Öl i Vienna del II-The four guys

Tåget tillbaka till Österrike var cirka en timme försenat så vi slog oss ned på ett cafe på stationen där Gambrinus 11° Excelent från Plzensky prazdroj intogs.

När vi äntligen kom fram till Wien blev det en tågresa till Westbahnhof där jag storhandlade öl för att ta med hem. Inte långt ifrån livsmedelsbutiken låg vårt vandrarhem där vi checkade in. Någon timmes vila på rummet blev det innan vi gick ut igen.

Vi tog tåget till Rennweg där bryggeripuben Salm-bräu är belägen. Här intogs alla deras fem öl samt grymt goda schnitzlar. Ölen var:
Helles, Pils, Märzen, Weizen och Böhmisch gemischt. Över lag bra öl.

Mätta och belåtna gick vi vidare gatan fram till en underlig ''irländsk pub''. Enda krogen jag besökt som har ett terrarium.
En annan underlig sak var att tvn var på, men ingen sport visades.
Här träffade vi även några medeltidsentusiaster (precis som Owe), varav den ena hade varit på Gotland så många gånger att han pratade riktigt bra svenska.
Ett gäng fatöl hällde vi i oss också.
Schladminger Naturbier
Stiegl Pils
Schwechater Zwickl
Gösser Dunkles Zwickl.

Taxi''hem''.

Sista dagen blev en heldag på flygplatsen tack vare en försening på cirka fem timmar. En Ottakringer XVI fick man i sig. Jag tror inte det är exakt samma öl som Rate beer benämner som 16er blech. Det bästa man kan säga var väl att det var en snygg och annorlunda flaska.

Öl i Brno

Vi vaknade i hyfsad tid och tog pendeltåget till Wien meidling för vidare färd därifrån. Tyvärr var det åtskilliga timmar kvar till tågets avgång. I ett närbeläget köpcentrum inhandlades en dubbel-DVD/CD.
Det fanns även en fulkrog i närheten där vi slog oss ned för lite öl medan vi väntade.
Wieselburger Gold och Zipfer Urtyp. Inga höjdare, men måste jag välja var nog Wieselburger mindre dålig.

Så kom då äntligen tåget och helt plötsligt var vi i Tjeckien där vi efter lite irrande kunde hitta till det fashonabla hotellet (undrar vad det hade kostat att bo där om det legat på andra sidan Järnridån).
Efter en stunds strategisömn drog vi ut på stan för att leta upp Černohorský sklep där vi drack ett par Cerna hora-öl.
Pater 11° och den överkryddade Black hill.

Nästa stopp var den stora bryggerirestaurangen Pegas som efter lite besvär hittades. Maten var bättre än ölen och trots att det var så mycket folk var servicen helt ok. Jag tror vi drack tre öl:
Svetlý ležák
Pšeničné
Tmavé

Nästa ställe var en krog inte långt därifrån vars huvudleverantör var Dalešice.
Här tog vi två öl, antagligen Tmavý speciál 13° och Filtrovaný světlý ležák 11°.

På en pub på Vesela tog vi en Starobrno Medium.
Mike var nu trött och sur så vi tog en bulle till hotellet där vi kastade av honom innan vi åkte vidare till Starobrnobryggeriet.
Här tog vi kvällens två sista öl; Starobrno Kvasnicové och Krušovice Malvaz innan vi gick ''hem''.

Öl i Vienna del I-Sam Gamgi går i sömnen

Så var det dags att ge sig ut på årets tionde och sista utlandsresa.
Åter igen var det flyg till Wien från Arlanda som gällde med en ny konstellation av medresenärer som visade sig fungera mycket bra. Mike the dyke, Owe och Kristian.
Efter som jag anade att det skulle bli för livat för att kunna koncentrera sig på att skriva några anteckningar lämnades anteckningsblocket hemma.

Precis som sist tog vi pendeltåget från flygplatsen till stan och gick sedan en ganska lång promenad i snöyran till boendet på Columbusgasse. Bagaget lastades av innan vi drog vidare till vad som skulle visa sig vara den bästa krogen jag varit på i Wien; Bierteufl på Ungargasse.

Det fanns många öl som var nya för mig att avverka här.
Vi slog oss ned på den rökfria restaurangavdelningen. Maten var ok, inte mer, men vi hade grymt kul och provade en del inhemsk (och ett par tyska) öl. Bland annat pubens egna öl som bara finns där. Jag har ingen aning om vem som brygger dessa.
Bierteufl Zwickl och Bierteufl Märzen
Alt-brunnen från Starobrno
Straubinger Weisse Naturtrüb och Straubinger Weisse Dunkel, båda från tyska Gebrüder röhrl.
Schremser Edelmärzen
Sedan blev det taxi ''hem'' i all stillhet. Medresenärerna var rejält i gasen och en riktigt rolig kväll var över.

Månaden's bolag november'10

Sickla trummar på och fortsätter sin dominans. Riktigt skönt att sitta på bussen dit och lyssna på någon podcast i lugn och ro istället för att trängas på ett försenat pendeltåg till stan.

Hembryggarkurs

I lördags var det dags för något min fru och jag väntat på i några år drygt. Hembryggarnas helmalts-bryggkurs ''inföll med våra kalendrar''.
Det var föreningens tidigare ordförande Dan som höll i kursen som var otroligt lärorik, intressant och ''hands on''. En brun mellanporter står i dagsläget och jäser i en källare på söder. Det ska bli minst sagt intressant att prova den nästa månad.

Böcker

Inte bara öl har inhandlats i veckan utan även ett gäng böcker. Varav två om öl. Great beers av Tim Hampson och 101 öl du måste dricka innan du dör av Örjan Westerlund. 100 av dessa har jag druckit så när Einbecker Winterbock såsmåningom inmundigas är antagligen min sista stund kommen.
Jag tror alla de här ölen har funnits eller finns på bolaget i skrivande stund. Man kan fråga sig varför man måste ha druckit amerikanska ''Bud'' eller Marstons Old empire innan man dör, men det get författaren en utmärkt förklaring till i förordet. En rikt illustrerad och lite annorlunda skriven. Helt ok.

Great beers har ett liknande upplägg, men med 700 öl som det står på framsidan, men antagligen är det fler. Tre svenska bryggerier tas upp; Jämtlands, Nils-Oscar och Dugges. Även i denna bok förundras man över vilka öl som har valts ut. Cesu Premium, eller New grist från Lakefront till exempel, men smaken är väl som baken antar jag.

Matrutan

Efter en dags huttrande på jobbet var man sugen på värmande öl och något gott till.
En ganska stor kasslerbit skars upp medan jag smuttade på Midvinternattens mörker. Köttet stektes därefter i en deciliter av ölet istället för smör eller liknande. Något som gav en fin färg. För att piffa upp det hela lades mellan varje skiva kött en ''skiva'' ost (rökt, brie och whiskeycheddar). Uppskattningsvis tio skivor. Midvinternatten hann ta slut innan alltihop hade sugits upp av kasslern/reducerats bort.
Jag hällde på lite Duvel Triple hop istället. Något som inte gav någon fin färg förstås, men färgen fanns ändå kvar i stekpannan.
Var det gott då? Som en dröm.
Köttets sälta gjorde sig väligt bra mot de olika ostarna. Triple hop var väl inte det ultimata partnern till maten, men det skar sig inte i alla fall. Midvinternatten hade nog passat bättre till.
Köttet var otroligt saftigt trots några dagar i kylen efter att förpackningen öppnats, och hade sugit upp ölen som ''en'' svamp.
Rekomenderas!

Sieg halleluja

Ett kort besök på OT i eftermiddags blev det där en ganska snäll men god Tumbler från Sierra nevada intogs.
Anledningen till besöket var att jag skulle på min frus konsert med hennes nya kör. I en kyrka... så det kunde behövas en styrketår.

Björg var med som moraliskt stöd.
Efter konserten gick jag och Majsan och åt på Akkurat, där en tunna självrunnen ofiltrerad Landsort fanns att inmundiga. Även en WB från Rudgate slank ned. Maten var antagligen den sämsta jag ätit på Akkurat. OTs burgartallrik som intogs förra månaden var ljusår bättre/godare. Behagligt lite folk helgen innan löning.

Belgian saturday

Så var det dags för ännu en galet stor provning i hemmets för tillfället inte så lugna vrå.
Första klassen var Alkoholfri öl
Weihenstephaner Hefeweissbier 12 poäng
Clausthaler 5 poäng
Spendrups 5 poäng
Galet hemska öl allihop.

Ost/öl-provningen i våras gav oss blodad tand så vi gjorde likadant, fast hemma.
Fem ostar, fem öl.
Både Starobrno 3.5% och Liefmans Cuvée brut passade bäst till Brie.
Maharaja från Avery passade bäst till Parmigiano-reggiano.
Både Fantôme de noël och Mohawk Stitch passade bäst till Raclette.
De andra ostarna som vi hade med var Whiskeycheddar och Manchego.
Mohawk Stitch skulle egentligen inte varit med, men fick hoppa in som reserv när Old smoked bock från Meantime var infekterad.

Oktoberfest/märzen
Falcon Höstlager 12 poäng
Kievari 5 poäng
Arboga 4 poäng
Riktig skit alltihop.

Belgisk ale
Grimbergen Blonde 21 poäng
Orval 19 poäng
La Botteresse Blonde 18 poäng
Jacobsen Saaz Blonde7,1% 18 poäng
Oud zottegems bier 17 poäng
Brouwkot Netebuk 11 poäng
De kända ölen visar vad skåpet skall stå. Jag satt även och tröck på en flaska XX-bitter, men den glömdes bort. Det hade varit kul att se hur den hade stått sig mot de övriga brygderna, men nu slapp vi det.

