lördag 4 februari 2012

Öl i''Hemska london''del I-Craft beer CO

Dags för den alltid lika efterlängtade årliga soloresan. Liksom alltid är det England som hemsöks av mig.
Eftersom planet till Gatwick gick väldigt tidigt fick det bli nattbuss från Haninge till Märsta, men hellre det än att spara en timme på att åka Arlanda express för 260:- enkel.
Semla och räkmacka fick agera frukost.

Tåg från Gatwick till stan och vidare färd med tunnelbana till Kings cross där Sourced market som vi hittade sist, åter besöktes. Jag tog en Emperor spelt lager från Glebe farm. Inte långt därifrån låg vandrarhemmet. Det var för tidigt för att checka in, men skönt att kunna kasta av väskan dock.

Jag tog mig till stadens centralaste delar och hittade en bokhandel där sex böcker inhandlades. En om öl. Real ale record book av Adrian Tierney-Jones. Inget måste men ändå lite kul att ha.

Nästa stopp var Ship and shovell som även besöktes vid vårt förra besök i jättestaden. Nu hade sortimentet utökat s med några flaskor förutom de Badgeröl som fanns på Cask. Först Pickled partridge; en typisk bitter på alla sätt och vis, som infriar alla fördomar/förväntningar. Med citrustoner och allt.
Blandford flyer var sista ölet i första halvlek. Båda brygderna från Badger.

Efter att ha sovit ett par timmar var det dags för andra ''halvan'' av dagen. The gunmakers arms var stängt på helger så resten av kvällen tillbringades istället på det fantastiska Craft beer CO. Fjorton casks och en ölmeny med tjugo sidor amerikanskt. Flaskölspriserna var av skandinaviskt snitt. Men nu var det inte amerikanskt som hägrade utan handpumpat i vanlig ordning.
Black velvet porter; som cola i färgen, cigarettaska och chokladpudding. Lång eftersmak för en mellis.
White Gold; en snäll brittisk golden ale.
White Amarillo; den hemska ''maten'' som intogs på andra sidan gatan förstörde smaklökarna. Smakar mest bara lök. Läge att ge en andra chans någon gång.
Viennese maltz; av namnet och färgen att döma har man använt wienermalt. Smakar dock mycket mer (nödvändigtvis inte bättre) än ett wieneröl brukar. Maltig.
Evensong. Samtliga från Durham.
Clerkenwell Pale från Kent; pubens eget öl. Frisk, svag (3,8%), relativt välhumlad. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att det var en modern...lager.
Clerkenwell Lager från Mikkeller; minst sagt välhumlad. Tänk om all underjäst öl smakade så här! Mycket bra.
Dark star Milk chocolate stout; inte jättemörk, och mer kakao än O'boy i smaken.
Camden Hells lager avslutade.
Träffade en trevlig kanadensare här som jag snackade större delen av kvällen med. Taxi ''hem''.

Inga kommentarer: