onsdag 16 september 2009

Öl i New York del III-9/11

Dagen till ära begav vi, liksom horder av snutar och konspirationsteoretiker/paranoida människor oss till vad som en gång i tiden var WTC. Numera en byggarbetsplats/hål i marken. Inte mycket att se,bara ett staket. Vädret var riktigt grisigt, ösregn och blåst. Vi sökte skydd på något som hette World Financial Center som var som ett inomhuscentrum. Där fanns en restaurang som hävdade att de hade ’’amazing beer selection’’. Det där amazing tog jag med en nypa salt då stället ej fanns listat på Rate beer. Vi åt där i alla fall. Gott var det inte. Några exotiska öl fanns dock.
Blue point Octoberfest; Brödig och ganska söt. Viss maltighet framträder även.
Blue point Summer-ale; Luktar som en gammal frys. Smakar som en lager bryggd med en hel del (mältat?) vete. Ingen höjdare.
Orchard white från The bruery; Massiv apelsinarom. Rätt söt, någon slags wit får man anta.
De övriga gav sig ut på något icke ölrelaterat skit, fan vet vad. Jag hade försökt vänta ut regnet,men det verkade aldrig sluta så det var bara att i stormen marchera bort till Bryggeripuben Heartland. Som var det närmaste som fanns till hands.
Ganska fuktig kom man äntligen fram och kunde slå sig ned i baren.
Smiling pumpkin; Luktar väl som Shipyards pumpaöl. Söt, men inte som fruktöl kan vara, beskare än så.
Hefeweizen; Distinkt skumbananarom. Tunn, metallisk skumbanan så klart.
Det blev bara deras säsongsöl som hanns med. Jag hade gärna druckit mig igenom året-om-ölen också, men för att få det mesta ut av dagen var det tvunget med en halvtidsvila hemma på rummet.
Typ utvilad gled man ut för att klara av kvälls/natt-skiftet som skulle gå av stapeln i Brooklyn. På puben som hade sin adress som namn: 200 5th. Ett jävla irrande för att hitta dit var det. Säkert 1,5 h på mycket sparsamt upplysta gator. Vrålhungrig kunde man då äntligen slå sig ned och få en god kycklingrätt till följande öl:
Peak organic Pale ale; Inte så mycket arom, smaken är ganska sträv. Sådär.

Sweet action från det lokala bryggeriet Sixpoint; det kanske inte låter så gott, men det var det, kattpiss i smak och arom+en hel del beska.
Mer från samma bryggeri, Apollo white; ingen smakbomb direkt, nästan bara eftersmak. Ännu en av alla dessa wheat-ales. Jag förstår mig inte på stilen. Detta är dock ett av de bättre exemplen.
Ännu mer från samma bryggeri! Rightous rye; Intressant och annorlunda öl. Ganska mörk, luktar ’’anglosaxisk humle’’, rätt mycket smak av mörk malt, något spritig eftersmak. Min gissning är att det klassificeras som en American Strong Ale (speciality grain, sopa! Rate beers anm.).
Brownstone, även den från Sixpoint; ser ut som en schwarz, sparsam arom, smakar schwarzbier med tobakseftersmak. Tydligen skall den vara överjäst.
Dagens sista Sixpointöl fick bli Mason black wheat; överraskande ’’trevlig’’ humlearom. Smak av väldigt mörk malt. Inte ett spår av vete någonstans. Omältat?
Dagens skärmsläckare fick bli en makrofuling; Miller Chill; Överväldigande limearom, blaskig, tunn, någon tydlig citrussmak (sötad lime?). Bättre än Bud light lime.
Att ta sig hem gick betydligt enklare. En kebab intogs på Broadway.

tisdag 15 september 2009

Öl i New York del II-Flodhäst

Dagen skulle inledas med lite icke ölrelaterad turism. Ett besök på Intrepid sea-air-space museum närmare bestämt. Huvuddelen av museet är i/på det hangarfartyg Will Smith lirar golf på i I am legend. Vi gick runt och såg på allt från flygplan till rymdkapslar. Ganska intressant.

Det bästa var förstås att man fick gå ombord på en gammal ubåt. Facinerande farkoster minst sagt.
Efter detta skildes våra vägar. De övriga djuren drog ut till Staten island medan jag letade mig upp till The house of brews. Här blev man sittande en bra stund pga deras intressanta öllista. Skitgod fish n chips intogs också här med gammal hederlig tatarsås, ingen jävla currydressing som man brukar få i Sverige nuför tiden.
Checker cab blonde ale från det lokala bryggeriet Chelsea; eftersom den heter ale får man väl gissa på att det är en kölsch. Brödig, med någon syrlig ton.
Från samma bryggeri; Summer solstice wheat; absolut noll arom, otroligt neutral, någon svag ton av vete. Mycket kolsyra.
Peak organic nut brown ale som så vitt jag förstår kontraktsbryggs hos Shipyard; luktar gammalt, träigt. Smakar riktigt brittiskt, inte alls den friska humlen man är van vid i amerikanska öl.
James Boags Premium lager från Tasmanien av alla ställen; Skunkig arom som sig bör med den gröna pavan. Tunn och läskande, överdrivet kolsyrad.
Circus boy från Magic hat; tvålarom och smak, fast antagligen tunnare än en ’’tub’’ Bliw…
Jag blev även bjuden på en stor flaska Coney island Lager; bärnstensfärgad, ’’brittisk malt’’ i aromen. Lång sträv eftersmak. Smakrik.
Mer från samma bryggeri, Coney island albino python; Fruktig arom. Smakar ’’vetelager’’, närmare wit än H-W. Tydlig smak av ingefära.
Würzburger Killian festbier; ganska tråkig färg, någonstans mellan ljus lager och wieneröl, men vad kan man vänta sig av dagens tyskar? Smaken är mer intressant. Ganska söt, någon träig ton, godisaktig med ett centraleuropeiskt humlebett.
Här blev det halvtid, lite senare än vad som var tänkt från början. Köpte en skitstor och fantastiskt god portion pasta som intogs på rummet.

Lite vila fick jag innan det var dags för andra halvlek som skulle utspelas på George Keeley på Amsterdam avenue, en minst sagt dryg promenad i mitt superstinna tillstånd.
River horse Summer-ale 4,5%; Luktar apelsinwit, smakar american wheat eller wheat-ale.
Riverhorse Hophazard; Ljusbrun,amerikansk humle och sötma i aromen. Smakar mest tanniner med någon söt ton.
Riverhorse ESB; Något fruktig arom, träig, nötig och lite söt. Till slut blev jag bjuden på en Riverhorse Lager; Citrusarom, smakar kvalitativ på något sätt, brödig eftersmak.
Promenaden de dryga 25 kvarteren hem genom new york-natten kändes betydligt lättare än den hade gjort åt andra hållet.

Öl i New York del I-El presidente

Det gick hyfsat smidigt att ta sig från Maryland till flygplatsen i New jersey för att återlämna hyrbilen. Därefter tog vi pendeltåget till Manhattan där vi skulle bo. Rulltrappor verkar vara en sällsynthet i New Yorks tunnelbana något som mina korpulenta resekamrater fick erfara där de släpade på sina tunga väskor. Lite underhållande var det allt att se på när svetten forsade fram.
Efter lite strul kunde vi dock checka in på W 107st.
Det första jag gjorde var att gå ned till livsmedelsaffären Pioneer supermarket på Columbus avenue. Det ingick ingen frukost på det minst sagt spartanska vandrarhemmet så mat skulle inhandlas, men ett sjukt bra flaskölssortiment fanns även att botanisera bland. Den ganska dryga promenad som det hade det varit dit hade jag inga ambitioner att göra om med en massa öl, det fick bli tunnelbanan tillbaka istället. Som tur var fungerade hissen på boendet i alla fall denna gång. Efter avsjälpning av varor. Meddelande jag via SMS de övriga resenärerna att siktet var inställt på det närbelägna Village pourhouse på Amsterdam avenue. Jävligt högljutt ställe, men ganska god mat och en del exotiska brygder. ’’De övriga'' dök upp och ölade lite. Vad dracks då?
Ithaca Apricot wheat; rätt grumlig,obestämbar fruktig arom, tunn och lite söt.
Blue point Toasted lager; vari ligger ’’toastigheten’’? Bara som vilken tråkig ljus lager som helst. Eller?
Från samma bryggeri Blueberry ale; Gyllene, luktar som en burk blåbärssylt. Smaken har en tydlig blåbärston, men det räcker liksom inte ända fram…
Ett nytt land skulle man få lägga till i listan ’’jag har druckit öl från dessa länder’’. Presidente från Cervecería nacionál Dominicana; skumbananarom, ingen skunkighet, den gröna flaskan till trots… eller beska. Min gissning hade varit kristallweizen.
Guinness 250års-jubileumsöl fanns på flaska, något som man naturligt vis inte kunde missa. Luktar som en vanlig Guinness,men känns mycket snällare än den vanliga. Lite rostad eftersmak.
Roligare än så blev det ej denna dag.

måndag 14 september 2009

Öl i Columbus del II-Prima vara från Ohio

Bilfärden från Indianapolis var inte mycket att orda om. Vi installerade oss på hotellet och begav oss genast ut för att besöka Bobs bar. Ett otroligt schysst ställe med en imponerande öllista. Mat fanns dock ej, men det låg ett kebabhak vägg i vägg så det var bara att ta in mat därifrån. Riktigt gott var det faktiskt. Ölandet inleddes med en Edmund Fitzgerald från Great lakes; Brun porter rätt och slätt, dvs. inget för mig. Mer lokalt blev det i form av Columbus IPA; söt och välhumlad, riktigt god, blygsamma tanniner.
Stone Levitation; Fin humlearom, ganska tunn för att vara Stone. Rätt obalanserad, humle finns som vanligt i överflöd.
Breckenridge var fram till denna dag ett för mig helt okänt bryggeri. Deras Vanilla-porter hade en söt arom, inte som andra vaniljporters, här tar vaniljen och sötman kommandot över den rostade malten. Helt ok.
Dark horse från Elevator brewing company; första gången jag varit med om att en öl serverats så kall att skummet frusit till is! Bisarrt. Only in America. Någon slags underjäst historia var det visst.
Stone Pale ale har jag mycket utförligt i mina anteckningar beskrivit som ’’En bra PALE’’.
Shiner Bock från texasbryggeriet Spoetzl; Läderaktig arom, luktar som en skoaffär. Smakar dock bara ’’fuldunkel’’.
Leinenkugels Berry weiss; metallisk, konstgjord honungsarom. Smakar fruktyoghurt och hemgjord saft.
Mer från samma bryggeri; Honey weiss; luktar fulöl. Någon honung hittar jag ej. Kunde lika gärna varit Kung eller liknande.
Slutligen ett schweiziskt öl, Quöllfrisch lager hell från Locher;skunkig fulölsarom (grön flaska). Smakar hyfsat färsk jämfört med all tysk flasköl man träffat på här i landet. Knappast någon smaksensation dock. Bara tråkig pisslager.
Lager-hell indeed…
En ganska lång pronenad följde och man tänkte skönt att det har slutat regna. Då öppnade skyarna sig på allvar och man fick gå slalom mellan blixtnedslagen...typ.

Här efter var det tänkt att det skulle komma ett inlägg vid namn ’’Öl i Maryland’’. Staden/byn där vi skulle sova, Hagerstown visade sig dock vara ett riktigt skithål så något sådant blir det inget av. Lite coolt var det dock att bo på ett hotell som inte så lite påminde om hotellet i The shining, långa korridorer med röda mattor, stort och nästan tomt.
RED fucking RUM!

tisdag 8 september 2009

Ol i Indianapolis del II-I've hit Rock bottom...again!

Meningen med den har resan var att mina medresenarer skulle ga pa dragracing. Da det regnade blev det inte sa mycket av med det. Tur att de inte hade akt anda fran Sverige i onodan bara...
Vi var dock och kollade pa den enorma rundbanan Indianapolis speedway dar man aven kunde fa i sig lite billig, men hogst oaptitlig foda.
Sedan fick jag skjuts in till centrum och bryggeripuben Rock bottom som aven huserar i denna stad.
Circle city light; trevliga toner av brod och majs.
Seasonal wheat 5%; En ganska snall h-w, inte for sot, ratt tydlig skumbanansmak.
Hoosier ma stout 5,1%; obefintlig arom, ganska besk, antagligen ej sa mycket fran humlen, mer den beska som finns i kaffe. Kolsvart som en imperial stout. Kaffe och en subtil ton av stekt kottfars.
Vienna lager; stiltypisk farg. Valdigt neutral smak. Ar det karamellfarg?

Brickway brown; ganska mork, luktar blabarssoppa. Jag hade gissat pa att det var nagon sorts blabarsporter. Varfor far inte stackarna/dararna som aker Vasaloppet sant har? Det skulle de behova.
Happy pilsner; metallisk doft, snall sot smak.
Raccoon red; ingen lukt direkt, smakar blandsaft, mycket kolsyra.
Sugar creek pale 6%; Sotma och humle i aromen, ganska blommig humle, men en hel del sotma ocksa. Inte illa.
God mat hade de ocksa.

Jag styrde stegen mot nasta bryggeripub i omradet, men en bokaffar kom i min vag. Nagra bocker och en oltidning rikare kunde man sa antligen komma in pa Big horn brewery&resturant
H blonde; en ganska menlos mellis.
Total disorder porter; Distinkt, klassisk porterarom trots den iskalla serveringstemperaturen. Ganska mork, men knappast svart. Brown porter?
Hefeweizen; rik skumbananarom med en ton av diskmedel. Smakar bara som vilken tysk h-w som helst.
Pale 71; typisk APA-arom och smak. Innehaller tydligen humlesorten athanum som jag aldrig hort talas om.
Maten pa detta stalle far val sagas vara ''sadar'' .
Annu en taxiresa senare var man''hemma''.

Ol i Indianapolis del I-Biergarten

Vi fortsatte varan fard vasterut&nu hade vi allsa kommit fram till Indiana. Hotellet vi skulle bo pa lag vid flygplatsen i sydvastra delen av staden. Langt fran vad allt vad vettig ol hette.Som tur var hade vi bilen som tog oss till den tyskinspirerade restaurangen Rathskeller dar vi tog varsin Rathskeller Amber; lite traig arom valdigt mork for att raknas som amber, som en cola i fargen. Traig smak, helt ok. Vi satt ute i deras ''oltradgard'' i det varma hostvadret som hade infunnit sig aven denna dag.


Forutom god och konstig mat fanns det aven ett rockband som spelade pa utomhusscenen.
Storsta behallningen var val nar de rev av Tom Petty-covern Breakdown.
Bells Oberon; svart att saga hur olet ser ut nar det serveras i en halvgenomskinlig plastmugg. Obefintlig arom, antagligen ar det nagon form av veteol. Sot(ma), som en h-w, men med nagon ton man inie finner i wit eller h-w.
Pinkus Ur-pils; som den mesta tyska olen jag druckit i detta land smakar den gammalt (oxiderad kanske?), traigt. Datumet stod antagligen pa kapsylen. Aromen far sagas vara ''likasinnad'' med smaken.
Mothership wit fran New Belgium; Luktar som en typisk wit, med en nagot surare ton. Lite blekare an Hoegaarden som val far arketypen for stilen i fraga.
Warsteiner Oktoberfest var en nyhet for mig;Som vantat fran ett bryggeri som gor mer ol an alla Sverige's bryggerier tillsammans ar aromen ratt sparsam.Pa lukten,smaken&fargen att doma skulle jag gissat pa att detta var en helles...men undertecknad har knappast nagon dommarutbildning...Hyfsat farsk skulle jag tro.
det blev en taxi hem genom den varma aftonen.