Dubbel
Corsendonk Pater 15 poäng
Grimbergen Dubbel/Brune 14 poäng
New belgium Abbey '09 7 poäng
St feuillien Brune 7 poäng
Alla ölen andas kvalitet. Riktigt bra allihop i min mening.

Tripel
Straffe hendrik brugs Tripel 26 poäng
St feuillien Triple 16 poäng
Chimay Vit 15 poäng
Grimbergen Goud 9 poäng
Brugge Tripel (Palm) 4 poäng
''Brugge'' var ljus-skadad pga sin gröna flaska. Ölet som vi skålade in äktenskapet med var ännu bättre kylskåpskall än i belgisk utomhustemperatur. Därav de 26 poängen antagligen.

Belgian strong ale
Drink Your Sorrows Away (Mikkeller) 18 poäng
Westvleteren 8 16 poäng
La mere noel från Huyghe (Delirium) 14 poäng
Brouwkot Kalle 12 poäng
Gouden carolus Ambrio 8% från Anker 9 poäng
St feuillien Blonde 7 poäng
Bon secours Blonde från Caulier 6 poäng
Det blev lite manfall här. Hur är man funtad om man går hem när det bjuds på Westvleteren och Mikkeller?
Jag var väldigt överraskad över att W8 inte vann, samtidigt som förundran var lika stor över hur väl Mikkellers extremt limiterade utgåva stod sig mot densamma.

Mycket gott man fick prova. Trevligt.

Öl i Charleroi

Vi vaknade ganska sent och fick ta taxi till flygbussen.
På flygplatsen intogs frukost för överblivna euros. Leffe Bière de noël från Inbev gjorde sällskap.
Efter incheckningen fanns det olika presentförpackningar med öl jag köpte en från Saint-feuillien med tre olika öl samt ett glas (som inte överlevde hemresan).
Två hemska öl till hanns med på flygplatsen Hoegaarden Citron och parkbänksvältaren Jupiler Tauro.

Öl i Bruxelles

Efter frukost gick vi i regnet ned till stationen.
Snart kom tåget också som snabbt (till skillnad från sist) tog oss till Bryssel midi där vi fick byta tåg för att komma till Gare luxembourg/Schuman i EU-kvarteren. Regnade gjorde det som vanligt när vi tog oss till hotellet och kunde checka in.
Efter lite toalettbesök mm. tog vi tunnelbanan till Gare central. Siktet var som vanligt inställt på Delirium. På väg dit blev det ett stopp på Beerplanet där vi köpte några flaskor var, som dessutom tog sig helskinnade hem.

På Delirium var bara den nedersta baren öppen. Där träffade vi en norrman som söp ned oss. Övervåningen öppnar 18 och mitten ska undvikas till nästan varje pris.
Oud beersel Oude geuze; annorlunda mot vad typ Cantillon och 3 fonteinen brukar vara. Sur eftersmak.
De ryck Christmas pale ale'03 4,7%; jordgubbsarom, smakar bättre än man kan tro med tanke på åldern. Smakar bara lite gammalt. Slinker ned.
La petasse från Bouillon
Super 64 från Silly
Blanche de Charleroi från Brasserie val de sambre. Lika god som staden i ölets namn är vacker/mysig.
Nu hade övervåningen Hoppy loft öppnat och vi begav oss dit. Där träffade vi en trevlig engelsk gentleman som det språkades flitigt med.
Pink Panther från Hornbeer
Jean chris numero 1 från Rulles.
Saranac IPA
Som vanligt på Delirium var det väldigt kul, men det är svårt att föra vettiga anteckningar. Jag har i alla fall väldigt svårt att koncentrera mig på det.

Rune (norrmannen) som bodde i Belgien ringde och bokade in sig på samma hotel som oss var på vi tog taxi ''hem''. En hysteriskt rolig taxiresa där han satt och citerade Fleksnes i bilens comradio.
Efterfest är så inte jag, men ett par öl på hans rum blev det.

Öl i Brügge del II-Tied down

Så var det dags för den stora dagen. Vi tog en rundtur med häst och vagn i stan, sedan var det dags att gå och hämta upp ett par vittnen vid stationen.
Alla (som inte var glutenintoleranta) gick sedan till ett cafe och åt utsökta belgiska våfflor som var betydligt humanare pris-satta än var de brukar vara i Bryssel.
På cafeet fanns folköl i form av Lindemans Kriek. Tidigare hade jag bara smakat mellanölsvarianten av samma öl. Söt och tunn var den som väntat, men passade bra till körsbärsvåfflan.

Damerna satt kvar medan jag gick till det närbelägna bryggeriet De halve maan där det skulle vara visning/rundvandring. 5,5 euro kostade detta och då ingick en öl i baren efteråt.
En trevlig liten tant höll i den engelska visningen. Ett par små sakfel, men inget man inte hört förr/inget att uppröras över. Jag var överraskad över hur stort bryggeriet var, hela 32000hl/år.
Vi fick även gå upp på taket varifrån man fick en bra utsikt över den vackra staden.
Ölet som ingick i priset var Ofiltrerad Brugse zot; syrlig arom och smak. Metallisk och lite beskare än väntat. Galet kall och jag hade inte tid att låta den värmas upp. Detta skulle bli min sista öl i frihet.

Jag skulle hinna tillbaka till rummet för att byta om inför vårt bröllop. Första gången en sån superslusk som undertecknad bar slips. Med lite hjälp gick det ok att få fanskapet på plats.
Vigseln hölls bara ett par kvarter ifrån där vi bodde. Borgerligt givetvis. Efter att vi sagt ja (eller ''I do'' rättare sagt) skålade vi alla fem (förrättaren, vittnena och brudparet) i en god tripel från tidigare besökta bryggeri. Nervöst, men det gick ju bra.

Vittnena, Majsan samt undertecknad begav oss efteråt till Erasmus för att äta lunch/middag. Hyfsat gott. Öl-listan var som så många gånger förr inaktuell och stället var ombyggt sedan sist vi var där för sex år sedan. Vi kände inte igen oss. En fatöl blev det i alla fall ''Straffe toebak'' som de kallade det.

Jag och Majsan följde med Björg och Lindha en bit på vägen till tåget. Vi svängde dock av till det världsberömda ’t Brugs Beertje (världens artonde bästa pub enligt Rate beer). Nytt sedan vi var där sist var att rökförbud hade införts.
St feuillien Saison; relativt besk,mycket kolsyra, ganska torr.
Saison de dottignies från De ranke; typisk ''belgoarom'', välbalanserad, alldeles lagom söt. Passar bra till osten vi åt till samtidigt som osten ''dödar'' ölet lite.

Vi gick tillbaka till Cambrinus där en Leireken bio Wilde vruchten från Strubbe intogs; luktar jordgubbs-saft. Fruktig, söt och lättdrucken.

En sista öl innan bröllopsnatten skulle ta vid. Bäst att slå på stort. Det närmaste champagne vi skulle komma.
Malheur Cuvée Royale '05 från De landtsheer; mycket kolsyra och en hel del vetemalt skulle jag tro.Fruktig och kryddig. Intog på det mycket mysiga, men lite för rökiga Poatersgat.

Öl i Brügge del I-Både god och mindre god bärs

Det var inte så länge sedan, men jag har i alla fall inte fått nog av Belgien.
Båten anlöpte Zeebrügge på eftermiddagen och det blev någon form utav tvångstaxi in till det vackra Brügge där vi skulle bo.
I receptionen delade vi på en Kasteel Tripel från Van honsebrouck. Det var annat än all brittisk mellanöl (inget ont om dem) man hällt i sig de senaste dagarna det.

På väg från boendet på Langestraat gick vi till Centrum. På vägen hittades en livsmedelsbutik som hade ett hyfsat ölsortiment. Priserna var dock det bästa. Ett gäng flaskor inköptes där.

Den turistinvaderade, i övrigt mysiga puben Staminee de garre hittades efter lite letande (en grymt smal gränd måste lokaliseras).
Pilaarbijter Blond från Bavik (Petrus); saftarom, spritig söt och obalanserad. Lång eftersmak. Klart sämre än Kasteel tripel, men passade grymt bra till gouda-(?) osten som ingick.
Ännu en tripel skulle det bli i form av krogens egna öl som bryggs av Van steenberge (Gulden draak); Serveras i ett underligt 70-talsinspirerat glas. Arom av frukt, sprit och päronglass. Brutala skumgardiner. Smakar något mörkare än vad den är. Fyllig, söt och stark, men mycket god. Utmärkt tripel som bara finns på detta hak.

Vi drog vidare till det utmärkta Cambrinus som jag besökte för ett par månader sedan.
Ezel från Bavik; diskvatten med mycket kolsyra som sig bör, inte så mycket koriander.
Bourgogne des flandres Blonde från Timmermans; belgisk jäst, sötma och mycket kolsyra. Som en dålig kopia av Maredsous 6.
Vlas kop från Strubbe (Ichtegems); citron och gummi, intetsägande. Lite klor i eftersmaken.
Bruegel amber från Van steenberge; Luktar och smakar gammalt. Träig med lite örter kanske. Riktigt illa.
Val-dieu Brune; mycket jästfällning. Rostat och belgojäst. Bränd eftersmak. Inte helt oäven.
Jacobins framboise från Bockor; vinröd söt folköl, som kolsyrad hallonsaft.
Floris Ninkeberry från Huyghe; galet söt, som frukt-te med för mycket socker i.

Någon form av mindre aptitlig skräpmat slafsade vi i oss mitt emot innan stegen styrdes ’’hemmåt’’.
På vägen fanns dock en rökig bar (De kelk) med en intressant ölmeny. En sista bira för dagem knäcktes där.
Ultradélice från Ecaussinnes; fruktig arom. Fruktig occh stark men toner av grönmögelost.
God natt!

Öl i Edinburgh del III-Ännu ett besök på Cloisters

Dagen inleddes med en långpromenad till en matvarubutik i kedjan Scotmid där öl och supergoda baguetter inhandlades.
På samma gata låg en bar som hade ett öl från det lokala bryggeriet Stewart, Hollyrood; frisk ’’obrittisk’’ arom, behaglig beska. Helt ok.

På samma gata låg även en annan pub vid namn Bennets bar där vi tog ett par öl.
Belhaven Best; nästan kopparfärgad med en obehaglig bismak av cigarettrök.
Deuchars IPA från Caledonian; Fruktig med en ton av gummi, välbalanserad. Absolut ingen IPA. Jag har tidigare druckit den starkare flaskversionen av detta öl. Båda var ganska bra.

Det fina vädret hade nu förbytts till klassiskt brittiskt regn. Som tur var kunde vi söka skydd på det närbelägna Cloisters (CAMRAs Edinburgh-pub of the year) som hade besökts dagen innan.
Arizona från Phoenix; karamell och brända toner, lång men snäll efterbeska.
Olivers army från Springhead; Kopparfärgad och vacker. Neutral, men ok.

Regnet hade inte slutat så vi tog en ’’bulle’’ till stationen med allt vårt bagage vi hade släpat på.
Biljett inhandlades och tåget avgick så småningom norrut. I Inverkeithing gick vi av i ösregnet och inväntade den buss som tog oss till en båt.
Inte en båt som tyvärr hade få likheter med de flytande nöjespalats som åker fram och tillbaka över Östersjön.

Öl i Edinburgh del II-Båg

Tågresan tillbaka till Skottland innehöll inga speciella skandalscener.
Eftersom incheckningen inte skulle äga rum på åtskilliga timmar styrde vi stegen mot puben The blue blazer. På vägen gick vi upp på berget där slottet är beläget med hela packningen. Vackert men jobbigt.

Till slut kom vi fram och kunde pusta ut med en stärkande mellanöl.
Pentland IPA från Stewart; arom av bulldeg, smak av knäckebröd,ljust bröd samt deg. IPA på 3,9%...?
Trade winds från Cairngorm; brödig arom och markerad efterbeska. Typiskt brittisk.
Black isle Organic lager; syrlig arom smakar kål. Underlig minst sagt.
Vi tog varsin god hamburgertallrik på puben tvärs över gatan.

Incheckningstiden började närma sig och regnet strilade ned. På vägen till hotellet blev det ett depåstopp på Cloisters bar.
Naylors Autumn ale; som en wieneröl i färgen. Väldigt tam och lite för varm.
Holy grale från Stewart; rubinfärgad med gräddigt skum. Även denna lite för varm. Trä grillat och blandsaft.

Incheckningstiden började närma sig så vi gick den långa biten i regnet till hotellet som hade bokats för ett par månader sedan. Men räckte det för att få plats där? Icke! Trots att vi hade bokningsbekräftelse med oss blev det inget rum. Det finns bara ett ord för detta, arsel.
Mitt emot låg dock ett hotel som hade ett ledigt rum, men det var fem pund dyrare. Det fick duga.

På Cloisters hade vi blivit tipsade om en alldeles nyöppnad pub nära vårt boende dit vi begav oss. Tyvärr fanns det ingen mat där så det blev middag på en närbelägen kinarestaurang.
Mätta och belåtna gick vi till Cask and barrel Southside som rekommenderats tidigare. Ett utmärkt ställe för intagande av real ale.
Orkney Best från Highland; ljus för stilen, tydliga brödtoner i denna bitter.
Farne island från Hadrian & border; choklad-doppad tobak med toner av bränt kål och arrak. Antagligen den bästa av dagens bitters.
Stud från Hambleton dracks också.
Samt Scottish oatmeal stout från Broughton; kolsvart med gräddigt skum. Rökmalt (?), bränd eftersmak.

Öl i Newcastle

Vi gick ned till stationen för att med tåget ta oss ned till England en sväng. Resan ned gick som på räls (suck). Dagen till ära spelades hatmatchen/derbyt Newcastle-Sunderland i stan.
Vårt hotell låg en bra bit från centrum, uppe på en kulle. En ganska dryg promenad med all vår packning. Väl framme var rummet ännu ej klart så vi tog ett parti biljard i receptionen/lobbyn där jag totalt förnedrade Majsan trots att det var minst sju år sedan man höll i en kö.
Till slut var rummet klart och vi kunde checka in.

Genast gav vi oss av ut igen och denna gång hade vi vett nog att ta bussen ned till stan. Tyvärr blev anteckningsblocket kvar på rummet hela dagen så det blir bara lite namedropping.
Första stoppet var puben the Duke of Wellington där Tyneside blond från det lokala bryggeriet Hadrian and border brewery samt Rivet chatcher från Jarrow intogs. En av de anställda (eller kanske ägaren?) förstod att jag var någon slags ölnörd när han såg min GBG, men påpekade att den var ett par år gammal samtidigt som jag fick erbjudande om att köpa årets upplaga av honom. Eftersom man hade sitt främjarmedlemskort med sig blev priset bara en sketen hundring. De hade ingen mat på matchdagar så vi gick till en närbelägen pizzeria och tog varsin pizza. Inte jättegott men ändå helt ok.
Vi återvände till puben för mer öl. Okells red ,White hot från Consett och Silver ghost från Wylam.

Sedan var det dags att bege sig ''hemmåt'' för att se på AIK hänga kvar i Allsvenskan på någon dator på hotellet. Majsan tog en liten tupplur på rummet under matchen.

Vi åkte ned på stan igen för att ''få'' ytterligare lite mat och dryck innanför västen.
Stället vi skulle till hade inte öppnat vid vår ankomst så det blev indiskt igen. Det var så starkt så jag bara satt och grät/snöt mig/flämtade/svettades och hällde i mig vatten. Någon slags små gröna galenskapspeppar-''frukter''var boven.

Efter maten hade puben Crown posada öppnat. Där blev det ytterligare några öl innan vi tog sista (eller liknande) bussen ''hem''. Hadrian Gladiator (ingen dubbelbock), Jarrow bitter och Gold tankard från Wylam.

Öl i Edinburgh del I-Päron vs. äpplen

Så var det dags igen för ett nytt öläventyr. På flygplatsen intogs en folköl vid namn Oranjeboom. Majsan och jag flög från Nyköping (det var fullbokat hos Norwegian) på förmiddagen till det vackra Skottland.
Resan var inte mycket att orda om. Vi checkade in på hotellet och begav oss ut i den i höstskrud vackra staden.
Inte långt från hotellet fanns en indisk restaurang där vi åt god men lite för stark mat. Jag nöjde mig med en liter vatten till då ölsortimentet var ett skämt.
Målet för vår kylslagna promenad var den stora weatherspoonspuben The standing order på George street. Kedjan i fråga skröt med att de hade världens största real ale-festival.
Man fick 3 1/3 pint glas till priset av en pint, dvs. 18:-! (mot 74:-på Akkurat...). Rena himmelriket alltså.
Vi körde för enkelhetens skull tre paralellprovningar tvärs över alla stilgränser.

Wychwood King goblin 3 poäng
Hook norton Easy weasel 1 poäng
Okänd (tack htc) 0 poäng

Tring Signal box 4 poäng
Wadworth Pixley blackcurrant stout 2 poäng
Titanic New york wheat porter 0 poäng

Greene king Bretwalda 3 poäng
Woodfordes Once bittern 2 poäng
St. Austell Coxswains special 1 poäng

Vi drog vidare till det närbelägna Kays bar. En otroligt mysig intim liten pub med några intressanta casköl.
Theakston Best bitter; kopparfärgad med ståtliga skumgardiner. Tunn med toner av äpple, nötig eftersmak.
Adnams ghostship; granbarr i mängder, frisk och ganska god. Det bästa jag druckit från dem.
Belhaven 80/-; rubinröd, söt och obalanserad, smakar blandsaft.

En stillsam dag var ölmässigt till ända. På hemvägen blev det någon underlig snabbmat på ett ställe som även serverade haggispizza...
Fick senare på kvällen ett MMS innehållandes en bild jag ville spara. Det fick till följd att ALLA andra hundratals bilder i telefonen försvann utan förvarning. Akta er för HTC...

Ingen reinheitsgebot direkt

I lördags var det dags för Bryggarnas höstölsträff. I år med temat skördefest. Endast fantasin satte gränserna vad det gäller ingredienserna. Eller vad sägs om pepparrot, maskros, nypon, slånbär, lingon och cikoriarot? Det var tur att inga tyskar var där då de skulle ha svårt chockskadats. Tom gjorde mig sällskap i den vanliga lokalen i Björkhagen där vi gled runt och provade de olika brygderna.

Folkets val:
Placering Namn Bryggare
Guld Mango IPA (mango) Bip Thelin
Silver Kronans DIPA (dill) Jimmy Berglund
Brons Kål porter song (fänkål) Peter Högström

Jag röstade både på Guld och silvermedaljörerna, men även på den intressanta och goda stensöteportern som Per Söderberg och Staffan Dahlen hade bryggt.

Domartävling:
Placering Namn Bryggare
Guld Mango IPA (mango) Bip Thelin
Silver Skarbäckslunds Äppelsäsong (äpple) Gustav Edman
Brons Blåwit (blåbär) Tim Funck

Vi stack ganska tidigt till OT där det intogs väldigt goda burgare. Med öl till hör och häpna. Anteckningsblocket fick stanna hemma, så det var vara att luta sig tillbaka och njuta av:
Galena Specialbrygd #6 från Nynäs (nåja, njuta kanske var ett starkt ord) och
Avery Sixteen.

Sedan avslutade vi med en cuveegueuze på Akkurat, Loerik ’98 från Cantillon.

