tisdag 28 februari 2012

Öl i Kalifornien del I-Chinese new year

Efter provningen var det ingen ide att försöka sova. Jag var uppe hela natten för att underlätta sovande på planet.
Man var väl inte i sitt livs form när undertecknad och tom bordade flyget till Chicago på Arlanda.
Självklart fanns det ett skrikande barn inte långt från oss, så man slapp ju sova i alla fall.
En exotisk brygd lyckades vi lokalisera på O'hare. Marisol från lokala Goose island; en kryddig belgare. Som en wit fast starkare och mörkare. Inte illa men dyr med amerikanska mått, $9:73.

Tyvärr skulle vi bara byta plan i guldstaden Chicago, nästa stopp var San francisco (som inte är fy skam heller). BART tog oss smidigt från flygplatsen till Chinatown där vårt hotell var beläget. Något som inte var smidigt var att ta sig fram på gatorna. Det kinesiska nyårsfirandet var i full gång så var och varannan gata var avstängd för paraden med attehanda floats. När vi äntligen kom fram checkades det in och väskorna kunde kastas av.
Första stoppet i Kalifornien var den utmärkta ölbutiken Citybeer (som även har cirka tjugo fatöl). Grymt ställe, med grym öl. Tyvärr stänger det redan klockan 22. Jag handlade för $325 för att ta med. Och drack Scarenbecca kriek från Hanssens och Ta henket från Dogfish-head.
Vi träffade ett trevligt par här som skulle ut och äta och vi hängde på. Inget ölställe, men en Sudwerk Fest märzen kunde man få sig till livs i alla fall. Betydligt roligare än Märzen's från tyskspråkiga länder.

Eftersläckning på Rogue public house. Good chit pilsner; väldigt ljus, frostiesarom, brödig med mycket smör.
Eel river Porter fick avsluta denna lugna dag...eller?

Det blev efterfest på rummet som våra grannar ej uppskattade. Klarvakna, jetlaggade och med mycket god öl på rummet, vad ska man göra?

onsdag 22 februari 2012

Pärlor för svin

Hade en provning för ett par veckor sedan. Mycket kul och ganska mycket gott.

Golden ale
Stroud Budding 20 poäng
Crouch vale Amarillo 19 poäng
Dorset Chesil 13 poäng
Titanic White star 13 poäng
Cornish Blonde 9 poäng
Titanic Iceberg 6 poäng

Stroud var en mycket trevlig överraskning.

Lambic

Mort subite Oude Geueze 8 poäng
Mort subite Oude Kriek 8 poäng
Moriau Geuze 4 poäng

Länge sedan man paralellprovade lambic, inte upp skattat av alla (därav rubriken).

Rök
Emelisse 12 poäng
Mikkeller Beergeek bacon 6 poäng
Strömsholm Malakias 4 poäng

Äntligen en rökölsflight, dock var det bara Emelisse som levererade i mitt tycke.


BSA

Achouffe La vielle salme 35 poäng
Forestinne Primoria 26 poäng
Dormaal ''Wit'' goud 26 poäng
Rodenburg Scrooge (lagrad något år) 26 poäng
Val-dieu Grand cru 23 poäng
Alvinne Balthazar 16 poäng
Fantôme Santé-15! 0 poäng

Infekterad Fantome.

lördag 11 februari 2012

Det kom ett mail..

Hej Jonas

Igår kväll provade jag din öl tillsammans med Shbf styrelse.

Ett mycket välbryggt öl. Vi tänkte först på Hercule stout, men släktskapet var begränsat.

Ölet var torrt med en markerad beska och medium kropp utan att vara sliskigt. Doften hade
tydliga fenoler och belgotoner samt rök, lakrits. Smaken var besk med rejäl efterbeska. Tydlig
smak av råvaror (omältat) samt havrekakor. Inslag av lakrits, kaffe, chocklad, tobak. Stabilt
skum och ett läckert mousserande öl.

Jag tycker ölet var något ungt och med lite lagring kan ölets beska rundas av samt att
fenolerna integreras något bättre i ölet.

Jag ger dig 40 av 50 poäng. Styrelsen lät hälsa att de gärna smakar en flaska till.