Ol i Columbus del I-Winking lizard

En valdigt lang bilresa tog oss till Wheeling i West virginia dar vi at och handlade ol. Ett mixed six-pack fran Samuel Adams slog jag till pa.Hittade tyvar ingen lokal ol.
Farden fortsatte vasterut till Columbus i Ohio dar vi skulle bo. Aven denna dag var det ganska kvavt/varmt ute. Gamlingen stannade hemma, medan jag och min fore detta kollega gav oss ut i hettan till det relativt narbelagna Winking lizard tavern pa Hutchinson avenue. Ett riktigt guldhak skulle det visa sig. Hundratals (tresiffrigt i alla fall) ol att valja mellan. Vi borjade lokalt med Great lakes Dortmunder gold. Overrskande trakig, men dock inte illasmakande pa nagot satt.
Labatt Blue var det nagot slags happy hour pa. Smakade inte battre for det. Varldens blask.
Great lakes Oktoberfest; Sorsur arom, barnstensfargad som sig bor. Overraskande sot, sparsamt humlad, nagon ton av svamp. Den godaste oktoberfest jag druckit pa lange.
St. Michaelsberg Kellerbier fran Maisel i Bamberg; Antagligen gammal. Vagrar tro att jag nagon gang kommer inmundiga en kellerbier, bryggd pa samma kontinent som den konsumeras som smakar sa har illa.
Bells Amber ale; Luktar gott,bade sotma och humle. Valbalancerad och ''smaskig''. Kakade gjorde vi ocksa, tog hotwings som var sa starka att tararna rann, men det var anda ganska gott.
Polestar pilsner; pilsner in all it's glory. Sa gott det blir nar det ar filtrerat. Brodig, nagon sot ton. Antagligen valdigt farsk.
Thirsty dog Raspberry ale; valdigt fruktig, konstgjord, sot hallonarom. Skummar otroligt mycket. Ganska tunn, inte undra pa nar den bara ar pa 3,9%. Smaken ar ungefar som aromen.
Slutligen hade de ett erbjudande om att man fick ett snyggt glas om man tog en pint Thirsty dog Barktoberfest nagot som vi bada nappade pa innan vi gick hem.

fredag 4 september 2009

Ol i Pennsylvania

I gar flog vi till Newark igen. Denna gangen hyrdes en bil pa flygplatsen och var fard vasterut paborjades. Vi stannade pa en restaurang vid sidan av vagen (I New jersey) och at sagolika hamburgare. Till detta en pint Landshark lager fran Anheuser-Busch. Det kunde lika garna varit bud. Riktigt blask.


Vi korde lite fel men till slut kom vi i alla fall fram till staden med det underliga namnet King of prussia dar vi nu har bott i natt. Vaskorna kastades i rummet och vi gav oss ut i hostvarmen for att ga till det stora kopcentrumet som ligger pa andra sidan motorvagen. Dar kopte jag fem olika oltidningar, det fanns aven ett par hembryggartidningar som hoppades over.

Darefter mottes alla resenarer(Putte, Farsan och undertecknad) pa bryggeripuben Rock bottom som lag i centrumet.

En varsin Lumpy dog light lager avklarades i ett rasande tempo da alla var realt torstiga. Blask.
Munich gold; valdigt snall, ratt brodig, eftersmak av grot. Som sa manga ganger forr med ''tysk'' ol, obefintlig arom.

Penn's curse; Serverades vansinnigt kall, svart att kanna varken arom eller smak. En del karamelltoner kanns. Blygsamt humlad.
Liquid sun; luktar ''american wheat'', smakar ej hefeweizen, skumbananer och allt, men inte sa sot.
Amarillo armadillo; Rubinfargad, smakar och luktar amerikansk humle. Humle i allt... utom att olen ej ar gron...
Slutligen kvallens hojdare Prussias pride; En mycket glad overraskning. Harlig frisk humlearom. En underlig och god ton av tobak. Markerad efterbeska.

Denna krog spoar sin namne i Portland. Dessutom var det torsdag vilkat innebar att alla pints kostar 2$! 14 spann ganska exakt.
En trevlig kedja dar respektive bryggmastare verkar ha ganska fria tyglar att skapa vad de vill.

söndag 30 augusti 2009

Stood up

Sol+ fotboll= picknick med Sir Charles. I Solparken i Solna närmare bestämt. På den närbelägna grillen beställdes en Chorizo som sköljdes ned med Valair extra från Contreras, Mean manalishi från Hoppin frog och Anchor OSA’07. Gott alltihop på sitt sätt.
Avsparken närmade sig och vi började röra oss mot Råsunda där ett gäng blåklädda skåningar var på besök. Spelet var väl… av allsvensk klass kan man säga. I andra halvlek gjorde dock hemmalaget det förlösande 1-0-målet som räckte för att tillfälligt (?) återta serieledningen. Tack herr Hooiveld & c:o!

Efter matchen åt jag en tallrik pasta med läsk till på en pizzeria på Solnavägen, mycket gott.
Siktet var nu inställt på söder och OT närmare bestämt. Där var det tänkt att världens slappaste finne skulle sluta upp, vi skulle nämligen gå på stå-upp-festivalen, så blev det icke utan man fick sitta där själv. Förstår inte varför jag (försöker) umgås med henne. Det fanns dock en del nytt att trösta sig med. Firestone walker Pale ale 4,8% t ex. Tanniner i arom och smak, träighet samt en ton av diskmedel. En Burk Phoenix pale ale från Sly fox; tvålarom, sträv beska.
The bitter end pale ale från illinoisbryggeriet Two brothers; ännu mer tanniner, som en blandning av öronvax och för starkt te, godare än det låter. Long trail IPA 5,9%; fulölsarom, har de glömt aromhumlen? Smakar även ’’fulpilsner’’. Jag antar att den inte var helt färsk. BF-datumet stod antagligen på kapsylen.
Ocean Eko pale ale fick avsluta pale ale-orgien.
Där antagligen Firestone walker drog ’’mitt längsta strå’’.

Festivalen var vi även på i förrgår. I går var det stå-upp-landskamp mellan Sverige och Norge som Sverige rättvist vann tack vare en mycket stabil avslutning av Batra.
I kväll är det dags igen…

Pga ett massivt datorhaveri (typ) blir det inga bilder på ett tag.

tisdag 25 augusti 2009

Celebert besök

Herrar Fredrik och Johan, känd från (5,0-) TV var här och härjade i dag... och med härjade menar jag drack exotisk öl. Bland annat hade Denise hade varit i Bulgarien på fyllcharter och köpt med sig en flaska Zagorka Special till mig. Mycket snällt, otroligt uppskattat även om ingen i ''panelen'' tyckte att det var någon höjdare. Det är väl tanken som räknas antar jag.
Vidare hade jag Trader Joes Hofbrau, Widmer W'09 och Fat weasel ale att bjuda på.
Fredrik hade med sig ölet Alliance från det för mig tidigare helt okända bryggeriet Thornbridge hall i två olika fatlagrade versioner, Madeira och PX. Brittisk barley wine när den är som bäst. Personligen tyckte jag nog Pxn var strået vassare än madeirafatet.
Han hade även med sig ett par väldigt små flaskor Girardin-öl en Lambic (oblandad) och en kriek. Båda utan kolsyra. Både Fredrik och Johan gillade detta, men jag vill nog ha kolsyra i mitt spontanjästa.
Johan hade varit i Riga och därifrån tagit med sig Piebalgas Tumšais lux, som undertecknad även inhandlade när det begav sig i Lettland. Från bryggeriet Bruveris de två (antagligen relativt nysläppta) ölen Cherrybeer och Koffe beer.
Ölen var av minst sagt varierande kvalitet, men kul var det,ännu roligare än vad det ser ut som på bilden faktiskt! Ni är välkomna tillbaka!

måndag 17 augusti 2009

Oliver Twisted

I dag var det ju mitt-i-månaden-släpp på Regeringsgatan. Mean manalishi fick jag tag på i alla fall.

På söder skulle min sambo möta mig för att vi skulle hämta våra biljetter till stå-upp-festivalen. Det dröjde lite innan hon kom loss från jobbet då det var hennes första dag på nya jobbet. Jag fick helt enkelt sitta och glo på Oliver Twist tills hon kom för att hämta mig.
Hade inte varit där på ett halvår så en del nytt fanns som till exempel Star island single från Smuttynose; Smakar, luktar och ser ut som en tvättäkta svensk ful-burköl. Tur att den bara kostade 78:-... Det blev till och med en dålig bild som du kan se(säkert första gången i denna blogg's historia...).
En öl till hanns med; Dark star Best; Ganska mörk, svag arom av tvättmedel, smakar bränt och rökmalt, markerad efterbeska, men tveksamt om den kommer från humlen.
Så kom då det kvinnliga väsendet och tog mig därifrån. Biljetterna hämtades således på Södra teatern. Hungriga blevo vi utaf den promenaden och återvände till OT för att åtgärda detta. Som vanligt smakade maten mycket bra här.
En för övrigt glad nyhet var att man på Akkurat-manér har börjat med gratis varmkorv. Stort plus! Till maten Pressed rat&warthog från Triple fff. Otroligt intetsägande öl. Jag försökte verkligen föra någon slags anteckningar, men det fanns inget att skriva! En av anledningarna till att undertecknad har exakt noll ratings på Rate beer (som jag väldigt ofta är inne på). Men det smakade absolut inte illa.
Vi delade på en flaska Northwestern ale från Rogue som avslutning på denna trevliga eftermiddag. Underbar blommig schampooarom. Lite sträv beska med en hel del tanniner i smaken.

onsdag 12 augusti 2009

...snart så är det dags igen...


