Dårar och öl i harmoni

Dags för en stillsam provning i hemmets lugna vrå.

Rököl

Schlenkerla Märzen            9 poäng
Nils oscar Rökporter            9 poäng
Alaskan Smoked porter        0 poäng

Anmärkningsvärt att hela panelen tyckte att den amerikanska brygden var ''sämst''. Vi vill inte ha balans, ge oss rökbomber!

BSA

Weihenstephaner/Samuel adams Infinium    7 poäng
Nøgne ö Imperial Dunkelwit        6 poäng
Baladin Superbitter            6 poäng

Infinium var en gusher, det brukar i min erfarenhet innebära en speciell bismak (kanske inbillning), men det här föll panelen på dess läppar.

Imperial stout

Amager Herr frederiksen Colorado    14 poäng
Mikkeller Black tie            9 poäng
Slottskällans '09        7 poäng
Slottskällans Barrel-aged        6 poäng

Slottskällans Barrel-aged var en jättebesvikelse med tanke på hur bra''den vanliga'' brukar vara. Tror Black tie hade några år på nacken.

Kul kväll.

Uppsala revisited del II- Glans över...

Anledningen till besöket i Uppsala var Johan Glans uppträdande i staden.
Inte helt oväntat var det uppvärmning på O'Connor's...med följande öl:
White thai från det för mig okända South carolina-bryggeriet Westbrook; wit med mer beska än brukligt. Mer konstig än någonting annat.
Hackney gold från londonbryggeriet Redchurch; en 33:a utan belgisk jäst, men ändå en gusher. Rubinfärgad med smutsbrunt skum, Gold? Allt annat än gyllene. Välhumlad, lång efterbeska. myycket jäst i flaskan minst sagt. Ett för mig nytt bryggeri. De hade även bryggt
Bethnal pale ale;ganska grumlig, tillbakadragen arom,mycket kolsyra för ''en britt''. Kryddig som fan, en riktig bomb. Som en burk svartpeppar, tvålaktig med någon plastig ton, lång utdragen beska. För mycket.
Slutligen Green flash/St feuillien Friendship brew; väldigt mörk, tandkräm i aromen. Mint och öronvax. ska tydligen vara en svart saison. Ganska fruktansvärd. Sträv och allmänt hemsk. Ju fler kockar...?
Herr Glans rev ner en del skrattsalvor, men han var klart bättre sist vi såg honom (och framför allt billigare).

Uppsala revisited del I-O'Connors

Jag och min fru besöker Uppsala oproportionerligt mycket, så även denna helg, och har man inget ''kårleg'' finns det väl bara ett ställe att gå, O'Connors. Så även denna gång. Där träffade man i vanlig ordning ett par gambrinusprofiler samt tog ett gäng öl, nämligen dessa: South plains APA, Nøgne ö Roasted pepper, Old freddy walker från Moor samt Orange yuzu glad i said porter från Mikkeller.
Det var som vanligt trevligt.

Öl i fiendeland

Det var länge sedan vi tog en riktig helkväll på stan... brukar mest bli så utomlands.
Nu var det dags igen i alla fall. Mitt och Toms första stopp var OT där vi även åt väldigt gott och till maten: Goddards Winter warmer samt Dark arts från alltid stabila Magic rock.

Nästa anhalt var (så klart) Akkurat där herr Sandberg anslöt.
Här blev vi sittande åtskilliga timmar, avverkandes följande brygder: Ocean ''Strong vinter ale'', Black adder från Mauldons, 3 Fonteinen Armand Lente, 3 fonteinen Armand Zomer, Idiot Sauvin IPA från washingtonbryggeriet Elysian, Brukspatron från Skebo. Nynäshamns CentenniAle. Mycket godsaker. Som tur var delade vi på ett par av alla dessa öl.

Ambitionen var att besöka den exotiska Ölkiosken, men det var tvärbommat. Antagligen bara öppet på sommaren. Istället hamnade vi på ''Biskopen'' på Folkungagatan där ytterligare ett par skandinaviska bärs intogs, Rallar amber ale från Ægir och Femme fatale från Evil twin.

Jag och Tom började dra oss hemåt, men på väg till stationen slank vi in på Bröderna Olsson (eller vad det heter) för ett sista humlefix; Boulevard Pale ale.
En kul eftermiddag/kväll.

2012

Ännu ett härligt ölår tog slut för ett par månader sedan och världen gick inte under. En del resor och en hel del öl blev det i vanlig ordning. Ett nytt land besöktes (Island).

Stad        Bättre eller sämre än väntat    Skulle jag återvända?

London        Man vet vad man får    Ja
Norwich        Bättre            Absolut
San francisco    Något bättre        Visst
Haag        Kanske ännu sämre        Nej
Amsterdam    Sämre            Jo då
Köping        Något sämre        Nope
Köpenhamn    Som vanligt        Antagligen
Prag        Som väntat        Ja visst
Canterbury    Lite bättre        Let's not go crazy
Cambridge    Exakt som väntat        Nej, det räckte så
Oxford        Lite sämre        Nej, det räcker
Reykjavik        Ännu sämre        Aldrig
Milwaukee        Ännu bättre        Konstigt nog, ja

Årets resmål: San francisco

Årets skithål: Muskegon MI. Motivering: skitväder, dålig mat, dumma lokala alkoholföreskrifter och så var färjan därifrån inställd...

Årets provning: den HÄR.

Årets pub: Craft beer CO, London

Årets bästa öl: Fiftyfifty Imperial eclipse stout - Elijah craig 12 year Barrel purple 10%, Fiftyfifty Imperial eclipse stout - Elijah craig 20 year barrel white 10%, Fiftyfifty Imperial eclipse stout - Four roses single barrel red 10%, Gänstaller Green gold''IPA'', Ägir Lynchburg natt, Russian river Pliny

the younger, Russian river Pliny the elder, Omnipollo Nebuchadnezzar, Cantillon Mamouche, New glarus Raspberry tart, New glarus Wisconsin belgian red, Nynäshamns Ofiltrerad Pickla pils, BrewDog (IPA is dead - ) HBC,
Marin IPA, Slyfox Imcubus och Firestone walker Double jack IPA.

Årets sämsta öl: Krenkerup 1367 Premium.

Tidigare år: 07 08 09 10 11

Öl i Nynäshamn del II-Troisième planète après le Soleil

När kvicksilvret kröp riktigt långt ner satt den inte fel med en trio värmande belgare. Även min fru hade letat sig till Nynäs denna helg.

BSA

Duvel Tripel hop            4 poäng
N’ice Chouffe            3 poäng
HΨ Cuvée från Van steenberge ´09    2 poäng

Årgång 2012 av Tripel hop var ännu bättre än den (de?) tidigare. Rekommenderas.

Öl i Nynäshamn del I-Apor

Jag och Christian planerade under vår vistelse i Wisconsin att ha ett 3rd-rock-from-the-sun-maraton. Under de tre helger det tog oss att plöja de sex säsongerna dracks det då och då öl. En provning mäktade vi med en sen fredagkväll.

APA

New glarus Moon man    8 poäng
Milwaukee ale house Pull chain    7 poäng   
Summit Extra pale ale    6 poäng
Ale asylum Hopalicious    6 poäng
Oppigårds Single hop ale    3 poäng
S:t Eriks            0 poäng

Lite överraskande amerikansk totaldominans med tanke på att de svenska ölen var inhandlade senare, i denna klass där färskhet är a och o.

Öl i Alvik

Man var väl inte i sitt livs form när morgonen randades på hotellet i Växjö, men en grym frukostbuffe satte fart på gubben.
En öl hanns till och med med innan flyget till Bromma avgick, en hemsk veteöl i form av Reuther Weißbier.
På Stockholms näst minsta (Västerås räknas tydligen till Stockholm) flygplats skildes våra vägar och undertecknad samt herr Beckman tog en taxi till Råsunda för att se hemmafavoriterna sätta käppar i hjulet för de guldaspirerande skåningarna som var på besök.

Det var inte bara den sista allsvenska matchen på Sveriges nationalarena, utan även bröllopsdag för mig och frun.
Detta skulle firas, denna gång på Kullens bar & kök lite väster om stan. Lättare sagt än gjort att ta sig dit. Totalt trafikkaos (det stod still i alla fall) efter matchen på Råsundavägen/Gränsgatan.
Ganska försenad kom jag fram och vi kunde börja äta och dricka gott. Dessa brygder intogs:
Mohawk Pale ale, Stallhagen Honungsöl, Demo från Magic hat, No sleep in october från Nils oscar/Frequency samt In your pale face IPA från Svaneke. Helt ok öl över lag. Vem hade anat ett sådant bärsutbud utanför stan? Jag kan hur som helst rekommendera ett besök.
Taxi hem blev förstås inte billigt, men det är man väl värd när man stått ut med varandra i flera år?

Öl i Växjö

Hockeyfebern hade återigen infunnit sig och vi (jag samt några kollegor) styrde kosan mot de mörkaste av småländska skogar för att se de svartgula iskrigarna bli förnedrade.
På tåget ned samt på hotellet intogs lite godsaker som hade funnits som ''tillfälliga nyheter'' på bolaget den senaste tiden.
SMÖF från Oppigårds, Old guardian från Stone och Schlappeseppel Kellerbier.

En ''Biskop'' finns i Växjö, självklart gick vi dit innan matchen för ett par brygder till. Illusion från Moor och Napa smith Amber ale.

Efter matchen gick jag med herr Holmberg tillbaka till ovan nämnda pub för några skärmsläckare. Ridgeway Organic, Svaneke Liquorice stout och Amoor från
Moor. Över lag ännu bättre öl än innan matchen.

Parallellprovning

Ingen USAresa utan efterföljande provning som det står i reglementet. Så även denna gång.

Brown ale

New glarus Fat squirrel    5 poäng
Point 2012 Black ale    4 poäng
Point Burly        0 poäng

Samtliga öl från Wisconsin.

IPA

New belgium Ranger    9 poäng
New belgium Belgo IPA    5 poäng
Mountain goat Rare breed    4 poäng
Samuel adams Tasman Red    0 poäng

Bostonbrygden var ju väldigt bra när den släpptes på bolaget, men efter att ha stått några veckor känns brygden väldigt trött (trots att det är gott om tid kvar till BF-datumet).

Saison

Boulevard Tank7        6 poäng
Nils oscar Höst        2 poäng
Ängö Södvik        1 poäng

Tank 7, bästa saison jag druckit på länge.

Föga överraskande amerikansk dominans över hela fältet.

Öl i Milwaukee del XI-45kilo ost!

Med buss tog vi oss till flygplatsen där det åts och dracks en del. Föjlande öl hetsade jag i mig innan planet lyfte: Coors Batch 19, Leinenkugels Oktoberfest och Lakefront Oktoberfest.
Mellan Milwaukee och Chicago (där vi bytte) är det ju inte så långt. Flygplanet taxade längre tid på jätteflygplatsen O'hare än vad själva flygningen tog. Mycket störande.
Sammanfattninigsvis är jag väldigt nöjd med resan, mycket kul.

Öl i Milwaukee del X-Probably the hottest bartender in the world

Vi inledde dagen på ''vår lokala bryggeripub''  Rock bottom för att av-verka de sista oprovade ölen där. Red ale; välhumlad och fruktig, antagligen med brittisk humle. Jättegod. Moonshine porter; väldigt mörk, kaffe, mörk malt, välbalanserad, men ''når ändå inte ända fram''.
Jag köpte en fancy varmkorv av en korvgubbe på gatan, tror faktiskt det var det godaste som intogs under denna resa och antagligen den godaste korv med bröd undertecknad ätit.

Vi tog en buss upp till förorten Shorewood där bryggeriet Big bay har sitt tasting-room där ett par brygder intogs.
Wavehopper kölsch; ljus, brödig arom, lätt och något träig. Mycket subtil smak.
Long weekend; välhumlad, men ändå tråkig öl med toner av grönsaker.
Ganska lugn första halvlek denna dag, men ändå skönt att vila lite på rummet.
Någolunda utvilade begav vi oss söderut i jakt på mer ''ny'' öl.
På vägen intogs middag på en mexikansk restaurang. Mycket gott. Något så exotiskt som kokosmilkshake med kanel dracks till, underligt men gott.


Så kom vi då äntligen fram till Sugar maple och kunde få i oss lite jästa malt

drycker, men först en mjöd:
Zombie killer från B. Nektar (Michigan); som äppeljuice med kanel. Godare än det låter.
Weyerbacher Blanche ; tunn, men uppfriskande (efter mjöden) och god.
Proper från Furthermore; tunn, med smak av blandsaft och ''brödig humle''(?).
Jag drack en öl från Sixpoints single-hop-IIPA-serie Spice of life, antagligen var det Riwaka.
Destihl Pumpkin porter; ser kolsvart ut i denna mörka miljö. Rökig, bränd, rostad med toner av pumpa och glass. Resans överlägset bästa pumpaöl. Det känns som att alla bryggerier har en.
Bitch creek extra special brown från Grand teton; suraktig arom, maltbomb, med toner av lök och chilichoklad. Sträv.
Muffin top från Clown shoes; grym arom, fyllig (som namnet antyder), mycket humle. Mer IPA än belgisk, bra balans. Som en smakfullt välhumlad tripel på något sätt. Tung men riktigt bra.

Vi käkade på en diner som aldrig stängde. Men maten var bedrövlig. Christian drog hem och jag vidare till Odd duck som låg i närheten för en
Nut hugger brown ale från Upland; namnet har ekorrar (som det kryllar av i både Milwaukee och Muskegon) i åtanke och inget snusk. Rubinfärgad, maltig och galet sträv, brända brödkanter a' la ölandsbröd.

Sista stoppet blev The stone där Upland Oktoberfest fick agera skärmsläskare. ''Mörkgul'', lite belgotoner. Väldigt fyllig för att vara en mellis (mellanmärzen?! Nein!) och söt. Klart bättre än de flesta europeiska/''tyskspråkiga'' ölen i samma stil.
Efter en bra stunds promenad stannade äntligen ta taxi och kunde ta mig ''hem''.

