söndag 28 november 2010

Böcker


Inte bara öl har inhandlats i veckan utan även ett gäng böcker. Varav två om öl. Great beers av Tim Hampson och 101 öl du måste dricka innan du dör av Örjan Westerlund. 100 av dessa har jag druckit så när Einbecker Winterbock såsmåningom inmundigas är antagligen min sista stund kommen.
Jag tror alla de här ölen har funnits eller finns på bolaget i skrivande stund. Man kan fråga sig varför man måste ha druckit amerikanska ''Bud'' eller Marstons Old empire innan man dör, men det get författaren en utmärkt förklaring till i förordet. En rikt illustrerad och lite annorlunda skriven. Helt ok.

Great beers har ett liknande upplägg, men med 700 öl som det står på framsidan, men antagligen är det fler. Tre svenska bryggerier tas upp; Jämtlands, Nils-Oscar och Dugges. Även i denna bok förundras man över vilka öl som har valts ut. Cesu Premium, eller New grist från Lakefront till exempel, men smaken är väl som baken antar jag.

torsdag 25 november 2010

Matrutan

Efter en dags huttrande på jobbet var man sugen på värmande öl och något gott till.
En ganska stor kasslerbit skars upp medan jag smuttade på Midvinternattens mörker. Köttet stektes därefter i en deciliter av ölet istället för smör eller liknande. Något som gav en fin färg. För att piffa upp det hela lades mellan varje skiva kött en ''skiva'' ost (rökt, brie och whiskeycheddar). Uppskattningsvis tio skivor. Midvinternatten hann ta slut innan alltihop hade sugits upp av kasslern/reducerats bort.
Jag hällde på lite Duvel Triple hop istället. Något som inte gav någon fin färg förstås, men färgen fanns ändå kvar i stekpannan.
Var det gott då? Som en dröm.
Köttets sälta gjorde sig väligt bra mot de olika ostarna. Triple hop var väl inte det ultimata partnern till maten, men det skar sig inte i alla fall. Midvinternatten hade nog passat bättre till.
Köttet var otroligt saftigt trots några dagar i kylen efter att förpackningen öppnats, och hade sugit upp ölen som ''en'' svamp.
Rekomenderas!

lördag 20 november 2010

Sieg halleluja

Ett kort besök på OT i eftermiddags blev det där en ganska snäll men god Tumbler från Sierra nevada intogs.
Anledningen till besöket var att jag skulle på min frus konsert med hennes nya kör. I en kyrka... så det kunde behövas en styrketår.

Björg var med som moraliskt stöd.
Efter konserten gick jag och Majsan och åt på Akkurat, där en tunna självrunnen ofiltrerad Landsort fanns att inmundiga. Även en WB från Rudgate slank ned. Maten var antagligen den sämsta jag ätit på Akkurat. OTs burgartallrik som intogs förra månaden var ljusår bättre/godare. Behagligt lite folk helgen innan löning.

tisdag 16 november 2010

Belgian saturday

Så var det dags för ännu en galet stor provning i hemmets för tillfället inte så lugna vrå.
Första klassen var Alkoholfri öl
Weihenstephaner Hefeweissbier 12 poäng
Clausthaler 5 poäng
Spendrups 5 poäng
Galet hemska öl allihop.

Ost/öl-provningen i våras gav oss blodad tand så vi gjorde likadant, fast hemma.
Fem ostar, fem öl.
Både Starobrno 3.5% och Liefmans Cuvée brut passade bäst till Brie.
Maharaja från Avery passade bäst till Parmigiano-reggiano.
Både Fantôme de noël och Mohawk Stitch passade bäst till Raclette.
De andra ostarna som vi hade med var Whiskeycheddar och Manchego.
Mohawk Stitch skulle egentligen inte varit med, men fick hoppa in som reserv när Old smoked bock från Meantime var infekterad.

Oktoberfest/märzen
Falcon Höstlager 12 poäng
Kievari 5 poäng
Arboga 4 poäng
Riktig skit alltihop.

Belgisk ale
Grimbergen Blonde 21 poäng
Orval 19 poäng
La Botteresse Blonde 18 poäng
Jacobsen Saaz Blonde7,1% 18 poäng
Oud zottegems bier 17 poäng
Brouwkot Netebuk 11 poäng
De kända ölen visar vad skåpet skall stå. Jag satt även och tröck på en flaska XX-bitter, men den glömdes bort. Det hade varit kul att se hur den hade stått sig mot de övriga brygderna, men nu slapp vi det.

Dubbel
Corsendonk Pater 15 poäng
Grimbergen Dubbel/Brune 14 poäng
New belgium Abbey '09 7 poäng
St feuillien Brune 7 poäng
Alla ölen andas kvalitet. Riktigt bra allihop i min mening.

Tripel
Straffe hendrik brugs Tripel 26 poäng
St feuillien Triple 16 poäng
Chimay Vit 15 poäng
Grimbergen Goud 9 poäng
Brugge Tripel (Palm) 4 poäng
''Brugge'' var ljus-skadad pga sin gröna flaska. Ölet som vi skålade in äktenskapet med var ännu bättre kylskåpskall än i belgisk utomhustemperatur. Därav de 26 poängen antagligen.

Belgian strong ale
Drink Your Sorrows Away (Mikkeller) 18 poäng
Westvleteren 8 16 poäng
La mere noel från Huyghe (Delirium) 14 poäng
Brouwkot Kalle 12 poäng
Gouden carolus Ambrio 8% från Anker 9 poäng
St feuillien Blonde 7 poäng
Bon secours Blonde från Caulier 6 poäng
Det blev lite manfall här. Hur är man funtad om man går hem när det bjuds på Westvleteren och Mikkeller?
Jag var väldigt överraskad över att W8 inte vann, samtidigt som förundran var lika stor över hur väl Mikkellers extremt limiterade utgåva stod sig mot densamma.

Mycket gott man fick prova. Trevligt.

söndag 14 november 2010

Öl i Charleroi

Vi vaknade ganska sent och fick ta taxi till flygbussen.
På flygplatsen intogs frukost för överblivna euros. Leffe Bière de noël från Inbev gjorde sällskap.
Efter incheckningen fanns det olika presentförpackningar med öl jag köpte en från Saint-feuillien med tre olika öl samt ett glas (som inte överlevde hemresan).
Två hemska öl till hanns med på flygplatsen Hoegaarden Citron och parkbänksvältaren Jupiler Tauro.

lördag 13 november 2010

Öl i Bruxelles


Efter frukost gick vi i regnet ned till stationen.
Snart kom tåget också som snabbt (till skillnad från sist) tog oss till Bryssel midi där vi fick byta tåg för att komma till Gare luxembourg/Schuman i EU-kvarteren. Regnade gjorde det som vanligt när vi tog oss till hotellet och kunde checka in.
Efter lite toalettbesök mm. tog vi tunnelbanan till Gare central. Siktet var som vanligt inställt på Delirium. På väg dit blev det ett stopp på Beerplanet där vi köpte några flaskor var, som dessutom tog sig helskinnade hem.

På Delirium var bara den nedersta baren öppen. Där träffade vi en norrman som söp ned oss. Övervåningen öppnar 18 och mitten ska undvikas till nästan varje pris.
Oud beersel Oude geuze; annorlunda mot vad typ Cantillon och 3 fonteinen brukar vara. Sur eftersmak.
De ryck Christmas pale ale'03 4,7%; jordgubbsarom, smakar bättre än man kan tro med tanke på åldern. Smakar bara lite gammalt. Slinker ned.
La petasse från Bouillon
Super 64 från Silly
Blanche de Charleroi från Brasserie val de sambre. Lika god som staden i ölets namn är vacker/mysig.
Nu hade övervåningen Hoppy loft öppnat och vi begav oss dit. Där träffade vi en trevlig engelsk gentleman som det språkades flitigt med.
Pink Panther från Hornbeer
Jean chris numero 1 från Rulles.
Saranac IPA
Som vanligt på Delirium var det väldigt kul, men det är svårt att föra vettiga anteckningar. Jag har i alla fall väldigt svårt att koncentrera mig på det.

Rune (norrmannen) som bodde i Belgien ringde och bokade in sig på samma hotel som oss var på vi tog taxi ''hem''. En hysteriskt rolig taxiresa där han satt och citerade Fleksnes i bilens comradio.
Efterfest är så inte jag, men ett par öl på hans rum blev det.

torsdag 11 november 2010

Öl i Brügge del II-Tied down

Så var det dags för den stora dagen. Vi tog en rundtur med häst och vagn i stan, sedan var det dags att gå och hämta upp ett par vittnen vid stationen.
Alla (som inte var glutenintoleranta) gick sedan till ett cafe och åt utsökta belgiska våfflor som var betydligt humanare pris-satta än var de brukar vara i Bryssel.
På cafeet fanns folköl i form av Lindemans Kriek. Tidigare hade jag bara smakat mellanölsvarianten av samma öl. Söt och tunn var den som väntat, men passade bra till körsbärsvåfflan.

