Öl i Rågsved

Tog cykeln på tåget till Älvsjö denna soliga dag. Därifrån turfade jag ned till ''Drogsved'' och Pizzeria oasen där Tom och Johan mötte upp. En god pizza och en inte fullt lika god öl i form av Mariestads Dunkel från Spendrups fick agera lunch.

Vi rörde oss upp en våning till det legandariska Oasen där Hembryggarna hade sin höstölsträff. Temat för dagen var ''öl från år 2050'' och hur hembryggarna förutspådde vad som dricks om 35 år. Svängarna hade tagits ut och det var framför allt kul historier bakom ölen. Dock var det endast sexton öl med. Så kanske det var för drygt tio år sedan. Jag inbillar mig at hembryggning blir allt populärare, något som inte märktes här.

Folkets val

Guld: The totally original stout Jonathon Mckeever, Benjamin Tallmadge
Silver: Ascension IPA II, IPA Jonathon Mckeever, Benjamin Tallmadge
Brons: I scream, Modifierad öl Jonas Carlfjord, Eva Davidson

Storslam för de (för mig) okända amerikanerna.
Öl i Stockholms hedersomnämnande till Soylent grøn Ohristian Olsson, Arne Lärksäter, Roger Lärksäter och Lars Wåhlstrand och CBC XPA American pale ale Conny Larsson.

Efteråt drog vi till Katarina ölcafe som jag inte varit på tidigare. Några relativt lokala brygder intogs här, Gamla enskede Dubbel EPA, Södra maltfabrikens Ekologisk lager och Savant från Modernist. Det smakade bra.

Sista stoppet var på ytterligare ett hak jag inte besökt tidigare, Brewdog bar på Ringvägen, inte så långt från Katarina ölcafe. En hel drös öl fick vi i oss här. För min del Lizard bride från Brewdog, B.S. IPA från Sthlm brewing, Bro-dog från Cap, Brew by numbers 02|14, Hello, my name is Holy moose från Brewdog och slutligen Spectra trifecta från Founders. Det mesta smakade bra. Kul dag med grabbarna.

Öl i Jordbro

Jag vaknade hemma hos Elmik en lördag och gick ned till den lokala fyllpizzan för att hämta någon slags mat. Häpnadsväckande nog hade de bytt huvudleverantör som nu var Åbro istället för Carlsberg Sverige. Stället hade dessutom renoverats. Några exotiska öl fanns till och med. En Skotten hann jag med innan maten blev färdig.
Vi hade på fredagskvällen börjat plöja den gamla tvserien Taken, något som fortsatte på lördagförmiddagen.

Lite öl provades också.

IPA

Marble Earl grey 4 poäng
Kaapse Carrie 3 poäng
Oppigårds Indian tribute 3 poäng
Torpedo 3 poäng
Modus hoperandi 3 poäng
Ramses betty wang 1 poäng
Duggan Number 9 1 poäng
Muskoka Mad tom 0 poäng
Nääs 0 poäng

Min favorit-brygeripub levererar. Full pott för Manchesters stolthet.

Frun som inte är något större fan av IPA kom senare och vi träffades nere på ovan nämnda fyllpizza då hon också ville äta.
En Bron Pale ale fick det bli denna gång.

När vi väl fortsatte att titta på taken intogs en god bonusöl i form av Fuller’s Vintage ale 2015.

Nackamässan

Ingen rast och ingen ro. Efter jag kommit hem från Toronto och fått sova några timmar var det dags för ännu en upplaga av SBWF. Det blev dock bara en dag för mig detta år. Medan jag gick runt och minglade med alla mer eller mindre trevliga/roliga människor slank följande öl ned: First light golden ale från sydafrikanska Devil’s peak, från samma bryggeri Silvertree saison, Fourpure Session IPA, Källartrollet från Gotlands, Lilla ölfabriken (Malmö) Session-lakrits, Ginko’s pilsner från Åre bryggcompagni, Gaucho - golden ale från Öde i Bandhagen, Nausta Vete india pale ale, Svinninge bullet från Nils oscar, St eriks X1 hoppy lager, Midas golden pilsner från halländska Imperiebryggeriet, Southern pale ale från ekeröbryggeriet Nordic kiwi brewers, Danderyds Pale ale, Södra Blueberry, Joars skvattram från Hantverksbryggeriet, Ponto S.I.P.A. från Pizza port, Orange haze från Amundsen, Wermlands IPA och Boohai red ale från Crazy mountain.

