Öl i Ontario del XIV-I love this bar

Sista dagen gällde det att bli så ''fucked up'' som möjligt för att kunna slockna på planet. Ett låshäng på ''hostelbaren'' borde kunna ordna det. En hel drös öl intogs således i ett någolunda tempo. Corne du diable från Dieu du ciel, Lone pine IPA från Sawdust city, Hearts Collide från Rainhard som jag besökte ett par veckor innan. Grivoise de Noël från Le trou du diable, Refuge från Rainhard, 504 pale ale från Liberty village, New zealand red ale från Kilannan och Moralité från Dieu du ciel. Gott alltihop.
Detta är ett riktigt guldställe, bartendern lät mig bestämma musiken i baren (ingen metal tilläts, men ändå grymt).

För riktiga karlar

Det var smidigt och billigt att ta sig till flygplatsen. Bara att ta tunnelbanan till ändhållplatsen och sedan en buss, allt till priset av en vanlig polett.
Jag var ute i hyfsad tid och tog en Mad & noisy hops & bolts från Creemore springs. Antagligen deras bästa öl.

Vid gaten fanns även en bar där tre snabba från Molsoncoors hälldes ned. Rickards Dark, Rickards Red och Rickards White. Den ena värre än den andra.

Nästa stopp var Reykjavik där vädret nu var precis som man föreställer sig att det ska vara på Island, regn och galen blåst m a o. Paraplyet låg i det incheckade bagaget, det hade dock ändå inte hjälpt nämnbart då regnet kom från sidan istället för uppifrån som ju är brukligt.
Liksom på vägen till Toronto åkte jag in till centrum och turfade i åtskilliga timmar, något som gjorde att jag inte fick jetlag. Otroligt.
På Keflavik hann jag med någon enklare mat och två fruktöl från Ölgerðin Egill skallagrímsson, Sólbert Brómber och Sólbert Sítrus.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med resan och glatt överraskad över standarden på ölen i Ontario. Trodde det skule bli segt att vara själv så länge (det var inte meningen från början), men det gick bra för det mesta. Förvånansvärt hur lite amerikansk öl man såg.