Månadens bolag oktober'10

Sickla fortsätter sin dominans. Dessutom gör det inget att man kan ta vägen förbi Akkurat hem... eller dit.

Ûber alles?

Tyskland, ja, vad säger man? Jag tror alla ölnördar har ett slags hat-kärleks-förhållande till Tyskland. En tickares våta dröm med alla dessa bryggerier och öl. Samtidigt så tråkigt när så få sticker ut hakan utan har samma lista av helles, pils, hefeweizen och dunkel. Nu hårdrar jag det lite. Men ni vet hur det brukar se ut.
Bockarna är alldeles för få i min mening och rökölen likaså.
Reinheitsgebot var säkert relevant på 1500-talet men 500 år senare känns det bara löjligt. Det tyska folket är övertygade om den gamla lagens förträfflighet då de hela livet fått höra att tysk öl är överlägsen all annan (kanske tack vare reinheitsgebot). Hur många tyskar har druckit utländsk öl ens?
Med tanke på hur många bryggmästare det måste finnas i landet och hur mycket öl det faktiskt dricks årligen är tyskarnas kunskap om drycken i fråga skrämmande låg.
En annan sak som jag tror är en sydtysk grej
är att om man beställer flasköl får man dem i 90% av fallen upphälld åt sig. Flaskan får man aldrig se. Hur lyckas de hälla upp hela ölen i ett halvlitersglas om de ska hälla upp den korrekt så ölet får syresättas ordentligt? Men det är klart varje mynt har två sidor.
Maten är ju otroligt underskattad, landet är otroligt vackert på sina platser. Öl finns överallt, ganska billigt, och sjukt många sorter, det gäller bara att hitta dem.
Ja, ja ’’globaliseringen’’ kommer nog dit också en dag.
Såg förresten att det bryggs hela sju ’’IPor’’ i Tyskland (av typ 7500 öl) enligt Rate beer. Betydligt fler än vad jag trodde.
Det var bara lite spontana tankar efter resan och allt det här kan även appliceras på Österrike.

Öl i München del II-Våga vägra Hofbräuhaus

Jag kom på alldeles för sent att Tyskland är ett djupt religöst land (tydligen) där livsmedelsbutiker är stängda på söndagar.
På Centralstationen lyckades jag dock hitta ett snabbköp med ganska begränsat ölutbud som var öppet, så lite fick jag med hem i alla fall.
På centralstationen intogs även en kötträtt med knödel. Till denna ett par öl.
Hacker-Pschorr Münchner hell; brödig som sig bör, must och kolsyrat vatten.
Hacker-Pschorr Dunkle weisse; skumbanan i aromen och inte så söt. Probably the best dunkle weisse in town.

Någorlunda mätt och med ryggsäcken fylld av åtskilliga liter öl styrdes stegen tillbaka till hotellet där bärsen dumpades av.
Jag tog spårvagnen till Max Weberplatz varifrån det inte är långt till bryggeripuben Unionsbräu där det också åts. Lite dyrare, lite godare.
Hell; denna ofiltrerade brygd ser exakt ut som en hefeweisse. Metallisk med en ton av apelsin.
Dunkel; som en cola i färgen, luktar kol och mörk malt. Ganska söt med en ton av lakrits, något bränd eftersmak.

Det hade blivit hög tid för traditionsenlig halvtids-sömn, så det var bara att hoppa på spårvagnen ’’hem’’ igen.
Efter sömnen följde den värsta perioden av denna resa.
Jag tog tunnelbanan till Giselastrasse varifrån det inte är långt till puben Shamrock, som självklart var stängd.
Det blev t-bana tillbaka till Odeonsplatz varifrån det ej är långt till Spatenhaus som är Spatens officiella (eller liknande) restaurang. Det skulle vara gott med en pilsner tänker man. Och vad får man in? En Becks!
Hungrig och besviken irrade jag runt det vackra Marienplatz när ett parasoll från något exotiskt bryggeri uppenbarade sig. Det satt utanför en superturistig pizzeria (med små pizzor så klart). Bakom parasollet satt dock en Paulanerskylt. Man visste inte vad man skulle tro. Men det fanns ju en meny att kika på. Där angavs bara vilka ölstilar som fanns, inte från vilket bryggeri. Servitrisen var självklart mentalt frånvarande angående ölen.
Vid det här laget hade jag verkligen inga höga tankar om denna stad. Men!...det skulle vända.

Andechser am dom låg inte långt bort. Där var det varken galet fullt av folk eller alltför högljutt.
Andechser Hell; lite metallisk till en början, men växer allt eftersom. Brödig med en ton av vaniljglass. Antagligen en av Tysklands bästa hell.

Ayingers speis und trank var lite svårt att hitta, men det var absolut värt lite irrande.
En lugn och skön bar mitt emot det kaotiska Hofbräuhaus. Med battre öl törs jag lova!
Här blev jag kvar resten av kvällen rensandes deras öl-lista.
Hell; tyvärr serverat i stein/krug vilket försämrar helhetsintrycket. Något metallisk och brödig (så klart).
Premium-Pils; Överraskande smaklös. Granbarrstoner som ofta i bra pilsner. Lite efterbeska finns väl också.
Liebhards kellerbier; härligt grumlig. Luktar nästan lite veteaktigt. Välbalanserad med en hel del brödtoner.
Oktober Fest-märzen; Mörkt gyllene vackert öl. Inte så märkvärdig i övrigt. Modell-lera, lakrits och metall i smaken.
Altbairisch dunkel; rubin/kopparfärgad. Kaffe,kakao, blandsaft och blod hittade jag i smaken.

På ’’hemvägen’’ intogs en stor kebabtallrik. Vi hade ätit så rejäl och rustik mat under hela resan att jag glömt hur gott det kan vara med skräpmat. Allting har sin plats.

Planet hem skulle avgå tidigt och med tio mil till flygplatsen fick vi åka redan innan klockan sju.
På flygplatsen fanns dock tröst i form av exotisk öl.
Zötler Pils; Väldigt ljus, barr i aromen, metallisk. Spretig, obalanserad och allmänt hemsk.Resans näst värsta öl.
Laupheimer Edelbräu; även denna brygd är mest metallisk. Brödigheten framträder allt eftersom, någon träig ton finns också. Mint? Behaglig kolsyrenivå.
Flygresan blev ett helvete med en unge i raden bakom som härjade konstant hela vägen utan att odjurets morsa verkade bry sig nämnvärt.
Tvångs-sterilisering, ja tack!

Öl i München del I- Veteöl till förbannelse

En bra bit till München var det så ett mat och dryckstopp i Erding blev det.
Fischers Hell stiftungsbräu; maltig arom, stabil beska och något metallisk smak.
Fischers kirta-bier; bärnstensfärgad, lovande arom, hyfsad kropp smakar nästan som en dubbel, poäron och malt. Grym pairing med den goda fisken jag åt till.
Grünbacher dunkelweizen; bränd skumbanan i aromen, något obalanserad. Bränd underlig eftersmak.

De andra skulle gå och kolla lite på byn så det hanns med en liten öl till på en annan pub.
Erdinger Champ; tunt gul färg, underlig, citrus. Som en kristallweizen med en citronskiva i.

Utan större svårigheter hittade vi till hotellet i München som var beläget mittemot bryggeriet Augustiner.
Efter lite vila var jag redo för att gå ut och göra stan osäker.
Det blev spårvagnen bort till Kriemhildenstrasse inte långt ifrån Hirchgarten som tydligen har en sjukt stor biergarten. Men i det strilande oktoberregnet kändes det inte så lockande. Själva restaurangen var även den inte heller särskillt liten. Där blev det mat och fyra öl.
Augustiner Pils; riktigt god pilsner med lite granbarr i smaken.
Tegernseer Spezial; Bröd och majs i aromen. Överraskande söt och fruktig. Lite som tequilaöl. Otysk.
König Ludwig Weissbier Leicht
från Kaltenberg; folköl med förvånansvärt mycket smak, känns dock väldigt tunn.
König Ludwig Dunkle-weiss: ovanligt mycket beska. Bränd obehaglig smak precis som Grünbacher D-W, men det har var ännu värre.

En långpromenad i regnet blev det sedan till Löwenbräukeller som inte hade några platser lediga så jag tog spårvagnen till hbf och gick därifrån till Augustinerkeller tvärs över gatan från hotellet där de övriga resenärerna satt. Helt galet mycket folk. Jag skulle hellre ta livet av mig än att jobba här.
Dunkel; sträv maltighet, syrlig med någon tov av latrin. Godare än det låter.
Hefeweizen/weissbier; ganska balanserad, ’’lagom skumbanan’’. En glad överraskning som får betecknas som OK.
Det blev en tidig kväll.

Öl i Sulzbach-Rosenberg

Resten av resan var vädret skit, regn eller mulet. Men tröst fanns att få på Spezial som var stängt sist jag var i stan.
Rauchbier märzen; kopparfärgad med ganska mycket rök, men lite mer skulle inte vara fel. Mycket bra, men den är ändå inget mot Schlenkerla.
Weissbier; jag trodde i min enfald att det skulle vara rökt veteöl, döm om min besvikelse när det bara var en helt vanlig och i min uppfattning lite för söt hefeweizen.

Vi åkte vidare mot sydöst till en liten men vacker håla med 20000 invånare och två bryggeripubar där vi skulle bo på den ena.
Upplagt för en duell liknande den dagen innan alltså.
En annan sak som var liknande dagen innan var att restaurangen på stället vi skulle bo på ej hade öppnat. Varsin öl kunde vi ta i alla fall.
Sperber bräu Hell; Brödig,snäll och typriktig.

Eftersom vi alla var hungriga gick vi till det andra bryggeripuben Fuchsbeck där varsin schnizel intogs.
Hell; svagare och tunnare än Sperbers hell. Metallisk.