Jag antar att det är många ölbloggare som ska gå på Ölmässan.
Det vore kul att ses och snacka lite skit. Skulle man inte kunna bestämma någon tid i någon bar, någon viss dag och träffas där, alla som skulle vara intresserade?
Ni som har bloggar som folk faktiskt läser. Vidarebefodra gärna detta.

lördag 8 augusti 2009

Grilla!?

En firmafest, men ändå inte (bara våran avdelning), hölls i eftermiddags hemma hos min chef. Oförskämt och oväntat trevligt. Hade dock antagligen blivit uttråkad om jag inte haft med egen öl.
En liten överraskning var att han (chefen alltså) hade tänkt sig en ölprovning och att jag skulle hålla i densamma.
En kasse med Whitstable bay, Anchor steam, Wells Banana-bread och Maredsous6 (några av varje) hade inhandlats. Dessutom slängde jag in min flaska Brooklyner som annars skulle bli tung att sänka på egen hand.
Det blev inte någon provning som jag brukar anordna dom med andra ord. Vi fick improvisera lite. Först blindprovades bananölet, där det gällde att gissa frukten. Det tog förvånansvärt lång tid innan någon lyckades lista ut vad det var.
I övrigt var det blandade reaktioner på ölen, men över lag tror jag folk var positiva, även om det nog inte var någon som ''såg ljuset''. Sol, trädgård med pool, hyfsad öl och Säsongskortet (tack Ivan&c:o för tre poäng!) gjorde detta till en eftermiddag över förväntningarna.

Ät dina grönsaker

En liten provning hölls i (nja, strax utanför faktiskt) hemmet för ett tag sedan. Konstigt nog deltog inte någon av alla de öl som hade släpats med från staterna.
Den av Rate beer påhittade/catch-all-stilen spice/herb/vegetable stod på dagordningen när undertecknad och McBrus öppnade upp på uteplatsen, denna gång utan någon grill i sikte.
Stone/Nøgne ö/Jolly pumpkin Special holiday-ale 4 poäng
Underlig Jul från Nögne ö 1 poäng
La Meule från BFM 1 poäng
Nögne ö kunde nästan inte ''förlora'' med tanke på att de hade haft fingrarna i två av tre ''syltburkar''. Underlig jul var två år gammal, men det verkar inte ha hjälpt. Underlig var ordet...
Den schweiziska brygden kändes överkryddad.
Vad kan man säga om segraren? Ju fler kockar (bryggare) desto bättre soppa (öl)! Synd att jag bara köpte en ynka flaska. Väldigt mycket valnöt i smak och arom. Kanske skulle en imperial version av Anchors julöl smaka så här?

Öl i Portland del XI-Green dragon

Tanken för dagen var att vi skulle besöka Produce row cafe, men det var abonnerat dagen till ära, så det blev till att vandra bort till Green dragon igen där vi satt resten av dagen.

Flip-flop pilsner från Walking man fick inleda; Luktar som vilken pilsner som helst. Ett ganska bra humlebett, men inte överdrivet. Helt ok.
Quick wit från Fort george (who?); Aromen är klassisk wit med ett inslag av apelsin och rök. Ganska kraftigt kolsyrad (som stilen bör vara) inte jättesöt. Flingor i eftersmaken, som Majsan inte kände.
Oakshire Amber; Lite i mörkaste laget för en amber. Blandsaft-arom, smakar ungefär som den luktar, lite mer maltighet kanske. Sparsamt humlad.
Åt gjorde vi också. Här var storleken på portionerna mer europeisk, men gott var det. Det inmundigades även en del öl som jag ej orkade skriva några anteckningar om:
Bison Organic IPA
Tre brygder från det inte så fantastiska bryggeriet Silver moon: High plains heffe, Snake-bite porter och Hop knob IPA.
Vi var tvugna att tacka för oss och bege oss till motellet för att hämta våra väskor. På flygplatsen gjorde jag en provvägning av bagaget. Ganska mycket övervikt var det, så vi satte oss ner för att dricka (direkt ur flaskorna som djur!) ner oss till våra tilldelade 23 kg. Än en gång hade man alltså förköpt sig på öl. Det fanns ingen chans att detta skulle gå. Bakom oss satt en trevlig gubbe iförd någon slags Roguetröja som gladeligen tog emot lite gratisöl.
Slutligen tog jag en hamburgare på Rouge public house på flygplatsen. Ackompanerat av ett glas Johns locker stock, något starkt.
Vår vistelse i paradiset var slut för den här gången.
Trots att vi hade varit där förr och var där ganska länge den här gången ville jag ej åka hem. Jag älskar Portland (trevliga människor, god mat, vackra kvinnor, sjukt många bryggerier, bra väder, vad kan man mer begära?) och skulle nog kunna tänka mig att bo där.

torsdag 6 augusti 2009

Öl i Portland del X-Tar det aldrig slut?

En busstur och en promenad tog oss ned till vad som tydligen är den första Mcmenaminspuben, Barley mill. Konstigt nog brygger de inte där. En 26th anniversary ale svalkade bra i värmen.
Nästa stopp på dagens krogrunda var Roots organic brewing där vi även åt. Inte så god mat, men som tur var var ölen desto bättre.
Nevermined pale ale
Heather
Gruit''kolsch''
Island red
Woody IPA
Var vad som inmundigades i dryckesväg.
På väg till nästa ställe gick vi in och åt på en av hamburgerkedjan Burgervilles restauranger. Fantastiskt gott, synd bara att de bara verkar finnas i Oregon och Washington (state). Trött blev man som vanligt efter ätandet så vi gick till sunkhaket Basement bar där en Allagash White, flipperspelande och lite slumrande i ett hörn gjorde att man kände sig något upppiggad och redo för nya bärs... på guldhaket Green dragon som inte låg så vansinnigt långt från ''källaren''. Hela fem flipperspel fanns här att roa sig med. Alla kranar var roterande och byttes hela tiden ut samtidigt som stora tavlor ovanför baren uppdaterades. Dessutom fanns det ett kylskåp där man själv kunde gå och plocka. Stans näst bästa pub enligt mig. Det finns tydligen ambitioner att börja brygga här också. De kallar sig redan brewpub vilket kan tyckas är falsk marknadsföring, men jag tror ingen blir besviken. Vi var här för nägra år sedan också, men då var det bryggeripuben Yamhill som huserade i lokalerna. Tyvärr har de kånkat. Väldigt synd.
Vad dracks?
Hound's tooth amber från Silver moon och Bison Organic chocolate stout som mest smakade grillkol. Underlig.
Efter detta begav vi oss ''hemåt'' för lite välbehövlig skönhetssömn.

tisdag 4 augusti 2009

Öl i Portland del IX-PIB

Antagligen den varmaste dagen under vår vistelse.
Bussen tog oss till bryggeripuben Lucky labrador beer-hall på Quimbystreet. Vi slog oss ned i skuggan på uteserveringen och började öla lite ''smått''.
Bavarian crystal organic wheat
No pity pale ale
Stumptown porter
Brown brown
Åt gjorde vi också, men jag kände mig oförskämt påverkad av ölen och undrade så smått hur detta skulle sluta. Det var trots allt typ 40 graderoch vi var på väg till en utomhusfestival...
Spårvagnen tog oss dit och den antagligen längsta kö undertecknad stått i ringlade sig till slut runt kvarteret och in på nästa kvarter... Som tur kom vi dit i hyfsad tid så det tog ''bara'' en halvtimme att komma in. Programmet hade vi sett innan, så det var inga överraskningar ölmässigt.
Portland International Beerfest är absolut mer för folk som bor i Oregon än för oss europeer. Mer utländska öl än inhemska och mycket som kanske är sällsynt i USA (t ex. Oppigårds Bergsmansöl, kallat wellhopped lager), men betydligt vanligare i Europa.
Glasen (tillsammans med armbandet) gällde som inträde för festivalen's alla dagar, men det blev inte av att vi gick tillbaka. Andra bloggares rapporter från Festivalen kan läsas HÄR, HÄR och HÄR.
Reissdorf
Trade-route Dragon king
EKU pilsner från Kulmbacher
John john hazelnut (rum-barrel-aged) från Rogue
Spaten München dunkel (bryggs endast för den amerikanska marknaden)
Samuel Smith Organic strawberry
Batemans Combined harvest
Batemans XXXB
Eisenbahn S.A.P.A. (SydAmerikansk PaleAle?) från Cervejaria Sudbrack
Rising sun Pale ale från japanska Baird

The trip II/The trip I från New Belgium oklart vilken det var.
Pelican India Pelican ale 7,8%
För första och enda gången var man nyktrare innan än efter en ölfestival (i alla fall kändes det så). Mycket mat, små smakprov, ganska svaga öl, skugga och vatten (1dollar/flaska) bidrog till detta.
Vi liksom många andra festivalbesökare avslutade kvällen på Baileys.
En humleknockout i form av Total domination IPA från Ninkasi fick stänga ''butiken'' för denna dag. En tvättäkta västkust-humlebomb. Tung, men sagolik.

lördag 1 augusti 2009

Öl i Portland del VIII-Bridgeport

Den grisvarma dagen inleddes som så många gånger förr med en skön luftkonditionerad busstur. Denna gång ned till McMenaminspuben Bagdad-theater. En Bagdad ale serverades mig. Enligt Rate beer är det en pilsner och man frågar sig åter igen; hur är en lager en ale?
Jag hade inte gissat på att det. Kändes mer som en allt för humlesnäll ''gyllene ale''.
Som om vi inte hade köpt nog med böcker veckan innan låg en fillial till Powell's books tvärs över gatan där ytterligare några inhandlades. Inga ölrelaterade dock.
Ännu något fattigare gick vi tillbaka tvärs över gatan igen, men denna gång till bryggeripuben (?) Bridgeport alehouse där vi också åt väldigt gott. Pizza med BBQsås respektive sallad.
Öl fanns det också hör och häpna.
Haymaker extra pale ale
BridgePort Porter
Black Strap Stout
Efter detta trevliga besök skulle vi dra oss ''hemåt'' för lite vila. På väg till bussen gick vi in i livsmedelsbutiken Fred Meyer. Vilken affär. Jag har antagligen inte sett så mycket öl någon gång. Ett sjukt stort sortiment var det i alla fall. Ölkylen var lååååång. Dessutom fanns det förutom all den ölen fyra hyllor till med microöl. Men ''galenskapen'' tog inte slut där. Ett par representanter från/för up&coming bryggeriet Ninkasi stod i affären och delade ut smakprov. Fyra olika sorter bjöds. De verkar inte vara drabbade av humlekrisen om man säger så. Jag hade inte smakat något från dem tidigare, men Ninkasi gjorde ett väldigt stabilt intryck.
De har expanderat väldiga under sin korta existens och verkar vara på jakt efter nya marknader. Blev själv tillfrågad om jag var ölimportör.
Om någon svensk importör skulle vara intesserad av att ta in dessa humlegalningars brygder är det nog bara att ta kontakt med dom.
Äntligen kom då vår buss så vi kunde komma hem och få ett par timmars välbehövlig strategisömn.
Majsan var för trött för att orka få upp igen så jag fick ge mig ut på egen hand. På det hypade ( och överskattade) Higgin's skulle större delen av kvällen tillbringas.
Lite ostrategiskt började man med en Grandsun of Spot IPA från Full sail. Underbar blommig humlearom, smaken något strävare och med någon ton av gröt.
Adriaan från Huyghe; Träig och oxiderad. Antagligen en väldigt gammal flaska.
Münster alt från Pinkus-Müller; Ser ut som en pilsner. Obefintlig arom, träig, obehaglig smak. Gammal?
Slutligen en flaska Éphémère Cranberry från Unibroue; gyllene, fruktig arom, inte överdrivet fruktig/söt.

Jag skulle även hinna med ett glas på det fantastiska Baileys taphouse innan de stängde.
Drop dead red från Klamath basin (who?) smakade mer som en välhumlad porter än någonting annat.
Skönt att få vara för sig själv en kväll.

torsdag 30 juli 2009

Öl i Portland del VII-Ekfat=infektion

I tog en ganska lång promenad i solskenet ned till sunkhaket Beulahland där en Old german premium lager från Iron city inledde dagen's ölande. ''The world knows no finer'' står det på burken. I beg to differ. Jag har svårt att tänka mig att någon tysk skulle vilja befatta sig med detta totala blask.
Nit wit (bryggeri okänt); Det finns inget utom namnet som tyder på att detta skulle vara en wit. Urtypisk hefeweizen skulle jag vilja säga.
Mer promenerande blev det därefter när vi gick tillbaka till Wendy's som hade passerats på vägen till Beulahland. Mätta och belåtna styrdes apostlahästarna mot vad som skulle vara en bryggeripub. Broadway grill&brewery. Jag såg ingen bryggeriutrustning och alla ''deras egna'' öl var från Old market pub&brewery. Följande brygder intogs:
Busch beer från Anheuser-Busch
Granny smith green apple ale
Hop on!
British bombay I.P.A.
Pacific porter
Black magic nitrogen powered stout
Detta ställe har ett ganska dåligt rykte, men jag var glatt överraskad av ölen, där egentligen bara äppelölet smakade illa (och Busch).
Majsan beställde någon ekfatslagrad svart öl som var helt sjukt infekterad. Bartendern hävdade dock att det var ekfatet som framkallade den ''något syrliga tonen''. Hon fick en annan öl utan bråk i allafall.
Vi drog vidare till puben Eastburn som hade en restaurangdel på gatuplan och pub i källare dit vi styrde stegen. Bara en öl tog vi här:Trade route Brown; Arom av farinsocker. Smakar mest cigarettrök.
Det hade varit en lång dag i solen och den började tära på krafterna. Vi begav oss med buss hem. Nja, hem och hem... tillbaka till det vietnamesiska haket vi hade besökt ett par dagar tidigare. Denna gång med siktet inställt på ''inhemskt'' öl. 33 Export från Saigon. Ungefär vad kan kunde vänta sig.

Vi ville ju avsluta denna trevliga dag med god öl så det blev ett besök på Laurelwood där 40th street amber och en Organic hefeweizen intogs.

onsdag 29 juli 2009

Öl i Portland del VI-New old Chicago

Det skulle bli ännu en dag på Old Chicago med deras stora ölsortiment och mycket goda mat. Dessa öl konsumerades:
Budweiser American ale
Dos equis special lager
Oregon Honey-beer
Alaskan Amber; söt, saftaktig, lättdrucken. Obefintlig beska.
Pinkus Jubilate; förvånad över att se att den klassificeras som ett wieneröl, kändes med som en dunkel med smak av rökmalt, även i eftersmaken.
Fish Tale Organic India pale ale; Antagligen den sötaste IPA jag druckit. 6,5%, mycket humle, på gränsen till imperial, jordgubbsgodis och tugggummi.
Wolavers brown ale från Otter creek; med största sannorlikhet infekterad, men eftersom det smakade surkål drack jag upp och bitchade inte.
Slutligen en Trade route Mango-weizen innan vi tog spårvagnen till andra sidan stan för ett besök på McMenaminspuben Blue moon där en Coppermoon serverades. Amerikansk humle i aromen och smaken är som en (väldigt) mild APA.

Vidare drog vi till nästa pub i samma kedja ett par kvarter därifrån, The ram’s head där någon porter intogs.
Pubrundan drog vidare genom ett blockparty som hade ett band, en välkammad lama och höbalar, mitt på gatan. Till slut kom vi fram till bryggeripuben New old lompoc som vi även besökte sist vi var i stan.
Nu liksom då slog vi oss ned i deras trädgård eller vad man ska kalla det.
Bald guy brown inledde besöket. Det är antagligen detta som kallas brown porter. Inget för mig.
Min sambo blev full och satt och garvade åt en gren. Under tiden hon roade sig med detta hanns dessa öl med (samt en skål soppa): Condor Pale Ale, Sockeye Cream Stout och Centennial IPA 6% innan vi äntligen lyckades hitta rätt buss hem.

söndag 26 juli 2009

Öl i Portland del V-Hoptards on a shortbus

Efter som juli är Oregon craftbeer-month är det en massa ölrelaterade spektakel runt om i staten. Ett av dessa var vi på förra måndagen. Besök på Rogues humlefarm. I själva verket var det en humleodling som oven nämnda bryggeri ''contracts most (?) their hops from''. Svårt att översätta till bra svenska, men du hajar nog.
Allt var gratis. En minibuss (typ) tog oss tillsammans med fyra andra dårar från Rogue public house, ned till Independence, cirka tio mil sydost om Portland. På bussen stod en stor låda med is och väldigt många olika flaskor rogueöl. Det var bara att ta för sig. Vi delade på en flaska Shakespeare stout.
Redan innan vi kom fram låg det många andra humleodlingar lite överallt.

