Öl i Quebec del VII-Le vestiaire gris

Ännu mer turfande denna förmiddag än den förra, bland annat på en öde ö.
Efter allt gående slog jag mig ned i baren på bryggeripuben Les soeurs grises (som INTE betyder de sura grisarna). Ganska mycket lunchgäster, hade ätit strax innan. Flertalet öl fanns att botanisera bland. Jag hällde i mig följande: Marquis de vaudreuil, La marguerite, Camélia, L'appât-si-noir och Ginger. God öl till humana priser. Svårare än så behöver det inte vara.

Radiohuset

Efter den obligatoriska halvtidsvilan bordades en buss till stadsdelen La petite-patrie där väl insuttna men glest besatta puben Le vestiaire (garderoben) är belägen.
I vanlig ordning inmundigades flera öl. Denna afton: Saison enigma från L'hermite, Croix-noire 4,7% Des beaux prés, Dominus vobiscum blanche från det för mig okända bryggeriet Charlevoix beläget 36 mil nordväst om stan. Rousse douce från L'alchimiste. Allt smakade bra utom den sistnämnda.
Det fick räcka för denna dag.

Öl i Quebec del VI-Ännu en bryggerifri dag

Dagen inleddes med lite Turfande i förstaden Longueuil och lite i Centrum. Inte särskillt mycket ölställen i Downtown, men ett är iallafall kedjan Bier markt som finns i tre provinser.
Jag besökte ett av deras hak i Toronto för några år sedan. Detta var liknande fast mycket större. Lite själ-löst kanske, men ganska ganska stort ölurval. Maten här var antagligen det godaste jag ätit i år så här långt. Beställde carbonara som tydligen inte hade något med pasta att göra, men fantastiskt gott var det iallafall. Till den goda maten, följande mer eller mindre goda öl: 1815 från det för mig okända Frampton brasse beläget 30 mil nordöst om Montreal. Big ben porter från Brasseurs du monde, Brise du lac från Archibald, Les trois mousquetaires Weizenbock.
Halvtidsvila på hotellrummet följde i vanlig ordning.

Ölen var bättre än bilden

På kvällen besöktes vad jag först trodde var en bryggeripub, men det visade sig vara bryggeriet Siboires krog i Montreal. Mycket folk för en måndagkväll, men ändå gott om plats på detta stora ställe.
Drack sex av deras öl och tyckte de var bra över lag. Dessa var: belgiska alen Raison merveilleuse; något disig. Frisk med belgiska toner. Ren i smaken, om man nu kan ''säga'' det om ''belgisk'' öl. Riktigt bra belgisk sessionIPA.
Mrs.pepperpot; Grumlig. Vete fan hur man ska beskriva aromen, men det luktar inte illa iallafall. Ska föreställa en wit med rosepeppar. Inget jag hittar. Något metallisk. Drar åt hefeweizen  som så många andra ''belgiska'' öl. Blir bättre när temperaturen ökar. Ok faktiskt.
Calvaire (pale ale); bärnstensfärgad, inte mycket till doft. Smakar väldigt engelskt, rena smaker vilket antagligen inte är det lättaste när man brygger en stil där det inte är mycket humle och alkohol att gömma felsmaker bakom.
Capricieuse; stilen är enligt tavlan på väggen ''americaine de ble'' (american wheat på ren svenska). Står på Rate beer som wheat ale. Jag tycker med det var som en helt ok wit. Lite mer kropp hade jag personligen velat ha, men detta är ett lätt öl och man får ta det för vad det är. Tydliga citrustoner utan att någon fruktskiva hängde på glasets kant. Ok öl.
Quaker stout; gräddigt beiget skum. Mycket mörk malt i aromen medan smaken domineras av kaffe. Svartmaltoch choklad i eftersmaken. Mums!
Ingénieuse (IRA); rubinfärgad maltig version av en ölstil jag sällan gillar. Ganska stiltypisk och välbalanserad.
Ölen var ok över lag. Servicen var bra så länge bartendern Julia jobbade, sedan gick de snabbt utför...
En stillsam afton.

Öl i Quebec del V-Bryggerifri dag

Mulet när jag tog tunnelbanan åt nordväst och hamnade till slut i stadsdelen Petite italie där krogen Vices et versa är belägen. Det var dagtid och många småbarn där (och en dyngrak italienare). Intog följande brygder i baren: Franken durst från närbelägna Isle de garde: Disig, relativt smakrik och frisk. Riktigt bra ljus svag lager (3,8% tror jag den låg på). Dunham Propolis ''saison'' miel; ljus och något disig. Kände inte av någon honung (miel), belgiska toner, välbalanserad. Något mindre kryddig än vad saisons brukar vara. Klassificeras som en speciality grain. Riktigt god.
Bébé dragon från Les grands bois (storskogen?); ljus och mycket disig. ''Svettig'' humlearom. Lite tunn, men det är väl att vänta av en sessionIPA. God annars med trevlig humleprofil. Les Trois Mousquetaires (även kända som LTM) Blonde helles; klar och gyllene. Vet inte vad en utbildad öldomare skulle kalla det, men den smakar som vätskan burkchampinjoner ligger i. Någon slags odefinerbar julkrygga smakar det också. Gillade inte denna, inte ren i smaken. Isle de garde Saison brett 5,4%; gul, disig och vagt ''belgisk''. Jag brukar tycka brettsaisons är jättegott, den här drar dock för mycket åt hefeweizen-hållet för min smak.
La sottise 5,3% från Dunham; obalanserad, för mycket bitterhumle, annars helt ok. Ganska frisk.
Schysst ställe, med trots allt över lag helt ok öl. ~30 fatöl och en del flaskor.