Här blev det en kort tids strategisömn på rummet innan en kort promenad tillbaka till Fuchsbeck som hade en del öl till att klara av. Som deras Weissbier som hade bra balans och får sägas vara helt ok.
Pils; skunk (hur?) och lite humle i aromen (!). Trevlig/behaglig beska med matallisk eftersmak.
Kristall weizen; som öl av stilen brukar vara, någon ton av H-W finns där, men inget märkvärdigt/överväldigande. Alltför klent kolsyrad.

Jag ringde de övriga som hade ölat mm. på rummet fram till nu och sa att vi skulle ses i hotel/-bryggerirestaurangen vilket vi gjorde inom några minuter.
Där åt vi och drack resten av kvällen. Sedan var det bara att gå upp och lägga sig.
Vad dracks då?

Sperber bräu Zoigl ljus som var fruktig och överraskande god.
Zoigl dunkel var sämre än den ljusa, men ändå inte helt fel.
Rosenburger Pils; ett vackert öl med fint skumkrona och brödig arom. Saaz, bra pils.
Graf gebhard weisse; ser oaptitligt grå-brun ut. Lite för mycket skumbanan för min smak.
Steiger schwarze; kan inte påminna mig om att jag druckit en schwarzweisse förr. Väldigt mörk, söt arom intressant öl, lite stout över denkaffe/kaffebönor och valnötstoner. Perfekt kolsyrenivå.

Duellen då? Både mat och öl var i vårt tycke bättre på Sperber.

Öl i Bischberg

Med tanke på att Nürnberg bombades till stenåldern under kriget fanns det överraskande många gamla fina byggnader kvar. Vi gick runt lite och glodde på stan innan det var dags att åka vidare.

Jag hittade ett kafe som hade öl från det för mig okända bryggeriet Wolfshöher.
Premium; obalanserad, med lite brödighet.
Hefe-weißbier; ett överraskande välbalanserat exempel på stilen.

Det var lite tid över till vi skulle träffas vid bilen så det blev en öl på ett snabbmatställe.
Kitzmann Edelpils; gott med ett ’’humlebett’’. En god ton av granbarr. Relativt frisk, smakar nästan brittisk humle (hur man nu kan förknippa det med ’’friskhet’’…) Tysk makropilsner kan ju vara riktigt god!

Vi åkte upp till det vackra Bamberg som jag senast besökte strax innan denna bloggs födelse. Denna gång skulle vi bo i norra delen av den ’’världsarvsmärkta’’ lilla och ack så bryggeritäta staden.
På bryggeriet Kaiserdoms hotell/restaurang, beläget 300 meter från bryggeriet.
Tyvärr hade inte puben/restaurangen ännu öppnat när vi kom fram.
Jag var helt galet hungrig och tog en promenad till grannbyn Bischberg för att äta en bit (nja, helst flera stycken bitar faktiskt) mat. Det blev en öl på den minst sagt rustika bryggeripuben Brauerei zur sonne. Deras kök hade inte heller öppnat. Men en öl blev det i alla fall.
Zunft trunk;Bärnstensfärgad och disig mer än grumlig. Lätt, brödig och god.
Personen som var näst yngst på stället var nog ungefär dubbelt så gammal som mig och de övriga tänkte nog, var gör den där ungjäveln på vår pub?

Lite längre ned på gatan fanns ett bageri där jag äntligen kunde få äta lite olika brödbitar som bukfylla.
Det fanns ytterligare öl att gå igenom på Zur sonne tex Urtyp hell; metallisk arom och en ton av köttfärs.
Folk började nu ogenerat slå sig ned vid mitt bord (som antagligen var DERAS bord. Jag såg ingen Stammtischskylt dock.) och språka på knagglig engelska.
Sonnen Pils; sädesslag i aromen, brödig smak, bra beska, men lite obalanserad.
Sonnen Weisse, inte särskillt söt. ’’Smakar’’ lite som kolsyrat vatten. Eller så var det bara samma textur.
Slutligen en gästöl på flaska Maisels Edelhopfen diät-pilsner; det bästa man kan säga är att det smakar mörkare än det är. Riktig dynga.
Trevligt ställe med stabila egna öl.

Detta var enda dagen då det var fint väder under vår vistelse så det blev en promenad tillbaka till hotellet med lätta steg.
Där hade de övriga resenärerna intagit restaurangen för mat och dryck. Själv var jag så trött efter den goda ölen att det blev någon timmes skönhetssömn innan kvällen fortsatte nere i baren där Kaiserdoms egna öl skulle gås igenom.
Pilsener; metallisk både i smak och arom.
Röckeleins Kellerbier; ganska söt, men inte för mycket.
Meranier Schwarzbier var mörkt brödig.
Hefe-weissbier hade en brödig eftersmak.

Det var svårt att inte jämföra de här bryggerierna med tanke på att jag drack lika många öl på varje ställe. Maten var god, men annorlunda på Kaiserdom som även hade en riktigt snygg bartender.
Men ölmässigt kändes Zur sonne numret för stora.

Öl i Nürnberg

För första gången på ett och ett halvt år var det dags att ut och åka med Ryan air. Något som gick alldeles utmärkt denna gång.
Memmingen var planets destination.
På flygplatsen hyrde vi en folkvagnskombi och begav oss norrut.

Günzberg låg på vägen och där finns en bryggeripub. Tyvärr hade de nya öppettider så vi gick och åt på ett annat ställe som hade deras öl.
Günzburger Radbier hell, den första av många helles under denna resa. Lättdrucken, ganska neutral och brödig.

Målet för dagen var Nürnberg där farsan och jag slog oss ned på en Tucherpub nära Frankenstadion. Pütte och Tony åkte och kollade på adolfs gamla lekplats istället.
Übersee export;ljus, mycket kolsyra. Tråkig och otrevlig efterbeska.
Zirndorfer Kellerbier; serveras (så klart) i en förhatlig porslinsmugg. Mer humle och kolsyra hade inter skadat, för snäll.
Urfränkisch dunkel; som cola i färgen, söt och lite träig.
Tucher Kristall weizen; skumbanan både i smak och arom med en ton av kött(?).
Helles hefe-weizen var som vilken H-W som helst och Dunkles hefe weizen slank ned av bara farten.

Sedan blev vi hämtade och kunde efter en omväg förbi stadens skyltfönsterluder checka in på hotellet.

Det blev ett besök på den stora bryggerirestaurangen Barfüßer (Barfota) där det var väldigt mycket folk, men vi lyckades klämma in oss vid ett bord.
Blonde; ofiltrerad luktar och smakar zwickl fast det ej är det, även någon ton av mältat vete känns av.
Dunkel (eller var det schwarz?); mest nötig, val eller hassel.
Slutligen antagligen det värsta öl jag druckit, det alkoholfria Jever (no) fun. ’’Fy fan!’’ står det kort och gott på ett underlägg jag fick med mig.

Stormen före stormen

Jag skulle ut och härja med finlands-svenskarna Patrik och Andre som var i stan för att besöka Mässan. De bodde i Gamla stan någonstans och började således dagen där. För min del blev det tåget till Södra station varifrån jag gick till Järnet. Ett depåstopp blev det dock på OT där en Altons pride från FFF agerade brunchöl. En ganska typisk bitter. Lite amerikansk humle hade inte skadat.Bryggeriet kan bättre än så här.

Väl framme i Gamla stan slog vi oss ned i Järnets sköna fotöljer.
Angels share #10-Jämt IPA; IPA i den brittiska skolan med allt vad det innebär.
Pompona porter, även den från TT; Arom av Ahlgrens bilar och lite sprit. Lite arrak och i smaken. För mycket kolsyra för min smak.

Därefter blev det ett besök på Sound-pollution där en platta inhandlades innan vi kunde få mer öl i oss på Monks porterhouse.
Ocean 12 plato
Hat lifter stout från det för mig nya bryggeriet Grand ridge smakade mest cigarettrök och kändes ganska otypisk.
Från samma bryggeri intogs även Gippsland gold.
Slottskällans EPA; tobaksrök och metall. Utan bryggeriets hus-smak.
Stockeboda Single malt; rätt mycket kolsyra och belgisk jäst.
Riktigt goda musslor gjorde ölen sällskap ned i strupen.

Med tunnelbanan tog vi oss till Vasastan och Man in the moon där det pågick en variant av Oktoberfest, med Ompa-ompa-band och en speciell tysk meny. Ganska gott har jag för mig. Ocean vienna lager dracks till; ok, men man kan vänta sig mer av Ocean. Var är aromhumlen/humlearomen? Eller var det en gammal flaska? Ingen etikett.

Sedan blev det en promenad till Monks på Sveavägen där föjlande öl intogs:
Taps vienna lager
Taps Kölsch
Taps smoked lager

Det närbelägna Queens head var nästa stopp där Goudenband från Liefmans intogs.

Vidare blev det ett stopp på Tegners gömställe där en flaska Cotton eye joe från Wittingen slank ned.

Monks på Wallingatan skulle också föräras ett besök. Vi satt med Bryggmästaren från De molen och språkade. Samtidigt som en Antares Imperial stout inmundigades.

Slutligen ett besök på ’’Dårhuset’’ som tydligen har öppet ganska sent.
Sigtuna Red ale avslutade en låång dag.
Åkte nattbuss hem för första gången på många år. Precis lika glamoröst som jag mindes det.
Riktigt kul hade vi i alla fall med en hel del god öl.

Lugnet före stormen

Dag två på mässan blev betydligt mer städad med Majsan vid min sida.