I vanlig ordning avslutades kvällen på Akkurat på hemvägen där en Ruby doux från Skebo avslutade. Det smakade bra har jag för mig.

Öl i Ontario del XIV-I love this bar

Sista dagen gällde det att bli så ''fucked up'' som möjligt för att kunna slockna på planet. Ett låshäng på ''hostelbaren'' borde kunna ordna det. En hel drös öl intogs således i ett någolunda tempo. Corne du diable från Dieu du ciel, Lone pine IPA från Sawdust city, Hearts Collide från Rainhard som jag besökte ett par veckor innan. Grivoise de Noël från Le trou du diable, Refuge från Rainhard, 504 pale ale från Liberty village, New zealand red ale från Kilannan och Moralité från Dieu du ciel. Gott alltihop.
Detta är ett riktigt guldställe, bartendern lät mig bestämma musiken i baren (ingen metal tilläts, men ändå grymt).

För riktiga karlar

Det var smidigt och billigt att ta sig till flygplatsen. Bara att ta tunnelbanan till ändhållplatsen och sedan en buss, allt till priset av en vanlig polett.
Jag var ute i hyfsad tid och tog en Mad & noisy hops & bolts från Creemore springs. Antagligen deras bästa öl.

Vid gaten fanns även en bar där tre snabba från Molsoncoors hälldes ned. Rickards Dark, Rickards Red och Rickards White. Den ena värre än den andra.

Nästa stopp var Reykjavik där vädret nu var precis som man föreställer sig att det ska vara på Island, regn och galen blåst m a o. Paraplyet låg i det incheckade bagaget, det hade dock ändå inte hjälpt nämnbart då regnet kom från sidan istället för uppifrån som ju är brukligt.
Liksom på vägen till Toronto åkte jag in till centrum och turfade i åtskilliga timmar, något som gjorde att jag inte fick jetlag. Otroligt.
På Keflavik hann jag med någon enklare mat och två fruktöl från Ölgerðin Egill skallagrímsson, Sólbert Brómber och Sólbert Sítrus.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med resan och glatt överraskad över standarden på ölen i Ontario. Trodde det skule bli segt att vara själv så länge (det var inte meningen från början), men det gick bra för det mesta. Förvånansvärt hur lite amerikansk öl man såg.

Öl i Ontario del XIII-Ännu en dag på Danforth

Denna öldag liksom den förra lämnade jag inte gatan. Satt i ''hotellbaren'' inmundigandes Broken hipster från Indie alehouse, Fireside ESB från Collingwood, Sour kraut lager från Neustadt springs, Pale ale från Black oak och Hops and robbers IPA från Double trouble. Väldigt blandad kvalite på de ölen.

Jane ringde och meddelande att hon hade slutat jobba för dagen och jag gick ut i regnet/blåsten. Vi sågs på Allen's där den godaste fläsk-kotletten undertecknad någonsin ätit intogs. Till den utmärkta maten den nordamerikanska/kanadensiska varianten Guinness Extra stout som ligger på 5%, Sleeman Clear 2.0, Sleeman Cream ale. Käket var klart bättre än ölen även om Guinnessen passade väldigt bra till.
Damen skulle upp och jobba dagen därpå så vi gick åt varsitt håll.

...och åt mitt håll låg ju bryggeripuben Louis cifer som hade besökts kvällen innan. Ett gäng öl blev det även här: Big rig Raspberry ginger, Red fox ale från de för mig okända MacKinnon brothers, American brown ale och Belgian wit som var deras egna.

En sista öl i baren på boendet fick avsluta denna dag på Danforth avenue. Le sang d'encre från Le trou du diable. Jag har för mig att det smakade bra.

