Öl i Nya zeeland del XIV-Ännu en solig dag i huvudstaden

Ingen frukost ingick på boendet så jag begav mig ut i brunch/lunch-tid och hittade ett ställe vid namn Bethel woods som såg ok att käka på.
Döm av min förvåning när de hade en massa exotisk öl där. Maten var dock inte mycket att hurra över.
Blev av förklarliga skäl sittandes här ett tag förtärandes: 69 lager (ingen aning om vilket som är skyldiga) och Duncans Stout. Det var ok öl.

Bra depåstopp innan jag kom fram till Sprig & fern tavern på Tinakori road. En ombonad pub som ägs/drivs av bryggeriet Sprig and fern beläget på andra sidan sundet på Sydöl.
Inget wifi där så det fick räcka med en öl, Fern lager; ljus, ren och lättdrucken. En mellanöl som gjord för en varm sommardag som denna. Intogs i skuggan i deras beergarden på baksidan.

Parlaments- eller regerings-byggnad

På väg tillbaka till centrum blev det ytterligare ett depåstopp på Bethel woods för ytterligare en lageröl i form av Razzle dazzle pilsner från Te aro.

Ett fjärde och sista besök på D4 mäktades med där en hel bunt öl intogs i form av Halo pilsner från Liberty, Sawmill ''Imperial'' red ale, Sawmill Crystal wheat beer, Uprising west auckland pale ale, Chur! nz pale ale från Behemoth. Smakade bra alltihop, dessutom blev jag bjuden på en av dessa öl. Trevligt ställe.

Mina medresenärer var i antågande söderifrån och vi träffades på utmärkta och stora gastrobryggeripuben (inte så fancy som det låter) Fork & brewer. Tyvärr hade det blivit lite kyligare nu så det var inte läge att sitta på den stora uteserveringen. Stället ligger dessutom en trappa upp så man får lite utsikt.
Burgare med mac & cheese till följande jästa maltdrycker: Shadow majestic pacific stout 3,7%, D*r*a*f*t*, Saxual, Low blow 4,4%, Puns n’ goses, Sourbet raspberry & lemon berliner weisse och Charlie XPA. Helt ok öl.
Jag gick tillbaka till boendet och hämtade mitt bagage och vi sågs åter vid stationen varifrån vi skulle ta en nattbuss norrut. Vi hade alla beställt liggplatser vilket visade sig vara rena skämtet. Det var som ubåtskojer fast lite bredare.
Det kanske inte låter så illa, men med tanke på hur landets vägnät ser ut blev det knappt någon blund då man bara åkte omkring på sin brits. Hade Nya zeeland haft motorvägar istället för serpentinvägar hade det säkert varit ok.
Jag tyckte till och med det var värre än att flyga.

Öl i Nya zeeland del XIII-Southern garage dog

Ännu en solig dag i huvudstaden då jag gick till bryggeriet Garage project. Det visade sig vara just bara ett bryggeri, man kunde inte ta en öl på plats utan det var bara att ta med.
Istället blev det ett besök på Southern cross tavern där även Johan från kvällen innan dök upp.
I skuggan på den stora innergårdens uteservering intogs: Monteiths RIPA, Royal wulff från Sparks och Special agent IPA från Black dog som besöktes kvällen innan. Inga höjdaröl.

Vi gick tillbaka till Aro street där Garage project huserar. De har förutom bryggeriet även ett litet taproom på andra sidan gatan där vi slog oss ned.
Ett helt gäng öl fick vi i oss. För min del: Bottoms up, Cat’s pajamas, Spezial k, Golden brown 4,8%, Cereal milk stout och Wlg. Bra grejor rakt igenom som väntat. Kan inte minnas att jag smakat något från dem ej fallit mig på läppen.

En Uber tog oss därifrån till centrum och D4 som besökts ett par gånger veckan innan.
Vi åt på balkongen och en god Blacktop oat stout till maten. Har för mig han satt kvar medan jag gick ''hem'' och vilade upp mig inför kvällen.

Meningen var att vi skulle ses på kvällen på Valhalla, men de hade band som skulle spela och tog inträde.
Istället ännu ett besök på bryggeripuben Black dog som besökts kvällen innan och följande öl intogs: Bad bad leroy brown 4,9%, Kaho pango, Indiana bones och Golden lab. Mindes ölen jag drack där kvällen innan som bättre än så här. Lite besviken.