Detta intogs:
Southern Tier Pale ale
Ginger Tom från Robinsons
Mr Harry från Fullers
Kiwanda cream ale från Pelican
Svaneke Guld Stout och Choko stout
Bohuslän pilsner från Grebbestad
Fålen från Dugges
Sjätte tunnans keller troll och Red october från Gotlands
Christianshavn pale ale från Amager
Bäver och Skvatt galen från Närke
Bullet proof från Monks
Crabbies alcoholic gingerbeer
Mr. Wheat från Black rooster
Raasted Dunkel
Eklipse och Mareridt från Djævlebryg
Master polotmavý från Kozel
Ballast point Calico Amber ale
Slottskällans Höstlager
Dugges HBG
Ocean Göteborgsporter

Också lite Monkskritik att de bara säljer hela flaskor kan jag ta, men 70:-för deras egna 33or är galet. Dessutom hade de en skylt där det stod något i stil med:’’Vi har alla trappistöl, 70-90:-’’
Westvleteren var det så klart ett annat pris på…

Hur fan lyckas man?

Så var det åter igen dags för SWBF eller Ölmässan i folkmun.
Jag var där i torsdags med Tomomtmto(aka Fajanen).Träffade även lite andra ölmänniskor där som Jocke(sags det),Patrik,Bark, Johan och Tomas.

Följande öl intogs.
Bagge bocköl
Kaltenberg organic
Three hearts Green eko lager från Krönleins
Svaneke Ale och Double Brown Ale
Teerenpeli Luomu
Henninger Premium bier
Old Faithful och Raven från danska Croocked moon
Mikkeller Æ
Platina blond och Ale wives choice
från Monks
Alla tiders och Ljuva livets från Ängö
South pacific pale ale från Sigtuna
Den tidigare enköpingshembrygden Joars dricka, numera från Hantverksbryggeriet, men den var sig väldigt lik.

Querkus från Ridgeway
Thwaites Liberation
Dark lord från Batemans
Underbart att gå på mässan en torsdag och slippa dessa horder av folk.
Jag lyckades med konststycket att supa bort mitt telefonbatteri.
Sedan ryktas det att vi var på OT efteråt, men det man inte minns har aldrid hänt hävdar vissa.

Färdigsnyltat!

Nu är man äntligen blivit premium-medlem på Rate beer. Jag har utnyttlat den sidan alldeles för mycket gratis och är beroende av densamma. Skulle internet bara ha en site skulle det var den IMO (den här inkluderad).

Öli Belgien del III-Homoerotisk efterfest

På programmet stod en dagsutflykt till min favoritstad (i Europa) Brügge. Vi tog tåget från Gare du nord. Det gick inte fort, men vi tröstade oss med lite faro och Leffe 9°.
Vi gick igenom den vackra staden upp till De kuppe på Kuiperstraat. De övriga var ganska hungriga, men de hade ingen mat. De gick och åt på något superturistigt ställe på Markt medan jag satte mig på uteserveringen (galet rökigt inne) med en Bacchus Frambozenbier
från Van honsebrouck (Kasteel); brunare än vad kriek brukar vara. Väldigt mycket hallonsaft över detta öl.
Kastaar från De block (Satan); luktar som en trött APA. Smakar lakrits, trä och Ahlgrens bilar.

Regnet vräkte ned när mina steg styrdes mot det relativt närbelägna Cambrinus där jag träffade de andra grabbarna igen. Nu hade även jag blivit hungrig och maten var fantastiskt god. För att undvika att få ännu en hjärna eller något ännu mer bisarrt på tallriken blev det ett säkert kort denna gång, spaghetti och köttfärssås.
Öl fanns det också.
Corsendonk tempelier från Du bocq; oerhört snyggt glas. ’’Mörkmaltig’’ arom, någon ton av groddar, belgojäst, hyfsat snäll. Passar galet bra till jordnötter.
Super des fagnes Griottes; ett riktigt barnöl (till barnmaten), mycket fruktsocker i aromen och smakar även snarlikt. Körsbär ska det föreställa.
Manten från Brouwkot; malt och glass i aromen, smakar mest malt. Lite som en dubbel med för låg alkoholhalt. Lite av ett bottennapp.
Sista ölet i denna underbara stad fick för denna gång bli Couckelaerschen doedel från Strubbe (Ichtegems) som var bärnstensfärgad med alldeles för mycket kolsyra (hur var smaken då?).

Tågresan tillbaka till Bryssel tycktes ta ännu längre tid, kanske för att vi inte drack någon öl. Vi gick denna gång av på Gare centrale. Einar och Jocke drog till Beerplanet och handlade, medan jag och Johan gick till Porte noire (även kallat Svarta katten, Svarte petter, Svarta borgen och Svarta natten) där en som det verkade väldigt kaotisk ölprovning försegick. Galet varmt, trångt och rökigt.
Ett par öl stod vi ut med i alla fall.
Owa från De zenne brouwerij; serveras i något som ser ut som en kaffekopp, aromen kan man inte säga något om då det mest luktar cigarettrök i lokalen. Metallisk, torr och allmänt otäck.
Troubadour obscura från The musketeers; lite brittisk barley wine över den, träig och riktigt tung.

Ännu mer regn fick vi på oss under vår promenad bort till Delirium. Jag åt en fantastiskt god men dyr våffla på vägen.
Då det ett par dagar tidigare hade varit relativt lite folk på översta våningen gick vi dit, men hela våningen var uthyrd. Så vi slog oss fram till baren på gatuplan istället. Galet trångt och helt klart den sämsta baren, bara fatöl. Ett par öl stod vi ut med i alla fall.
Det var för trångt för att anteckna något, här är vad som inmundigades i alla fall:
V cense från Jandrain-jandrenouille
Grognarde från Sainte hélène
Vi fick nog och gick ned en våning med tanken ’’det kan inte va’ sämre’’ vilket var mycket riktigt. Kylan strömmade ned utifrån gatan och öllistan var betydligt större. Einar och Jocke dök även upp och svingade ett par bägare.
Bersalis Kadet från Oud Beersel och Bersalis från samma brüggeri.
Sedan blev det snabbmat och taxi ’’hem’’.

Dagen efter åkte vi hem. På flygplatsen fanns som det gör i bra länder finöl att köpa med sig från taxfreeshopen. Tungt att släpa på så mycket.
En folköl hanns med till en macka. Jupiler Blue. Som vilken folköl som helst.
En resa som var mycket roligare än vad undertecknad hade kunnat föreställa sig.
Tack till samtliga inblandade.

Öli Belgien del II-Bryggeri nummer100!

Ungtupparna var slitna efter torsdagens övningar. Jag gick ut på stan och kollade runt lite, handlade och åt.
Till slut visade det sig att jag gått så långt att jag lika gärna kunde gå och handla öl på Beermania. 108 euro gick kalaset på. Det finns även en bar i butiken där man kan dricka det mesta som finns till salu.
Grabbarna hade till slut vaknat och även de kom och tog en öl. För min del blev det Mea culpa som är butikens egen bärs. Brygd av Van steenberge; en väldigt snäll, men ändå något spritig belgisk blond, metallisk.

Detta var inte vilken dag som helst, vi skulle nämligen åka till byn Lembeek för ett bryggeribesök på Boon. Det var inte vilket bryggeribesök som helst heller, mitt 100:e närmare bestämt (och antagligen det bästa hittills).
Vi blev inte guidade av vem som helst heller utan av självaste Frank Boon som guidade oss runt i sitt bryggeri/livsverk. Vi fick smaka lite överjäst öl först innan vi gick in i lagringsrummet för bryggeriets spontanjästaöl. Drygt hundra jättetunnor av trä i olika storlekar, jag tror de största var på 5000 liter. Den största ansamlingen av lambic i världen. Och där gick vi runt och njöt medan Frank pratade och hällde upp smakprov efter smakprov av olika öl i olika grader av mognad.

När vi var klara frågade han vad våra vidare planer för eftermiddagen/kvällen var.
Vi hade inte några direkta dylika. Så han skjutsade oss till 3 fonteinen (vars lambic Boon brygger, 3 fonteinen är ju som bekant ’’bara’’ en lambicblandare) där det bjöds på ost och charkuteritallrik samt 3 fonteinen Oude geuze från mitten av 90-talet vi fem delade på två 75:or.
Relativt snäll arom, syrlig en ton av köttbullar (!), torrare än väntat, tanniner? Lång nästan besk eftersmak.
Det var ett riktigt nypa-sig-i-armen-ögonblick.
Vi fick sedan skjuts tillbaka till stationen i Halle av Frank där vi kunde ta tåget tillbaka till Bryssel. Det var en eftermiddag av varumärkesvård vill jag lova! Att sedan Johan jobbar för Boon’s svenska importör hade säkert något att göra med att vi fick denna VIP-behandling. Hur som helst var vi alla hemskt tacksamma för att han tog sig så mycket tid för fyra nobodies (herr Tv-stjärnan får ursäkta) som oss.

När vi kom tillbaka till stan hyrde vi cyklar och hojade upp för vad som antagligen är Belgiens högsta berg för att komma till Moeder lambic. De har ingen mat där utan vi gick och åt på en restaurang vars ölsortiment skulle slås av vilken svensk fulkrog som helst.
Jupiler NA var faktiskt värre än vad alkoholfri öl brukar vara.
Till detta åt jag cervelle milanese eller panerad hjärna som vi säger här i Sverige. Obehaglig konsistens minst sagt.

Strax därpå var vi Moeder lambic med dess hemska musik och vänsterhipsters. En exotisk öl blev det i alla fall.
Cantillon Kriekenlambik(alltså inte Cantillon Kriek); elegant och inbjudande skum, pumpa och pepperkakor med obehaglig efterbeska.
Vi gick vidare till nästa ställe (som precis skulle stänga). Regnet strilade ned som det gjorde under alldeles för mycket av den här resan.