Öl i Ontario del XII-Happy birthday to me

Det var mulet denna dag när bussen tillbaka till Toronto gick och när den var framme strilade regnet ned ganska ordentligt.
Jag fick ta tunnelbanan till Donland station i Greektown där mitt boende låg runt hörnet. Det var inte vilket boende som helst utan The only cafe som förutom en bar med ett par hundra ölsorter även har ett cafe och ett vandrarhem på övervåningen. Ett riktigt guldställe skulle det visa sig. Det var inte riktigt tid för incheckning så jag tog en god suröl i baren i form av Swamp fly från det för mig okända ontariobryggeriet Northwinds.

Det var inte så många dagar kvar på min vistelse så det hade blivit dags att handla öl att ta med hem. Ontario likt Sverige har ett nätverk av monopolbutiker kallade LCBO. Stans bästa (som väl får sägas vara motsvarande den på Norrlandsgatan) låg inte direkt runt knuten, men det gjorde inte så mycket då jag hade fixat skjuts av Jane (som jag träffat veckan innan) som kom och hämtade mig. $123 stannade ölnotan på. Som tur var tillåter Iceland air två incheckade väskor utan extra avgift.
Efter att Jane lämnat mig vid The only cafe med min tunga last (självklart fanns det ingen hiss) och att den släpats upp till rummet åkte hon hem och lämnade bilen, åkte kommunalt tillbaka och vi sågs i baren där jag tog två goda lokala öl i form av Rabbit of caerbannog och Fallen idol. Båda från Indie alehouse på andra sidan stan.

Vi drog oss mot centrum längst med Danforth avenue och gled i på ett kinahak där middag intogs. Ingen höjdarmat, men det fick duga. Inte långt därifrån ligger den stora bryggeripuben Louis cifer där Dark horse lager från Thornbury, Original sin blonde ale och Irish dry stout intogs.

Vi skiljdes åt och jag avslutade kvällen på livliga The only cafe där en Skyfall från Indie alehouse fick bli dagens sista brygd.

Öl i Ontario del XI-Niagarafallen

Denna dag begav jag mig med buss söderut de nitton milen till gräns-staden Niagara falls där en massa kasinon och turister kantar gatorna. Soligt och varmt var det i vanlig ordning. Boendet låg väldigt nära buss-stationen så det var bara att kasta av väskan och bege sig till fots till den stora turistiga bryggeripuben Niagara brewing company. Den trevliga personalen Servarade följande öl medan en trubadur underhöll på uteserveringen: Premium lager; ljus, bubblig och helt harmlös. Cream ale; bärnstensfärgad, ofiltrerad, frisk, lite söt men inte för mycket. Någon godiston står också att finna. Kanske bästa cream ale jag druckit. Amber eh!; ljus för stilen och ganska lättdrucken. Battle field brown; stiltypisk färg. Rätt söt maltig arom. Maltig med brända och kaffetoner. Oktober faust från Brimstone; bärnstensfrgad. Brödig med brända toner. Hyfsat balanserad, 4,5%.

Jim Carrey ser du väl?

Tvärs över gatan ligger Movieland waxmuseum. Inte samms sak som Madame tussauds som vi tidigare besökt i 'Vegas och Amsterdam. Detta var desto billigare att gå in på, men figurerna var bedrövliga. Som tur var stod det namnskyltar bredvid dem...
Jag fick nog och gick ned till själva vattenfallen inte långt därifrån. Riktigt mäktigt faktiskt. Horder av turister denna soliga söndag.
Det fick bli en promenad tillbaka till boendet för några timmars vila.
När mörkret fallit över den lilla staden begav jag mig ut till bryggeripuben Taps där Belgian wit, Red cream ale, Niagara's best blonde ale och Mr. huff persuasion pilsner intogs. Inga vidare öl, men deras musslor rekommenderas. En trubadur med stor förkärlek till Tom Petty förgyllde tillvaron.

Mån''förmörkelse''

Ett sista ölstopp på hemvägen på den nästan tomma baren Old crow där en Hard luck lager från torontobryggeriet Great lakes avslutade kvällen.