Tack för smakprovet
// Danne
Dricker ölet i fråga just nu faktiskt
(nej, jag tänker inte gå och lägga mig) och det är flera av dessa smaker en outbildad gom som min inte hittar,
men de verkar vara lika nöjda som vi var.:-) (denna bloggs första&sista smily).
Kul att få ett ''professionellt'' utlåtande.

torsdag 9 februari 2012

Öl i''Hemska london''del III-Snålheten bedrar visheten

Frukosten var... brittisk. Planet hem skulle gå ganska sent, men det gällde att ändå få ut det mesta av dagen. Jag tog en buss till ''centrum'' för att hitta något öppet vattenhål. Efter att ha sökt upp tre olika stängda pubar var den fjärde (utmärkta The harp) öppen. Jag har varit där ett par gånger förr.
Pressed rat & warthog från Triple fff; maltig arom, välbalanserad. Toner av kakao. Väldigt låg alkoholhalt. God, bra kropp, lång eftersmak. En bra mild.
Black swan från Vale; mörk,nästan svart, nötig, bra balans. En helt ok mild.
Palmers Best bitter; Relativt neutral. De smakrika snacksen bedövar tillfälligt smaklökarna.
Purbeck IPA; färgen säger IPA, men ingenting annat. Oerhört tam. ''This is not America''. Ingen höjdare.

Efter att ha rensat Harpan var nästa stopp Porterhouse inte långt därifrån som vi även besökte sist jag var i stan. Vietmanesiska Hue beer; piptobak och honung i aromen. En fulöl i en brun flaska kort och ''gott'' med det underliga måttet 3,5 dl.
Pagoa Pilsner/Orhi från Euskal garagardoa; ljus-skadad, väldigt mycket skunk, metallisk, konserverad svamp. Antagligen resans värsta.
Hepworth (Ridgeway) Blonde organic lager; jävligt hemsk den här också. Söt obehaglig arom, honung närmare bestämt. Smaken är inte mycket bättre. Ljus-skadad.
Tusker Lager från Kenya breweries; första kenyanska ölet jag dricker. Blaskig, men inga felsmaker. Gör sig säkert bättre där nere i solen än en kall (för att vara England) vinterdag i London. Plus i kanten för den bruna flaskan. Ingen man förknippar med ulandsöl.

Efter dessa relativt hemska tick till något trevligare. Mitt emellan Porterhouse och The maple leaf (som verkar ha specialiserat sig på kanadensisk fulöl) ligger Gourmet burger kitchen. De hade visserligen bara fulöl (har jag för mig), men grejen här är deras mat. Kanske den bästa burgare undertecknad ätit. Så fantastisk att jag beställde en till så fort jag var klar med den första. Tydligen är det en kedja med ''restauranger'' över hela ön. Vilken oas!

Nästa stopp var ovan nämnda Maple leaf där två fatöl från jättebryggeriet Sleeman hanns med. Honey brown lager; iskallt bärnstensfärgat metalliskt blask.
IPA; luktar och smakar fulöl, alldeles för kall. Smakar inte IPA för fem öre.

Jag begav mig tillbaka till vandrarhemmet för att plocka upp den ölstinna och tunga väskan för att sedan ta tåget från St.Pancras till Gatwick. Lyckades sova lite innan ankomst. På flygplatsen fanns en Weaterspoonspub som hade sitt eget öl.
Beehive från Loddon; skitigt glas, krämigt skum. Unken och något syrlig. Inget vidare god.

På Arlanda tog jag som vanligt ''snålvägen'' hem, dvs. SLbuss till Märsta station. Problemet var bara att sista tåget hade gått. Och det var över en timme till första nattbussen skulle gå... och det var nio grader kallt.
Det fick bli taxi de 66 kilometrarna hem. Dyyrt!

onsdag 8 februari 2012

Öl i''Hemska london''del II-Liten pubrunda

Bussen tillbaka till det forna imperiets huvudstad gick redan innan klockan åtta så man var på Victoria station tidigt. Jag var galet hungrig så det blev ett besök på Weatherspoons på stationen där det känns som man har varit många gånger förr, men detta var nog antagligen ''bara'' fjärde besöket. På McDonalds-maner fanns bara frukost vid denna tidpunkt. Jag vägrar betala för brittisk frukost. Hur kan det klassas som människoföda? En öl fick istället mätta. Haka från Slaters. Det viktigaste var att man fick utnyttja muggen.

Jag skulle bo inte långt från Kings cross även denna natt, men på ett annat ställe.
Efter att ha inhandlat magmedicin (ett måste på denna ''gudsförgätna'' ö) och en helt ok hamburgare var det dags att storhandla inför hemresan på Sourced market där jag även drack en öl på plats.
Heligan honey från Skinners; ganska mycket honung på ett inte alltför obehagligt sätt. Följt av en kebab.

När väskan var avkastad begav jag mig till det fantastiska Cask pub and kitchen som även besöktes på förra årets soloresa.
Curious från Magic rock; väldigt ljus, antagligen med amerikansk humle. Välhumlad och mycket god. Dagens näst bästa antagligen. Bara 3,9%
Fireside porter från det för mig okända bryggeriet Ilkley; djupt rubinfärgad kaffebomb som funkade rätt väl med bärpaj och vaniljkräm till.
Pub scrawl från Thornbridge; gyllene. Väldigt snäll och neutral. Jag förväntar mig mer än så här av det här bryggeriet (som rankas höre än Lagunitas på Rate beer).
Revolutions; Beat red; brunröd, sand, ganska besk, lång eftersmak. ''Sådär'' får väl ''betyget'' bli.

Här blev det en betydligt kortare halvtidsvila än dagen innan
Stegen styrdes sedan till The island queen där en Tunnel vision från Box stream inledde kvälls-skiftet. Bärnstensfärgad, cigarettrök och en syrlig ton. Underlig beska. Ingen höjdare.
Atlas range Wayfarer ''IPA'' från Orkney; väldigt ljus och snäll för att föreställa en IPA. Det smakar absolut inte illa, men absolut inte vad man förväntade sig. ''This is not America''.
Här fanns även några brygder från Coors som jag var nödgad att plöja igenom.
Animee Lemon; luktar hemskt och ljus-skadat, men smaken är inte lika fruktansvärd. Mycket kolsyra. Smakar citron faktiskt. Bättre än Zipfer Lemon och förväntningarna.
Animee Rose; fruktig arom. Väldigt söt. Som kolsyrad jordgubbs-saft. Lättdrucken minst sagt. Ett riktigt barnöl.
Animee clear; ljusaste öl jag druckit utan tvekan. Vete fan vad det smakar. Inte mycket i alla fall. Som att dricka lätt kolsyrat vatten med någon bismak.
Tre överraskande olika ''öl''.

Nästa stopp var The narrow boat inte långt därifrån. Ett ställe som var över förväntan.
Trumans runner från Nethergate; djupt kopparfärgad. Är allt jag kumde förmå mig att skriva då lökchips kvaddade mina smaklökar värre än var någon DIPA skulle kunna göra.
Meantime Helles; färgen är i ljusaste laget. Mycket kolsyra, saknar brödigheten som brukar vara påtaglig i tyska öl i samma stil. Som vanligt (som brittisk lager alltid är) svagare än de brukar vara.Dock bra för att vara en brittisk lager i mitt tycke.
Nightwatchman från ELB (East London brewing); Brun/rubin, trevlig arom av humle och spya (på ett bra sätt). Fyllig och relativt söt, maltig, men ändå välbalanserad. Grym, årets bästa så här långt...en mellanöl! Med den här biran har man skruvat upp förväntningarna på sig reält.

På vägen ''hem'' låg puben The Charles Lamb som ett par exotiska brygder.
Windsor knot från Windsor & Eton; ljuvlig pairing med dess friska välhumlade smak mot de intensivt kryddade salta snacksen scampifries. Mycket bra.
Slutligen pubens egna pilsner som jag uppfattade det. Egna etikett skulle det vara.
Bavo pils från Huyghe (Delirium tremens); Inte så märkvärdigt öl.
Någon form av kebab fick avsluta dagen. Många öl blev det.

tisdag 7 februari 2012

Öl i Norwich

Frukosten var helt ok med tanke på vart man befann sig.
Efter jag checkat ut och tagit tunnelbanan till Victoria station var det bara att sätta sig och vänta på att bussen till Norfolk skulle anlända.
Resan var inget att orda om. Hotellet låg ganska nära buss-stationen så incheckningen var snart avklarad den med.

Första planerade stoppet var The belgian monk, men det var stängt. Istället styrdes stegen till den trevliga Elgoodspuben The reindeer. Ölen som intogs:
Festive feelgood; som vilken bitter som helst (något bättre kanske), något ''sträv'' och med lång eftersmak. Antagligen dagens godaste bitter.
Black dog; något så exotiskt som en mild. Mörk som en brun porter. Blygsamt humlad (som stilen kräver), brända toner, lättdrucken. God öl behöver inte vara stark.
Cambridge bitter; obefintlig arom, skitigt glas, misstänkt syrlig ton, det går att dricka, men absolut ingen jag vill se igen. Alla tre från Elgoods.
Little sharpie från för mig okända bryggeriet Humpty dumpty; gyllene i färgen, men trots det helt klart en bitter. Mycket citrus, relativt välhumlad och brödig.
Freedom Four; metallisk arom, galet mycket kolsyra. Fulöls-smak med inslag av köttfärs, toner av risgrynsgröt, lätt och ganska tråkig. Iskall, kylde ned mig så jag blev tvungen att ta på mig jackan.
Inferno från Oakham; ambitiöst namn på en mellanöl. Bra arom, kryddigt välhumlad och riktigt god och kvalitativ. Hade ölet i fråga inte varit så svagt hade jag gissa att det var amerikanskt.
Trawlerboys från Green jack; kopparfärgad och jordig.
En bra ost-tallrik med lokala ostar intogs även här. Serverades med något så underligt som inlagt päron. Det passade inget vidare ihop, men osten var ju god i alla fall.
Granny wouldn’t like it från Wolf; något så underligt som en påtagligt söt ESB. I think granny would like it actually. Det gjorde jag i alla fall.