Imperial piercing

När jag kom tillbaka till ''mina kvarter'' slank någon slags asiatisk mat ned på Pizza express. Denna sköljdes ned med Boréale Rousse. En ok amber ale.
Vilade upp mig på hotellet några timmar innan det var dags att ge sig ut igen.

Kvällen tillbringades på Bières et compagnie som jag hade besökt tidigare. Hade dock glömt att man var tvungen att beställa mat för att få dricka alkohol. Inget ont om maten, men hungrig var jag verkligen inte. Konstigt nog fick även öl plats i ''tjockmagen'' i form av: Smash hüll melon från Le trou du diable, Farnham 27 och Farnham 64. Lite ''hit'n miss'' över ölen.

Bättre skulle det bli på Pub pit caribou som är Pit caribous pub i Montreal. Själva bryggeriet är beläget 99 mil nordösterut vid Saint lawrenceviken. Inredningen påminde mig om Brewdog bars.
Session IPA de Lesseps och Gose IPA Du barachois. Fina grejor.
Vandrade därefter ''hem'' i det ymniga snöfallet och så var den dagen slut.

Öl i Quebec del IV-Fièvre de hockey

Var tidigt ute denna dag och skulle rekognosera inför nästa dag då jag behövde ett ställe som öppnade tidigt och som hade wifi.
Stället som skulle uppfylla dessa kriterier verkar ha bommat igen. Knallade istället runt lite i gamla stan och snubblade över Taverne gaspar som hade egen öl bryggd av Brasseurs de montreal som hade besökts ett par dagar tidigare. Det fanns fler exotiska brygder än den i form av: Mtl lager från samma bryggeri, Belle gueule rousse från Brasseurs rj och St-ambroise Cream ale. Ok öl över lag.

Jag tog bussen tillbaka ''hem'' och gick in på ett mexikanskt hak där det var tänkt att ta med mat och äta på rummet, men det fanns flertalet exotiska fulöl så det blev till att äta där och hälla i sig dessa brygder. 3 amigos som var ställets egna öl. Oklart var den var brygd, Molson Export ale, Molson Dry och Molson Canadian. Den ena värre än den andra som väntat.
Halvtidsvila följde på rummet.

Kvällen tillbringades på den extremt närbelägna bryggeripuben Le saint bock där följande mer eller mindre goda brygder intogs: Réincarnation Cassis shiraz, La Petite sanguinaire, La Réincarnation, Malédiction, Porter, École Buissonnière från Brasseurs rj, Millebois Houblon chinook hops och Farnham 35. Över lag bra öl. Jag gillar verkligen detta ställe. Mycket folk denna kväll då Canadians hade bortamatch som visades. Det var även någon slags gatufest utanför och gatan var avstängd för motorfordon. Mycket liv och rörelse.
Jag kastade dock in hand-duken relativt tidigt då dagen började tidigt för min del.

Öl i Quebec del III-Boswell à boire

Jag utnyttjade ganska flitigt Montreals utmärkta kollektivtrafik även denna dag då en buss bordades till bryggeripuben Boswell. Det var tomt när jag kom dit, men fylldes upp ganska snabbt. Ölen då? Roggenbier: bärnstensfärgad och ganska maltig med vissa fruktiga toner. Smakar ''större'' än sina 4%.
Schwartzbier; Så gott som svart. Rökiga subtila toner, maltig men ändå balanserad. Beskan stannar kvar i munnen ett tag. Skolboksexempel av vad jag tycker en schwartz ska vara. En ölstil man ser alldeles för sällan för övrigt.
Chipotle brown porter; God, men väldigt kryddstark och rökig.
Altbier; Bärnstensfärgad med krämigt skum. Sötare än vad stilen brukar vara. Godisaktig med metalliska toner. Helt ok.
I övrigt: Kölsch och Café rico breakfast stout som jag inte orkade skriva något om.
Bra service och bra öl. Minns ej hur maten var då detta var en månad sedan.
Halvtidsvila följde.

Kvällen tillbringades på närbelägna bryggeripuben L'amère à boire som besökts första kvällen. Flera våningar och bra service. Ölen här denna kväll för min del var: Bière de mars, Montréal hell, Kazbek, Odense porter och Černá val.
Inte så extravaganta stilar, men väldigt bra och välbrygda öl. God natt!

