I somras röstade ju som bekant britterna ur sig ur EU vilket bland annat fick till följd att pundet rasade.
När jag och frun besökte Storbrittanien första gången var kursen 14 spänn, nu närmare 11. Något vi inte var sena att utnyttja.
Således begav Dykus och jag till oss Arlanda.
Den hemska Beijing gold från Kirin fick agera frukost där.
Vi flög till Manchesters flygplats där en buss togs de tretton milen söderut till Birmingham var lunch i form av burgare intogs.
På väg till boendet stannade vi till på weatherspoonspuben The briar rose (som jag besökte för sju år sedan) för en pint Pinnacle blonde från Naylors. Inte fantastisk, men ändå schysst att få i sig en (snorbillig) real ale efter resan.
Lite längre upp på gatan blev det ett stopp på guldhaket The wellington där ett glas Shiny Lime saison slank ned.
Ytterligare en bit bort gled vi in på bryggeripuben Edmunds brewhouse dit även rate-beer-norrmännen Finn och Rune hade tagit sin tillflykt.
En Lager och Montezuma’s chocolate lager från Hogs back. Den ena värre än den andra.
Äntligen kunde vi checka in och gå och vila ett par timmar.
Edmunds hade så bra wifi så att det blev ett besök till där för att se matchen, plus att fira med följande brygder: Gold hop, American IPA och Creedence pilsner från Crazy mountain. På det hela taget ok öl som kanske smakade lite bättre av segerns sötma.
Vi drog vidare till Purecraft inte så långt därifrån. Ett ganska stort ställe med två våningar och minst sagt knackigt wifi. Anledningen till besöket var egentligen mat, men det var fullt så hungern stillades tillfälligt med en Cwtch från Tiny rebel satt fint.
Istället blev det ett återbesök på Briar rose vars kök fortfarande var öppet. Helt ok käk vad det nu var för något. Crafty dan 13 guns från Thwaites och Thunder trail från Caledonian/Arcadia. Det satt fint och så fick det räcka för den dagen.