Närbelägna Malthouse där vi träffades kvällen innan ligger i princip runt hörnet så även denna kväll avslutades där med ölen: Godzone beat från det lokala Fork & brewer samt Tuatara Bohemian pilsner. En god avslutning på en skön dag.

Öl i Nya zeeland del XII-Inget ont som inte för nå't gott med sig

''Klockan'' ringde och det var dags att gå upp... problemet var bara att jag ställt larmet en timme för sent. Detta gjorde att bussen till Picton och färjan tillbaka till Nordön hade gått.
Fick försöka boka ett flyg till Wellington. Lättare sagt än gjort då Air new zealands hemsida ej behagade fungera ordentligt trots försök med olika webbläsare. Man uppmanades ringa (som en grottmänniska) dem och boka viket jag gjorde. Då blev det naturligtvis ännu dyrare. Det var välkommet en dag innan löning.
Till slut var det iallafall bokat och klart och jag var ett par tusen fattigare (utöver de pengar jag redan betalat för buss och båt).
Detta sparade dock en väldig massa tid som kunde bedrivas med att bränna ännu mer pengar.
Jag gick ut i värmen till utmärkta Dux central som besökts kvällen innan och som öppnade tidigt.
Några öl hanns med innan det var dags att bege sig till flygplatsen: Nor'wester (oklart vilka som bryggt den), Hopwired new zealand IPA från 8 wired och Lahar från det för mig okända Lakeman på Nordön. Det var över lag goda öl.

Riktigt hett att stå ute i solgasset och vänta på bussen till Christchurch International airport.
Ett par goda öl på den luftkonditionerade flygplatsen satt fint, Captain cooker manuka beer från Mussel inn och Three boys Golden ale. Billigare öl på flygplatsen än i stan.

Trots att det var en löjligt kort flygresa skulle passagerarna tvingas i öl. Spring tide från Mac’s. Inte jättegott.

Varmt och skönt var det när vi landade i kvällsolen i Wellington.
Bussen tog mig till boendet i centrum. Jag lastade av mina grejor och begav mig ut till mysiga The hop garden.
Tog en öl här, dock oklart vad. Inget wifi så det var bara att dra vidare.

...till närbelägna bryggeripuben Black dog. De stängde tidigt, men ett par öl hanns med iallafall, Bite hopped pilsner och White island pale ale. De var ok.

Ett stenkast därifrån ligger baren Malthouse som påminner om Bar hop i Toronto, fast mindre trångt.
En snubbe i baren började snacka med mig och efter någon minut kom vi fram till att vi kunde prata svenska istället. Han var från Huddinge.
Världen är inte jättestor.
Vi hängde där i baren i några timmar och drack öl. För min del Iron sands från North end, Tuatara Indian Pale Ale, Coopers Premium lager och Darkest days från Liberty. Hit n' miss över ölen, men en kul kväll/natt.

Öl i Nya zeeland del XI-Post-apocalyptic city

Denna mulna onsdagmorgon skiljdes våra vägar jag tog en morgonbuss norrut tillbaka till Christchurch och gubbarna fortsatte söderut.
Var framme till lunch i Sydöns största stad... eller vad som finns kvar av den. För sex år sedan drabbades staden av (ännu) en jordbävning som krävde hundratals människoliv och raserade stora delar av centrum.
Underligt att det fortfarande ser helt för jävligt ut så pass lång tid efteråt.
Många byggen som pågick i centrum, men ändå massor av hus som bara fått stå/ligga sedan dess.
Min lunch fick bestå av en burgare innan jag gick och checkade in på boendet som låg lite nordost om centrum.
En reäl promenad genom en stor park följde till bryggeriet Eagle. I parken spelade i stort sätt alla som kunde stå upp rugby. Såg dock inte en enda tackling utdelas. Underligt.
Köpte en öl att ta med från bryggeriet och gick vidare till nästa bryggeri vid namn Two thumb brewing varifrån ytterligare några brygder fick följa med hem.
Riktigt varmt ute och jag passade på att ta en liten tupplur på rummet innan kvällen.
... som inleddes på mysiga bryggeripuben Pomeroy’s med en gästöl i form av Black stallion milk stout från det för mig okända Horse box brewery beläget i Nelson, 42 mil norr om Christchurch.
Ganska god öl, men deras brist på wifi gjorde att det bara blev en där.