Öl i Quebec del II-La cuvee D'hiver

Väldigt nära hotellet låg restaurangen Saint-Houblon. Inte en bryggeripub som jag hade fått för mig. Själva bryggeriet Saint-Houblon ligger några mil norrut på fastlandet (Montreal ligger på ön Île de montréal).
En bar fanns det iallafall. Bara att slå sig ned där och hälla i sig: Sour passion, Stout à l'avoine, Super citron verveine från Simple malt, Les trois mousquetaires Gose och från samma bryggeri Pale ale américaine.
Bra öl.

Fräls!

Ingen halvtidsvila denna dag då festivalen La cuvee D'hiver drog igång i stadsdelen Petite bourgogne. Första gången jag varit på ölfestival i en kyrka. Många besökare och utställare var utklädda (?) till präster/munkar/nunnor. Väldigt liten festival, men för mig som aldrig satt min fot i denna provins förr var det mesta helt okänt.
Öl blev det i form av: Dr. mobilo aquafest från Les grands bois, Cherry revue från Beau's, Gose à l'argousier från St-pancrace, Les trois mousquetaires Rousse, Dépareillée Chéri-chérie, Rhus typhina från La memphré, Capitaine simcoe från Le trou du diable, Gose-sur-mer från Le naufrageur, Bretterave från Sutton/La memphré, Desrochers d. beezz ip - Winter harvest, Foudre från Le trou du diable, Saison d'la chasse från Le naufrageur, St barnabé från Le naufrageur och Goupille V2 5,6% från Noire et blanche.

Inte långt från festivalen var bryggeriet Brasseurs de montreal beläget. Lika bra att passa på när man ändå var i närheten. Till min stora förtjusning hade de en egen mild på fat vid namn London ruby. Det smakade inte mild, bara illa.
Åkte hem och sov istället för att fortsätta öla mer.

Öl i Quebec del I-Dieu du ciel

Jag började dagen med en promenad till restauranten Bières et compagnie. Här var man tvungen att beställa mat för att bli serverad alkohol. Så var det väl i Sverige också för 30 år sedan? Jag har aldrig varit med om det förr i alla fall. Var inte speciellt hungrig, men hällde i mig en god soppa. Ölen som intogs var: Isa des chutes från Boréale: gyllene och klar. Humlig fin arom med bra balans. Mycket citrustoner och lagom besk. Bra sesionIPA.
Boréale Blanche; inte mycket till arom. Smakar lite apelsin, antagligen från skivan som satt på glaset. Ganska mycket kolsyra. Någon obehaglig träig ton stör.
Mille iles Rousse irlandaise; i mörka änden av rubinfärgad. smakar mer som en dry stout eller liknande. Mycket rostad malt i smaken. Inte särskillt typriktig men ändå god på sitt sätt.
IPA du nord-est från Boréale; New england-mums. Dock har den ett bra bett av beska och smakar inte bara passionsfruktjuice. Grym helt enkelt.
Saison de la tondeuse från Loup rouge (Röda vargen?); Ljus och klar, luktar tvättmedel. Citrus och lite ''parfymisk'' i smaken. Stiltypisk smak trots blygsamma 4,5%.
Vox Stout, Kaffeversionen från det för mig okända Vox populi (Folkets röst); luktar som en blandning mellan kaffe och mörk choklad. Kolsvart. Doften går igen även i smaken med mycket choklad och tydliga toner av torkade kaffebönor. Skolboksexempel på en kaffestout. Riktigt bra.
Glutenberg Blonde; Inte så märkvärdig egentligen, men antagligen den bästa glutenfria öl jag druckit.
Slutligen en Pilsner des mers från Boréale.

Över lag bra öl får man säga.
På väg tillbaka till hotellet inhandlades någon form av förtäring som intogs på rummet tillsammans med en alkoholfri Great jamaican Ginger beer.

Efter åtskilliga timmars vila gick jag till vad som är stans näst mest berömda bryggeri (efter Molson), Dieu du ciel! I det närmaste fullsatt på den lilla puben, men det fanns en ledig plats i baren där jag slog mig ned och intog följande öl: Saison du Plateau; ljus och disig. Söt och kryddig arom. Välhumlad för stilen med toner av citrus. Ett välbalanserat och utmärkt exempel på en saison.
L’allegorie de la taverne; ljus och någolunda klar. Träigt med tydliga toner av vätskan som svamp på burk ligger i (konserveringsmedel?). Sträv och allmänt hemsk. Det absolut sämsta jag druckit från detta annars så bra bryggeri.
Grand messe; Altbier har aldrig varit en favorittyp av öl för mig och det kunde inte ens DDC ändra på. Bärnstensfärgad, obalanserad och väldigt besk för stilen. Viss strävhet och lång efterbeska. Tjänar på att få värmas upp lite.
Dessutom Résurrection och Route 1. Bra Porter och APA.
Trevligt men litet ställe och över lag bra öl.

På hemvägen slank jag in på bryggeripuben Le saint-bock som var belägen nästan vägg-i-väg med hotellet. Birra a 2 Ans! pilsner saaz fick avsluta denna dag.