Istället blev det ett besök på Poechenellekelder, tvärs över gatan från Maneken pis. Ett mysigt ställe där vi satt tills det stängde.
Forestinne Primoria från Caracole; fruktigt ’’belgosöt’’ med smak av ingefära.
Lamoral tripel från Van den bossche (Pater lieven); Mycket kolsyra. Metallisk och torr.
Biere du mont saint aubert från Brunehaut (Saint-martin); söt och lite oxiderad.
Sedan blev det som vanligt en bulle hem.

Öli Belgien del I-Oh what a night

Bromma flygplats hade jag inte åkt från på 27 år. I torsdags var det dags igen med destination Bryssel. Övriga resenärer var TV-stjärnan, Jocke och Einar. Johan och jag började med lite grönöl hemma hos honom som uppvärmning. Inte lika gott som det låter.
Lite strul på flygplatsen i Belgien men i övrigt inga konstigheter på nedresan. Vi tog tåget in till Gare du nord med dess skyltfönsterluder. Hotellet låg ganska närbeläget.
Vi checkade in och gav oss sedan genast ut till Bier circus. Matmenyn passade inte de övriga utan de gick tvärs över gatan och åt istället. Jag satt kvar tog en ost och charkuteritallrik samt snackade med ett på väldigt trevliga chicagobor. En del öl blev det också:
Cazeau Saison; Väldigt ljus, typisk markerad ’’saisonbeska’’, ganska torr med smak av gummimadrass.
Ett bryggeri jag aldrig hört talas om var Hopperd. Deras Kameleon Amber inmundigades mellan tuggorna. Typisk halvmörk belgare med något metallisk eftersmak. Ingen höjdare.
Grabbarna kom tillbaka efter maten och tog ett par öl med oss.
50ºn-4ºe från Cantillon var som de flesta öl från detta bryggeri, men lite snällare inbillar jag mig.
Slutligen ett starkt fatöl från ännu ett okänt bryggeri Embrasse från De dochter van de korenaar; Äppeljuice i aromen alkoholen känns i smaken och en viss beska.

Sedan gick vi alla sex mot delirium. Fyra av oss kom fram…
Som tur var jag en av de fyra. De hade byggts på en ny våning på stället. Minst sagt välbehövligt. Vi var där uppe hela kvällen. Jag tror att det kallades The hoploft. Som namnet antyder var det inte inhemsk öl som gällde på den våningen utan mest amerikansk, dansk, italiensk och en och annan Brewdog. Där träffade vi ett annat amerikanskt par från New york som vi hängde med resten av kvällen. Inga anteckningar blev förda, men det var länge sedan jag hade så kul.
Följande öl intogs i alla fall:
Hornbeer Summer
Trentatre Ambrata från Birra del borgo
Port brewing Midnight sessions lager
En i vårt sällskap visade sina bulimiska färdigheter när vi drog vidare till något kebabhak innan det blev taxi tillbaka till hotellet.

Månaden's bolag september'10

Sickla verkar ha tagit in väldigt mycket av den senaste tidens nyheter och har där med haft månadens bästa utbud i länet för oss som inte pallar hänga på låset på Regeringsgatan utan är lite mer casual. Att det sedan går en buss hemifrån mig gör inte det hela sämre.

Otacksam

Under mina år på företaget jag jobbar på har jag lärt mig att de årliga firmafesterna ska men inte ha några större förväntningar på.
Det var nu några år sedan jag var på en dylik. Men i går var det dags. Det brukar alltid vara något tema som folk uppnuntras att klä sig efter,så även detta år. Nu var det Oktoberfest, eller för att citera åtskilliga kulturlösa kollegor:’’-Oktoberfesten i september?’’
Det var värre än jag hade kunnat drömma om. Har inte varit på Oktoberfest i München,men detta är vad jag tror fattades:
Fatöl
Öl från München
Långbänkar
Bord utan dukar
Bavarian beermaids
Lederhosen
Stora kringlor
Ölglas
Enliters-sejdlar
Senap
Weisswurst
Ompa-ompa-band
Utklätt band
Billig öl
Allt detta bjöd ett företag som förra året gjorde en vinst på 793000000:-förra året på.
Man får väl vara nöjd att få prinskorv med surkol antar jag.

Ölprovning

Åtta törstiga arbetare och akademiker hade samlats för att prova en massa öl igår kväll.

’’Strong ale’’
Stille nacht’08 10 poäng
Rogue Double dead guy 8 poäng
Duchy Select ale 6 poäng
En nödklass som var insatt för att det skulle bli någon provning över huvud taget. Den lagrade belgaren hade utvecklats bra under de senaste två åren.

Dubbel-IPA
Brew-dog Hardcore 9,2% 11 poäng
Southern tier Imperial gemini 10 poäng
Victory Wallop 3 poäng
Betydligt roligare öl än DIPA-provningen förra månaden.

Imperial stout
Avery The czar 16 poäng
Brew-dog ’’Pingvinen’’ 14 poäng
Brooklyn DCS 10 poäng
Haandbryggeriet Dark force 8 poäng
I mitt tycke var NTP bäst, men även de andra brygderna hade ypperliga kvaliteer.

Öl i Manchester del III- Ett sista besök på Microbar

Det skulle dröja innan planet hem skulle gå, så det fanns tid att gå och få pengarna tillbaka för väskan. Sagt och gjort så var det bara att leta upp ett nytt ställe att köpa en ny på. Efter lite irrande hittades en som höll hem i alla fall. Det blev ett till besök på nykomlingen i hall of fame, Microbar för några sista öl.
Flying Elephants från Ulverston som hade relativt mycket kolsyra och var ganska sträv.
Brockville pale från Tryst; Söt och annorlunda, nästan godissmak. Känns galet färsk.
Estivator från Old bear; ser ut som en wit, sur arom och smak med toner av svavel och grönmögelost.

Sedan blev det till att bege sig till flygplatsen där jag åt någon torr, men ändå flottig kycklingschnitzel med alldeles för mycket vitlök. Till detta dracks en Cusqueña från Cervecera del sur del Peru; som vilket ljust makroblask som helst. Vid ankomsten till Arlanda öppnade jag ölväskan för att lägga ned handbagaget där i (för att slippa släpa på två väskor) och kände en bekant doft, blött var det också. En mörk vätska syntes. Jag befarade det värsta, dvs att ’’Pingvinen’’ hade gått sönder, men när jag kom hem var alla flaskor hela och nivåerna i flaskorna var på normala nivåer. Skumt.

Öl i Manchester del II-Mellanölsorgie

På vägen tillbaka till stationen kom jag förbi en bokhandel där den nysläppta boken 500 beers av Zak Avery inhandlades.
Tre Nils Oscar-öl, Crocodile, finns med, samt Carnegie, fast det hävdas att den är dansk (vilket man på sätt och vis kan förstå att en icke skandinav kan tro).
Satt och kikade lite i den på tåget tillbaka till Manchester. Det var inga problem att hitta till vandrarhemmet, men det var för tidigt för att checka in, så istället begav jag mig ut för att hitta en vettig väska att frakta hem ölen som skulle inhandlas i. Efter lite letande hittades en som verkade ok. Det var fortfarande för tidigt för att checka in så stegen styrdes mot bryggeripuben Marble arch. På väg dit såg jag ett okänt fatöl i ett pubfönster. Det blev att man satte sig där istället.
Vilket ställe! Beläget i samma köpcentrum i vilket väskan inhandlats. I ett foodcourt närmare bestämt, fantastiskt att kunna äta mat från världens alla hörn och samtidigt ha cirka 60 olika öl att välja på (och kanske 15 olika ciders). Fyra cask och resten flaskor, och inte vilka flaskor som helst cirka tio belgiska fruktöl, och resten från obskyra brittiska mikrobryggerier. Priserna var också helt ok, eller vad sägs om en Brew dog Hardcore IPA second edition 9,2% för £2,57?
Kruxet med de flesta flaskorna var att de flesta stod i rumstemperatur och var egentligen för att köpa med sig, men det gick bra att be bartendern ställa in dem i den lilla kylen för konsumtion på plats. Man kan ju ta en pint real ale på fat medan man väntar. Härifrån köpte jag med mig den mesta av ölen som följde med hem. Needless to say, det blev inget besök på Marble arch, istället fastnade jag på detta guldställe vid namn Microbar.
Boggart Rum porter från Boggart hole clough; romen känns verkligen av. Känns större äv sina4,6%, söt, kanske är ’’alkoholvärmen’’ inbillad. Ett riktigt sipparöl.
Check mate från Loddon; ganska ljus, honung och typisk brittisk bitterbeska.
Brockville Dark från skottska Tryst; ljust kopparfärgad, mycket rök i aromen. Stor kropp för sina 3,8%. Svavel, kol i eftersmaken.
Keswick Mayors ale; gyllenfärgad, luktar drav, lite sträv öl.
Ray of Sunshine från Boggart hole clough; brödig, inte så mycket mer.
Thirst Pitch från Keswick; lite träig, szechuanrätten jag åt till lade smaklökarna tillfälligt i koma.
Winster valley Best bitter; en ganska tråkig best.
Slutligen blev jag bjuden på en till öl från samma bryggeri (Old school) när jag var på väg därifrån. Vad ska man göra?

