fredag 23 november 2012

Öl i Milwaukee del VIII-En kväll på Brady street

Vi tog bussen ned till Honeypie cafe som var dagens första ölstopp.
Good Old Potosi beer; ljus, tunn  och något maltig. Varken '' good'' eller ''old''.
Alpha klaus Christmas porter från Three floyds; maltig arom. ''Stor smak'', fyllig, kryddig. Utdragen bränd/rostad eftersmak.
Från samma bryggeri Arctic panzer wolf; söt, komplex humlig arom. Besk som galla, 100 IBU. Stark, och det känns. Inte helt fel dock.

Efter de tunga Three floyds-ölen hade vi förtjänat en halvtidsvila, något som ej blev av dagen innan.
Någolunda utvilade blev första stoppet i andra halvlek vår närmaste bryggeripub Rock bottom som hade besökts under gårdagen.
Pumpkin ale; Blodpuddingsbomb (årets ord?) kryddad med kanel (?).
Detta var endast ett depåstopp på väg upp till Bradystreet .

Första stoppet i den norra delen av staden var Nomad, ett fotbollshak (ja,riktig fotboll) där USA spelade VM-kval, så det var mycket folk och livat. Vi tog ett par lager på uteserveringen i kvällsvärmen.
The crisp från Sixpoint och Totally naked från New glarus; mörkt gyllene, hyfsat välhumlad. Inte fantastisk, men rätt ok.

På haket vi hade ätit dagen innan skulle middag intas denna dag. Till pizzan Polygamy porter från utahbryggeriet (passande nog) Wasatch; rolig etikett, mörkbrun. Maltig och superlen, kaffe och cigarrettrök.
Ambergeddon från Ale asylum fick agera efterrätt; välhumlad, helt ok, men dock rätt sträv.

Nästa stopp var ett nyöppnat ställe på andra sidan gatan som hette något i stil med ''Beers of the world''. Kortfattat kan man säga att det var som Monks, fast mycket, mycket sämre.
En öl fick vi i oss i alla fall.
Samuel adams Blackberry witbier.

På ett sunkhak på samma gata blev det ytterligare ett par bärs.
Superblasket Hamms från Miller och Wild onion Pumpkin ale; ''pumpig'' arom.  Ananas,och äppelmos med toner av banan och blodpudding.

Det var långt att gå hem, men riktigt skönt ute. Jag hade egentligen inte tänkt ta någon mer öl men det blev ett stopp på  Rock bottom för ett par sista brygder.
Heartland hefeweizen; söt och hemsk som bara en öl i denna stil kan vara.
Rocktoberfest; bärnstensfärgad, underlig men maltig arom, blandsaft, blygsamt humlad, lite fruktig.
God natt!

torsdag 22 november 2012

Öl i Milwaukee del VII-Visning på Lakefront


På denna skrämmande vackra höstdag då hela världen/stan tycktes le mot '''en'' mötte de flesta av oss upp på bryggeripuben Rock bottom (en kedja som finns i många amerikanska städer, men där bryggarna verkar ha väldigt fria tyglar) för ett par uppvärmningsöl. För min del blev det en Hop-bomb session IPA och Kölsch; ljus som sig bör. Tam, och gör sig ej rättvisa efter ''humlebomben''.

Hela ligan möttes upp på trevliga Lakefront där visning var inbokad. I skrivande stund har jag besökt 155 bryggerier och detta var ett av de roligaste/bästa besöken. Grymt kul guide/bartender (grundare, och bror till nuvarande ägaren). Under visningens gång gjorde guiden pauser så man kunde få gå till baren och fylla på. 7 väl investerade dollar. Dessutom fick jag antagligen någon bonuspolett för jag/vi hade kommit ända från Sverige.
Alldeles för rörigt/kul för att kunna hålla koll på några anteckningar. Detta intogs i alla fall: Pumpkin lager, Holiday spice lager beer. 9,5 väl dolda procent, runt 6 hade nog varit min gissning, White beer och Luther.

Vi gick upp till något ställe på Brady street där middag intogs tillsammans med en Grand circus IPA från Atwater.

Den tidiga kvällen avslutades där dagen började, på Rock bottom med följande öl: Wit ale, Blackberry wit och Pumpkin ale. Den roligaste dagen på resan var till ända!

