Öl i Virginia del I-Manassas by night

Dags för var som antagligen blir årets längsta (i antal dagar räknat) resa. Jag tog mig till Arlanda där de välbeprövade resesällskapet Tony och Pûtte väntade. Pistonhead Kustom lager från Spendrups ''förgyllde'' tillvaron där.

Nästa stopp var Heathrow där lite fish n chips gjorde Stella artois Gluten free (i grön flaska), 1861 white beer från Sadler's och Bow bells från Trumans sällskap. Man skulle kunna tro att efter den belgiska brygden kunde det bara bli bättre, men icke. 1861 white beer är en kandidat till årets värsta öl.

På nästa flyg bjöds det på Amstel Light från Heineken. Fint skall det vara.
Åtskilliga timmar senare landade vi på Dulles i mörkret.

En liten men ful hyrbil hämtades ut och den tog oss några mil söderut till Manassas, Virginia.

British airways bjuder på findricka.

Boendet var centralt beläget i den lilla staden ett stenkast från en liten men väldigt livlig bryggeripub med det fantasifulla namnet Public house kitchen & brewery. Köket var fortfarande öppet och maten var god.
Vi blev kvar till de stängde och hann med följande brygder: Mae west från det för mig okända bryggeriet 6 bears & a goat beläget i Fredericksburg, sex mil söderut (så en ganska lokal öl iallafall), Article one amber lager från Mustang sally, Trite från Aslin, Old bust head Caramel macchiato stout, Suns out hops out från Solace samt deras egna Pilz dropper och Dana's pale stout. Bra öl över lag.