Öl i Ontario del X-Bar-runda courtesy of Spearhead

Soligt i vanlig ordning när jag för tredje gången tog mig ned till Wvrst där ett par öl intogs i baren. Nämligen Top hat ale från Snowman, luktar typ maltigt. Tror det ska föreställa glutenfri (hirs) bitter. Hemskt sträv och obehaglig. Väldigt bränd. Riktigt nasty.
Albert 3; väldigt ljus och klar. Tydliga belgotoner och tydlig beska. Den var ok.
Det fick räcka som första halvlek och jag åkte ''hem'' och vilade upp mig.

Batterierna hade laddats upp ordentligt inför kvällen. Sista evenemanget på Toronto beer week för min del. Det lokala fantombryggeriet Spearhead anordnade en krogrunda på ställen som har deras öl på fat.
Ett gäng på cirka sexton pers samlades i stadsdelen Palmerston på trevliga Victory cafes soliga uteservering där middag intogs. Till maten några öl, nämligen 10w30 från Neustadt, Hawaiian style pale ale och Sam roberts band session ale båda från Spearhead.

Nästa stopp var den lilla, mörka och väl insuttna puben The cloak and dagger. Där satte vi oss på innergården där det bjöds på något grillat. En Rhine stone cowboy kölsch från calgarybryggeriet Big rock fick räcka för mig. Mycket ljus, även mycket kolsyra. Svamp både i smak och arom. Inte gott.

Därefter vinkades en massa taxibilar in på gatan utanför och det bjöds på en resa till den stora baren Dukes refresher. Ett par öl intogs där, Paradox dark light ale från Big rock och Moroccan brown ale från Spearhead.

På sista stoppet Stout som jag besökt ett par gånger tidigare bjöds det på ännu mer mat. Vi var kvar där tills de stängde. Även här fanns en innergård som vi tillbringade lite tid på. De öl som avslutade denna kväll var Louis cifer ESB, Spearhead Belgian stout och Mill street Lemon tea beer. Skönt att ha gångavstånd ''hem'' efter denna roliga kväll. Stort tack till alla inblandade (som om de skulle kunna svenska).

Öl i Ontario del IX-La fièvre du hockey

Det går bra nu Mongoliet!

Det var länge sedan mitt hockeyintresse hade sina glansdagar, men ett besök på Hockey hall of fame i Toronto mäktade jag dock med denna förmiddag. Helt klart bättre än väntat och ett besök kan rekommenderas.
Efteråt intogs någon form av grekisk lunch i en foodcourt i samma hus som Hall of fame. Inte specielt gott.
Åkte tillbaka till hotellet och vilade upp mig lite innan kvällen.
...som inleddes på Bqm ossington där en god Canuck pale ale från det lokala Great lakes gjorde en kycklingburgare sällskap.

 

Modoröv

Anledningen till besöket i den här delen av stan var bryggeripuben Bellwoods dit jag kom i ''grevens tid''. Inte lång tid efter min ankomst var kön för att komma in rätt lång ut på trottoaren. Dock inte mycket till trängsel där inne. Det finns även en uteservering med tak.
Jag satte mig i baren och drack följande goda öl: Wizard wolf session ale; ganska ljus och disig. Blygsamt maltig arom. Lättdrucken och välhumlad. Paper tiger #1; ljus med mycket kolsyra. Ren och ganska lätt lager. Lite brödig och välbalanserad. Farmhouse Classic; inte så kryddig som öl i denna stil brukar vara, men god ändå. Bra balans. Ett par gästöl blev det också, Saison du tracteur från Le trou du diable; luktar som det brukar göra i brygghus. Diffus belgisk smak och mycket kolsyra. Sweet n sowr från Oast house; ljus med lite fruktig arom. Träig och väldigt syrlig, men på ett helt annat sätt än tex en berliner weisse. Mycket kolsyra, len eftersmak.

Jag begav mig hemåt, men gjorde ett depåstopp på den galet stora (fyra våningar?) bryggeripuben 3 brasseurs/The 3 brewers som låg på gångavstånd från hotellet. Tyvärr var ölen inte i närheten så goda som Bellwoods. De var i alla fall: Blonde; ljus och filtrerad (antar jag). För söt och fenolisk. Usch. Dagens värsta helt klart. IPA; underlig arom. Obalanserad. Behöver mer smakhumle (eller mindre bittergiva). Ändå antagligen deras bästa. Lite spritig trots blygsamma 6%.
Köpte med en pizza på hemvägen för att rensa ur smaken från deras öl. God natt.