Resten av kvällen tillbringades på guldhaket Dux central med sin långa bar och nästan lika långa öl-lista. Satt och snackade med ett par amerikaner och en australiensare.
Det var inte många inhemska personer man träffade på den här resan, ''bara'' utlänningar överallt.
Ölen denna afton var Delicious pale ale från nya zeeländska Ghost brewing; ljus med liten skumkrona i elegant glas. Någolunda välhumlad. Jag gissar på inhemsk humle. God session-IPA. Dux Lager; som ljus lager brukar vara, dock lite mer smakrik. Kryddig mat dödade smaklökarna lite. Dux Pils; torr och helt klart av tyskt snitt. Obalanserad. Slutligen Black shag stout; maltig, rökig och kraftfull med kaffetoner. Den var fin. Oklart vilka som bryggt de tre sista ölen, men inhemska var de i alla fall.
Roligare än så blev det inte denna dag.

Öl i Nya zeeland del X-Dunedin

Vi fortsatte färden söder ut denna dag med strålande sol. Det var nästan i varmaste laget för min smak.
Efter 25 mil blev det ett fantastiskt trevligt lunchstopp tog vi på bryggeripuben Scotts i Oamaru där resans godaste pizza intogs på uteserveringen.
Där satt vi och njöt i fulla drag medan det turkosa Stilla havet bredde ut sig framför oss. Ölen smakade helt ok i solgasset vilka var: Boulder, Nineteen 05, B10 och Vienna lager. Svårt att avgöra hur bra ölen egentligen var då semestereffekten inte var att leka med här.

Färden fortsatte elva mil till längst östkusten till studentstaden Dunedin som är den stad i världen som är belägen längst från Sverige.
Efter att vi checkat in var första stoppet bryggeripuben New new new.
Lite för new skulle det visa sig. Öl hade börjat bryggas, men baren var inte klar, så ingen bira där.
Istället fick det bli en brygd i den lilla baren på haket Tonic. Hop federation (beläget 78 mil norrut) American brown ale; mörk med maltig arom. Perfekt kolsyrenivå. Maltig men ändå välbalanserad på något sätt. Bra brown ale.
Mysigt intimt ställe där jag gärna hade suttit kvar, men de hade inget wifi så det var uteslutet.

Istället mötte jag upp de andra på bryggeriet Speights där vi hade bokat in en visning.
Vi hade dock tid för ett par öl i restaurangen/baren innan. För min del Summit, och ''Porter''. Det satt fint med ett par kalla efter att varit utomhus i värmen.

Visningen hölls av en rolig skotte vars skämt nog gick över huvudet på många av de som var på visningen.
Efteråt gick vi tillbaka till baren. Medresenärerna åt och det så väldigt gott ut. Jag nöjde mig dock med ölen Triple hop pilsner, Distinction ''ale'', Summit Apple lager och Summit Lime lager.
Ingen av dessa smakade speciellt bra.
Gubbarna gick till boendet medan jag gick till Plato cafe som höll på att stänga så det blev bara någon snabbmat på hemvägen innan det var nedbäddning för mig med.

Öl i Nya zeeland del IX-Långsittning på bonusbryggeri

Min tanke denna dag var att ticka ett par bryggerier på förmiddagen. På hotellet kunde man låna cyklar. Cykeln var alldeles för liten, men jag trampade på i regnet och vänstertrafiken. Till slut nåddes bryggeriet Harringtons, men de visade sig nu bara vara production brewery, det man kunde besöka var numera på andra sidan stan.
Men jag misströstade inte för det, längre bort på samma väg låg Three boys som var öppet och en mixad trepack inhandlades. Där fick jag tips om en närbelägen (nåja) bryggeripuben Cassels & sons som när research gjordes hemma ansågs ligga för långt bort, men nu hade jag ju cykel, de hade öppet så obscent tidigt och så var man ju ändå i krokarna.
Fick fråga om vägen en gång i ett industriområde, men hittade till slut.
Det skulle visa sig vara värt mödan då både maten och ölen smakade bra. Dessutom var personalen service minded på ren svenska.
Följande bärs intogs: Pilsner, Lager, Best bitter, Milk stout, American Pale Ale, Dunkel samt gästölen Kaiser brothers Pilsner, Lotus och Lupulin Effect - Session IPA. Båda från det för mig okända Deep creek.
Regnet hade upphört och jag satt på uteserveringen och kollade mitt kontosaldo. Panik följde. Konstigt nog studsade ej kortet.

