Öl i skuggan

Soligt är det mest hela tiden, nu för tiden. Och vad kan pasa bättre till sol än öl? En krogrunda togs igår med min sambo för att inte tappa kollen på vad som händer på de pubar runt om i stan man inte besöker så ofta. Det vill säga alla utom nya Monks. Svårt förstås att hinna med alla på en dag, men fem blev det i allla fall. Första stoppet var Dårhuset där de ville ha 178:- (!) för en flaska All others pale. Snacka om att leva upp till sitt smeknamn...
Jag avstod&tog istället en flaska Mori från Ölvisholt.En smak av obehaglig träig maltighet.Man misstänker att detta öl är gammalt,men långt därifrån.
Ohara's Celebration-stout från Carlow hade en tydlig kaffearom&smak med tunn bränd eftersmak.
Nils-Oscar Barley wine är ett öl jag brukar uppskatta färskt,den här var två år gammal&kostade endast118:-som får sägas vara mycket bra med tanke på var vi var någonstans.Den hade inte förändrats så mycket på två år.Lite träigare än jag minns den.Känns lite tunn.Majsan drack en annan barley wine,Solstice d'Hiver från Dieu du ciel.Som antagligen var färskare&något mer amerikansk i stilen.Denna brygd spöade N-OBW ganska reält.
Vi åt även här för första gången,inte så vansinnigt dyrt som man skulle kunna tro,men gott.
Tvärs över gatan ligger Duvel,eller Pressklubben som jag tror den fina avdelningen heter.Ett ställe jag ej satt min fot på på bra många år.Ett exotiskt öl fanns at inmundiga i alla fall,Mystic Cranberry från Haacht.Skunkig&(inte så)söt fruktöl som jag tror hade ett par år på nacken.Eller lagrad som det brukar heta i de här kvarteren...
Om man fortsätter Vasagatan fram byter den namn till Upplandsgatan där Tegner's gömställe ligger med sitt dryga utbud av svensk mikroöl.Först en liten flaska Slottslager som jag konstigt nog inte hade smakat ännu.Här har man inte snålat med aromhumlen.Smakar som en''modern ljus lager'',med dragning åt pilsnerhållet.Uppfriskande!
Även en Skebo USB slank ner på uteserveringen.Antagligen bryggeriet's sommaröl.Väldigt ljus,lite grumlig.Ofiltrarad,eller köldgrumling?Snålt kolsyrad,men ändå helt ok.
Jag föredrar nog den mer välhumlade Hökhålts framför den här.
Härifrån styrde vi stegen ned till Rådmansgatan's t-bana varifrån vi åkte till medis&Bishop arms på Folkungagatan eller SoFo(hur är det SoFo när det ligger på norra sidan av Folkungagatan?)som de kallar sig.

Flying dog Garde dog,konstig variant av biere de garde som bara var på5,5%.Serverades alldeles för varm,det hade varit annorlunda om den hade varit mer stiltypisk.Men den här vill man ha kall.Ganska tråkig,sommrig kanske någon skulle kalla den.
Woody creek white från samma bryggeri serverades även den för varm.Ingen Hoegaardenspöare kanske,men en helt ok wit.
En ganska lång,men trevlig promenad senare var vi framme på Akkurat som var glesare befolkat än vanligt en lördagkväll.
O'Hanlon's Goldblade.En av de värsta real ales jag druckit.Vet inte om det skall föreställa någon bisarr variant av veteöl.Bara4%&antagligen inte tillräckligt med vete för att göra något ordentligt''avtryck''.
Wagner Märzen var tänkt att avsluta den mycket roliga dagen/kvällen,men de trevliga holländska paret vi satt&pratade med bjöd på en Beck Zoigl.
Nytt på Akkurat är att de nu har massglas till Beckölen om man vill.Ett trevligt initiativ.

Let me get you the winelist

I lördags var det dags för året's första utomhusprovning.Beväpnade med engångsgrill&bergssprängare öppnade vi(Elmik,jag&Marjut)upp.Engångsgrillen hade antagligen inhandlats någon gång under fjolåret varpå kolen inte ville ta eld trots flera försök.Det fick bli stekpannan istället.
Ölen då?Barley wine var stilen för dagen.
Rogue Old crustatian 5poäng
Bögedal143 5poäng
Shipyard Barley wine 0poäng
Delad pott för första gången på länge.Till saken hör att samtliga öl var max ett år gamla tyvärr&lite spretiga.Det hade varit kul att göra samma provning om cirka tio år när de utvecklats lite mer.Rogue var en riktig humlebomb som man definitivt borde stoppa undan någon flaska av(om man hade plats),Bögedal kändes relativt fruktig,frisk&lätt,Shipyards häxbrygd var ett riktigt bottennapp,snygg etikett dock.