Öl i Ontario del VIII-segeröl

Dags för ytterligare ett besök på Wvrst som besökts veckan innan. Alla öl som fanns på festivalen då fanns fortfarande kvar. Det fanns även bra wifi där så man kunde se gamla hederliga Allsvenskan och fira tre poäng med följande öl: Sinister minister från Brimstone, Black willow från Old flame, Rabbit’s foot IPA från Outspoken, Grandstand från Left field och Liquid swords IPA från Manantler. Mest välhumlade brygder, mer ''hit-'n-miss'' på dessa öl än de jag drack vid mitt första besök där. Halvtidsvila följde.

Kvällen tillbringades helt och hållet på den välfyllda och centralt belägna baren Bar hop. Åt på vägen dit så fokuset var helt inställt på alla deras fatöl. Chill winston grisette från det lokala Great lakes; ''style: grisette''. Jag trodde det var ett franskt bryggeri, men tydligen är det kanadensiska för saison. Ljus och disig. Fenoliska toner drar ned helhetsintrycket som för många andra öl i samma stil. Viss kryddighet finns dock som sig bör. Blak katt från County durham; snyggt guinessliknande öl som till att börja med mest smakar kaffe (lite för mycket för min smak), men blir mer maltig och bättre balanserad när den värms upp. Durham ESB; rubinfärgat öl som smakar blandsaft. Lite för söt och obalanserad. Det är nog en svår stil att brygga skulle jag tro. Slutligen Starke från Amsterdam; gyllene och filtrerad (antagligen), smakar dock mer och bättre än vanlig fulöl. Friskare på något sätt. Citrus i arom och smak med vissa majstoner.
Ok öl över lag denna kväll. Denna dag dracks bara ontarioöl.

Öl i Ontario del VII-Bryggerivisning och ostevenemang

Ännu en solig dag då jag begav mig till bryggeriet Steam whistle för en underhållande visning. Guiden slet av flaskor direkt från flasklinan som vi fick att dricka (direkt ur flaskan som djur). Garanterat det färskaste öl man drucket om man inte räknar grönöl/hembrygd. Cool grej i alla fall. Inte så märkvärdig öl (de gör bara en sort), men kul bryggerivisning. En ofiltrerad version av ölet fanns att smaka efteråt. Det smakade betydligt mer/bättre. Gick därefter på det största foodcourt jag sett och åt väldigt god soppa i närheten av bryggeriet. Åkte därefter hem och vilade upp mig inför den tunga kvällen.

Det hade blivit dags att röra på sig. Ett öl och ost-evenemang stod på schemat. Bara att ta spårvagnen till Beer bistro där några representanter från det lokala fantombryggeriet Shillow svarade på frågor och minglade med oss gäster. Själva eventet ägde rum på uteserveringen och i ett anslutande rum. Uteservering och sol låter ju inte fel, men stället är omgivet av skyskrapor så skuggan är kompakt. Även David, Shauna och Kole som jag träffat på tidigare var här. $20 var priset för detta evenemang, då fick man fem ölpoletter (de verkade inte ha något samband och jag fick fem poletter två gånger av olika medarbetare) och all ost man kunde äta. Shillow har egentligen bara två öl, men här fick vi även smaka några experimentbrygder. Bandwagon Raspberry pale ale var helt klart min favorit. Knowledge is porter och Beer snob belgian rye var väl inga höjdare.
Efteråt fortsatte jag och David i baren med följande mer eller mindre goda brygder: St. ambroise Oatmeal stout; svart som synden med ett vackert gräddigt skum. Metallisk och ''omaltig'' för stilen. Black oak Nut brown; Trevlig maltig arom, brun som namnet antyder. Ren och balanserad.  En nyans av rök och cigarr. Sweetgrass Golden ale; underlig arom. Halmgul. Smakar konstigt  med. Citrus, mest grapefrukt, något brödig. Hyfsat balanserad. Vet inte vad jag ska tycka om den här. Naughty neighbour från Nickel brook; smakar mer än 38 IBU. Bra balans dock. Michigan awesome hatter från New holland; luktar halstablett. Rubin/brunröd. Antagligen lite trött. Solstice d’eté aux Framboises från Dieu du ciel; ser ut som ett glas saft. Nyplockade hallon i aromen. Mycket syra, men inte så mycket lacto som andra berliner weisses ofta har. Jordiga toner och väldigt mycket vildhallon i smaken. Otroligt ''tart''. Hela 5,9%. Bästa öl jag druckit i denna stil. L'ours från Le trou du diable var syrlig och god och Head stock india pale ale från Nickel brook. En mycket trevlig kväll. Nattbuss ''hem''. Gäsp.