Cyklade tillbaka till hotellet, det tog väl drygt 20 minuter. Mycket trafik trots att det borde varit innan rusningen.
Jag tog en Tui Dark i hotellbaren innan halvtidsvila följde.

Därefter blev det till att sätta sig i baren igen och efter några minuter dök även medresenärerna upp.
Någon öl där kostade $6,40 vilket antagligen var resans billigaste öl... men man får vad man betalar för....
Alla olika bärs som intogs i denna bar smakade likadant, bara färgen som skiftade lite.
De var i alla fall: DB Draught, Canterbury Draught, Lion Brown. Alla mellanöl.

Efteråt gick vi och åt på ett asiatiskt ställe i närheten. De hade ingen exotisk eller god öl så det fick bli vatten för min del. Maten var dock till belåtelse.
Sista ölstället denna dag var liksom dagen innan närbelägna Bootleg BBQ co fär jag hann med två öl innan de stängde. Belgian wit från Cassels & Sons, och Minimatta från Yeastie boys. Det smakade bra.
Det blev inte sent denna dag heller, men tidigt.

Öl i Nya zeeland del VIII-I'm on a boat!

Till en början med mulet denna dag då vi fick skjuts av hotellpersonalen till färjan som skulle ta oss över Cooksundet till Sydön.
Jag har för mig att det tog ~fyra timmar.
Fem exotiska brygder identifierades och intogs, nämligen Deadcanary pale ale från Parrotdog, Speights 5 malt old dark, Emerson’s London porter, Big pigeon pilsner; halmgul med humlefrisk, men dock metallisk smak. Viss brödighet finns också. Pohutukawa golden ale; gyllene. Smakar äpplen och metall. Inte olik äppeljuice med kolsyra. Båda från Kereru. Det var inte illa.
Vädret var ombytligt och det kom även en reäl skur. När vi närmade oss Picton så gassade solen i alla fall och det var väldigt skönt att sitta på däck och avnjuta den undersköna skärgården.

En bil hyrdes vid färjeterminalen och färden fortsatte söderut mot Sydöns största stad Christchurch. På grund av en jordbävning i höstas var den vanliga vägen som var 34 mil avstängd. Nu istället 48 mil så det var bara gasa på på de bristfälliga vägarna. Det är inte många mil motorväg som finns i landet, utan det är slingrande vägar genom oftast väldigt vackra landskap som gäller vilket leder till att det tar lång tid att ta sig vart man än ska.
Naturkatastrofer är lite grann landets signum. Fram till en dag innan vi kom fram till Christchurch rasade enorma skogsbränder i stadens sydöstra förorter och massor av människor blev hemlösa. Regn gjorde dock att brandkåren kunde få branden under kontroll.
På kvällen kom vi fram och kunde checka in på hotellet strax söder om centrum. En riktigt sliten byggnad som stått där sedan 1800talet. Dock med bar där en Tui East india pale ale snabbat hälldes ned och glömdes lika snabbt.
 
Bara ett par kvarter därifrån låg grillrestauranten Bootleg BBQ co som hade flera exotiska fatöl, tyvärr hanns bara två med till den goda maten innan de stängde.
Taiheke från lokala Eagle och Hawkes bay Ginger fusion som jag har för mig var helt ok.
Klockan var nog inte mycket när vi gick till sängs denna dag.

Öl i Nya zeeland del VII-Utflykt

The bridge of death!

Sagan om ringen-triologin är inspelad i Nya zeeland och det finns över hela landet visningar och bussresor till gamla inspelningsplatser.
Och just en sån utflykt stod på schemat denna dag för mig och Pütte i en minibuss med amerikaner, israeler, tyskar och polacker.
Någon öl var det inte tal om förrän vi kom tillbaka till stan. Tony mötte upp oss på turistiga resturanten Bin 44 belägen vid hamnen ett stenkast från vattnet.
De andra var väldigt nöjda med sin mat medan min pizza var hemsk. Ölen Hallertau Luxe som den sköljdes ned med var desto bättre.
Inget wifi här så jag och Pütte gick till D4 som hade besökts kvällen innan. Minns inte vart Tony tog vägen.

