Öl i Utlandet del IV-Värre än CPGlenn

Ölmässigt började den sista dagen på denna vansinnesfärd i Charlottenburg på restauranten Mommsen-eck där en löjligt stor ost-tallrik gjorde följande öl sällskap: Bölkstoff från Flensburger, Crew IPA från Alewerkstatt; mycket tropisk frukt både i arom och smak, åtminstone inledningsvis. Väldigt söt, men inte speciellt besk. Jordgubbar i eftersmaken. Bästa tyska IPAn jag druckit. Samichlaus Classic från Eggenberg; rubinaktig färg, mycket söt och något spritig. Jag utgår från att den är bryggd enligt reinheitsgebot. Hur kan det finnas så mycket restsötma när ölet är på 14%? Berliner bürgerbräu Premium rotkehlchen från Berliner kindl/Schultheiss; bärnstensfärgad, obalanserad och något sträv, brödig eftersmak. Tråkig. Meckatzer Weiss-Gold; inte ett veteöl som man skulle kunna tro, så en glad överraskning. Gyllene, relativt fyllig. Smakar lite som när man tuggade på blyertspenor i grundskolan. Något fruktig. Werderaner Apfelbier från Neuzelle; som lätt kolsyrad äppeljuice. Ett riktigt barnöl.

Jag tog Sbahn till Mitte för att ticka så många öl som möjligt innan flyget gick. Första stoppet i stadens centrum var superturistiga Alt-berliner weissbierstube. Som tur var hade de bara en oprovad öl där och det fanns små glas. Maisels Weisse Hell. Hell indeed.

Det var något fel med den här resan. Ingen ny bryggeripub hade ännu besökts. Galet med tanke på att man var i Tyskland. Hög tid att ändra på det när man klev in på turistiga Georgbräu för att gå igenom deras sortiment som bestod av två bärs. Hell; frisk och färsk med viss träighet, vanilj och toner granbarrstoner. Dunkel; samma friska smak och granbarrs-smaken framträder ännu mer. Maltig. Jag anar en hus-smak.

Zur gerichtslaube var sista stoppet på denna resa. Där fanns två egna goda öl från Berliner indl/Schultheiss: Berliner Schwarzbier; mycket svart. Maltig med kaffetoner. Här har det minsann ej sparats på den rostade malten. Välbryggd, bästa jag druckit i stilen på länge. Schöffenbier; ser ut som vilken IPA som helst, men är en Landbier. Grymt färsk, mycket barr i smaken. Inte illa, tyskarna kan. Yum!
Efter att ha hetsat i sig all den ölen var det bara att bege sig ut till Tegel för att åka hem igen. Men man ska inte vara så ledsen för det, för snart bär det av igen. Woohoo!