torsdag 15 november 2012

Öl i Milwaukee del VI-Tur i oturen

Lördagen blev inte så sen, delvis för att vi skulle upp i svinottan på söndagen.
En dagsutflykt till Muskegon i den exotiska och ökända delstaten Michigan stod på programmet. Båten över Lake michigan avgick redan 6:00 och så var man tvungen att vara på plats 45 minuter innan avgång. Uppskattningsvis några timmar fick vi sova innan vår förbeställda taxi tog oss ned till färjan.
Som tur var fanns det bara fulöl ombord så man slapp tänka på det och kunde sova lite istället. Sjögången var reäl och jag blev nästan sjösjuk. Färden tog några timmar och det var skönt att känna terra firma under fötterna igen. Regn, blåst och allmänt grått höstväder välkomnade oss, som tur var var det inte kallt i alla fall.
Anledningen till detta bisarra utflyktsmål var att det fanns en museiubåt från andra världskriget som man kunde gå ombord på. Inget undertecknad kan missa när tillfälle ges. Christian var dock måttligt intresserad och gick istället för att hitta något att äta.
4,8 km gick jag i ovädret, men det var ett av de bästa ubåtsmuseum man satt sin fot på, så det var nog värt det.
Det fick bli taxi tillbaka. Planen var att vi skulle sitta på en deli som hade en massa (förhoppningsvis) bra öl fram tills dess att båten tillbaka skulle gå, med det visade sig att man inte fick förtära alkohol på stället.
Vi frågade då om det fanns någon bar i närheten med craft beer. Det skulle det göra.
På detta sunkhak tog vi varsin öl innan apostlahästarna styrdes till ett kinahak där tidernas värsta kinamat intogs. Vi blev ju inte matförgiftade i alla fall.
När färjeterminalen äntligen skymtas i ösregnet kommer en kärring ut och säger till sin vännina -''The boat has been cancelled.''
Vi tror knappt våra öron. Är vi strandsatta... i den här hålan?!
Jag lyckas dock behålla mitt lugn och frågar på min bästa skol- (eller ska det vara TV-) engelska om vi kan få följa med damerna i deras bil (efter som de ju ändå ska tillbaka till Milwaukee).
Vi får åka med och är otroligt tacksamma, dessutom är de riktigt trevliga. Så istället för att åka raka vägen över sjön sår vi istället åka bil genom fyra delstater med två totala främlingar, varav den ena 87 år gammal.
På vägen förstår vi varför båten blev inställd, det regnar så mycket att man inte ser förbi motorhuven, typiskt Mellanvästern tydligen. Självklart går vindrutetorkaren sönder som en liten bonus.
Ett matstopp någonstans i Indiana blev det innan vi rullade igenom Illinois och upp till Milwaukee. Otroliga mängder vägtullar.

Vi hade bestämt träff med en massa dårar (de flesta som tidigare har figurerat här på bloggen) på bryggeripuben Water street som vi besökte några dagar tidigare. Ett par timmar senare än planerat, men de verkade inte alltför ledsna.
Oklart vilka öl som intogs pga försvunna anteckningar, men troligen var det: Honey lager light, Munich lager och Bavarian weiss.

Vissa gick för att sova, medan andra drog vidare. Jag tillhörde den senare kategorin.
Första stoppet var ett annat hak på samma gata där ytterligare en Waterstreet brygd intogs. ''Speciality''  stod det på kranen, har ingen aning om vad det kan ha varit.

Sista stoppet innan det var sängdags var något collegeställe kändes det som. Det spelades beerpong där i alla fall. Varsin Lakefront IPA avslutade kvällen.

onsdag 14 november 2012

Öl i Milwaukee del V-Probably the best mellis in the world

Mycket sämre väder denna dag och vi sökte skydd undan höstrusket på Comet cafe som hade besökts dagen innan.
En riktig långsittning skulle det bli med flera maträtter och ännu fler öl, först ut superblasket Sconnie Beer följt av
8-bit pale ale från Tallgrass; En gusher på burk! Öl/is-sörja väller ur den coola burken. Känns lite trött och avslagen speciellt på slutet när den har genomgått en omvänd ''isbockifiering''. Only in America.
Wisconsin belgian red från New glarus; Rödbrun, underbar körsbärsarom. Mycket fruktsocker och bigarråer. Ganska söt, men ändå en vuxen smak. Probably the best fruitbeer in the world.
Saison d’epeautre från det för mig okända belgiska bryggeriet Blaugies; ser ut som Champagne, luktar saison/belgojäst. Något ljusskadad, men inga felsmaker i övrigt. Kryddig och lätt, man kan inte tro att denna brygd ligger på ''hela'' 6%. Mycket kolsyra.
Southern tier Hopsun, Hinterland Cherry Wheat ale; orange, mycket kolsyra, digestivekex, ''konstgjorda'' körsbärstoner. Inte illa. Threadless IPA från Finch’s, Daytime från Lagunitas, Three feet deep från Furthermore; Grymt rökig m a o jättebra. Snygg etikett också Passar dock inget vidare till söt pecanpaj. Antagligen den bästa dry stout jag druckit.
Slutligen Fuel cafe från Lakefront. Som tur var delade vi på ett par av alla dessa öl.

Buss till välbehövlig vila efter denna ''stora'' första halvlek.
Pigga och utvilade begav vi oss till Palm tavern där vi avslutade kvällen med några kalla.
(Stevens) Point Special lager; trött fulöl typ. Antagligen dagens sämsta... eller i alla fall tråkigaste.
Worthington’s Red shield från Coors.
För att avsluta en bra dag, en 28-dollarsflaska. Lambickx (Zenne Valley) från Strubbe; Luktar som en riktig syrabomb, men är relativt beskedlig. Jag var lite besviken, men det var ju inte bedrövligt på något sätt.
Taxi ''hem''.