Det var bara att fortsätta jobba sig igenom deras digra öl-lista. Denna kväll för min del: Propeller lager från Wigram, Kereru Karengose salty seaweed ale från Kereru beläget några mil nordöst om Wellington. Semiconductor session IPA från 8 wired, For great justice: wood-fired toasted coconut porter från Kereru, Pandemonium pilsner från Parrotdog, Port road pilsner från Panhead, White noise och Stairdancer, båda från Yeastie boys. Det mesta smakade bra.

Jag avslutade men ett par alkoholfria på rummet. Bundaberg Ginger beer och Sixbarrel Ginger ale.

Prettyboy

What hobbit live here?

Hela ligan (utom mig då).

Reenactment

...with a slightly different cast.

Guiden

Öl i Nya zeeland del VI-Gummistövel

Regn till och från denna dag då buss tog oss vidare söderut till huvudstaden Wellington. Som om inte 52 mil var tillräckligt långt fick vi åka en om väg runt en sjö som uppskattningsvis var fem mil längre. Mycket fin natur att se på vägen dock, tex Nordöns högsta berg.
Efter uppskattningsvis åtta timmar kom vi fram i alla fall.
Boendet var på gångavstånd från stationen och bagaget kunde lämnas av där.
Det var fredagkväll och jag begav mig till centrum och baren D4 som ligger en trappa upp med en stor balkong utåt gatan man kan stå/sitta på.
Denna bar är stor med after workare så det var mycket folk där. Betydligt lugnare lördagkvällar då ''ingen bor i centrum''.
Träffade ett gäng kul irländare som bodde i stan och hände med dem denna kväll.
En diger öl-lista med antagligen mestadels inhemska brygder (och wifi) gjorde att jag skulle återvända hit ytterligare några gånger under resan.
Vid det här besöket intogs i alla fall Hopical från Tuatara, Chomp Nz pale ale från lokala bryggeriet Black dog, 1946 pilsner från det för mig okända Duncans founders, Mustang pale ale från Wigram, 2009 I.P.A. (det är alltså inte årgången utan den heter så) från Duncans founders, Berg från lokala Tiamana, Flying fortress, The chosen one golden lager och Bouncing czech, alla tre från aucklandbryggeriet Boundary road. Inga vidare brygder faktiskt.
Sen var det bara att knalla hem och lägga sig.

Öl i Nya zeeland del V-Hamilton

Regnet strilade ned när jag gick över gatan till buss-stationen. Tog en tidigare buss än de andra för att få så mycket tid i landets femte största stad Hamilton som möjligt.
Bussen fastnade i rusningstrafiken så färden på tolv mil sydost tog ett par timmar.
Väl framme var första stoppet svenskägda resturangen Gothenburg. Imponerande ölutbud då hela fem göteborgsbryggerier fanns representerade.
Men jag åker inte till andra sidan jorden för att dricka svensk öl så jag nöjde mig med deras egna och inhemska tyska pilsner Gothenbräu.
Maten var grymt god, men de hade inget wifi så jag begav mig vidare.

...till den stora och mycket väl insuttna puben The londoner på samma gata. De försöker verkligen att få stället brittiskt, men det känns mest australiensiskt. Inhemsk öl fanns det i alla fall i form av Hawkes bay Pure lager vilken jag tycker var ok.
Ingen wifi här heller så jag gick till boendet för att dumpa väskan. Därefter besöktes ett köpcentra (inomhuscentrum som tur var för det ihärdiga regnet) där kläder inhandlades och mat intogs.
Det hade blivit dags för incheckning och lite vila tills gubbarna anlände.