Öl i Milwaukee del IX-Ett par bryggeripubar

Jag och en oerhört sliten medresenär tog oss ned till den obskyra bryggeripuben St francis brewery and restaurant en bit utanför stan. Christian åt mest och drack kaffe medan undertecknad jobbade mig igenom den trevlige bryggmästarens kreationer. Först Mariner nut brown ale; som cola i färgen, maltig med cigarettrök, vanilj i eftersmaken. Lite väl snäll.
Givem helles; väldigt ren smak om än något metallisk. Jag saknar den typiska brödigheten man brukar finna i tyska exempel på stilen.
Oktoberfest; ser ut som nyponsoppa. Torr, jordig med toner av blåbär. Inte illa.
South shore stout; Svart, rökig, havre, kaffe och cigarettrök.
Archbishop amber ale; serveras i ett 70tals inspirerat glas. Maltig och alltför söt för min smak.

Buss tog oss tillbaka till stan och hotellet för en liten halvtidsvila.
Christian var mer hungrig än törstig och gick för att försöka hitta något att äta. Jag gick istället till bryggeriet Hinterlands krog/restaurant på Erie street. Väldigt upscale, men inte så att man kände sig ovälkommen (som den slusk man är). Oktoberfest; bärnstensfärgad, metallisk, maltig, sträv, tanniner.
Amber ; välhumlad arom, söt, kakao, choklad, någolunda balanserad. Utvecklas väl med temperaturen.
De hade inte så stort utbud, så jag fick nöja mig med de två stabila brygderna.

Herr Stamboe mötte upp på bryggeripuben Milwaukee ale house (som har något samröre med Milwaukee brewing CO som vi besökte veckan innan) medan jag satt och sippade på min Louie’s Demise från MBC.

Vi gick och åt på ett italienskt ställe inte långt därifrån. Till maten (som kvaddade smaklökarna något), Velvet rooster från Tallgrass . En fyllig tripel. Nämn en pizzeria i Europa som har tripel på fat?

Någolunda proppmätta gick vi tillbaka till Milwaukee ale house  för att avsluta kvällen där.
Love rock; (gästrecention Christian) Inga stjärnor ur röven, dock en ok wieneröl.
Outboard, båda från MBC
Solomon juneau och Pull chain båda från MAH.
Inte särskillt långt hem, men det regnade så det blev ändå taxi. Kul kväll.

Öl i Milwaukee del VIII-En kväll på Brady street

Vi tog bussen ned till Honeypie cafe som var dagens första ölstopp.
Good Old Potosi beer; ljus, tunn  och något maltig. Varken '' good'' eller ''old''.
Alpha klaus Christmas porter från Three floyds; maltig arom. ''Stor smak'', fyllig, kryddig. Utdragen bränd/rostad eftersmak.
Från samma bryggeri Arctic panzer wolf; söt, komplex humlig arom. Besk som galla, 100 IBU. Stark, och det känns. Inte helt fel dock.

Efter de tunga Three floyds-ölen hade vi förtjänat en halvtidsvila, något som ej blev av dagen innan.
Någolunda utvilade blev första stoppet i andra halvlek vår närmaste bryggeripub Rock bottom som hade besökts under gårdagen.
Pumpkin ale; Blodpuddingsbomb (årets ord?) kryddad med kanel (?).
Detta var endast ett depåstopp på väg upp till Bradystreet .

Första stoppet i den norra delen av staden var Nomad, ett fotbollshak (ja,riktig fotboll) där USA spelade VM-kval, så det var mycket folk och livat. Vi tog ett par lager på uteserveringen i kvällsvärmen.
The crisp från Sixpoint och Totally naked från New glarus; mörkt gyllene, hyfsat välhumlad. Inte fantastisk, men rätt ok.

På haket vi hade ätit dagen innan skulle middag intas denna dag. Till pizzan Polygamy porter från utahbryggeriet (passande nog) Wasatch; rolig etikett, mörkbrun. Maltig och superlen, kaffe och cigarrettrök.
Ambergeddon från Ale asylum fick agera efterrätt; välhumlad, helt ok, men dock rätt sträv.

Nästa stopp var ett nyöppnat ställe på andra sidan gatan som hette något i stil med ''Beers of the world''. Kortfattat kan man säga att det var som Monks, fast mycket, mycket sämre.
En öl fick vi i oss i alla fall.
Samuel adams Blackberry witbier.

På ett sunkhak på samma gata blev det ytterligare ett par bärs.
Superblasket Hamms från Miller och Wild onion Pumpkin ale; ''pumpig'' arom.  Ananas,och äppelmos med toner av banan och blodpudding.

Det var långt att gå hem, men riktigt skönt ute. Jag hade egentligen inte tänkt ta någon mer öl men det blev ett stopp på  Rock bottom för ett par sista brygder.
Heartland hefeweizen; söt och hemsk som bara en öl i denna stil kan vara.
Rocktoberfest; bärnstensfärgad, underlig men maltig arom, blandsaft, blygsamt humlad, lite fruktig.
God natt!

Öl i Milwaukee del VII-Visning på Lakefront

På denna skrämmande vackra höstdag då hela världen/stan tycktes le mot '''en'' mötte de flesta av oss upp på bryggeripuben Rock bottom (en kedja som finns i många amerikanska städer, men där bryggarna verkar ha väldigt fria tyglar) för ett par uppvärmningsöl. För min del blev det en Hop-bomb session IPA och Kölsch; ljus som sig bör. Tam, och gör sig ej rättvisa efter ''humlebomben''.

Hela ligan möttes upp på trevliga Lakefront där visning var inbokad. I skrivande stund har jag besökt 155 bryggerier och detta var ett av de roligaste/bästa besöken. Grymt kul guide/bartender (grundare, och bror till nuvarande ägaren). Under visningens gång gjorde guiden pauser så man kunde få gå till baren och fylla på. 7 väl investerade dollar. Dessutom fick jag antagligen någon bonuspolett för jag/vi hade kommit ända från Sverige.
Alldeles för rörigt/kul för att kunna hålla koll på några anteckningar. Detta intogs i alla fall: Pumpkin lager, Holiday spice lager beer. 9,5 väl dolda procent, runt 6 hade nog varit min gissning, White beer och Luther.

Vi gick upp till något ställe på Brady street där middag intogs tillsammans med en Grand circus IPA från Atwater.

Den tidiga kvällen avslutades där dagen började, på Rock bottom med följande öl: Wit ale, Blackberry wit och Pumpkin ale. Den roligaste dagen på resan var till ända!

Öl i Milwaukee del VI-Tur i oturen

Lördagen blev inte så sen, delvis för att vi skulle upp i svinottan på söndagen.
En dagsutflykt till Muskegon i den exotiska och ökända delstaten Michigan stod på programmet. Båten över Lake michigan avgick redan 6:00 och så var man tvungen att vara på plats 45 minuter innan avgång. Uppskattningsvis några timmar fick vi sova innan vår förbeställda taxi tog oss ned till färjan.
Som tur var fanns det bara fulöl ombord så man slapp tänka på det och kunde sova lite istället. Sjögången var reäl och jag blev nästan sjösjuk. Färden tog några timmar och det var skönt att känna terra firma under fötterna igen. Regn, blåst och allmänt grått höstväder välkomnade oss, som tur var var det inte kallt i alla fall.
Anledningen till detta bisarra utflyktsmål var att det fanns en museiubåt från andra världskriget som man kunde gå ombord på. Inget undertecknad kan missa när tillfälle ges. Christian var dock måttligt intresserad och gick istället för att hitta något att äta.
4,8 km gick jag i ovädret, men det var ett av de bästa ubåtsmuseum man satt sin fot på, så det var nog värt det.
Det fick bli taxi tillbaka. Planen var att vi skulle sitta på en deli som hade en massa (förhoppningsvis) bra öl fram tills dess att båten tillbaka skulle gå, med det visade sig att man inte fick förtära alkohol på stället.
Vi frågade då om det fanns någon bar i närheten med craft beer. Det skulle det göra.
På detta sunkhak tog vi varsin öl innan apostlahästarna styrdes till ett kinahak där tidernas värsta kinamat intogs. Vi blev ju inte matförgiftade i alla fall.
När färjeterminalen äntligen skymtas i ösregnet kommer en kärring ut och säger till sin vännina -''The boat has been cancelled.''
Vi tror knappt våra öron. Är vi strandsatta... i den här hålan?!
Jag lyckas dock behålla mitt lugn och frågar på min bästa skol- (eller ska det vara TV-) engelska om vi kan få följa med damerna i deras bil (efter som de ju ändå ska tillbaka till Milwaukee).
Vi får åka med och är otroligt tacksamma, dessutom är de riktigt trevliga. Så istället för att åka raka vägen över sjön sår vi istället åka bil genom fyra delstater med två totala främlingar, varav den ena 87 år gammal.
På vägen förstår vi varför båten blev inställd, det regnar så mycket att man inte ser förbi motorhuven, typiskt Mellanvästern tydligen. Självklart går vindrutetorkaren sönder som en liten bonus.
Ett matstopp någonstans i Indiana blev det innan vi rullade igenom Illinois och upp till Milwaukee. Otroliga mängder vägtullar.

Vi hade bestämt träff med en massa dårar (de flesta som tidigare har figurerat här på bloggen) på bryggeripuben Water street som vi besökte några dagar tidigare. Ett par timmar senare än planerat, men de verkade inte alltför ledsna.
Oklart vilka öl som intogs pga försvunna anteckningar, men troligen var det: Honey lager light, Munich lager och Bavarian weiss.

Vissa gick för att sova, medan andra drog vidare. Jag tillhörde den senare kategorin.
Första stoppet var ett annat hak på samma gata där ytterligare en Waterstreet brygd intogs. ''Speciality''  stod det på kranen, har ingen aning om vad det kan ha varit.

Sista stoppet innan det var sängdags var något collegeställe kändes det som. Det spelades beerpong där i alla fall. Varsin Lakefront IPA avslutade kvällen.

Öl i Milwaukee del V-Probably the best mellis in the world

Mycket sämre väder denna dag och vi sökte skydd undan höstrusket på Comet cafe som hade besökts dagen innan.
En riktig långsittning skulle det bli med flera maträtter och ännu fler öl, först ut superblasket Sconnie Beer följt av
8-bit pale ale från Tallgrass; En gusher på burk! Öl/is-sörja väller ur den coola burken. Känns lite trött och avslagen speciellt på slutet när den har genomgått en omvänd ''isbockifiering''. Only in America.
Wisconsin belgian red från New glarus; Rödbrun, underbar körsbärsarom. Mycket fruktsocker och bigarråer. Ganska söt, men ändå en vuxen smak. Probably the best fruitbeer in the world.
Saison d’epeautre från det för mig okända belgiska bryggeriet Blaugies; ser ut som Champagne, luktar saison/belgojäst. Något ljusskadad, men inga felsmaker i övrigt. Kryddig och lätt, man kan inte tro att denna brygd ligger på ''hela'' 6%. Mycket kolsyra.
Southern tier Hopsun, Hinterland Cherry Wheat ale; orange, mycket kolsyra, digestivekex, ''konstgjorda'' körsbärstoner. Inte illa. Threadless IPA från Finch’s, Daytime från Lagunitas, Three feet deep från Furthermore; Grymt rökig m a o jättebra. Snygg etikett också Passar dock inget vidare till söt pecanpaj. Antagligen den bästa dry stout jag druckit.
Slutligen Fuel cafe från Lakefront. Som tur var delade vi på ett par av alla dessa öl.

Buss till välbehövlig vila efter denna ''stora'' första halvlek.
Pigga och utvilade begav vi oss till Palm tavern där vi avslutade kvällen med några kalla.
(Stevens) Point Special lager; trött fulöl typ. Antagligen dagens sämsta... eller i alla fall tråkigaste.
Worthington’s Red shield från Coors.
För att avsluta en bra dag, en 28-dollarsflaska. Lambickx (Zenne Valley) från Strubbe; Luktar som en riktig syrabomb, men är relativt beskedlig. Jag var lite besviken, men det var ju inte bedrövligt på något sätt.
Taxi ''hem''.

Öl i Milwaukee del IV-Visning på Milwaukee brewing CO.

Även denna dag tog vi en uppfriskande långpromenad som start på dagen, denna gång till dinern Comet cafe. På samma gata laddade vi upp med några pizzaskivor.
Först ut denna dag den tyska pilsnern Home town blonde från New glarus; halmgul, ofiltrerad (eller är det köldgrumling?) , honungsarom. Tillbakadragen beska, ganska söt och lättdrucken.
Capital Oktoberfest; ljust bärnstensfärgad, kola-arom, söt för stilen, snygg etikett, Inte illa.
Pride & Joy från Three Floyds; mmm... humle. Grym arom, frisk humlesmak med toner av citrondiskmedel och träiga toner. Deg i eftersmaken. En av de bästa amber ales jag druckit.
The Narrows från Geneva lake; en kölsch med toner av päronglass, ek/vanilj/fatlagring, men det är nog inbillning. Gott i alla fall.
Golden wing från det relativt nya och för mig okända Finch’s i Chicago; ljus, välhumlad, mycket citrus, utdragen efterbeska.
Knot stock från Furthermore; ser nästan ut som nyponsoppa. något fruktig arom. Ganska mycket kolsyra, toner av svamp och choklad, lite sträv kanske.

Christian, aka Nadezjda Ostaptjuk hade sedan länge åkt ''hem'' då han hade en tung dag dagen innan.
Jag tog en taxi för att möta upp honom i de södra delarna av staden. Vi skulle nämligen på bryggerivisning på det utmärkta Milwaukee brewing company. Ett mycket roligt sådant för övrigt där det bjöds på en hel del öl, tex Polish moon.

Vi drog oss hemåt efteråt, men på vägen gick vi förbi ett sunkhak som hade Frank Gallaghers favoritöl Heilemans old style kraeusened Lager från Miller på burk, något som vi inte kunde låta bli. Det bästa man kan säga var att de bjöd på någon god korv till.
Efter lite vila på rummet var vi redo för det ganska sena kvälls-skiftet.

