda brygder intogs: S.O.S., The derby, Ocean beach,Vamoose, Northern dancer, Monroe crescent, Summer rose. Verkligen hög klass på dessa brygder. Det hjälpte nog att hembryggarna hade brygt på ett ''riktigt'' bryggeri med en professionell bryggare skulle jag tro.
Jag gick därefter ned till bryggeripuben Burdock för att avsluta denna långa dag. Ölen var överraskande bra även där. För min del Peach & apricot berliner, Summer stout och american wheat beer. Ett liveband underhöll, men det var i ett annat rum än baren och det kostade inget att komma in för det.
Spårvagn ''hem''. zzzzz...
