På allmän begäran:Öl i Helsingfors del I

I förrgår gick vi i sakta mak från färjeterminalen upp till det finaste hotellet undertecknad någonsin bott på som låg på Simonkatu,med utsikt över en bryggeripub&en alkobutik.
Vad kan man mer begära?
Just den där butiken såg så lockande ut att jag gick dit&brände tusentals kronor där.Trots min''rullväska''var det vansinnigt tungt att dra den tillbaka den lilla biten till hotellet.
Väl där blev det lite välbehövlig vila.
Något kvarter från hotellet låg den tjeckinspirerade puben Pivnice hostina där lite mat&en flaska alldeles för snäll rököl(Karhu Korpisavu)intogs.
På samma gata fanns en annan pub som tillhör samma kedja.Där dracks det en flaska Kapuziner Kristall-weizen från Kulmbacher som var precis lika tråkig som filtrerad veteöl brukar vara.
Mer från samma jättebryggeri(dom brygger mer än dubbelt så mycket som alla Sverige's kommersiella bryggerier tillsammans!),Kulmbacher Edelherb en pilsner som var''sådär''får man väl säga.Som vanligt i tysk ljus underjäst öl verkar man inte bry sig om att ha i aromhumle.
Till min stora glädje fanns det även en buteljerad rököl(Prykmestar Savu från Vakka-Suomen).Datumet hade gått ut(känns mer som regel än undantag på hak som har mer än50flasköl),men detta var ändå resans bästa öl.Lite endimensionell kanske,men rökt skinka är skitgott!Svart som en Schlenkerla.
Mitt resesällskap kom också förbi en kort stund innan det var dags för henne att gå på Hanoi Rocks-konsert.Som den gentleman undertecknad(inte)är gick jag med henne till konsertlokalen för att beskåda hennes misslyckade försök att sälja den överblivna biljetten som hon hade.
Bara ett kvarter därifrån låg hotellet med sin intressanta hotelbar.
En burk(!)Nikolai Vehnä lager från Sinebrychoff för över80:-konsumerades i densamma.Vehnä är finska för vete.Det var lite som en kristallweizen.
Jag gick upp på rummet&sov ett par timmar till Marjut kom''hem''.Vi gick ut till det relativt nyöppnade Villi Wäinö,Finland's svar på Tegner's gömställe.Trecis ett sån't ställe man som ölturist vill gå på,med inhemska mikrobrygder som specialite.
Först ett bisarrt wieneröl,Kievari Mämmi från Laitilan wirvoitusjuomatehdas(just det).Det finns en konstig finsk maträtt som heter memma som de tydligen har haft i brygden.Smakar som kall köttfärssås på burk,där såsen har tagit smak av metallen från burken.Inte så gott som det låter...
Huvila Ulpukka,smakar som om man skulle ta två delar APA&en del bitter.Schysst.
Slutligen krogen's eget öl Villi wainön oma olut onni som inte lämnade något bestående minne eller men.
En sista öl skulle det bli på bryggeripuben som man såg från hotellfönstret,Teerenpeli.