måndag 3 november 2014

Öl i Amerika's förenta stater del V-Du har fågel


Denna öldag startade på allvar på resturangen Mellow mushroom som vi gått förbi varje dag.
Här intogs varsin pizza på den stora uteserveringen. Riktigt hett var det så man fick gömma sig under ett parasoll. Min pizza var för stor för att få plats i den ynkliga europeiska magsäcken trots att jag fick lite hjälp av en väldigt hungrig och oblyg fågel.
Till maten fick man i sig ett gäng öl också, nämligen: Pilot mountain från det för mig okända Foothills, Laughing skull Amber från Red brick, Sweetwater Blue och från samma bryggeri 420 Extra pale ale. Det var lite ''hit 'n miss'' över de ölen.

Vi gick tillbaka till hotellet och delade på en IPA vid poolen, Tangerine dreamsicle från Terrapin / Green flash. Min halvtidsvila tog jag i en solstol denna dag. Inte helt fel.
Kvällens första stopp var faktiskt inte ölrelaterat, även om det fanns öl där.
Ett par timmar tillbringades på Asheville pinball museum.
För $10 fick man inträde och spela hur mycket man ville på deras cirka 35 spel.

Hungriga hade vi blivit av allt flipprande och begav oss till Farmburger mitt i stan där vi tog med oss väldigt god soppa till bryggeripuben One world som inte har någon mat. Stället är beläget bakom/under Farmburger och kan vara svårt att upptäcka.
En varsin öl intogs, för min del S.M.A.S.H. Ale (Single Hop And Single Mash, Maris otter och Chinook).

Sista stoppet denna dag var Barley’s taproom and pizzeria. Ett väldigt stort ställe med två våningar, två barer, biljardbord, träinredning och högt till tak. Maten var dock oätlig. Minns ej exakt var jag åt, men det var nästan som pommes frites med socker på.
Ölen var desto bättre. För min del Firewater IPA från Catawba valley; alldeles för snäll och ljus. Mer som en pilsner än en IPA. Från samma bryggeri Barley's best bitter som antagligen bryggs enbart för denna krog. Väldigt ljus. Riktigt färsk och frisk. Mycket bra för stilen.
Weeping willow wit från Mother earth; ser ljus och otypisk ut. Den fruktansvärda maten dödade ölet men det finns nog en wit där bakom ridån av hemskhet. Slutligen Highland Oatmeal porter; maltig men välbalanserad och något syrlig. God.
Därefter var det bara att vandra hem i den ljumna kvällen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken tid på året var ni där ?

Hasse

Jonas sa...

September.