Damerna satt kvar medan jag gick till det närbelägna bryggeriet De halve maan där det skulle vara visning/rundvandring. 5,5 euro kostade detta och då ingick en öl i baren efteråt.
En trevlig liten tant höll i den engelska visningen. Ett par små sakfel, men inget man inte hört förr/inget att uppröras över. Jag var överraskad över hur stort bryggeriet var, hela 32000hl/år.
Vi fick även gå upp på taket varifrån man fick en bra utsikt över den vackra staden.
Ölet som ingick i priset var Ofiltrerad Brugse zot; syrlig arom och smak. Metallisk och lite beskare än väntat. Galet kall och jag hade inte tid att låta den värmas upp. Detta skulle bli min sista öl i frihet.

Jag skulle hinna tillbaka till rummet för att byta om inför vårt bröllop. Första gången en sån superslusk som undertecknad bar slips. Med lite hjälp gick det ok att få fanskapet på plats.
Vigseln hölls bara ett par kvarter ifrån där vi bodde. Borgerligt givetvis. Efter att vi sagt ja (eller ''I do'' rättare sagt) skålade vi alla fem (förrättaren, vittnena och brudparet) i en god tripel från tidigare besökta bryggeri. Nervöst, men det gick ju bra.

Vittnena, Majsan samt undertecknad begav oss efteråt till Erasmus för att äta lunch/middag. Hyfsat gott. Öl-listan var som så många gånger förr inaktuell och stället var ombyggt sedan sist vi var där för sex år sedan. Vi kände inte igen oss. En fatöl blev det i alla fall ''Straffe toebak'' som de kallade det.

Jag och Majsan följde med Björg och Lindha en bit på vägen till tåget. Vi svängde dock av till det världsberömda ’t Brugs Beertje (världens artonde bästa pub enligt Rate beer). Nytt sedan vi var där sist var att rökförbud hade införts.
St feuillien Saison; relativt besk,mycket kolsyra, ganska torr.
Saison de dottignies från De ranke; typisk ''belgoarom'', välbalanserad, alldeles lagom söt. Passar bra till osten vi åt till samtidigt som osten ''dödar'' ölet lite.

Vi gick tillbaka till Cambrinus där en Leireken bio Wilde vruchten från Strubbe intogs; luktar jordgubbs-saft. Fruktig, söt och lättdrucken.

En sista öl innan bröllopsnatten skulle ta vid. Bäst att slå på stort. Det närmaste champagne vi skulle komma.
Malheur Cuvée Royale '05 från De landtsheer; mycket kolsyra och en hel del vetemalt skulle jag tro.Fruktig och kryddig. Intog på det mycket mysiga, men lite för rökiga Poatersgat.

måndag 8 november 2010

Öl i Brügge del I-Både god och mindre god bärs

Det var inte så länge sedan, men jag har i alla fall inte fått nog av Belgien.
Båten anlöpte Zeebrügge på eftermiddagen och det blev någon form utav tvångstaxi in till det vackra Brügge där vi skulle bo.
I receptionen delade vi på en Kasteel Tripel från Van honsebrouck. Det var annat än all brittisk mellanöl (inget ont om dem) man hällt i sig de senaste dagarna det.

På väg från boendet på Langestraat gick vi till Centrum. På vägen hittades en livsmedelsbutik som hade ett hyfsat ölsortiment. Priserna var dock det bästa. Ett gäng flaskor inköptes där.

Den turistinvaderade, i övrigt mysiga puben Staminee de garre hittades efter lite letande (en grymt smal gränd måste lokaliseras).
Pilaarbijter Blond från Bavik (Petrus); saftarom, spritig söt och obalanserad. Lång eftersmak. Klart sämre än Kasteel tripel, men passade grymt bra till gouda-(?) osten som ingick.
Ännu en tripel skulle det bli i form av krogens egna öl som bryggs av Van steenberge (Gulden draak); Serveras i ett underligt 70-talsinspirerat glas. Arom av frukt, sprit och päronglass. Brutala skumgardiner. Smakar något mörkare än vad den är. Fyllig, söt och stark, men mycket god. Utmärkt tripel som bara finns på detta hak.

Vi drog vidare till det utmärkta Cambrinus som jag besökte för ett par månader sedan.
Ezel från Bavik; diskvatten med mycket kolsyra som sig bör, inte så mycket koriander.
Bourgogne des flandres Blonde från Timmermans; belgisk jäst, sötma och mycket kolsyra. Som en dålig kopia av Maredsous 6.
Vlas kop från Strubbe (Ichtegems); citron och gummi, intetsägande. Lite klor i eftersmaken.
Bruegel amber från Van steenberge; Luktar och smakar gammalt. Träig med lite örter kanske. Riktigt illa.
Val-dieu Brune; mycket jästfällning. Rostat och belgojäst. Bränd eftersmak. Inte helt oäven.
Jacobins framboise från Bockor; vinröd söt folköl, som kolsyrad hallonsaft.
Floris Ninkeberry från Huyghe; galet söt, som frukt-te med för mycket socker i.

