Efter frukosten tog vi tunnelbanan till Herrengasse och satte oss på ett cafe/konditori och åt väldigt goda mackor/bakelser. Pütte och far skulle ha en vit dag. Något sådant kunde det naturligtvis inte bli tal om för mig. Det är sådant ens hem är till för. Öldagen inleddes i alla fall på Bieradies med ett glas Villacher Märzen; ljus, smakar mest majs och vitt bröd, väldigt mycket kolsyra.
Kapsreiter Landbier hell; köpte med mig en flaska från Berlin för ett par år sedan som ej överlevde transporten hem. Världens blask, snäppet bättre än bud. eller dylikt. Blir dock något mer komplex ju längre ned i glaset man kommer.
Jag gick vidare in mot centrum och konstaterade ännu en gång hur förbannat vackert Wien är. Målet för promenaden var Rabenstieg där ett par pubar av intresse var belägna. Först Bermudabräu där jag åt ett fantastisk god variant av österrikisk pytt-i-panna, dessutom var det ingen barnportion, trevligt. Öl fanns ju att ’’få’’ också, närmare bestämt: Goldfassl wiener spezial från
Ottakringer; luktar nästan som om den skulle vara infekterad, smaken är dock mer neutral. Något brödig eftersmak. Ingen höjdare.
Mer från samma jättebryggeri; Goldfassl Wiener Pils; som vanligt med massproducerad skit luktar det ej särskilt mycket eller intressant. Smakar som vilken tråkpilsner som helst.
Ottakringer UO; Cool flaska är väl det snällaste man kan säga om denna öl. Immig/genomskinlig flaska. Biran i sig är ljusskadad som sig bör och smakar obehagligt träigt.
Grieskirchner Pils; arom av spyor, har faktiskt något man kan kalla för humlekaraktär, skulle kunna mäta sig med vilken ’’modern svensk lager’’ som helst.
Jag tackade för mig och gick in på krogen vägg-i-vägg, Krah-krah. Sista ölen för dagskiftet blev Weitrabräu Das helle, som lik gärna kunde varit Löwenbräu.
Åkte hem och som i några timmar, otroligt skönt och man kände sig för första gången på ganska länge utvilad och i toppform inför kvällen.
Laudongasse/U.S.W. hade inte riktigt klarats av kvällen innan så det fick bli en insats där först. Zwettler Original 1890; ännu en axelryckning. Det bästa var väl den vackra skumkronan.
Schremser Roggen biobier; Hade kunnat svurit på att det var Paulaner Roggen om jag inte sett flaskan. Smakar väldigt mycket som en hefeweizen, är lite mörkare dock.
Stegen styrdes nu mot Wasagasse och ett ställe som vi skulle in på sist vi var i stan. Tyvärr var det samma historia den här gången. De stänger tydligen väldigt tidigt.
Istället gick jag tillbaka till Krah-krah. Man fick sig en reäl promenad i alla fall. De hade en egen fatöl Krah bier, ingen aning om vilka som brygger den. Som på de flesta ställen i det där landet är det svårt att känna någon arom annan en cigarettrök. Minst sagt lättdrucken, men ändå helt ok utan att sticka ut det minsta. Hade gärna intagit denna brygd på vår uteplats/någon uteservering om något halvår.
Raschhofer Zwicklbier; luktar lite som en hefeweizen. Ganska söt och anonym i övrigt.
Hadmar Bio från Weitra; menyn hävdar att den skall vara bärnstensfärgad, ljusaste bärnsten jag sett i så fall. Ganska alldaglig ’’märzen’’. Murauer Pils;… ja… tickar man så gör man.
Murauer Doppelmalz; luktar som en för söt/väldigt outjäst dunkel och smakar även så. Men beställer man en ’’doppelmalz’’ ber man faktiskt om det. Varför bryggs/finns sådant här öl? (kanske för diebetiker som behöver en sockerkick?) Sliskig minst sagt. Visst är det trevligt med sötma i en dunkel, men det här är ju löjligt. Dagen fick avslutas med en Thurn und Taxis Pilsener; något skunkig arom trots den bruna flaskan. Smakar dock helt ok. Tunnelbanan gick inte så sent tydligen så det fick bli en bulle ’’hem’’.
Hemresedagen bjöd på en överraskning, på flygplatsen fanns en irländsk pub
(dvs en pub som har Kilkenny och Guinness på fat)
som hade Reininghaus Jahrgangs pils från Gösser; tvättäkta pilsener överraskande frisk. Bättre än genomsnittspilsnern.
Gösser Zwickl naturtrüb; tjock vacker skumkrona, smaken var dock rätt tunn och blaskig.
Simcoe 13 poäng
