Öl i Cambridge

En dagsutflykt till denna anrika universitets-stad stod på programmet för dagen.
Vi gjorde oss bekväma i förstaklassvagnen (inte i partitet med SJs dito) i London. Färden norrut tog cirka en och en halv timme har jag för mig.

Första stoppet i stan var weatherspoonspuben The regal där vi åt och tog en Maiden voyage från det för mig okända Great western; kopparfärgad, sträv och toktråkig.
Sadler’s Hop bomb; amerikansk humle. Välhumlad, visst, men bomb? Nej. Lång mycket behaglig efterbeska. Inte illa.
Dagens första OS-öl Medal pursuit från Wharfebank; lite syrlig och lite fruktig.

Majsan gick och tog en guidad stadsvandring medan jag utforskade puben The free press's sortiment. Lite halvböktigt att hitta, men det gick till slut.
Maid marian från Springhead; ljus, brödig, syrlig och torr med inslag av barr. Ingen superhöjdare.
Oak från Grain; ljus med fulölsarom. Trä, metall, svamp. Torr.
BST (British SummerTime) från Yeovil; ljus/gyllene, snäll och brödig. Helt ok faktiskt.
 
British summertime (dvs. regn) var precis vad det var när jag gick tillbaka till The regal för att träffa Majsan där igen.
Essex border från Nethergate; ser ut som fulöl, men med en fyllig bra kropp. Lättdrucken med citrustoner som så många gånger förr när det gäller real ale.
Torch light från Thwaites avslutade besöket på detta hak.
Vi gick och åt på det utmärkta GBK som ju är ett måste när man är i England.

Mätta och belåtna styrdes stegen till Salisbury arms där dagens sista öl intogs.
Eagle ''IPA'' från Wells; bärnstensfärgad,doft av bakverk, noll kolsyra, toner av äppeljuice, blygsamt humlad. Jag gissar att denna brygd inte skulle överleva en båtresa till Indien...
Wight Gold från Island; en axelryckning. Smaklökarna mattas utan halvtidsvila.
Tribute från St. Austell; konstigt nog hade jag aldrig druckit denna brygd som finns ''överallt''. Lite fruktig, med en viss sötma och lakritstoner. Inte illa.

Sedan var det bara att ta tåget tillbaka till huvudstaden för välbehövlig sömn.

Öl i OS-staden del III-Regna,pausa

Trots alla mina besök i staden hade jag aldrig satt min fot på instutitionen Market porter. Mycket trevligt ställe som man gärna kommer tillbaka till. Vi träffade nya och nya bekanta vid detta vårt första besök på den anrika puben. Ölen då?
Ett eget öl hade de fått bryggt åt sig av Marstons, The market porter summer ale; gyllene med arom av honung, smak av piggelin och honung med en typisk ''real ale-eftersmak''.
Jag sprang ut en snabbis för att få något i magen. Smaklökarna tog stryk av maten, men det blev i alla fall en All black från Allgates. Namnet kommer av att de har använt uteslutande (?) nya zeeländsk humle. En mild.
Meantime Pacific pale ale; djupt gyllene (deep golden) med deg i aromen. Välhumlad fruktig APA. Inte lika gott som det låter.
Lazy days från det för mig okända St Georges; ljus sommarbrygd (?) med en vag honungston i aromen. Smakar inte illa, men något intetsägande. Sticker ej ut på något sätt, bara en bitter i mängden.
Dark Munro från skotska Highland; ännu en mild. Något jästig arom, smakar mörk malt sött och rostat. Lite (läs mycket) mer arom skulle inte skada, men jag antar att det ej skulle vara typriktigt, men skulle göra mycket för helhetsintrycket. Helt ok dock.
Huna Red från Sunny republic; en ok bärnstensfärgad brygd, men som samtidigt inte är märkvärdig på något sätt.
Raspberry Way out wheat från Offbeat; ljus och disig, han känner av en diffis fruktighet om man letar, men ingen klockren hallonsmak. Jag tyckte mig även hitta frystorkade jordgubbar. Ok, men inte så speciell.
Glotts hop från Howard town; något disig, godis-söt arom. Färg/lösningsmedel kan hittas i smaken. Mycket godare än det låter.
Slutligen dagens första OSöl, Team GB från Greenfield; ljus med underlig arom. Granbarr, tunn/blaskig, snäll, för snäll. Bara att hälla ned utan motstånd och så vill man väl ej ha det?