Christian och undertecknad ställde oss och väntade på en buss inte långt från hotellet, men det tog så lång tid att det fick bli en taxi med en ofrivilligt rolig, men desto mer rasistisk indisk (?) chaufför istället..
Harry’s bar and grill var stället vi kom fram till efter att ha åkt igenom det lokala gettot. På detta upscale ställe åt vi gott och tog ett par lokala öl. Boatilla amber från Big bay samt Eastside dark från Lakefront.

Ytterligare en taxifärd tog oss till The hotel foster där det blev en sista lokal fulöl. Old milwaukee från Miller innan vi gav upp. Jag var troligen mycket trött.

Öl i Milwaukee del III-Ost

Mycket bra väder även denna dag så vi gjorde som dagen innan och gick till Stubbys igen. Ingen lång sittning som dagen innan, men antagligen ännu trevligare.
Buffalo sweat från Tallgrass; mörkbrun sweet stout. kakao och kaffe, lite tunn, men god.
Gandy dancer från Potosi; mörkbrun och söt. Blantsaft, godis, farinsocker med någon ton av lösningsmedel. God porter.
Buss ''hem'' till tidig halvtidsvila.

Första delen av andra halvlek skulle bli mycket minnesvärd. Vi gick nämligen upp till Cheesebar där det endast fanns ost och öl från Wisconsin.
Om Wisconsin är ett ostmecka så är nog detta själva kaban. I staten görs drygt 600 olika ostar och vi gjorde vårt bästa för att prova så många som möjligt. De bästa var en 28årig cheddar och en parmesan som var hästlängder bättre än Parmigiano-reggiano. Veckan innan vi var där fanns även en 40årig cheddar, men den tog slut på någon minut...
Vad dracks till alla dessa läckerheter då?
Blatz från Miller/Pabst; blask kort och ''gott''.
Supper club från Capital; bröd och säd är mest framträdande. Mycket bra pairing med ''garlic summer sausage'' då en tydlig rökton framträder som ej märks av i ensamt majestät.
Potosi Pilsener gästsmakare Christian; ''-Mitt i mellan, sticker inte ut åt något håll''.
Hinterland Luna coffee stout; en någon nötig kaffebomb. Mycket bra.
Snake chaser från Lakefront; kranhandtaget och namnet skvallrar om att detta är en dry stout. Jag tar hellre en Guinness än en till så'n här. Tråkig och ''blek'' i jämförelse med ovan nämnda stout.
Bridge out från det för mig okända Titletown, Pangaea Heifer weizen, Baaad boy från 3 Sheeps, Luther Cream city och Wisconsinite, alla tre från Lakefront och slutligen Tyranena Bitter woman IPA.
Gillar du ost och är i stan är detta hak ett måste, trevlig och kunnig personal och kul gäster. Det finns även en stor ost/korvbutik i anslutning till baren. Blåbärsost någon?

Vi avslutade den trevliga kvällen på bryggeripuben Water street brewery som ligger på andra sidan Milwaukeefloden. Så här i efterhand förstår jag inte hur vi kunde äta igen, men så var det. Till maten:
Pale ale och Raspberry weiss som väl får omdömmet ''sådär''.
God natt!

Öl i Milwaukee del II-Jävla(massa)bönder

Solen strålade den första ''riktiga'' dagen på vistelsen i Mellanvästern.
Vi inledde med lunch på en mexikansk restaurant, och till maten en Dos equis Ambar från FEMSA.

Efter en lång promenad kom vi äntligen fram till Stubbys där vi blev sittandes i åtskilliga timmar och detta är vad som förtärdes i dryckesväg:
Hopalicious från Ale asylum; halmgul/ljus, god välhumlad och färsk APA med lång eftersmak. Inte illa. Det samma kan sägas om Moon man från New glarus. Vet inte vilken som var bäst, men jag kan rekomendera båda.
Memory lane från Oso; ofiltrerad. Känns väldigt blaskig efter ett par goda ''APor'', men är antagligen inte så illa egentligen. Lång efterbeska för en pilsner. Stiltypisk.
''Gästrecention'' från Christian: ''

Klisch från Lakefront; ''-Fy fan, nej!''
Det samma kan sägas om Schlitz från Pabst/Miller.
Barens egna Stubbys Lite från Milwaukee brewing company; söt med toner av knäckebröd. Mycket bra för att vara lightöl. Stabil.
Riverwest Stein beer från Lakefront; bärnstensfärgad, brödig och mycket kolsyra.
Abita Pecan Harvest ale, Scythe and Sickle från Ommegang, Wasatch Pumpkin ale och slutligen den otroliga Raspberry tart från New Glarus som jag ej kan göra rättvisa, läs istället recentionerna HÄR.

Vi pallade inte gå tillbaka till hotellet, utan hittade någon buss istället. Efter en lång välbehövlig halvtidsvila sökte vi oss till det avlägsna Gradys saloon som skulle ha en tresiffrig flaskölslista. Inte ens femtio skulle jag tro fanns. Ett högljutt sunkhak. Ett par öl blev det i alla fall nu när vi hade åkt så långt.
Fireside nut brown från Leinenkugels; Brown? Ser ut som fulöl. Oj, sopor. Lite maltighet kan lokaliseras.
Totally naked från New glarus; ser ut som ett tvättäkta amerikanskt gräsklipparöl och smakar liknande.

En taxi tog oss tillbaka till en mer central del av staden och The wicked hop där vi satt tills de stängde.
Leinenkugels Summer shandy; ser ut som citronsaft med ölskum.  Smakar som kolsyrad citronsaft med diskret ölsmak.
Oscar’s Chocolate Oatmeal Stout från Sand creek; inte supermörk, maltig arom. Tydliga och trevliga toner av rökta charketurier, mycket bra, om än något enkelspårig. I like!
Mudpuppy porter från Central waters; metallisk och maltig med en hel del rökta toner.

Vi hade inte ätit något sedan eftermiddagen och försökte hitta något, men allt var stängt. En irländsk pub var öppen så vi i alla fall kunde få varsin sista öl.
Ouisconsing red ale, även den från Central Waters.
Vi gick tillbaka till hotellet, på rummet låg en massa menyer från diverse hak som körde ut mat, men allt var stängt.

Öl i Milwaukee del I-Vi rensar hotellbaren

Jag och Christian åkte ganska tidigt hemifrån för att hinna med flyget till Chicago.
På planet var det en del kända ansikten, de flesta antagligen på väg till GABF. Ett evenemang som vi ej hade lyckats få plåtar till.
Ett par lokala brygder från Goose island blev det innan nästa flyg upp de tolv milen (obs,ej fågelvägen, utan med bil!) till Milwaukee. Only in America!
En Honkers och en Sofie. Det satt fint efter den långa resan med skrikande spädbarn (som det alltid tenderar att finnas på transatlantiska flyg).

Lokalbussen gick från flygplatsen och stannade utanför vårt hotell på Michigan street som skulle vara vår bas ett tag framöver.
I den mulna blåsiga eftermiddagen/skymningen gick vi direkt efter incheckningen ut för att handla öl och annat som skulle kunna tänkas behövas under vistelsen.
På väg tillbaka från affären åt vi på något grekiskt snabbmatställe och tog varsin Spotted cow från New glarus (som bara distribueras inom Wisconsin tydligen).

Ett riktigt oväder hade satt igång på vägen till hotellet, så vi satt resten av kvällen i hotellbaren och drack oss igenom deras urval av Sprecheröl. Inte fy skam.
Special amber; ljus för stilen, sträv, mycket kolsyra, brödig och något syrlig, men helt ok.
Black bavarian; grymt maltig, men ändå balanserad. Kryddig, skulle kunna passera för en julöl. Riktigt bra.
Czech style summer pils; grumlig, metallisk med brödighet som vore det en helles. Mycket kolsyra.
Slutligen denna bloggs första ''gästrecention'', från Christian om Hefe weiss''- Halvdan hefe-weissen 2,5/5.''
Skönt att bara behöva ta hissen upp och lägga sig efter dessa trevliga brygder.

Höst del II-Diverse ''finnar''

 
Ännu en dag på mässan blev det faktiskt. Under denna drack jag bla: Betty brown från Lervig, Hitachino nest Pale ale, Amager Exhop Hulgreen, Skrimshander ''IPA'' från Hopdaemon, 1908 från Camden, K:rlek Høst/Vinter från Mikkeller, Kentucky Ale från Lexington.

På hemvägen stannade jag och Christian på OT för en utmärkt pint Jämmerdal bitter från Skebo.

Höst del I-Så var det dags igen

Dags att hemsöka årets upplaga av SWBF, Ölmässan i folkmun. I år liksom förra året fick bloggare presspass. Man bugar och bockar. Och i år när det stod det ej stod ''blogg'' på brickorna hällde utställarna på mer än '11.
Jag som har gått på denna tillställning i över tio års tid är inte längre så barnsligt jätteupphetsad inför densamma som förr (när jag tyckte det var ''årets höjdpunkt'', antagligen för att detta var innan man hade råd att resa någonstans), i år gjorde jag inte ens någon egen 'att dricka-lista'', men kommer man bara innanför dörrarna återfinner sig entusiasmen omedelbart. Nästan löjligt hur mycket folk man träffar som man känner när man minglar runt bland de olika ''barerna''.
Undertecknad hann med en väldig massa öl under första dagen, men det var ändå städat, något som det kan vara si och så med när en stor flock ölnördar driver runt och hetsar varandra.
Här är ett slumpmässigt axplock av vad som förtärdes under den första dagen:
Schlitz Classic, Walter Kurtssons tåbira från Eskilstuna, Nördlinger Premium-pils från Ankerbräu, SpontanKoppi från Mikkeller, Malmö Witbier, Malmö Nordtysk pilsner, Spendrups Altbier.
Kul kväll/eftermiddag/dag!

Några bärs

En liten, men kul provning ägde rum här i hemmet för några veckor sedan.

Imperial stout

Slottskällans        8 poäng
Monks Uniqum        7 poäng
Hardknott Vitesse noir    0 poäng

Den alltid så stabila SIS visar vart skåpet ska stå.

En hel del bonusöl efter detta.

Öl i Ekeby/Uppsala

Parmiddag i Uppsala. Olle hade laddat upp reält med tillfälliga nyheter som det bara var att förse sig av. Fia var på smällen och fick nöja sig med Nanny-state. Freedom IPA från Slottskällans, samt Lunator från Grebbestad bland annat.
En improviserad Märzenprovning körde vi också:

Mohawk October unfiltered    4 poäng
S:t Eriks Oktoberfest    3 poäng
Nils Oscar Oktoberfest    2 poäng

Mohawken var riktigt grym.

En mycket kul/trevlig kväll.

Öl i Övfre solparken

I och med AIKs täta spelprogram avlöser picknickarna varandra känns det som.
Dessa intogs denna gång: Luostari dubbel från Saimaan var väl inte så märkvärdig, detsamma kan sägas om den underliga Bastarda Rossa från Amiata. Sista ölen blev den horribla Double old thumper från Shipyard. Inga höjdaröl denna dag, dessutom fick Gnaget stryk, men det gjorde inte så mycket skulle det senare visa sig.

Öl i Sverige

En provning blev en direkt följd av englandsvistelsen.

Bitter

Canterbury Foundry torpedo        8 poäng
Moor Revival            6 poäng
Appleford Powerstation        3 poäng
Orkney Raven Ale            3 poäng
Old gee spot            0 poäng

Golden ale

Moor Nor’Hop            6 poäng
Fyne ales Hurricanejack        3 poäng
Canterbury Foundry Man’s gold    2 poäng
Fyne ales Avalanche        1 poäng

Porter

Saltaire Hazelnut coffeeporter    8 poäng
Canterbury Streetlight        6 poäng
Exmoor Beast            3 poäng
Mighty hop Black pearl        2 poäng
St erik's                1 poäng

Inte så märkvärdigt kan tyckas, men det var rätt tungt då vi ej var så många.

Öl i Fjollträsk

Akkurats uteservering torde vara det bästa stället att titta på prideparaden. Jag och frun hängde på låset för att få så bra platser som möjligt. Det var vi inte ensamma om och vi fick nöja oss med den bästa inneplatsen istället.
Vi åt och drack mången god öl. Tom och hans nya tjej kom också förbi på några brygder.
Vad fick man i sig då? Jo följande: SMS/S-M från Skebo, Gueuze Vélomoteur från Cantillon, Diablo från det för mig okända engelska bryggeriet Summer wine, Everards Original, Oude geuze vintage St valentijn cuvee (osäker på vilken årgång det var, men det smakade i alla fall inte bedrövligt kan jag intyga), Eylenbosch Extra' 87, och sist men inte minst den godaste lambic jag någonsin druckit Mamouche från Cantillon .
Solsken och lambic från 80-talet, man har väl haft sämre dagar om man säger så.

Öl i Reykjavik del III- Första utlandspicknicken

Jag väcktes av Tom på ett mycket underligt sätt, han satte ett glas öl under näsan på mig. Ingen ide att försöka somna om i solgasset, utan det blev till att gå ned och äta frukost utomhus på hotellets gård.
Vi checkade ut, slängde in väskorna i bagagerummet, gick ut, köpte is i en affär och satte oss i en park för picknick innan Microbar öppnade för dagen.
I parken tror jag intog: Snorri från Borg och La trappe Bockbier. Antagligen även någon mer brygd.

Äntligen öppnade Microbar och vi kunde fortsätta rensa stället. En hel del hann vi med: Gæðingur Hveitibjör, Gæðingur Lager, Gæðingur Stout ,Sans frontière från To öl, Dogma 7,4% från Brewdog, Mochaccino messiah från To öl, Black ball porter

från samma bryggeri, Samuel adams Double bock, Spontanframboos, Spontanale, Spontankriek och Foodball solstice saison alla de fyra sista från Mikkeller. Som tur var delade vi på flera av alla dessa öl.

Det hade blivit dags att bege sig till hotellet för att plocka upp väskorna och att vänta på flygbussen som vi hade biljetter till... som visade sig vara till ett annat bussbolag. Men det löste sig, fast det kostade...

Vi var otroligt trötta efter den hårda sista dagen och sov i princip hela vägen till Arlanda. Mycket skönt.

Öl i Rejkjavik del II-Gammalt hederligt krökande

Solen sken ju hela tiden så det var svårt att sova. Låshäng på Íslenski barinn som vi hade varit på kvällen innan var det som gällde.
Första brygden denna långa dag blev i alla fall Viking Pils organic; tråkig, men ingen katastrof. Annorlunda beska.
Einstök Icelandic pale ale; alltför brittiskt. Inte alls den uppfriskande/friska APA jag hade väntat mig. Snygga etiketter från detta bryggeri.

Självklart ville vi ha lite (in-) hemska brygder med oss hem, så det blev ett besök på Vínbúðin (Islands motsvarighet till bolaget) där åtminstone jag shoppade loss, Tom var lite mer restrektiv. Nyshoppade och belåtna satte vi oss på en solig och varm uteservering och åt, och till maten tickades det givetvis en öl, Egils Lite från Egill skallagrímsson.

Nu hade solen och den isländska högsommarvärmen även hittat till Íslenski barinns uteservering där vi (jag i alla fall, Tommotomt satsade på säkra kort/öl) satte igång att rensa allt som fanns kvar av exotisk öl:
Gylltur, Thule, Black death beer (med snarlik etikett som vodkan), samtliga från Viking ölgerd, Gæðingur Pale ale och slutligen Icelandic white ale från Einstök.
En välförtjänt halvtidsvila blev det härefter.
Fantastiskt utvilad blir man antagligen av den friska atlantluften samt midnatts-solen (nästan) eller om det var det mediokra fulölen med tanke på hur länge ett par gubbar som vi orkade vara ute denna natt/morgon.

Inledningen av andra halvlek ägde rum på Microbar, en hotellbar, med ett imponerande sortiment (som vi såsmåningom nästan skulle gå igenom)
Gæðingur IPA; vad jag inbillar mig så här i efterhand, en ganska medioker IPA som efter all lager/snällare öl kändes erotisk. Underlig arom med toner av lösningsmedel. Färsk och frisk. Skulle vara kul att parallellprova med något erkänt bra.
Baren hade även ett eget öl från samma bryggeri, Micro. Resans billigaste öl. Happy hour (antagligen första gången detta uttryck används här på bloggen). Men man får vad man betalar för.-''Usch, fulöl fast värre på något sätt, säd.''

Kaldi Lager från Bruggsmidjan; fulpilsner rätt och slätt, varken mer eller mindre. Raid beer från To öl och till sist Flying dog/Brewdog International arms-race. Här träffade vi även den lokale sköne ölnörden Gunar som påminde en del om Finnpatrik.

Vínbarinn var nästa stopp. Där var det ganska mycket folk och livat har jag för mig, men ändå kul. Lite öl fick vi i oss här med: þorra bjor från Viking och Mikkeller/Grassroots Wheat is the new Hops IPA.
Slutligen åt vi på ''Ali baba'', antagligen en otroligt flott restaurant.

Öl i Reykjavik del I-Sol,dag som natt

AIK gjorde som bekant en bra säsong förra året och får således vara med ute i Europa i år. Första anhalten var FH från Hafnarfjarðar ungefär en mil söder om den isländska huvudstaden.
Jag och Tom tog flyget upp på matchdagen. På planet tog vi varsin Egils Gull.

Undertecknad hade aldrig besökt denna sagoö förut och förundrades över det underliga trädfria landskapet, som Månen, fast svart, typ!
Av någon anledning behagade inte flygbussen gå på utsatt tid så vi fick checka in, slänga av väskorna och ta första bästa buss ut till förorten för att hinna i tid till matchen.
En snabböl hann vi i alla fall med på en pub som inte låg så långt från arenan, mest svenskar på detta hak.
Boli premium från Egill skallagrímsson.
Matchen (läs gåfotbollen) slutade med seger för bortalaget och de tillresta kunde börja planera sin nästa semester i Poznan som vinnaren skulle få möta.

Vi begav oss tillbaka in till Reykjavik för att fira segern på Íslenski barinn som uteslutande serverade isländsk öl/björ. Det var bara att sätta igång att rensa med andra ord!
Viking Stout, Úlfur från Borg, Viking Léttöl, Kaldi Lite från Bruggsmidjan, Viking Lite, Viking Sumaröl, Viking Classic och Norðan kaldi från Bruggsmidjan. Det var allt som hanns med innan de stängde.

Bilderna är lånade från Jojjes plejs.

Öl i Oxford

En sista dagsutflykt skulle det bli innan hemfärden, denna gång nordväst till Oxfordshire. Royal blenheim/White horse var första stoppet
White horse Bitter som väl var väldigt stiltypisk, om än relativt ljus. Inget man inte sett förut.
Village idiot från samma bryggeri det samma kan sägas om denna gyllene ale. Brödig och ganska god, men inget som direkt sticker ut.
B & T Black Dragon mild; väldigt mörk, lite metallisk till att börja med. Något rökig med en ton av krusbär, bränd eftersmak. Stark för att vara en mild (4,3). Riktigt bra.
Saracen IPA; ännu en av alla dessa engelska öl som av någon anledning har fått ''IPA'' inklämt i namnet. Fyllig och ganska söt. 4,5%. smak av något bekant som jag inte kan sätta fingret på. Inte särskilt besk.
Magnum IPA möjligen från Everards (?) ; Galet hemsk, möjligen var fatet på väg utför, men jag är rädd at det ska vara så här. IPA? Va?! Cideraktig med tydliga toner av äppeljuice. En kul etikett var väl det bästa man kan säga.
Utom den sista var ölen bra här om än ej så äventyrliga.

Ytterligare en pub vid namn White horse gick vi och åt på och tog varsin öl.
Lancaster Red (en ESB trots namnet); rubinfärgad, maltig, fyllig, något fruktig/syrlig, ganska tung i de här sammanhangen. Bra balans. Inte illa.
Ett par bokaffärer besöktes också. Men bara två böcker inhandlades faktiskt.

Lamb and flag var den sista puben vi besökte för dagen där följande öl intogs; Harbour master från Dorset, Betty stogs från Skinners, Palmers Best bitter.
En minihalvtid på GBK med deras grymma hamburgare precis som ett par dagar tidigare blev det även denna dag.
Tillbaka på Lamb and flag avslutade vi med följande brygder; Prospect från för mig okända Shotover och Quackers från Green duck.
Ännu en trevlig dag i detta mellanölsmecka.

Föjlande dag intogs en pint ''Bridge ale'' från okänt bryggeri på Gatwick. Så var sagan slut... för den här gången.

Öl i Canterbury

Ännu en dagsutflykt, denna gång till det exotiska Kent där festivalen Kent beer festival hölls i CAMRAs regi. Men innan det spektaklet satte igång hade vi gott om tid för ett besök på något så ovanligt som en engelsk bryggeripub. Foundry/Canterbury brewers är centralt placerat i denna lilla, vackra och uråldriga stad.
Regnet vräkte ned, så vi hoppade över att gå och kolla på den berömda katedralen. På Foundry fanns det en hel del att gå igenom.
Loco ''IPA''; otroligt mycket smak för ett öl på 3,9%, men IPA? Nej.
Maten här var mycket bra och min portion var så stor att jag inte fick i mig den, något som ej hör till vanligheterna.
Den goda rätten kvaddade även smaklökarna tillfälligt så man kände inte så mycket smak av Blacksmith.
Helles; ljus och uppfriskande, mycket kolsyra, brödig som stilen bör vara, söt. Skönt avbrott från all real ale.
2012; typisk golden ale med allt vad det innebär.
Diamond jim; välhumlad, smakrik med toner av wienermalt.
Red rye; kopparaktig färg, tung obalanserad britt.Sträv och smakrik.
Alla öl hann vi ente med, men köpte med oss några.
Sista brygden var en gästöl. Gadds Dr sunshines special friendly från Ramsgate; tydligen en wheat ale, något som känns. Sommaröl med mycket citruskaraktär.
Över lag bra öl och ett besök rekommenderas om du skulle ha vägarna förbi.

Så blev det dags att bege sig till festivalen. Gratis buss fanns från och till stadens buss-station.
Evenemanget hölls på Merton farm, inte bara ett namn, det var verkligen en bondgård, med kor, djurspillning och allt annat som jag antar tillhör. Mycket exotiskt.
I en mörk stor men välbesökt lada hölls själva festivalen med allehanda real ales. Samtliga bryggerier i Kent var representerade. En OSöl hade jag redan druckit och hysterin för ''The games'' fortsatte även här, de hade en speciell bar för öl med OStema.

Ett gäng öl intogs. Den bästa var nog Bewitched från Hopdaemon.
Ett lotteri fanns även här där Majsan vann en bok. Undertecknad fick köpa en bok då jag inte vann något (GBG'12)
Ännu en bra CAMRAfestival, det bästa med dessa är att man inte blir full, ölen är ju i regel så svag.
Vi köpte med oss någon De molen som delade på på tåget till London.
Väldigt trötta kunde vi lägga oss. Kul dag.
 

Öl i Cambridge

En dagsutflykt till denna anrika universitets-stad stod på programmet för dagen.
Vi gjorde oss bekväma i förstaklassvagnen (inte i partitet med SJs dito) i London. Färden norrut tog cirka en och en halv timme har jag för mig.

Första stoppet i stan var weatherspoonspuben The regal där vi åt och tog en Maiden voyage från det för mig okända Great western; kopparfärgad, sträv och toktråkig.
Sadler’s Hop bomb; amerikansk humle. Välhumlad, visst, men bomb? Nej. Lång mycket behaglig efterbeska. Inte illa.
Dagens första OS-öl Medal pursuit från Wharfebank; lite syrlig och lite fruktig.

Majsan gick och tog en guidad stadsvandring medan jag utforskade puben The free press's sortiment. Lite halvböktigt att hitta, men det gick till slut.
Maid marian från Springhead; ljus, brödig, syrlig och torr med inslag av barr. Ingen superhöjdare.
Oak från Grain; ljus med fulölsarom. Trä, metall, svamp. Torr.
BST (British SummerTime) från Yeovil; ljus/gyllene, snäll och brödig. Helt ok faktiskt.
 
British summertime (dvs. regn) var precis vad det var när jag gick tillbaka till The regal för att träffa Majsan där igen.
Essex border från Nethergate; ser ut som fulöl, men med en fyllig bra kropp. Lättdrucken med citrustoner som så många gånger förr när det gäller real ale.
Torch light från Thwaites avslutade besöket på detta hak.
Vi gick och åt på det utmärkta GBK som ju är ett måste när man är i England.

Mätta och belåtna styrdes stegen till Salisbury arms där dagens sista öl intogs.
Eagle ''IPA'' från Wells; bärnstensfärgad,doft av bakverk, noll kolsyra, toner av äppeljuice, blygsamt humlad. Jag gissar att denna brygd inte skulle överleva en båtresa till Indien...
Wight Gold från Island; en axelryckning. Smaklökarna mattas utan halvtidsvila.
Tribute från St. Austell; konstigt nog hade jag aldrig druckit denna brygd som finns ''överallt''. Lite fruktig, med en viss sötma och lakritstoner. Inte illa.

Sedan var det bara att ta tåget tillbaka till huvudstaden för välbehövlig sömn.

Öl i OS-staden del III-Regna,pausa

Trots alla mina besök i staden hade jag aldrig satt min fot på instutitionen Market porter. Mycket trevligt ställe som man gärna kommer tillbaka till. Vi träffade nya och nya bekanta vid detta vårt första besök på den anrika puben. Ölen då?
Ett eget öl hade de fått bryggt åt sig av Marstons, The market porter summer ale; gyllene med arom av honung, smak av piggelin och honung med en typisk ''real ale-eftersmak''.
Jag sprang ut en snabbis för att få något i magen. Smaklökarna tog stryk av maten, men det blev i alla fall en All black från Allgates. Namnet kommer av att de har använt uteslutande (?) nya zeeländsk humle. En mild.
Meantime Pacific pale ale; djupt gyllene (deep golden) med deg i aromen. Välhumlad fruktig APA. Inte lika gott som det låter.
Lazy days från det för mig okända St Georges; ljus sommarbrygd (?) med en vag honungston i aromen. Smakar inte illa, men något intetsägande. Sticker ej ut på något sätt, bara en bitter i mängden.
Dark Munro från skotska Highland; ännu en mild. Något jästig arom, smakar mörk malt sött och rostat. Lite (läs mycket) mer arom skulle inte skada, men jag antar att det ej skulle vara typriktigt, men skulle göra mycket för helhetsintrycket. Helt ok dock.
Huna Red från Sunny republic; en ok bärnstensfärgad brygd, men som samtidigt inte är märkvärdig på något sätt.
Raspberry Way out wheat från Offbeat; ljus och disig, han känner av en diffis fruktighet om man letar, men ingen klockren hallonsmak. Jag tyckte mig även hitta frystorkade jordgubbar. Ok, men inte så speciell.
Glotts hop från Howard town; något disig, godis-söt arom. Färg/lösningsmedel kan hittas i smaken. Mycket godare än det låter.
Slutligen dagens första OSöl, Team GB från Greenfield; ljus med underlig arom. Granbarr, tunn/blaskig, snäll, för snäll. Bara att hälla ned utan motstånd och så vill man väl ej ha det?

Vi tog en välförtjänt paus på rummet innan vi återigen begav oss ut på nya ölstrapatser. Den weatherspoonspub som vi ställt in siktet på för kvällen hade ciderfestival, så det blev till att besöka det närbelägna Carpenters arms där följande brygder gicks igenom:
Basking shark från Truman's; ljus med fulölsarom. Lite träig på något sätt. Ingen höjdare, för snäll.
Owlympian från Cotleigh; är som detta bryggeris öl brukar vara i min uppfattning; stabila real ales som ej sticker ut.
Avslutningsvis Hogs back English summer ale.
Ingen direkt höjdaröl upptäcktes under dagen, men det var ändå lika kul som vanligt.
Hela fyra stycken av denna dags öl fanns inte med på Rate beer. ÖiS-i frontlinjen.

Galet mycket folk ute på gatorna när vi återigen vandrade hem genom Hyde park för lite välbehövlig nattsömn.