Vi hade bokat visning på bryggeripuben Good george dit jag smet iväg lite tidigare än de andra och blev kvar hela kvällen. Har varit på flera visningar bättre än den här, men ölen var över lag bra. Hann med de flesta sorter de hade. Ett glas och ganska mycket öl ingick. Vi var nöjda.
Vad för öl intogs då? Jo dessa: Amber ale; bärnstensfärgad som namnet skvallrar om. Mer som en klassisk bitter än amber ale. Främst karamell framträder i smaken. Ok öl.
Sparkling ale; ljus, gyllene och klar. Mycket grapefrukt, ''smakar mer'' än 23 IBU. Mycket kolsyra, uppfriskande. Inte illa.
White ale; serveras med en apelsinskiva på kanten. Ljus och klar. Säd/lite vete. Lite väl fenolisk för min smak. Som en''kristallweisse light''.
(Ace of spades) Stout; kryddig arom. Maltig med gräddiga toner. Välbalanserad.
Saison; klar och halmgul. Luktar diskmedel. Något bananig/fenolisk, men det är överkomligt. Smakar även lite som diskmedel kan lukta, något metallisk.
IPA; Halmgul dvs lite väl ljus för stilen. Fruktig arom, vissa jordiga toner, relativt söt. Engelsk stil. Rätt ok.
I övrigt Pilsner, Liolet & veruca-The blueberry seasalt gose beer och Southfarthing stout.
Trevligt ställe som tidigare var en kyrka. Målade fönster finns fortfarande kvar, men med ölmotiv. Riktigt schysst.
Kan tänka mig att uteserveringen på baksidan är riktigt skön en solig dag, men det var ju tyvärr det sista det var.
Det hade i alla fall äntligen slutat regna när stegen väl styrdes ''hemmåt''.

Öl i Nya zeeland delIV-Leaving Auckland

Solen gassade på reält när jag gick tillbaka till Brew on quay som besökts ett par dagar tidigare. Gillade verkligen det här stället och slog mig ned under ett parasoll på uteserveringen. Här var man tvungen att hålla ett någolunda tempo för att ölen inte skulle bli varm. Dessa var: Scotts Gluten free Pale ale, Quickchange XPA från Panhead, Bigmouth från Yeastie boys (som var som gjord för en stund som denna), Emerson’s (NZ) Pilsner, Kapai från Tuatara, 433 från wellingtonbryggeriet Garage project. Ölet är tillägnat fotbollslaget Wellington Phoenix som i likhet med AIK har svart och gult och spelar på en alldeles för stor arena. 4,33%. Moa Original lager, Helluva från Tuatara, Pils ’n’ thrills från Garage project, Mike’s Chocolate milk stout, och Monteiths Radler bier. Över lag bra öl.

Det blev en mer normal halvtidsvila denna dag. Kvällen inleddes på bryggeripuben Sweat shop brew kitchen som var belägen ett par kvarter från hotellet.
För kallt på uteserveringen så det blev till att sitta inne istället. Ölen här var Pilsner, Lager, IPA och gästölet Pointers pale ale från Monteiths. Inte jättebra öl.

Jag passerade bryggeripuben Brothers beer på vägen ''hem'' och klämde en pizza och ett par bärs där. Bb Lemon från New new new och deras egna Tropical. Inte så god mat, men ölen var ok.
Det blev inte sent denna dag då de stänger redan klockan 22.

Öl i Nya zeeland del III-Jetlag

Carl Lidbom är fortfarande stor i Nya zeeland.

Dagen inleddes med ett besök i hotellbaren. En Waikato draught från Lion breweries intogs i väntan på att det skulle sluta regna. Det gjorde det ej. Dock kunde jag låna ett paraply där.

Prominerade norrut i det strilande regnet och fick syn på en exotisk brygd genom ett fönster på en lite finare kinarestaurant. Jag slog mig ned i baren och tvingade i mig Monteiths Original ale.

Nästa stopp var guldstället 16 tun där även medresenärerna slöt upp.
Helt ok mat, trevlig och kunnig personal samt ett stort inhemskt ölsortiment.
En hel drös öl intogs här. För min del Black sands American Pale Ale, Garage project Beer, Deception från lokala Hallertau, Eagle Dry hopped pilsner, Good george Blueberry gose, Black sands Single hop pilsener, Supercharger APA från Panhead, Sandy jandals från Eagle och Obligatory pale ale från det för mig okända Te aro Brewing company beläget i Wellington.
Har för mig att jag gillade all öl här. Tyvärr blev det inget mer besök på 16 tun.

Hög tid att vila upp sig efter alla de godsakerna. Tony och Pütte satt kvar ett tag till.
Halvtidsvilan som följde varade i fem timmar. Jetlagen slog med andra ord till med full kraft. Det hade i alla fall slutat regna på kvällen.
Som tur var stängde den närbelägna och ganska stora bryggeripuben Shakespeare sent. Jag blev sittandes där några timmar drickandes: The Jester pilsner, The Lover blonde, J.A.F.A., The Bastard IPA, The Bard pale ale och The Gentleman stout. Över lag ok öl.
Jag fick mig en nattlig visning av själva bryggeriet av den trevliga bartendern.

På vägen tillbaka till hotellet blev det ett matstopp på Char grill där vi hade ätit frukost dagen innan. Till käket en australiensisk Frank Ginger beer.

Dagen/natten avslutades med en Three wolves från Mac’s i hotellbaren. Antagligen var det sista beställningen.

Öl i Nya zeeland del II-Uteserveringspremiär i februari

Morgonen randades och vi gick ut för att käka frukost i solskenet. Lokal exotisk fulöl i form av Db Export gold gjorde den goda frukosten sällskap.

Nästa stopp var återigen hotellbaren. En porter vid namn Black mac från Mac’s brewery intogs. Ser ut som Coca cola. Arom av rostad malt. Någolunda balanserad med toner av jord/sand. Ganska stiltypisk.

Ölbutiken som låg i närheten av hotellet var inte mycket att ha så jag begav mig ut för att hitta en bättre. Lyckades springa på en bryggeripub som var så pass ny att den trots min digra research had gått mig förbi. Als brewhouse hette den och ägdes av en kanadensare. De hade inget wifi så jag nöjde mig med en Witbier. Ingen höjdare, trots att det var en varm sommardag och allt.
Hittade en butik som hade lite bättre sortiment och plockade på mig lite av varje.

Vi möttes upp på utmärkta baren Brew on quays uteservering. Tidigaste sitta-ute-premiären på länge. Under ett par palmer med Stilla havet på andra sidan gatan. Maten smakade också bra. Värre kan man ha det i februari. En helbunt öl intogs också. För min del: Hippy ''berliner'' Cucumber edition från 8 wired; grumlig och blekgul. Ingen syra som det ofta är i berliner weisses, bara gurka i arom och smak.
Mot eureka från Tuatara; Bra pilsner som intogs under ideala förhållanden dvs utomhus på sommaren. Humlig arom, någolunda frisk med stabil beska. Dock lite mycket med en imperial pint då ölet inte är särskillt kallt när botten nås.
Bookbinder från Emerson’s; ''hembrygdsarom'', bärnstensfärgad bitter med äppeltoner. Rätt bra.
Copper tart från Hallertau; kopparfärgad och ganska söt med tropisk frukt. Ska föreställa en irish red, det hade jag inte gissat, men gott var det.
I övrigt Yakima monster från Liberty och Black nectar 5.8% från Martinborough.
Allt smakade bra. Gillade verkligen detta ställe som vi skulle återvända till.

Jag gick tillbaka till hotellbaren där en alkoholfri Mac's Ginger beer intogs.
Efter någon timmes vila blev det även en i Australien licensbrygd Kirin Megumi där.

Endast ett kvarter från hotellet låg utmärkta bryggeripuben Brothers beer som tyvärr stängde tidigt, men några gästöl hann jag med i alla fall: White matter från Yeastie boys, Milou från 8 wired och Strange sense of calm från det för mig okända Piha beer beläget fem mil sydväst om Auckland. Bra, men alkoholsvaga öl.
Tror det fanns 20 kranar och det starkaste ölet var på 5,7%. Utöver det fanns hundratals flasköl att botanisera bland. Ett guldställe helt enkelt. Lite litet bara.
De stängde redan klockan 22, men ett stenkast därifrån ligger bryggeripuben Sweat shop brew kitchen som skulle ha öppet till ''sent''.
Sent visade sig vara ännu tidigare än 22. Suck.

Det var bara att gå uppför backen till hotellbaren som stängde 3-4 än en gång. Tidig nedbäddning denna dag som avslutades med en Green beret IPA från Mac's i hotellbaren. Ok öl.