söndag 9 maj 2010

Kaas bloody kaas

Tjugo (?) ostsugna ölfrämjare samlades i går på Black & brown för varsin uppvärmningsöl. För min del en Williams Red. Jag och Majsan kom kanske något sent så det blev till att hetsa i sig detta goda mellanöl med allt för lång efterbeska för att det skulle kännas ok.

Målet för dagens/månadens främjarträff var ostbutiken Gamla Amsterdam där en ost-och-öl-provning skulle äga rum i källaren. Vanligtvis brukar de tydligen sitta och dricka härsken druvjuice till osten där nere av någon anledning. Butiksägaren (?) började med att hålla ett oerhört intressant och underhållande litet föredrag/presentation/grundläggande ostskola. Den alltid lika trevlige Gunnar H hade valt ut fem öl ur bolagets ordinarie sortiment till provningen. Fem öl och fem ostar, Ölen var Grolsch, Oppigårds Golden ale, Nils-Oscar Barley wine'07, La trappe Tripel och Witte. Man fick ingefär en deciliter av varje öl. Hela kalaset gick lös på 240:-, värt varenda krona. Helt galet gott och trevligt. Dessutom fick alla deltagare 10% rabatt i butiken dagen till ära. Något som Majsan nappade på. Jag kan verkligen rekomendera ett besök.

Mina Öl-ost-rekomendationer: La trappe Tripel-Rouge pittoresque
Witte-Purmer stark. I brist på annat. Jag tyckte inte veteölet passade till någon av de relativt smakrika ostarna.
Oppigårds Golden ale-Purner stark. Ölets efterbeska skar sig med flera av ostarna, men den femåriga Purmer stark hade tillräckligt med karaktär för att hantera densamma.
Grolsch-Kummin stark, 60 veckors-lagrad. Tänk imperial kryddost. Ännu godare än det låter...
Nils oscar Barley wine-Purmer stark. Ölet var tre år gammalt, ingen ålder för ett BW så klart, men jag har mina dubier om hur den hade lagrats. För länge i rumstemperatur antagligen. Smakade gammalt på ett obehagligt unket sätt.

I övrigt kan jag rekomendera följande kombinationen från förr:
IPA-Cheddar
DubbelIPA-Edamer
English strong ale-Brie

Vanan trogen gick vi så klart till Akkurat efterår där vi åt ännu mer godsaker.
Till dessa; Skebo Amber ale;överraskande tunn, inte så välhumlad som man har vant sig vid att deras öl brukar vara. Brödig behaglig eftersmak.
Spa från Bath ales; Oerhört mild, men vad kan man begära vid 3,7%?
Wagner Weisse; trodde jag hade fördruckit mig på en tysklandsturnee för ett antal år sedan. Men nu av det bisarrt länge sedan en hefeweizen intogs. Den verkar ha gått över. Rätt mycket skumbanan. Gut!
Bells Best brown; relativt ljus, som ett mörkt wieneröl i färgen. Ganska syrlig, Bells kan mycket bättre än så här. Drick hellre en Ellies från Avery.
Southern tier Pale ale; underbar arom av färsk humle, äpple, tanniner, fisk och maskrosor på tungan. 95:- för 40 cl 5,5%ig icke spontanjäst öl. Galenskap.
Vi avslutade den vansinnigt trevliga dagen med en fem år gammal Cantillon Saint Lamvinus.

Inga kommentarer: