SBWF med Taste-experience

Så var det dags för Ölmässan igen. Kul som alltid att träffa gamla bekanta och prova nya öl. Antagligen tolfte eller trettonde året för mig där och som oftast tre dagar. För första gången ha jag valt att slå ihop de tre besöken till ett inlägg. Här är ett axplock av vad om intogs under dessa magiska höstdagar:
Rocket IPA från Adelsö, Mohawk Wicked pale ale, Cesu Pilsener, Jädraöl Trädgårdspilsner, Bistra årens cikoriaporter från Ängö, Gwens drydecker lager från Flying brewery, ''Modern lager'' från Eskilstuna, Eskilstuna Engelsk IPA, Menabrea 1846, Kullamannens mörka (!) porter, Black Bitter bajer från Flying couch, Sigtuna Winter IPA organic, South Plains HOW, Wild west, från Alvinne/Stillwater, Story från Grythyttan, Oregon Pale ale from Summer wine, Pumple drumkin från Cisco, Intense red oude kriek från 3 fonteinen , Hilliard’s Amber ale, Olly olly oxen från South plains, Chrome satan från Hilliard’s, Flying Red Ale, Grāfs fon zīverss från Cesu, Höganäs APA, Helmuth kellerbier från Beer here/Ugly duck (antagligen det bästa jag smakat i stilen), Symposium från Compass, Rósaldin från Brekeriet, Mère speciale från det för mig okända De leite.

En av dagarna lyckdes vi faktiskt ta oss till OT efteråt för en sista öl. Denna gång Übergott från Nils oscar. Så nordtysk som en pilsner kan bli utan att vara bryggd där. Snustorr.

Hem, ljuva soptipp

Ännu en skön stilla eftermiddag/kväll i tvsoffan med några öl av skiftande klass och även fotboll av skiftande klass. Vad var det för brygder då? Jo, dessa: Ahornberger Landbier Märzen; halmgul med ''klassisk tysk arom''. Smakar mest metall och äppeljuice. Lika gott som det låter. Ahornberger Landbier Hopfig pils; inte så dålig egentligen, men oerhört ''tysktråkig''. Slutligen något riktigt gott: Leon från Omnipollo; härlig obelgisk humlig arom. mycket skum, ljus och grumlig. En välhumlad mycket bra BPA/BIPA.

Öl i Utlandet del IV-Värre än CPGlenn

Ölmässigt började den sista dagen på denna vansinnesfärd i Charlottenburg på restauranten Mommsen-eck där en löjligt stor ost-tallrik gjorde följande öl sällskap: Bölkstoff från Flensburger, Crew IPA från Alewerkstatt; mycket tropisk frukt både i arom och smak, åtminstone inledningsvis. Väldigt söt, men inte speciellt besk. Jordgubbar i eftersmaken. Bästa tyska IPAn jag druckit. Samichlaus Classic från Eggenberg; rubinaktig färg, mycket söt och något spritig. Jag utgår från att den är bryggd enligt reinheitsgebot. Hur kan det finnas så mycket restsötma när ölet är på 14%? Berliner bürgerbräu Premium rotkehlchen från Berliner kindl/Schultheiss; bärnstensfärgad, obalanserad och något sträv, brödig eftersmak. Tråkig. Meckatzer Weiss-Gold; inte ett veteöl som man skulle kunna tro, så en glad överraskning. Gyllene, relativt fyllig. Smakar lite som när man tuggade på blyertspenor i grundskolan. Något fruktig. Werderaner Apfelbier från Neuzelle; som lätt kolsyrad äppeljuice. Ett riktigt barnöl.

Jag tog Sbahn till Mitte för att ticka så många öl som möjligt innan flyget gick. Första stoppet i stadens centrum var superturistiga Alt-berliner weissbierstube. Som tur var hade de bara en oprovad öl där och det fanns små glas. Maisels Weisse Hell. Hell indeed.

Det var något fel med den här resan. Ingen ny bryggeripub hade ännu besökts. Galet med tanke på att man var i Tyskland. Hög tid att ändra på det när man klev in på turistiga Georgbräu för att gå igenom deras sortiment som bestod av två bärs. Hell; frisk och färsk med viss träighet, vanilj och toner granbarrstoner. Dunkel; samma friska smak och granbarrs-smaken framträder ännu mer. Maltig. Jag anar en hus-smak.

Zur gerichtslaube var sista stoppet på denna resa. Där fanns två egna goda öl från Berliner indl/Schultheiss: Berliner Schwarzbier; mycket svart. Maltig med kaffetoner. Här har det minsann ej sparats på den rostade malten. Välbryggd, bästa jag druckit i stilen på länge. Schöffenbier; ser ut som vilken IPA som helst, men är en Landbier. Grymt färsk, mycket barr i smaken. Inte illa, tyskarna kan. Yum!
Efter att ha hetsat i sig all den ölen var det bara att bege sig ut till Tegel för att åka hem igen. Men man ska inte vara så ledsen för det, för snart bär det av igen. Woohoo!

Öl i Utlandet del III-En lugn dag.

Efter att ha handlat öl i Mitte var det hög tid för mat. Jag hittade ett thaihak med exotisk öl: Wittinger Pilsner; väldigt ljus med en mäktig skumkrona. Löjligt bra ''head retention'' (eller vad det heter på svenska). Som vanligt med tysk öl var aromen obefintlig, något som så klart drar ner helhetsintrycket. Torr som sig bör, men alltför snäll. Sparsamt med kolsyra för stilen. Brödig eftersmak.