Vi tog en välförtjänt paus på rummet innan vi återigen begav oss ut på nya ölstrapatser. Den weatherspoonspub som vi ställt in siktet på för kvällen hade ciderfestival, så det blev till att besöka det närbelägna Carpenters arms där följande brygder gicks igenom:
Basking shark från Truman's; ljus med fulölsarom. Lite träig på något sätt. Ingen höjdare, för snäll.
Owlympian från Cotleigh; är som detta bryggeris öl brukar vara i min uppfattning; stabila real ales som ej sticker ut.
Avslutningsvis Hogs back English summer ale.
Ingen direkt höjdaröl upptäcktes under dagen, men det var ändå lika kul som vanligt.
Hela fyra stycken av denna dags öl fanns inte med på Rate beer. ÖiS-i frontlinjen.

Galet mycket folk ute på gatorna när vi återigen vandrade hem genom Hyde park för lite välbehövlig nattsömn.

Öl i OS-staden del II-Gång

Dagen inleddes (som nästan alla andra dagar under denna resa) med full english breakfast (paus för rysningar/kväljningar), innan vi gav oss ut med tunnelbanan till St.pauls katedralen som Majsan ville gå in och titta i. Hade jag gått in där hade det antagligen börjat ryka om mig på skräckfilmsmaner.
Undertecknad irrade istället runt i regnet i jakt på en öppen vettig pub. På fjärde ''försöket'' lokaliserades det utmärkta Exmouth arms med sitt prisvärda flasksortiment, men först och främst skulle ju fatölen av-verkas.
East london Pale ale; uppfriskande start på dagen efter en lång promenad i regnet. Svag, men smakrik gyllene ale. Skulle lätt kunna förväxlas med en APA. Toner av aska och med ''humlefruktig eftersmak''. Den satt fint.
Majsan kom och gjorde mig sällskap såsmåningom.
Merlins magic från Moor; en bärnstensfärgad, välbalanserad och helt ok best bitter.
Camden Ink från Camden town; väldigt mörk, inte så mycket arom, rök och aska, litte kryddig, nästan som chilichoklad. Gott med en malt-käftsmäll. Som Guinness fast bättre.
Ännu ett handpumpat öl från samma bryggeri: Pale ale, som till en början smakar mycket bra, men ju längre ned i glaset jag kom tydde sig allt med vedervärdig. Dagens värsta öl skulle det visa sig. Toner av torkad fisk och plast. Helt klart det sämsta man druckit från detta annars så kompetenta bryggeri.4,5%. Möjligen ett felaktigt fat. Jag skulle kunna tänka mig att ge denna brygd en andra chans.
Detta avskräckte mig inte varpå en Camden Wheat beer beställdes in; med detta diffusa namn vet man ej vad man får, men nu var det en hefeweizen. En skumbananbomb från helvetet skulle det visa sig. Tacka vet jag wit...
Det kan ju verka dumt att åka ända till London för att dricka skandinavisk öl kan man tycka, men så fick det bli. Mikkeller It’s Alright!; Gyllene, vild/brettig, men ändå ganska snäll. God dock.
Nøgne ö Holy smoke; ''In the true Bamberg style'' står det på flaskan och de har säkert använt Weyermanns rökmalt, men det är ändå inte var jag hade väntat mig. Ett väldigt rökigt och mörkt öl med en hel del brända toner. Välj hellre bryggeriets fantastiska Sunturnbrew.

Vi gick ut och åt någon slags mycket välsmakande skräpmat (antagligen kebab eller liknande) innan det var dags för en liten vilopaus på rummet.

Utvilade gick vi till en pub i kedjan Nicholson’s (Elephant and castle) där en Nicholson’s Pale ale från St. austell intogs. Inte illa, men tråkig bara.
Hawaii 340 från Cropton; denna öl får exakt samma omdöme som det förra.

Sista stoppet för dagen var den stora puben The pride of paddington där resans första öl med OStema intogs, Golden son från Caledonian;smakar som vitt knäckebröd, i övrigt som vilken brittisk golden ale som helst.
Avslutande brygden blev hakets egna öl med samma namn som stället. Oklart var det är bryggt. Ljusbrun. Ännu mer knäckebröd, fast denna gång mer välgräddat. Inte särskillt gott.

En lång promenad tillbaka genom Hyde park innan det var dags att få sin skönhets-sömn.