Öl i Ontario del VI-Get well you irish stout

Solen strålade även denna dag så det var solglas och kortbyxor på återigen. För en gångs skull behövde man inte åka något utan det var gångavstånd till schysta Stout irish pub. Den trevlige bartendern serverade Auburn ale från Camerons; maltig med något fruktiga toner, men mest malt. Smaskens! St-ambroise Apricot wheat ale; söt och fruktig arom. Smakar likadant utan överraskningar. Lite persika finns där också. Stout’s own baby blonde från det lokala Great lakes brewing; ljus och lättdrucken med toner av kanel. Från samma bryggeri Audrey hopburn; ljuvlig arom. Bärnstensfärgad humlebomb med belgotoner. Obalanserad men god ändå. Goda öl över lag.
Jag vandrade så smått hemåt i den gassande eftermiddags-solen och fick med mig en påse poutinechips från något snabbköp som intogs på hotellrummet. Väldigt goda. Bättre än själva maträtten poutine faktiskt.
Detta var en av resans få halvtidsvilor. Mycket upp-piggande.

Som vanligt tog jag spårvagnen västerut för kvälls/nattskiftet, denna gång till Dundas street. Åt något mexikanskt på The garrison. Det var nästan ok.
Huvudmålet för denna tripp var sunkhaket Get well. En ganska mörk bar i gatuplan med ett gäng gamla arkadspel och till min förtjusning även ett par flipperspel. Det blev ett par vändor på dem och följande öl innan det var dags att bege sig av hemåt. Nämligen Stratford Pilsner, Nickel brook Uber berliner weisse, Country bumpkin från Oast house, Couch surfer från Indie alehouse, Silversmith Black lager, den fruktansvärda Old style pilsner från Molson, Mellifera från Le trou du diable, Mojo Citra rhubarb wheat (blev bjuden på den för de ville ha ''kunder/gäster som mig''), Charcoal porter från Innocente, och från samma bryggeri Conscience. Över lag bra grejor. Typ en pizzeria finns längst bak i lokalen. Helt ok slices har jag för mig.

Öl i Ontario del V-Missad visning

Solen strålade som vanligt när jag tog spårvagnen till College street. Inledde med en ''tallrik'' av nationalrätten poutine på ett gatukök. Målet för utflykten var en bar vid namn Emmet ray, men de uppgifter undertecknad hade om deras öpperttider hade inte så mycket med verkligheten att göra. Försökte istället med bryggeripuben Habits/Folly. Dörren var öppen men inte själva stället... inte heller Burdock som hade besökts kvällen innan eller Bellwoods. Till slut kom jag fram till Bier markt på King street som var öppet. En stor källarpub med en massa öl och tysk mat. Ingen mat för mig denna gång, men väl MacLean's Farmhouse blonde ale och Audible ale från Redhook (en av mycket få amerikanska öl som intogs under denna resa). Inga höjdare.

Jag hade en tid att passa denna dag. Tyvärr hade man tagit fel på en timme och därmed blev det ingen visning på Mill street brewery för min del.
Bara att slå sig ned i baren och börja rensa med andra ord. Till den goda maten (cesarsallad antagligen) Don valley bench, Cobblestone stout, Stock ale, Nightmare on Mill street pumpkin, Belgian wit, Oktoberfest och 100th Meridian. Medelbetyget får väl bli ''helt ok''. En glad överraskning. Bryggeriet har för övrigt sedan mitt besök likt många andra bryggerier blivit uppköpta av AB inbev eller vad de heter just nu.
Roligare än så blev det inte denna dag. Bara att ta bussen hem och lägga sig.