[Pellsnr]!

Det var tänkt att vi skulle grilla, man vädret ville annorlunda, så vi fick sitta inne och svälta istället. Medan vi gjorde det hade vi (Undertecknad, Elmik och Farsan) en pilsnerprovning.
Rohozec skalák světlý ležák Premium (prosit!) 6 poäng
Lučan Export 5 poäng
Spendrups Old gold 3,5% 4 poäng
Bohemia regent Prezident 3 poäng
Antagligen första gången jag deltar i en provning där jag ej smakat någon av ölen tidigare.
Skalak 11 hade man smakat förr, men 12:an (Premium) var ny för mig. Så pass god att den kommer konsumeras igen om den kommer i min väg en gång till. Sammetslen.
Jokern Old gold gjorde bra ifrån sig, även om den ej föll mig i smaken. Starkölversionen tycker jag är det bästa öl Spendrups brygger. Den här var dock väldigt vattnig och smaklös.

Gray day

En massa studentflak (läs:ungjävlar) förgyllde staden med sin närvaro denna mulna onsdagseftermiddag. Är det verkligen så förbannat kul att bli öppet arbetslös? Jag var på plats i City, i första hand för att inhandla lite jästa maltdrycker på Regeringsgatan. Till min förvåning fanns Old crustacean kvar, så ett gäng dylika och Nils Oscar Saison blev det. Man får hoppas att nyköpingsbryggeriet har lyckats bättre än när de försökte brygga belgiskt sist...
Tvärs över gatan från bolaget finns ett par bokaffärer där det fanns en helt annan bok än vad som stod på inhandlingslistan-Beer-a gauge for enthusiasts av Greg Duncan Powell (han,ja). En genomgång av de flesta öl på Australiens flaskölsmarknad. Lite småkul skriven på australiensiskt vis. Den får i alla fall mig att vilja åka ner ''down under''. Men när ska man ha tid med det när ens överordnade tycker att man skall jobba i tid och, framför allt otid?
Som vanligt när man blivit pungslagen hos vårt kära monopol finns tröst att få på nya Monks på Sveavägen.
Hofnar från belgiska Hofbrouwerijke; Luktar verkligen belgisk ale på ett fruktigt sätt. En fruktighet som även går igen i smaken. Ganska lättdrucken, känns som en stabil ''session-öl''.
Beagle (Argentina) Fuegian stout avslutade besöket i staden. En tydlig och obehaglig bränd smak, eftersmak av tobaksrök. Godare än det låter. 7,8 väl dolda%.

Öl i Danmark del III-Styrstångsfylla

Utflykt till Hillerød med buss stod på dagen's schema. Där skulle det sjungas och firas att dirigenten fyllde år. Vilket det gjorde. En buffe intogs tilll detta högljudda spektakel. Jag kan ej påminna mig om att Carlsberg 4,6% har intagits vilken den tillsammans med en flaska Wiibroe Pilsner gjorde. Makroblask var ordet.

Efter alldeles för lång tid på detta kalas där alla blev allt mer alkoholpåverkade medan jag gick åt motsatt håll, blev det till att leta upp en tågstation för att ta sig tillbaka till stan med.
Utan större svårigheter kunde man äntligen komma ''hem'' och sova lite. Det hade varit en tidig morgon efter den relativt sena gårdagskvällen.

När Majsan till slut kom hem var jag utvilad, det var mer än vad man kunde säga om den ''unga'' damen. Helt sonika fick man allena vandra ut i söndagskvällen på jakt efter exotiska brygder. Första målet var Trykbar, där vi hade varit i somras. Väl framme konstaterades att de tre öl jag inte druckit i öllistan var slut.
Nästa mål fick då bli Borgergade 93. Hade ingen aning om vad som skulle ligga där. En riktig fulkrog skulle det visa sig. Undertecknad gick försiktigt in och såg sig omkring och gick ut igen. Det var ej det haket jag var ut efter utan stället vägg-i-vägg. Black swan.
En riktigt trevlig/mysig bar/pub med kul personal och gäster som har ett ganska litet utbud. 5-10 flasköl och 9 fat, alla inhemska. Men det är inte vilka öl som helst. Här fick jag under kvällen dricka bärs från tre ''nya'' bryggerier.
Först (inte från något exotiskt bryggeri) Thisted Porse guld; inget speciellt, bara en vanlig ''guldöl'' bryggd med pors och humle (det skall tydligen finnas en version utan humle). Jag föredrar dock denna framför Sort guld (a.k.a. Skandinaviens mest överskattade öl).
Andrik Jazz ale; en av alla dessa lättdruckna ''gyllene ales''. En lätt/diskret smak av något slags malt ackompanjerat av en (?) blygsam humlegiva. Jag dricker dock hellre det här än att lyssna på jazz.
Det samma kan sägas om Nyboder ale från Dagmarbryggeriet. Något mörkare och lite mer humle bett bara.
Andrik Forårsfryd; smak av blandsaft, ganska tam. Beskare än alla andra dessa ''blandsaftöl''. Godare än vad det låter.
Beer here Fat cat; WOW! Fantastisk. Den överlägset bästa IRA:n jag har haft nöjet att inmundiga. Blommig, mumsig humle i överflöd utan att vara så förbannat stark. Det bådar gott för det unga ''bryggeriet''. Mancandy!
Dagmar Porter 5,2%; ganska syrlig, med en markerad rostad eftersmak. Men ändå söt.
Slutligen Hancock Pilsner; en ganska obehaglig träighet som ''planar ut'' efterhand som ölet värms upp.
Att ta sig hem blev inte helt enkelt. Om man kan Köpenhamns geografi vet man att det är långt från Fredriciagade/Borgergade till Langebro (till fots i alla fall). Jag började gå och kom till slut till en av alla dessa gratis lånecyklar som finns i både Stockholm och Köpenhamn. Det är inte lätt att läsa kartan och hoja samtidigt. Efter att ha kört fel två gånger och svurit ännu fler kom jag äntligen ''hem''.
Roligare än så blev det inte vid denna utlandsvistelse,men jag tror det kan bli ännu bättre på nästa resa.

Öl i Danmark del II-Soligt värre

Musikerna höll på att repa hela förmiddagen så jag kunde ligga ostörd och sova på sjätte våningen. När de var klara kom Majsan upp och drog ut mig på stan för att äta. På vägen till någon mat gick vi in i en bokaffär där två dyra men dock böcker jag bara var tvungen att ha; Det danske öl av Henrik Bögh och The beer book skriven av olika författare t.ex Joris Pattyn och Ron Pattinson.
Mat blev det i form av en liten men extremt mättande pizza på någon sidogata till Ströget.
Efter maten skulle Majsan iväg och repa lite till medan hon höll på med det fick jag chansen att gå på Blågårds apotek på Blågårds plads där det fanns något så ovanligt som billig exotisk öl.

