Mina medresenärer skulle hyra en bil och ge sig ut i vildmarken. En city slicker som undertecknad ville naturligtvis inte vara med om detta lantliga naturspektakel. Istället skulle jag flyga vidare senare på kvällen. Hela dagen blev man sittande på Sleeping lady drickandes deras egna brygder.
Gold rush; INTE en kölsch som man skulle kunna tro. Fruktig, med en subtil brödighet.
Susitna hefeweizen; nästan gyllene, fyllig, mycket kolsyra, skumbanan, hyfsat söt.
Urban wilderness Classic; riktigt trevlig, riklig humlearom och en smak som matchar. Cascade, maris otter och någon engelsk jäst.
John Henry Oatmeal stout; kolsvart med det tjockaste ''gräddskummet'' jag sett. Något som gör att de svarta dropparna verkligen bara rinner ned. Silkeslen. Smakar mest kaffe.
Fish on; Luktar ljuvligt av all humle, känns dock lite tunn, men ändå en jättegod IPA.
''Bravehart''; en wee heavy och som en sådan en riktig maltbomb förstås. Inte så söt som man skulle kunna tro. Väldigt snäll.
Imperial saison; ser ut som en busgrogg på någon '' vit sprit'' cola. Arom: vinfatet, vad det nu är för sort känns verkligen av, och lite vanilj. Träig smak med lite vanilj oväntat lite spritsmak, men visst känns det att det är starkt.
Buss och flygresan blev ganska händelsefattiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar