Öl i Ontario del III-Våga vägra Zwanze

Planen denna Zwanze day var att hänga på låset på Barvolo och på så vis få en plats. Det var lättare sagt än gjort. Istället för att öppna 12 var det 15 som gällde. Folk stod redan dock i kö utanför när jag kom dit strax innan 12slaget. Man var tvungen att boka själva Zwanzeölet innan för $28 (!). För det fick man uppskattningsvis 1-2 dl och ett cantillonglas. Inget undertecknad nappade på, men för mig var grejen att det var ett surölsevenemang samtidigt.
Jag pallade dock inte att stå i kö i några timmar utan öl. Gick istället till bryggeripuben The 3 brewers på samma gata. Del av en kedja som vi besökte i Lille för många år sedan. Jättestort ställe med minst tre våningar. Två öl hann man med. White; ganska mörk för stilen. Även om det helt klart är en wit finns toner av hefeweizen tyvärr. Brown (ale?); väldigt bränd och obalanserad. Den var bara ''för mycket''.

Tillbaka till Barvolo så där kön hade växt till sig ytterligare. Träffade Karen från dagen innan och Ferris från Rate beer i kön. Cirka 40 minuter tog det att ta sig in. Väl inne insåg man hur litet stället var, hur lång kön till baren var, att man skulle köpa poletter för att få öl och hur galet trångt det var.
Jag kanske älskar öl, men inte lika mycket som jag hatar trängsel och att köa. Stack ut och inte många steg ut på gatan öppnade sig skyarna reält. Hade dock paraply men det blåste sönder ganska omgående.
Jag sökte skydd på en asiatisk restaurang av något slag där en Alexander keiths IPA från nova scotiabryggeriet Oland gjorde den galet starka maten sällskap. Ljus som fulöl. Luktar äppeljuice. Alltför tam för att kallas IPA tycker jag. Ganska mycket äppeljuice över smaken med.

Nästa stopp var baren/kvarterskrogen Spirits på en bakgata inte långt därifrån. En hel drös exotiska brygder fanns att inta här, vilket jag gjorde.
Pompous ass från det lokala Great lakes; mörkt bärnstensfärgad. Välbalanserad med toner av läsk(?!). Underligt, men helt ok.
Stationmaster’s stout från Junction craft; Väldigt maltig, något kryddig med toner av senap. Tung för att vara en mellis.
Lug tread ale från Beaus; ser ut som vilken fulöl som helst (inte så konstigt då det är en kölsch). Fruktyoghurt i aromen, alldeles för söt, som saft. Illa.
Creemore springs Premium lager; egentligen inget speciellt eller heller för den delen felsmaker, men efter ölen innan smakar det riktigt bra.
Tankhouse ale från Mill street; bärnstensfärgad trevlig APA. Snäll, men ändå bra.
Conductors ale från Junction craft; ''brändaktig'' arom. Smakar bränt knäckebröd som Hedin skulle sagt. Antar att karamellmalt har något med saken att göra. Viss sötma finns också.
Eephus oatmeal brown ale från Left field; som Coca-cola i färgen. Maltig arom och smak med chokladtoner. God.

På hem vägen gick jag förbi Bar volo för att se om det lugnat ned sig. Det hade det.
Nu kunde man i lugn och ro avnjuta två utmärkta suröl från Quebec. Exorciste aux mûres från Dieu du ciel, Oude blanche Cerises från Le trou du diable och slutligen Dunham Berliner mango weiss. Pizza intogs  på hemvägen och bidrog antagligen att jag gick upp sju kilo på denna resa.

Öl i Ontario del II-Two festivals, one liver

Dagen innan var en skaplig uppvärmning inför resans egentliga syfte, Toronto beer week.
Denna dag stod två festivaler på schemat den första på Wvrst i centrum som har korvar som sin specialitet. Detta hak ligger en trappa upp och man kan sitta och titta ut över gatan nedanför genom de stora fönstren. Väldigt likt Rosamundes som finns på olika platser i USA som jag nog tycket är strået vassare vad det gällde korvarna.
Temat för festivalen var nya Ontariobrygerier. Tror inte jag hade hört talas om ett enda av dem. Bärsen som provades under denna första sittning var: Black willow från Old flame, Cocoa woman från Blood brothers, Telephonique från Silversmith, Old tomorrow Canadian pale ale, Common loon trån Bobcaygeon, Windward belgian wheat Stone City ales, Tropic thunder från Brothers, Harbinger APA från Descendants.
Över lag överraskande hög nivå på ölen med tanke på att det bara var helt färska bryggerier.

Efter det besöket blev det en sällsynt bussresa till nästa festival på källarbaren C'est what? Annars var det mest spårvagn och tunnelbana som gällde under vistelsen i Kanadas största stad. Tror det var gratis entre där också. Snorbilliga smakprov. $1 styck och då skall till-läggas att kanadadollarn har sett sina bästa dagar. Bara ontarioöl här med, men konstigt nog lite sämre över lag än på Wvrst. Ölen som konsumerades här var: Joan’s Dark Secret 4% från Neustadt springs, Durham Fresh hops, Clifford APA, Limp puppet 3,8% från torontobryggeriet Great lakes, Armed n citra från Rainhard, Innicente Root beer porter (WTF?), Great Lakes Citraddiction, De sista fem ölen var krogens egna, men bryggs på County durham; Coffee porter 5,8%, Steve’s dreaded chocolate ale 5,6%, Mother puckers ginger wheat 5,3%, Caraway rye 5,4% och Homegrown hemp ale 4,5%. Träffade Karen här som även hon var ganska aktiv under beer week. Sammanfattningsvis två bra evenemang. Synd att båda var på samma dag bara. Inga sömnproblem efter den tunga dagen.

Öl i Ontario del I-Sol och öl

Solen gassade på rätt friskt denna dag. 29 grader är inget man är bortskämd med i september här hemma.
Jag letade upp den relativt nyresta Börje Salming-statyn som står invid Air canada centre varefter jag gick ned till vattnet där den jättestora och något turistiga bryggeripuben Amsterdam brewhouse är belägen. En visning var inbokad men jag var på plats i god tid för att hinna gå igenom brygderna i förväg i utomhusbaren.
Först 416 Local lager; halmgul och sprudlande. Der är väl en sån här dag ljus lager ska drickas. Nja, inte helt hemsk.
Sweetwater Squeeze blood orange radler; ser ut som en blandning av apelsinjuice och apelsinsaft. Luktar som en berliner weisse. Smaken är lite åt det hållet med, men det är absolut en (imperial) radler. Mycket kolsyra. Lite besviken på att den var så stiltypisk. Ändå antagligen den bästa radler jag druckit.
Natural Blonde lager; ljus, lättdrucken och ren. Väldigt snäll, bara att hälla ned.
Downtown brown; en väldigt maltig rubinfärgad brygd med fint skum.
Cruiser all day pale ale; ser ut som vilken fulöl som helst. Grapefruktaktig humlearom. Mycket citrus och barr i smaken. Uppfriskande. Inte illa.
Big wheel; även denna bärnstensfärgade amber ale var väldigt stiltypisk. Brittisk så det förslår.
18 hands; något grumlig och ljus. Doftar belgisk jäst och fruktyoghurt. Mycket belgiska toner, fruktig.
Visningen var ingen av de bättre jag varit på. Ölen var helt ok över lag. Galet att en så pass stor och turistig bryggeripub inte har wifi.

Jag gick vidare i eftermiddags-solen och åt vingar på något snabbmats-ställe innan jag satte mig i baren på Beer bistro. Side launch Dark lager; arom av tvättmedel. Stiltypisk färg. Helt ok, men lite tråkig kanske.
Uber från Nickel brook; berlinerweisse som är stiltypisk  på alla sätt och vis med toner av äppeljuice.
Sass on the side från Shillow; mörk för stilen (brown ale) med parfym frukt och malt i aromen. Söt och något metallisk med toner av blandsaft och malt, men ändå bra balans.
Square nail pale ale; bärnstensfärgad obalanserad öl som behöver mer smakhumle.
slutligen Mill street Coffee porter, Saint of circumstance från Collective arts, från samma bryggeri Rhyme and reason, det fantastiska surölet L’ours från Le trou du diable, Le cheval blanc från Brasseurs rj.
Träffade den trevlige lokale ölnörden David på detta hak och delade lite öl med honom. God mat på detta ställe.