Någon form av mindre aptitlig skräpmat slafsade vi i oss mitt emot innan stegen styrdes ’’hemmåt’’.
På vägen fanns dock en rökig bar (De kelk) med en intressant ölmeny. En sista bira för dagem knäcktes där.
Ultradélice från Ecaussinnes; fruktig arom. Fruktig occh stark men toner av grönmögelost.
God natt!

Öl i Edinburgh del III-Ännu ett besök på Cloisters

Dagen inleddes med en långpromenad till en matvarubutik i kedjan Scotmid där öl och supergoda baguetter inhandlades.
På samma gata låg en bar som hade ett öl från det lokala bryggeriet Stewart, Hollyrood; frisk ’’obrittisk’’ arom, behaglig beska. Helt ok.

På samma gata låg även en annan pub vid namn Bennets bar där vi tog ett par öl.
Belhaven Best; nästan kopparfärgad med en obehaglig bismak av cigarettrök.
Deuchars IPA från Caledonian; Fruktig med en ton av gummi, välbalanserad. Absolut ingen IPA. Jag har tidigare druckit den starkare flaskversionen av detta öl. Båda var ganska bra.

Det fina vädret hade nu förbytts till klassiskt brittiskt regn. Som tur var kunde vi söka skydd på det närbelägna Cloisters (CAMRAs Edinburgh-pub of the year) som hade besökts dagen innan.
Arizona från Phoenix; karamell och brända toner, lång men snäll efterbeska.
Olivers army från Springhead; Kopparfärgad och vacker. Neutral, men ok.

Regnet hade inte slutat så vi tog en ’’bulle’’ till stationen med allt vårt bagage vi hade släpat på.
Biljett inhandlades och tåget avgick så småningom norrut. I Inverkeithing gick vi av i ösregnet och inväntade den buss som tog oss till en båt.
Inte en båt som tyvärr hade få likheter med de flytande nöjespalats som åker fram och tillbaka över Östersjön.

Öl i Edinburgh del II-Båg

Tågresan tillbaka till Skottland innehöll inga speciella skandalscener.
Eftersom incheckningen inte skulle äga rum på åtskilliga timmar styrde vi stegen mot puben The blue blazer. På vägen gick vi upp på berget där slottet är beläget med hela packningen. Vackert men jobbigt.

Till slut kom vi fram och kunde pusta ut med en stärkande mellanöl.
Pentland IPA från Stewart; arom av bulldeg, smak av knäckebröd,ljust bröd samt deg. IPA på 3,9%...?
Trade winds från Cairngorm; brödig arom och markerad efterbeska. Typiskt brittisk.
Black isle Organic lager; syrlig arom smakar kål. Underlig minst sagt.
Vi tog varsin god hamburgertallrik på puben tvärs över gatan.

Incheckningstiden började närma sig och regnet strilade ned. På vägen till hotellet blev det ett depåstopp på Cloisters bar.
Naylors Autumn ale; som en wieneröl i färgen. Väldigt tam och lite för varm.
Holy grale från Stewart; rubinfärgad med gräddigt skum. Även denna lite för varm. Trä grillat och blandsaft.

Incheckningstiden började närma sig så vi gick den långa biten i regnet till hotellet som hade bokats för ett par månader sedan. Men räckte det för att få plats där? Icke! Trots att vi hade bokningsbekräftelse med oss blev det inget rum. Det finns bara ett ord för detta, arsel.
Mitt emot låg dock ett hotel som hade ett ledigt rum, men det var fem pund dyrare. Det fick duga.

På Cloisters hade vi blivit tipsade om en alldeles nyöppnad pub nära vårt boende dit vi begav oss. Tyvärr fanns det ingen mat där så det blev middag på en närbelägen kinarestaurang.
Mätta och belåtna gick vi till Cask and barrel Southside som rekommenderats tidigare. Ett utmärkt ställe för intagande av real ale.
Orkney Best från Highland; ljus för stilen, tydliga brödtoner i denna bitter.
Farne island från Hadrian & border; choklad-doppad tobak med toner av bränt kål och arrak. Antagligen den bästa av dagens bitters.
Stud från Hambleton dracks också.
Samt Scottish oatmeal stout från Broughton; kolsvart med gräddigt skum. Rökmalt (?), bränd eftersmak.

lördag 6 november 2010

Öl i Newcastle

Vi gick ned till stationen för att med tåget ta oss ned till England en sväng. Resan ned gick som på räls (suck). Dagen till ära spelades hatmatchen/derbyt Newcastle-Sunderland i stan.
Vårt hotell låg en bra bit från centrum, uppe på en kulle. En ganska dryg promenad med all vår packning. Väl framme var rummet ännu ej klart så vi tog ett parti biljard i receptionen/lobbyn där jag totalt förnedrade Majsan trots att det var minst sju år sedan man höll i en kö.
Till slut var rummet klart och vi kunde checka in.