På samma gata ligger bryggeripuben Lemke som vi hade besökt en månad tidigare. Ett par öl intogs så klart även här: Zwickl; något mörkare än brukligt. Metalliska toner och maltigare än vad denna stil brukar vara. Helt ok. Weizen; ännu ett ''banan-våldtäktsöl''. Usch!

Aufsturz som besöktes för fem år sedan (och dagen innan) var helt klart värt ett besök till. Några bärs slank ned innan halvtidsvilan: Büble bier Edelbräu från Allgäuer; halm och majs i aromen. Allmänt tråkig, men ej hemsk på något sätt. Vidare Engel Hefeweizen Dunkel och Kristallweizen från samma bryggeri.

Efter den lilla vilopausen begav jag mig till Leibhaftig som hade öl från Wanke bräu. Wanke weizen och Trübtäter pils; färskt brödig och allmänt behaglig. Ingen vidare mat faktiskt.

Sista stoppet denna mycket lugna dag var den belgiska baren Herman som var relativt närbelägen. De två sista bärsen denna dag var Maneblusser från Anker (Gouden carolus); väldigt belgisk arom. Kryddig som fan. Konstig men god.
Bockor Pils; brödig, ganska söt och lätt. Passar antagligen bättre på sommaren. Överraskande bra.
Det fick räcka.

Öl i utlandet del II-Fantastisk helles

Dagen inleddes med ett fruktlöst irrande mellan stängda ölbutiker (söndag) innan jag kunde slå mig ned på gamla favoritpuben Aufsturz för några öl: Engel Keller-Hell; disig som sig bör, halmgul. Metallisk både i arom och smak. Honungstoner. Balanserad, men ändå ingen höjdare.
Alpirsbacher Spezial; klassisk fulölslook, luktar ej så mycket, som ljus lager gör mest. Ren och hyfsat torr.
Österrikiska Neufeldner s’Zwickl; bärnstensfärgad, underlig arom, smakar dylikt. Svamp, något brödig.

Det var fotboll denna dag så jag gick vägg-i-vägg och såg matchen på ett internetcafe (typ). Två timmar (som jag aldrig får tillbaka) senare var det slut och en kebab kunde intas på ''hemvägen''. En halvtidsvila således.
Jag tog Sbahn till Wilmersdorf och på väg till krogen som var målet för min utflykt fanns en av alla dessa kiosker där en öl intogs. Hampaölet Turn från schweiziska Schützengarten; luktar lite sött. Smakar mest kokos med metalliska toner. Inte så söt som hampaöl brukar vara. Ett uns av skunkighet (nej, inte sån skunk fast man skulle kunna tro det).

Till slut kom jag i alla fall fram till Hell oder dunkel. Maten var mycket tysk och god. Till den utmärkta middagen ett gäng öl: Spandauer Havelbräu; Ofiltrerad, opastöriserad, brödig och underbar. En extremt bra helles. Bästa i stilen jag druckit på några år, om inte någonsin.
Herrnbräu Kristall weizen; syrligare occh fruktigare än de brukar vara, men fortfarande hemsk så klart!
Spandauer ''Landbier''/Dunkel; brödig men med mer beska än deras helles. Knappast stiltypisk, men absolut god. Den lilla mörka malten som använts verkar bara vara för färgens skull. Smakar ''ljust''.
Herrnbräu Hefe weissbier Hell kan omöjligt varit god med tanke på stilen.
Herrnbräu Hefe weissbier Dunkel; till och med värre än deras ljusa veteöl. Riktigt fruktansvärd. Som att bli våldtagen av/med en skumbanan.

På väg från den trevliga krogen snubblade jag över ett annat ställe som hade en exotisk brygd; Colbitzer Heide-Pils; relativt snabbt upphälld. Utseende och smak av klassisk tysk fulpilsner. Väldigt metallisk även om den ej är iskall.

Jag tog en buss till Karl marx strasse, men det var ju på Karl marx allee som boendet låg på. Det här var en helt annan del av stan!
Jag hittade i alla fall en exotisk öl i en kiosk: Weißenoher Glocken hell från Klosterbrauerei Weißenohe; Snygg etikett. Egentligen stabil, men med den grymma Haverbräu i färskt minne är det verkligen illa.
Jag orkade inte irra mer utan tog en taxi ''hem''.

Öl i utlandet del I-Braufest berlin

Äntligen dags för årets soloresa, som för första gången inte gick till England. Jag fick ta nattbuss till Arlanda för att hinna med det tidiga flyget ned till Berlin. Precis som när vi var nere i augusti bodde jag i Fredrichshein. Det gick smidigt att ta sig dit. Efter incheckningen blev det en välbehövlig vila med tanke på den tidiga gryningen man hade gått upp i. Anledningen/ursäkten för att besöka Tyskland igen var festivalen Braufest Berlin som även den ägde rum i Fredrichshein. Detta var en mycket liten festival med fokus på den lilla men spirande tyska craft beer-rörelsen. Riktigt varmt var det, så man fick slå sig ned i skuggan och sippa på följande brygder:
Tangerine dream och Hop head IPA⁷ från Bitburger, Kreuzberg Lemon steam Lager från Lenny's artisanal ales, Hop select från Palm, Andechs Export Dunkel, Jarošov Světlý ležák (''Jarosover Hell'') och Jarosover Schwarzbier (''Jarosover Dunkel''), båda från Velké březno (Breznak/Heineken). Down under ale från Hops & barley. Spiced ale 6%, Double pale ale båda från Heidenpeters. Laguna IPA 6,2% från Braukunstkeller.
Fatöl kunde man få relativt små mått av, men för flasköl var det hela flaskor som gällde. Mycket trevliga/kul människor att snacka med.