Väl på plats möttes vi av storbonden själv som visade oss runt på anläggningen.
Det var mest skitiga industrilokaler som de ännu ej hade rengjort då skörden förtfarande inte är än på ett par månader.
En klart mycket mindre romantisk bild av humleodling än vad vi hade väntat oss.

Till slut fick vi i alla fall komma ut och se känna och framför allt lukta på det gröna guldet. Världens godaste doft om man frågar mig.

DET var romantiskt!

Fyra olika sorter odlade de för Rogues räkning, självklart kommer jag inte ihåg vilka.
Efter rundvisningen blev vi bjudna på lunch i solskenet, med olika smakprov av olika Roguebrygder till.
På hemvägen blev det lite sömn och en Smoke ale som väl var rätt rökig, men alldeles för tunn för min smak.
När vi kom tillbaka till stan gick vi in på Rogue för att äta. Väldigt goda musslor. Till detta Mom hefeweizen, en underlig hefe med koriander. Ingen reinheitsgebot här inte.
Kosan styrdes ned till centrum och Henrys igen där en Lagunitas Pils svalkade bra. Överraskande smakrik.
Kvällen avslutades ganska tidigt med en Dogfish head 60 minute. Härlig frisk blommig humlearom. Smak av detsamma, men framför allt av arrak.

lördag 25 juli 2009

Öl i Portland del IV-Chicago är staden för mig

Spårvagnen tog oss långt österut denna enda regniga dag under vår vistelse. En av sportsbarkedjan Old Chicagos restauranger var målet. Ganska många fat och ännu fler flaskor fanns att välja mellan.
Här följer lite namedropping:
Trumer Pils
Drifter från Widmer
Tecate från Femsa
Redbridge från Anheuser-Busch
Leavenworth Altbier
Petes wicked Strawberry blonde
Full sail Session black lager
Henry Weinhards Belgian style wheat
Warsteiner Premium Dunkel;arom av syntetgummi antagligen för att det står Warsteiner på flaskan tycker jag att det smakar ''massproducerad dunkel''. Antagligen bara inbillning.


Hazed&infused från Boulder beer-company; trevlig blommig arom, smakar sött te och godis.
Great divide wild raspberry-ale; luktar hallon, men svårt att säga om det är vilda eller tama, vildhallon men med dämpad söthet i smaken, inte så gott som det låter.
Vi blev visst sittande här ett tag. God mat och stort ölsortiment, vad kan man mer begära?
På hemvägen blev det dessutom ett stopp på Laurelwood för Organic freerange red och en Wry Pale ale.
Vi var på väg hem därifrån när ett vietnamesisk restaurang lockade hungrig som man hade blivit igen. Maten som var väldigt stark tog vi med oss, men i väntan på densamma slank dagens sista öl ned, en Full sail Amber ale. Det var säkert gott.

Öl i Portland del III-Yet another day i paradise

Denna till en början lite mulna dag tog vi bussen norrut till bryggeripuben Alameda brewhouse där det bryggdes för fullt när vi slog oss ned i baren. Vad kunde vara bättre än att inleda dagen med en kölsch? Jo, att inleda dagen med en god kölsch kanske.
Siskiyou var nämligen ett mycket tråkigt exempel på denna överjästa tyska stil.
Mer ''tyskt'' i from av Bavarian hefe; verkligen annorlunda, obefintlig arom, smakar nötter och fruktsocker.
East village amber; Svag metallisk doft, fruktig smak med en träig efterbeska.
Klickitat; en härligt välhumlad APA, mycket grape, på något konstigt sätt känns den trots all humle relativt balancerad.
En Irvington porter fick avsluta besöket.
Vi tog en lång (så man kunde passa på att sova lite) busstur ner till bryggeripuben Hopworks Urban Brewery. Det hade nu blivit riktigt varmt och det var skönt att komma in i den luftkonditionerade puben.
HUB Lager spädde på den svalkande känslan.
Velvet ESB; lukter skit, en ton av utedass. Smaken är desto trevligare. Ganska mycket efterbeska. Till och med Majsan tyckte om denna. En ESB!
Crosstown pale ale (cask); svag blommig humlearom som blir stark i smaken, lite för söt för min smak.
Secret alt; vansinnigt otypriktig, men betydligt roligare än alla tyska alts som bara smakar likadant. Mycket mer smak av ''anglosaxisk humle'' än vad någon alt från Düsseldorf har.
Seven grain; Kolsvart. Som att lukta i en kaffeburk. Brutal, massiv kaffesmak.
På denna krog liksom många andra runt om i staden fanns flera flipperspel. Betydligt roligare än Jack vegas.
Hungriga var vi väl inte direkt, men som så många gånger förr i detta land äter man inte för att man är hungrig, utan för att man inte är mätt längre.
På uteserveringen åt vi fantastiskt god pizza som följde med hem i doggybag. Det känns som att doggybag inte är något för Europa då portionerna i denna världsdel brukar vara ganska ynkliga.
Nära vårt ''hem'' låg bryggeripuben Laurelwood som vi besökte förra gången vi var i Portland. Problemet med detta ställe är att det är en familjerestaurang. Dvs.det är horder av gapande/härjande ungar där och så stänger de väldigt tidigt. Sista timmen innan stängning brukar det vara som lugnast.
Vi gick dit för en sängfösare. Mother lode golden ale fick avsluta denna trevliga dag.

fredag 24 juli 2009

Öl i Portland del II-Another day in paradise

En bra bit söderut i staden finns en obskyr bryggeripub med namnet Philadelphia's steaks&hoagies brewpub. En philly steak sandwich var så klart ett måste till ölen här. Lika flottigt och gott som jag minns från Philadelphia för några år sedan. Till detta en pint Betsy Ross golden ale, helt ok, men de skulle gärna fått ha i lite mer humle.
Spectrum;så klart uppkallat efter Flyers gamla klassiska hemmaarena,en sparsamt humlad bärnstensfärgad öl.Även någon belgisk ale slank ned har jag för mig.
Efter att all(?)öl provats tog vi bussen till centrum&gick på en bikerbar vid namn Kelly's olympian som hade sitt eget öl,Kelly's olympian lager eller något liknande.Det kunde lika gärna varit Bud.
Overcast Espresso-stout från Oakshire;jag har aldrig druckit espresso,men detta var en riktig kaffebomb,godare än vad det låter.
Hales Cream HSB;ett öl man såg på var&varannan bar.Inte undra på,en Caffrey's Ale med mycket mer smak skulle man kunna säga.Serveras alltid med sparkler eller nitrotap som jänkarna säger.
Laurelwood Organic treehugger porter;Ganska humlearomatisk,smaken är tungt rostad.
Sedan gick vi&åt varmkorvar respektive hamburgare vid ett torg.Mätta&belåtna kunde vi avsluta kvällen på Bailey’s...där vi i&för sig åt en gång till.Öl då,ja det fanns också.
I ett tidigare inlägg skrev jag om hur den ultimata puben skulle vara.Det här stället är det närmaste det jag besökt.Bara mikroöl&ett ständigt roterande sortiment,mycket lokalt.Öllistorna(på papper)uppdateras VARJE DAG,minst!Plus att en stor tavla bakom baren uppdateras kontinuerligt när fat tar slut&nya kopplas på.Allt med upplysning om vad det är för typ av öl samt alkoholhalt.Stan's bästa hak!
Heather nth rye från Silver moon;vet inte om man kände något av ljungen,men rågen gör sig absolut påmind.
Solar-flare ale från Lucky lab;en vansinnigt osomrig sommaröl.Otroligt välhumlad,trots sin blygsamma alkoholhalt(5,1).Riktigt lång magsyreaktig efterbeska.En riktig humlekäftsmäll som sömnpiller.

torsdag 23 juli 2009

Öl i Portland del I-Äntligen tillbaka!

Vi vaknade upp på vårt motel på NE 37 th efter en lång dag där flygturen var minst sagt påfrestande med en unge som höll på att skrika större delen av den sex timmar långa resan. Spårvagnen gick i alla fall raka spåret till boendet.
Ingen frukost ingick, men både micro och kyl fanns på rummet. Personligen föredrar jag att ha det så. Lite mer valfrihet helt enkelt.
Inte långt från ''hemmet'' låg en butik som ingår i ''livsmedelsbutikskedjan'' Trader joes som verkar finnas lite här och var på västkusten. Egen öl hade de också några stycken. Det blev en reäl storhandling, både mat, vatten (kranvattnet i det där landet är fruktansvärt vidrigt i alla fall i Oregon, Californien, Hawaii, New jersey, Washington och Pennsylvania) och öl.
Väl tillbaka på rummet åt vi lite av allt det exotiska vi hade köpt. Mätta och belåtna var vi redo att tackla detta ölmecka med sina 30 bryggerier i staden(som är något större än Göteborg) och 38 i Stor-Portland.
Denna stad har även utmärkt kollektivtrafik (för att vara i USA).
Bussen tog oss över floden till nordvästra delen av denna fantastiska stad, till ett ställe som inte fanns vid vårt förra besök (innan denna bloggs födelse), Deschutes.
Då fanns det bara i Bend, men nu har man alltså även öppnat en bryggeripub i Portland. Där höll man som bäst på att brygga när vi kom in och satte oss i baren.
Första ölen i Oregon blev Ivana weiss; Skumbanan,både i smak och arom, ganska söt, men även lite beska känns av. Godare än vad det låter. Bästa Hefeweizen jag druckit på länge.
Bachelor bitter 5%; jordgubbssaft i arom och smak med en del efterbeska.
Green Lakes; denna bärnstensfärgade ale har en ganska blygsam men trevlig humlearom, är extremt välbalancerad och överraskande fyllig.
Även en Pilsner 005 och en Glutenfree krystalweiss slank ned innan vi drog vidare.
Vi åt på något asiatiskt ställe där inte en enda asiat jobbade (!). Gott var det i alla fall vad det nu var. Något alkoholfritt dracks till.
Som det totala och groteska fetto undertecknad har utvecklats till de senaste åren sprack mina byxor i grenen varpå nya var tvungna att inhandlas. Billigt var det inte,ungefär som hemma om inte dyrare, men då var det på en märkesaffär i centrum skall tilläggas.
Vägg i vägg med klädaffären låg Henry's inrymt i ett stort nedlagt gammalt bryggeri (varumärket Henry Weinhards finns kvar men kontraktsbryggs numera av Full sail). Ölen serverades iskalla i iskalla glas. Inte nog med det, på baren fanns även en ''remsa is'' där man kunde ka sitt glas stående om man inte redan hade fått förfrysningsskador.
Leinenkugels Sunset wheat; tydlig arom av apelsin, smak av apelsin och någon mer odefinerbar citrusfrukt. Ganska mycket kolsyra.
Vi träffade ett par trevliga gubbar från Florida som vi snackade med resten av besöket.

Sea dog Blue paw; köldgrumlig, gyllene, mycket blåbär både i smak och arom, men ingen kropp.
När man ändå var på det gamla bryggerit passade jag på att ta en Henry Weinhards Blue boar. Riktigt fruktansvärd, gav mig kväljningar. En pale ale skulle det föreställa.
Slutligen Leavenworth Whistling pig; en kryddig hefeweizen som hade en tydlig ton av cigarett, eftersmak av citrus och ''risgröt''.
På väg till spårvagnen ''hem'' gick vi in i en gigantisk bokaffär. Powell's books. Hundratals dollar fattigare och två ölböcker (den blev en del andra böcker också) rikare kunde vi äntligen gå därifrån.

onsdag 22 juli 2009

Öl i New jersey

Det var tidig morgon då min sambo och jag tog oss ut till Arlanda varifrån Continental tog oss till Newark i New jersey. På planet fanns även den HÄR mannen med. Här hade vi cirka fem timmar på oss att äta och dricka till hutlösa priser innan vårt nästa plan. På restaurangen Garden-state diner intogs de godaste wraps jag varit med om och till dessa en pint Garden state Amber.
Ett jävla otyg i det där landet är att nästan vart man än går servaras all öl i glas som ligger i frysen, eller som på annat sätt hålls väldigt kalla. Så även här. En totalt iskall och ganska mörk brygd (klart mörkare än vad namnet antyder) serverades, fungerade väl bra till maten.
Efter avslutat ätande blev det en ''öl'' i baren; Bud light lime. En fruktöl från Anheuser-Busch eller vad de heter nu för tiden... Lika gott som det låter...
Vi hittade ett annat hak på flygplatsen som inte hade mindre än nio (!) olika lightöl i sitt sortiment, varav en del inte hade provats på tidigare. Heineken Premium light till exempel. En inte allt för vågad gissning är väl att detta monstrum till blask ej finns att få tag på i Holland.
Miller Light 64 var en annan ''höjdare''. Sista ölen innan vi flög vidare blev Sam Adams Light, en smakexplotion i jämförelse. Nog med mellan och folkölsdrickande till finölspriser för denna gång!

måndag 6 juli 2009

Öl i förorten

För första gången på ett halvår var den vanliga panelen samlad. Återigen var det fulöl som stod på agendan. Majsan hade varit i Grekland och köpt med sig ett par burkar med exotisk fulöl.
Karhu IV A 6 poäng
Pils Hellas 2poäng
Vergina 1poäng
''Grekerna'' var oerhört neutrala i smaken och Karhu smakade absolut mest, men jag vet inte om man kan säga att det smakade bra...
Denna gången fick vi även fart på grillen, till skillnad från sist.

söndag 28 juni 2009

Öl i skuggan

Soligt är det mest hela tiden, nu för tiden. Och vad kan pasa bättre till sol än öl? En krogrunda togs igår med min sambo för att inte tappa kollen på vad som händer på de pubar runt om i stan man inte besöker så ofta. Det vill säga alla utom nya Monks. Svårt förstås att hinna med alla på en dag, men fem blev det i allla fall. Första stoppet var Dårhuset där de ville ha 178:- (!) för en flaska All others pale. Snacka om att leva upp till sitt smeknamn...
Jag avstod&tog istället en flaska Mori från Ölvisholt.En smak av obehaglig träig maltighet.Man misstänker att detta öl är gammalt,men långt därifrån.
Ohara's Celebration-stout från Carlow hade en tydlig kaffearom&smak med tunn bränd eftersmak.
Nils-Oscar Barley wine är ett öl jag brukar uppskatta färskt,den här var två år gammal&kostade endast118:-som får sägas vara mycket bra med tanke på var vi var någonstans.Den hade inte förändrats så mycket på två år.Lite träigare än jag minns den.Känns lite tunn.Majsan drack en annan barley wine,Solstice d'Hiver från Dieu du ciel.Som antagligen var färskare&något mer amerikansk i stilen.Denna brygd spöade N-OBW ganska reält.
Vi åt även här för första gången,inte så vansinnigt dyrt som man skulle kunna tro,men gott.
Tvärs över gatan ligger Duvel,eller Pressklubben som jag tror den fina avdelningen heter.Ett ställe jag ej satt min fot på på bra många år.Ett exotiskt öl fanns at inmundiga i alla fall,Mystic Cranberry från Haacht.Skunkig&(inte så)söt fruktöl som jag tror hade ett par år på nacken.Eller lagrad som det brukar heta i de här kvarteren...
Om man fortsätter Vasagatan fram byter den namn till Upplandsgatan där Tegner's gömställe ligger med sitt dryga utbud av svensk mikroöl.Först en liten flaska Slottslager som jag konstigt nog inte hade smakat ännu.Här har man inte snålat med aromhumlen.Smakar som en''modern ljus lager'',med dragning åt pilsnerhållet.Uppfriskande!
Även en Skebo USB slank ner på uteserveringen.Antagligen bryggeriet's sommaröl.Väldigt ljus,lite grumlig.Ofiltrarad,eller köldgrumling?Snålt kolsyrad,men ändå helt ok.
Jag föredrar nog den mer välhumlade Hökhålts framför den här.
Härifrån styrde vi stegen ned till Rådmansgatan's t-bana varifrån vi åkte till medis&Bishop arms på Folkungagatan eller SoFo(hur är det SoFo när det ligger på norra sidan av Folkungagatan?)som de kallar sig.

Flying dog Garde dog,konstig variant av biere de garde som bara var på5,5%.Serverades alldeles för varm,det hade varit annorlunda om den hade varit mer stiltypisk.Men den här vill man ha kall.Ganska tråkig,sommrig kanske någon skulle kalla den.
Woody creek white från samma bryggeri serverades även den för varm.Ingen Hoegaardenspöare kanske,men en helt ok wit.
En ganska lång,men trevlig promenad senare var vi framme på Akkurat som var glesare befolkat än vanligt en lördagkväll.
O'Hanlon's Goldblade.En av de värsta real ales jag druckit.Vet inte om det skall föreställa någon bisarr variant av veteöl.Bara4%&antagligen inte tillräckligt med vete för att göra något ordentligt''avtryck''.
Wagner Märzen var tänkt att avsluta den mycket roliga dagen/kvällen,men de trevliga holländska paret vi satt&pratade med bjöd på en Beck Zoigl.
Nytt på Akkurat är att de nu har massglas till Beckölen om man vill.Ett trevligt initiativ.

måndag 22 juni 2009

Let me get you the winelist

I lördags var det dags för året's första utomhusprovning.Beväpnade med engångsgrill&bergssprängare öppnade vi(Elmik,jag&Marjut)upp.Engångsgrillen hade antagligen inhandlats någon gång under fjolåret varpå kolen inte ville ta eld trots flera försök.Det fick bli stekpannan istället.
Ölen då?Barley wine var stilen för dagen.
Rogue Old crustatian 5poäng
Bögedal143 5poäng
Shipyard Barley wine 0poäng
Delad pott för första gången på länge.Till saken hör att samtliga öl var max ett år gamla tyvärr&lite spretiga.Det hade varit kul att göra samma provning om cirka tio år när de utvecklats lite mer.Rogue var en riktig humlebomb som man definitivt borde stoppa undan någon flaska av(om man hade plats),Bögedal kändes relativt fruktig,frisk&lätt,Shipyards häxbrygd var ett riktigt bottennapp,snygg etikett dock.

söndag 14 juni 2009

[Pellsnr]!

Det var tänkt att vi skulle grilla, man vädret ville annorlunda, så vi fick sitta inne och svälta istället. Medan vi gjorde det hade vi (Undertecknad, Elmik och Farsan) en pilsnerprovning.
Rohozec skalák světlý ležák Premium (prosit!) 6 poäng
Lučan Export 5 poäng
Spendrups Old gold 3,5% 4 poäng
Bohemia regent Prezident 3 poäng
Antagligen första gången jag deltar i en provning där jag ej smakat någon av ölen tidigare.
Skalak 11 hade man smakat förr, men 12:an (Premium) var ny för mig. Så pass god att den kommer konsumeras igen om den kommer i min väg en gång till. Sammetslen.
Jokern Old gold gjorde bra ifrån sig, även om den ej föll mig i smaken. Starkölversionen tycker jag är det bästa öl Spendrups brygger. Den här var dock väldigt vattnig och smaklös.

onsdag 10 juni 2009

Gray day

En massa studentflak (läs:ungjävlar) förgyllde staden med sin närvaro denna mulna onsdagseftermiddag. Är det verkligen så förbannat kul att bli öppet arbetslös? Jag var på plats i City, i första hand för att inhandla lite jästa maltdrycker på Regeringsgatan. Till min förvåning fanns Old crustacean kvar, så ett gäng dylika och Nils Oscar Saison blev det. Man får hoppas att nyköpingsbryggeriet har lyckats bättre än när de försökte brygga belgiskt sist...
Tvärs över gatan från bolaget finns ett par bokaffärer där det fanns en helt annan bok än vad som stod på inhandlingslistan-Beer-a gauge for enthusiasts av Greg Duncan Powell (han,ja). En genomgång av de flesta öl på Australiens flaskölsmarknad. Lite småkul skriven på australiensiskt vis. Den får i alla fall mig att vilja åka ner ''down under''. Men när ska man ha tid med det när ens överordnade tycker att man skall jobba i tid och, framför allt otid?
Som vanligt när man blivit pungslagen hos vårt kära monopol finns tröst att få på nya Monks på Sveavägen.
Hofnar från belgiska Hofbrouwerijke; Luktar verkligen belgisk ale på ett fruktigt sätt. En fruktighet som även går igen i smaken. Ganska lättdrucken, känns som en stabil ''session-öl''.
Beagle (Argentina) Fuegian stout avslutade besöket i staden. En tydlig och obehaglig bränd smak, eftersmak av tobaksrök. Godare än det låter. 7,8 väl dolda%.

lördag 6 juni 2009

Öl i Danmark del III-Styrstångsfylla


Utflykt till Hillerød med buss stod på dagen's schema. Där skulle det sjungas och firas att dirigenten fyllde år. Vilket det gjorde. En buffe intogs tilll detta högljudda spektakel. Jag kan ej påminna mig om att Carlsberg 4,6% har intagits vilken den tillsammans med en flaska Wiibroe Pilsner gjorde. Makroblask var ordet.

Efter alldeles för lång tid på detta kalas där alla blev allt mer alkoholpåverkade medan jag gick åt motsatt håll, blev det till att leta upp en tågstation för att ta sig tillbaka till stan med.
Utan större svårigheter kunde man äntligen komma ''hem'' och sova lite. Det hade varit en tidig morgon efter den relativt sena gårdagskvällen.

När Majsan till slut kom hem var jag utvilad, det var mer än vad man kunde säga om den ''unga'' damen. Helt sonika fick man allena vandra ut i söndagskvällen på jakt efter exotiska brygder. Första målet var Trykbar, där vi hade varit i somras. Väl framme konstaterades att de tre öl jag inte druckit i öllistan var slut.
Nästa mål fick då bli Borgergade 93. Hade ingen aning om vad som skulle ligga där. En riktig fulkrog skulle det visa sig. Undertecknad gick försiktigt in och såg sig omkring och gick ut igen. Det var ej det haket jag var ut efter utan stället vägg-i-vägg. Black swan.
En riktigt trevlig/mysig bar/pub med kul personal och gäster som har ett ganska litet utbud. 5-10 flasköl och 9 fat, alla inhemska. Men det är inte vilka öl som helst. Här fick jag under kvällen dricka bärs från tre ''nya'' bryggerier.
Först (inte från något exotiskt bryggeri) Thisted Porse guld; inget speciellt, bara en vanlig ''guldöl'' bryggd med pors och humle (det skall tydligen finnas en version utan humle). Jag föredrar dock denna framför Sort guld (a.k.a. Skandinaviens mest överskattade öl).
Andrik Jazz ale; en av alla dessa lättdruckna ''gyllene ales''. En lätt/diskret smak av något slags malt ackompanjerat av en (?) blygsam humlegiva. Jag dricker dock hellre det här än att lyssna på jazz.
Det samma kan sägas om Nyboder ale från Dagmarbryggeriet. Något mörkare och lite mer humle bett bara.
Andrik Forårsfryd; smak av blandsaft, ganska tam. Beskare än alla andra dessa ''blandsaftöl''. Godare än vad det låter.
Beer here Fat cat; WOW! Fantastisk. Den överlägset bästa IRA:n jag har haft nöjet att inmundiga. Blommig, mumsig humle i överflöd utan att vara så förbannat stark. Det bådar gott för det unga ''bryggeriet''. Mancandy!
Dagmar Porter 5,2%; ganska syrlig, med en markerad rostad eftersmak. Men ändå söt.
Slutligen Hancock Pilsner; en ganska obehaglig träighet som ''planar ut'' efterhand som ölet värms upp.
Att ta sig hem blev inte helt enkelt. Om man kan Köpenhamns geografi vet man att det är långt från Fredriciagade/Borgergade till Langebro (till fots i alla fall). Jag började gå och kom till slut till en av alla dessa gratis lånecyklar som finns i både Stockholm och Köpenhamn. Det är inte lätt att läsa kartan och hoja samtidigt. Efter att ha kört fel två gånger och svurit ännu fler kom jag äntligen ''hem''.
Roligare än så blev det inte vid denna utlandsvistelse,men jag tror det kan bli ännu bättre på nästa resa.