Väskan som hade inhandlats och lastats i tretton öl (bla ’’Pingvinen’’ för £40) samt lite annat havererade på vägen till boendet! Sirocco heter väskmärket som inte klarar en dags öl’’resande’’.
Väl framme blev det lite välbehövlig vila innan det var dags att ge sig ut igen.
Den här gången lyckades jag efter lite irrande hitta fram till Marble arch.
Förutom deras egna utmärkta brygder fanns även flera gästfat.
Det här var det roligaste stället under den här resan med trevlig/kul personal och likadana gäster. Som en bitter, men jävligt rolig brevbärare tex. Maten var också väldigt god med brittiska mått mätt.
Brewers gold från Pictish; Riktigt bra mellanöl, ’’humlefrisk’’ är ett ord man inte brukar förknippa med det här landets öl, men denna är det. Gott!
Hartington Bitter från Whim; snäll men ändå karaktärsrik bra sessionöl som man skulle kunna hälla ned många av, men det fanns inte tid för dylikt förfarande då det fanns för mycket annan öl att jobba på här.
Bra urval av gästöl här.
Phoenix Passion; tvättäkta färsk passionsfrukt i aromen. Galet söt väldigt mycket passionsfrukt. För tankarna till isglass. Tar man stora klunkar känns lite alkohol av. Ljusår bättre än Floris Passion, men vet ändå inte vad jag ska tycka.
Stone circle från Millstone; väldigt ljus och obalanserad, men ändå helt ok.
Deras egen Ginger; söt ingefärsbomb, inte mycket mer.
1732; smakar och luktar svett på ett amerikanskt bra sätt.
Summer; Wow! Amerikansk humle? Vilken trevlig överraskning. Torr och välhumlad. Jag förstår verkligen det här bryggeriets storhet.
Slutligen 1734; ganska ljus; spritig och söt, men ändå ganska god. Kaffe, fyllig. Choklad i eftersmaken.

Öl i Hereford

Efter den ganska lugna första kvällen styrdes stegen tillbaka till stationen för vidare färd söderut till den lilla staden Hereford inte långt från Wales. Den engelska landsbygden är minst sagt vacker på sina ställen. Väldigt mycket betande (o-)djur sågs från tåget.
När jag anlände det ganska dyra hotellet var det för tidigt att checka in.

Dock inte så tidigt att puben The barrels med sina roliga gäster inte hade börja servera öl från kvalitetsbryggeriet Wye valley som tidigare huserade i puben. Först deras Bitter; någonstans mellan gyllene och koppar i färgen. Beskare än de brukar. Lång eftersmak. Lite obalanserad kanske. Smakrik för ett öl på 3,7%. 2£ för en pint real ale! Jämför med Akkurats 74:-eller vad det kostar nu för tiden.
Dorothy Goodbodys golden ale; grönsaker i aromen, söt, men inte för mycket. Godare än det låter.
Butty Bach; brödig, men ganska neutral. Funkar väl på sommaren antar jag.
Summer of 69; Gott, men vad ska man säga om fanskapet? Som vilken ljus cask ale som helst?
Country ale; kopparfärgad,riktigt god, men vad smakar det? Någon träig chokladtog står att finna.
Wholesome stout; smakar ’’större’’ än sina 4,6%. Fyllig och med någon rökton.

Hotellet hade nu ’’öppnat’’ och incheckning kunde ske. Ett par timmars ’’halvtids-sömn’’ gjorde mig mycket gott.

Andra halvlek skulle utspelas tvärs över gatan från The barrels, på bryggeripuben Victory/The hereford brewery. Jag hade inte ätit något sedan min ankomst i staden, och här hade de ingen mat heller så det blev bara en fulöl (Grolsch Blond; precis så ’’ickesmakande’’ som man kan tro, någon brödig ton. Hälla-ned-lager.) innan jag gick och åt kinamat ett par kvarter därifrån.
Min brutala hunger till trots smakade maten ändå inte särskilt bra.
Väl tillbaka på Victory kunde nu bryggeriets egna öl gås igenom.
Original bitter; en glad överraskning. Nästan amerikansk humlesmak, men tydligen är det bara challenger och spalt. Ändå är den inte särskillt besk istället ganska söt.
Best bitter; ganska mörk, metall och lite jord i smaken, ganska hemsk faktiskt.
Organic Bitter; även denna öl känns något metallisk, en tydlig ton av äppeljuice. Det ser även ut som äppeljuice. Galet färsk i alla fall.
Organic oatmeal stout; som vilken oatmeal stout som helst, ganska mild.
Owd bull; något tunn, inget som tar emot, bara att hälla ned.
Slutligen Muttleys revenge; gräsig arom var vad som blev skrivet om det ölet.
Två matstopp blev det på vägen ’’hem’’.

I Hereford låg priserna på närmare 2£ jämfört med södra Manchesters innerstad (där jag huserade dagen innan) där en pint låg närmare 3£.
En mysig liten stad, om än ej idyllisk.

'O'l i Manchester del I-Katastrof

Forra arets soloresa gav mig blodad tand. Skont att komma bort fran allt och alla ett tag. Nu ar det dags igen. Planet fran Arlanda var sa klart forsenat, men det kanske jamnar ut sig i och med att det ar en annan tidszon har. Val framme tog jag taget fran flygplatsen till Manchester picadilly varifran det var gangavstand till ''hotellet''. Lite avlastning pa det mycket billiga rummet innan det bar av ut pa stan igen. Jag trock i mig lite snabbmat pa vag till puben Ra!n som hade det lokala bryggeriet J.W. Lees som huvudleverantor/agare.
Forst ut deras Strawbeery; Vag arom och smak av jordgubbar, i ovrigt som vilken bitter som helst.
Bitter; brodig, nastan en smak av knackebrod.
Coronation st.; Kopparfargad, relativt smakrik, lang ''brittisk efterbeska''.

Det hade blivit dags att bege sig ''hemmat'', pa vagen till boendet lag puben Lass o' Gowrie. Det forsta som motte mig nar jag oppnar dorren ar Darth maul som inte hade aldrats med vardighet. Minst en decimeter kortare och atskilliga kilo tyngre an vad man minns honom fran filmerna och med en galet bred brittisk dialekt... eller sa var det bara nagon som hade en mask pa sig.
I den nedgangna baren blev det en helt galet intetsagande pint Coachmans fran Coach-house.
Slutligen Honeypot, aven den fran samma bryggeri. Lite ''maltig bitterarom''. Smakar blandsaft. Alldeles for sot, obalancerad.

Katastrofen som anges i rubriken uppdagades pa rummet. Jag hade glomt adaptern till deras muppiga vagguttag! Hur ska man klara sig utan telefon? Helt sinnes-sjukt.

Ny bryggeripub på gång i stan

Jag känner att bloggen inte riktigt har levt upp till sitt namn. Här är ett steg i rätt riktning i alla fall.
Jag var och inhandlade Sunturnbrew i går på Regeringsgatan vars nyhetshylla kändes mer urplockad än någonsin. Varmt var det ju så det blev ett par kalla från Sprecher på Monks Generation porter och Mbege ale, båda väldigt underliga.
Monks planer på en ny restaurang/pub på Bryggargatan har tydligen gott i stöpet. Istället blir det ännu en bryggeripub i deras regi i Gamla stan av alla ställen. Monks porterhouse blir namnet och de ska ’’bara’’ ha svart överjäst öl. Charles är bryggmästare även här, men en ’’vanlig’’ bryggare ska tydligen också anställas. Portarna slås upp redan nästa vecka, men bryggandet dröjer innan det kommer igång då de inte har något bryggverk på plats än. Ett par hundra flasköl ska också finnas.
De 56 fatöl som de ska ha blir enligt min gissning svenskt rekord. Jag tvivlar dock att man kommer få se alla kranarna igång samtidigt. Tolv svenska mikrobryggerier ska ha sin egen kran där. Så får respektive bryggeri skicka dit vad de behagar (dessa öl behöver inte vara svarta). Låter oerhört spännande.

Gyllenbock & c:o

Trots rubriken var vederbörande inte närvarande, hans medverkan hade dock behövts då det var många klasser som skulle jobbas igenom. Istället var det den gamla ‘’kärnpanelen’’ som hade samlats för att avverka en massa öl i ännu en paralellprovning. Värst först:
Ljus lager
TT Green 4 poäng
TT Sailor 3 poäng
Sagres 2 poäng
Riktig skit alltihop om man frågar mig. Jag blev dock positivt överaskad av Sailor som hade lite veteölstoner.

Premium lager
S:t Eriks Sommarlager 6 poäng
Pistonhead Low ridin (sommar) 5 poäng
Ringnes Gold 4 poäng
Starobrno Baron Trenck 3 poäng
Klass-skillnad IMHO. St erik känns frisk och modern. Pistonhead är lite åt samma håll, men alldeles för snäll så klart.

’’Gyllenbock!’’
Herslev Majbock 6 poäng
Samichlaus Helles ’07 5 poäng
Grebbestad Maj’’bock’’ 4 poäng
Eggenberg Festbock 3 poäng
Samichlaus klassificering känns felaktig, mer som en dubbelbock. Den har dock utvecklats på ett fantastiskt sätt på ynka tre år. Underbar, men den övriga panelen var inte lika hängivna av den 14-procentiga brygdens kvaliteer. Herslev var en glad överraskning, inte alls så spritig som jag minns den. Att som Grebbestad kalla ett 6-procentigt öl för bock känns mig främmande. Premium lager?

Tripel
Nörrebro Tripel de lente Sauternes 4 poäng
Victory Golden monkey 3 poäng
Nögne ö Tiger tripel 2 poäng
Jättegoda öl. Intressant att notera inköpspriserna; Nörrebro 160:- (helt galet och ej vart det även om det var ett jättebra öl). Victory 2,69 dollar, Nögne ö 99 nkr.

Belgian strong ale
Duvel 4 poäng
Ename cuvee 974 ’07 3 poäng
Nögne ö Dunkel wit 2 poäng
’’Gammal’’ är äldst.

IPA
Brewdog Punk 9 poäng
Nynäs Indianviken 6 poäng
Mohawk summer 2 poäng
Haandbryggeriet IPA 1 poäng
Jag har alltid hävdat att Indianviken varit ett grymt underskattat öl, här stod den sig relativt slätt mot ’’skotten’’. Dags att omvärdera tydligen…