tisdag 29 november 2011

Öl i Litauen del III-Baltikum's mest oseriösa bloggare

Efter frukost gick vi runt på stan och kollade. Vackrare än man kan tro och mycket gamla restaurerade (skulle jag tro) hus. Många kyrkor.
Till slut kom vi fram till paradgatan Gedimino prospektas och bryggeripuben Prie katedros där mat och de tre ölen i sortimentet intogs.
Sviesusis; ofiltrerad (så klart), med len maltsötma. Bra startöl.
Medaus; disig och ljusbrun, neutral utan felsmaker.
Tamsusis; rubinfärgad och obalanserad är allt som står i anteckningarna.
Vi skingrades och jag tog en halvtids-sömn på ett par timmar.

Utvilad och på väg genom stan på den sena eftermiddagen hittade jag ett tvättäkta, men dock exotiskt ful/mellan-öl; Volfas engelman Stalo; gyllene och med vackert skum som i fulölsreklam. Väldigt neutral och lättdrucken. Toner av svamp. Hade passat bättre utomhus om ett halvår.

På en fancy pizzeria under en bro åt jag en och tog en Bravaria Cristal till maten. Även detta ett fulöl men med mer kolsyra, smak och alkohol än den förra. Fungerade ok som måltidsdryck.
Om man på detta hak beställde en kötträtt (som jag gjorde) fick man erbjudande om ''dagens soppa'' för det facila priset av (nästan) tre öre. Säga vad man vill om Litauen, men det är inte jättedyrt. Och ja, det var prisvärt minst sagt.

Precis som dagen innan tillbringades hela kvällen på Alaus namai där det fortfarande fanns mycket att gå igenom.
Daujotu från Davra; ljus, filtrerad, men det smakar mer än det brukar om dylika brygder. Mycket maltsötma, blygsam beska. Känns färsk.
Fjärde raka ljusa lagern var Sirvenos från Birzu; halmgul och grumlig (som''alla'' andra fatöl i Litauen), tydligen bryggd med gröna ärtor. Inget jag märkte i mitt halvförkylda tillstånd. Det fanns någon smak men inte kunde sätta fingret på, kanske var det ärtorna.
Bačkorių Tamsusis från Vilniaus; djupt rubinfärgad, chokladtoner, nötter och omältad säd. Väldigt maltig, men ändå balanserad. Inte illa. Gilla!
Zámecké cerné från tjeckiska Chodovar; en klart mycket sämre dunkel än Backoriu. Inget skum, trots våldsamt hällande. Toner av grönmögenost, inlagd svamp och (trodde aldrig jag skulle skriva det om ett öl, men) fitta.
Wychcraft från Wychwood; frisk och fräsh, verkar vara ett halvår gammal, det märks inte. Smakar mest granbarr. Uppfriskande.
Kände mig inte överdrivet berusad men på ''handstilen'' att döma var det så. Fick feber jag medan satt där. Man kanske kan skylla på det.
Rinkuskiu Miezinis från Rinkuskiai
Kauno Sviesusis 5,2%
Pilies premium Från Kauno; Ännu ett fulöl utan störande felsmaker eller karaktär.

På hemvägen intogs veckans fjärde, men tyvärr ej sista pizza (med syltlök på) på pizzerian (?) Submarine som hade sitt eget öl bryggt på Prie katedros som vi hade besökt tidigare under dagen.

1 kommentar:

Manker sa...

hahah. sensmoral, Baltisk öl suger - drick sprit. Är ytterst sällan man finner högklassig ljus öl i öststater tycker jag, lite synd. men perfekt guide för framtida estrapader i det farliga landet i öst