Thy Økologisk humle från Thisted (ett bryggeri man gör klokt i att inte ha några förväntningar på) var väl inte så märkvärdig, men det smakade inte illa. Skönt med en lätt öl i det brutala solgasset. Jag tror 5,8%-ig ljus lager kallas för guld-öl i Danmark. Är inte beredd att hålla med.
Vestfyen Ale; Blandsaft i både arom och smak, ju mer desto varmare den blir. Bärnstensfärgad. Antagligen dagens värsta öl... trodde jag...
Att bryggeriet Herslev kan göra god öl är väl ingen nyhet, med deras Pale ale blev en ny personlig favorit på samma sätt och av samma anledning som Brewpub's Atlantic IPA hade blivit det dagen innan. Mycket trevlig humleprofil, mest amarillo tydligen. Den kan egentligen sammanfattas med ett enda ord: Humlefrisk!
Vestfyen Stout; i mina''anteckningar''står det kort och gott: ''Riktigt nasty, härsket kaffe!''
Det fick vara nog med ölandet för den här gången, då musikanterna behövde hjälp med att få liv/ljud i ett av alla de bisarra instrument de spelade på, det ena konstigare än det andra (sinka, regal, gamba, basun, altblockflöjt, rankette, dulcian, ärkeluta och pommer).
Hängde ett tag på deras repning innan stegen styrdes tillbaka till vandrarhemmet där min stora väska skulle hämtas. Det hade nämligen blivit dags att storhandla. Jag övervägde faktiskt att ta mig hela vägen bort till Ölbutikken, men lättjan blev för stor, så det blev en promenad till det relativt närbelägna Barley wine istället. 1600:- danska för 21 öl och en bok (24 öl du skal smage för det bliver jul av Carsten Berthelsen). Som sist fick jag rabatt men nu var det på mer än tio%. Det var en ymnigt svettandes bloggare som till sist hade packat ner all öl i strumpor och andra kläder i väskan. Den trevlige ägare förstog att jag var ordentligt törstig och bjöd på en kall öl, att förtäras på butikens uteserveringen. Och med uteservering menar jag en ihopfällbar stol som stod framför skyltfönstret.
Hornbeer Mørk hvede; första gången för mig att smaka på något öl från detta bryggeri (vars bryggmästare/ägare är bror till NATO-chefen). Veteöl skulle det vara, men mer som en inte så god schwarzbier. Det var ändå skönt att svalka sig lite.Gratis.
Efter att väskan dumpats på rummet var det dags för konserten på Stenosgade. Dom spelade (&sjöng) så fint. Efteråt gick jag med Majsan till Örsted ölbar. Ett ganska digert fat-och flasksortiment fanns att botanisera bland.Rätt dyrt dock.
Först krogen's egen öl, Beerdog, en ganska intetsägande bärnstensfärgad historia.
Mikkeller Tjekket pilsner; över förväntan, vet inte om den är stiltypisk, men en och annan saazkotte verkar ha trillat i i alla fall. Ren och frisk i smaken.
Slutligen Lagunitas Censored. Jag tror inte så många här i Sverige känner till den långa historien bakom denna öl. Men något i stil med att folk på bryggeriet hade rökt på på jobbet och myndigheterna stängde ner Lagunitas i en okänd tidsperiod. Man ville döpa detta öl till Kronik ''som minne'' av detta. Myndigheterna sparkade återigen bakut och brygden fick namnet Censored. Apropå minne så har jag ingen aning om vad det var för öl. God natt!

Öl i Danmark del I-Fredriks provning

I fredags åkte jag, Majsan, samt hennes band/kör med buss till Danmark där de skulle göra ett par framträdanden.
På väg ned blev man upplyst om att vi skulle åka färja istället för bro. Av en underbar slump hade Fredrik en provning på Dahlberg i Helsingborg, just denna dag, just vid denna tidpunkt, jag hann innanför dörren men någon minut till godo. Fantastiskt.
En massa öl folk fanns så klart att sitta att trängas/prata med bland annat ett par representanter för Hembryggarbloggen. Det mesta av vad som provades hade jag smakat förr.
Rogue-Jorgen ale
Alesmith IPA
Nynäs DIPA
Mikkeller Drikkeriget DIPA
Southern tier Choklat
Stone Smoked porter
Three Floyds Bourbon Behemoth
och sist men inte minst den fantastiska Flying dog Wild dog barrel-aged gonzo. Kolsvart har jag för mig, arom av choklad och något slags trä (antar att ekfatet inte bara påverkar smak, utan även arom), smakar ungefär som det luktar, men även någon ton av whiskey. Den överlägset godaste imperial porter jag druckit. Till och med bättre än deras Wild dog schwarz. Det känns som att jag blir tvungen att omvärdera detta bryggeri.
''Som vanligt'' fanns det en hel del intressant i denna restaurants ölmeny, te x. en del brygder från det för mig okända italienska bryggeriet Gilac. Thea (4%) hette ölet som naturligtvis kändes tunnt efter alla smakbomber, inte desto mindre uppfriskande dock. Antagligen precis vad jag behövde inför min ensamma färd med färjan till Helsingör och därifrån vidare med tåget ned till Köpenhamn (Nörreport). Majsan och ett gäng till av sångarna satt på Brewpub, självklart hade jag inget emot att bege mig dit för att möta upp dem.
Jag hade stora förväntningar efter vårt trevliga besök där förra året. Första ölet blev William Wallace; tobaksrök i både arom och smak,samt en smak av blandsaft som inte är ovanlig i koppar/rubinfärgade ales. Värsta Brewpubölen hittills.
Cole Porter; Undertecknad är EJ medlem i PDA. Porter har aldrig varit min grej, men den här får sägas vara helt ok, även om den påminner om en färsk Carnegie. Stiltypisk. Kanske håller min gom på att mogna.
Slutligen Atlantic IPA; Härligt blommig humlearom och smaken håller vad doften lovar. Väldigt bra ''session-IPA''. Smakar mycket ''större''. Helt i min smak. Sedan blev det till att promenera ned till Langebro där vi bodde.