Genast gav vi oss av ut igen och denna gång hade vi vett nog att ta bussen ned till stan. Tyvärr blev anteckningsblocket kvar på rummet hela dagen så det blir bara lite namedropping.
Första stoppet var puben the Duke of Wellington där Tyneside blond från det lokala bryggeriet Hadrian and border brewery samt Rivet chatcher från Jarrow intogs. En av de anställda (eller kanske ägaren?) förstod att jag var någon slags ölnörd när han såg min GBG, men påpekade att den var ett par år gammal samtidigt som jag fick erbjudande om att köpa årets upplaga av honom. Eftersom man hade sitt främjarmedlemskort med sig blev priset bara en sketen hundring. De hade ingen mat på matchdagar så vi gick till en närbelägen pizzeria och tog varsin pizza. Inte jättegott men ändå helt ok.
Vi återvände till puben för mer öl. Okells red ,White hot från Consett och Silver ghost från Wylam.

Sedan var det dags att bege sig ''hemmåt'' för att se på AIK hänga kvar i Allsvenskan på någon dator på hotellet. Majsan tog en liten tupplur på rummet under matchen.

Vi åkte ned på stan igen för att ''få'' ytterligare lite mat och dryck innanför västen.
Stället vi skulle till hade inte öppnat vid vår ankomst så det blev indiskt igen. Det var så starkt så jag bara satt och grät/snöt mig/flämtade/svettades och hällde i mig vatten. Någon slags små gröna galenskapspeppar-''frukter''var boven.

Efter maten hade puben Crown posada öppnat. Där blev det ytterligare några öl innan vi tog sista (eller liknande) bussen ''hem''. Hadrian Gladiator (ingen dubbelbock), Jarrow bitter och Gold tankard från Wylam.

Öl i Edinburgh del I-Päron vs. äpplen

Så var det dags igen för ett nytt öläventyr. På flygplatsen intogs en folköl vid namn Oranjeboom. Majsan och jag flög från Nyköping (det var fullbokat hos Norwegian) på förmiddagen till det vackra Skottland.
Resan var inte mycket att orda om. Vi checkade in på hotellet och begav oss ut i den i höstskrud vackra staden.
Inte långt från hotellet fanns en indisk restaurang där vi åt god men lite för stark mat. Jag nöjde mig med en liter vatten till då ölsortimentet var ett skämt.
Målet för vår kylslagna promenad var den stora weatherspoonspuben The standing order på George street. Kedjan i fråga skröt med att de hade världens största real ale-festival.
Man fick 3 1/3 pint glas till priset av en pint, dvs. 18:-! (mot 74:-på Akkurat...). Rena himmelriket alltså.
Vi körde för enkelhetens skull tre paralellprovningar tvärs över alla stilgränser.

Wychwood King goblin 3 poäng
Hook norton Easy weasel 1 poäng
Okänd (tack htc) 0 poäng

Tring Signal box 4 poäng
Wadworth Pixley blackcurrant stout 2 poäng
Titanic New york wheat porter 0 poäng

Greene king Bretwalda 3 poäng
Woodfordes Once bittern 2 poäng
St. Austell Coxswains special 1 poäng

Vi drog vidare till det närbelägna Kays bar. En otroligt mysig intim liten pub med några intressanta casköl.
Theakston Best bitter; kopparfärgad med ståtliga skumgardiner. Tunn med toner av äpple, nötig eftersmak.
Adnams ghostship; granbarr i mängder, frisk och ganska god. Det bästa jag druckit från dem.
Belhaven 80/-; rubinröd, söt och obalanserad, smakar blandsaft.

En stillsam dag var ölmässigt till ända. På hemvägen blev det någon underlig snabbmat på ett ställe som även serverade haggispizza...
Fick senare på kvällen ett MMS innehållandes en bild jag ville spara. Det fick till följd att ALLA andra hundratals bilder i telefonen försvann utan förvarning. Akta er för HTC...