Jag tog farväl av det trevlige bartendern och gick mot hotellet för lite vila, men på väg dit ett depåstopp på The champion för en Batemans XB.

Halvtidsvilan blev på hela fyra timmar, så det var inte mycket ''att vinka på'' innan stadens pubar började stänga. En rask promenad påbörjades mot stadens den närmaste av stadens bryggeripubar, men på vägen dit fanns en Weatherspoonspub (The bell hotel) som hade öppet till tolv. Jag fick helt enkelt nöja mig med den.
Wherry från Woodfordes; någonstans i gränslandet mellan bitter och golden ale.
Nog från samma bryggeri; mörk med gräddigt skum, ser ut som en Guinness på håll.
Adnams ''Old ale''; ett par procent till hade fått denna brygd mer i rätt stil. Färgen stämmer dock. Bra kropp (speciellt för ett så svagt öl) och fruktig. Inte illa.
Adnams Spiced winter beer; ljusbrun och verkligen kryddad. Påminner väldigt mycket om Anchors julöl, fast inte lika god och mer välbalanserad.
Slutligen Veto ale från Batemans; ingen arom att tala om, mest tråkbrittisk. Citrus.
Jag åt även på detta hak, en rätt ok stek.
God natt!

lördag 4 februari 2012

Öl i''Hemska london''del I-Craft beer CO

Dags för den alltid lika efterlängtade årliga soloresan. Liksom alltid är det England som hemsöks av mig.
Eftersom planet till Gatwick gick väldigt tidigt fick det bli nattbuss från Haninge till Märsta, men hellre det än att spara en timme på att åka Arlanda express för 260:- enkel.
Semla och räkmacka fick agera frukost.

Tåg från Gatwick till stan och vidare färd med tunnelbana till Kings cross där Sourced market som vi hittade sist, åter besöktes. Jag tog en Emperor spelt lager från Glebe farm. Inte långt därifrån låg vandrarhemmet. Det var för tidigt för att checka in, men skönt att kunna kasta av väskan dock.

Jag tog mig till stadens centralaste delar och hittade en bokhandel där sex böcker inhandlades. En om öl. Real ale record book av Adrian Tierney-Jones. Inget måste men ändå lite kul att ha.

Nästa stopp var Ship and shovell som även besöktes vid vårt förra besök i jättestaden. Nu hade sortimentet utökat s med några flaskor förutom de Badgeröl som fanns på Cask. Först Pickled partridge; en typisk bitter på alla sätt och vis, som infriar alla fördomar/förväntningar. Med citrustoner och allt.
Blandford flyer var sista ölet i första halvlek. Båda brygderna från Badger.

Efter att ha sovit ett par timmar var det dags för andra ''halvan'' av dagen. The gunmakers arms var stängt på helger så resten av kvällen tillbringades istället på det fantastiska Craft beer CO. Fjorton casks och en ölmeny med tjugo sidor amerikanskt. Flaskölspriserna var av skandinaviskt snitt. Men nu var det inte amerikanskt som hägrade utan handpumpat i vanlig ordning.
Black velvet porter; som cola i färgen, cigarettaska och chokladpudding. Lång eftersmak för en mellis.
White Gold; en snäll brittisk golden ale.
White Amarillo; den hemska ''maten'' som intogs på andra sidan gatan förstörde smaklökarna. Smakar mest bara lök. Läge att ge en andra chans någon gång.
Viennese maltz; av namnet och färgen att döma har man använt wienermalt. Smakar dock mycket mer (nödvändigtvis inte bättre) än ett wieneröl brukar. Maltig.
Evensong. Samtliga från Durham.
Clerkenwell Pale från Kent; pubens eget öl. Frisk, svag (3,8%), relativt välhumlad. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att det var en modern...lager.
Clerkenwell Lager från Mikkeller; minst sagt välhumlad. Tänk om all underjäst öl smakade så här! Mycket bra.
Dark star Milk chocolate stout; inte jättemörk, och mer kakao än O'boy i smaken.
Camden Hells lager avslutade.
Träffade en trevlig kanadensare här som jag snackade större delen av kvällen med. Taxi ''hem''.

fredag 3 februari 2012

Etre gourmet

Cracked kettle verkar ha lagt ned verksamheten, i alla fall on-line-försäljningen. Johan rekommenderade istället belgiska postorderfirman Etre gourmet. En rekommendation jag svalde med hull och hår. Det är inte lika bra som Cracked kettle var (till exempel finns inget amerikanskt eller ost, men desto mer lambic). Så här långt har jag gjort två beställningar som har kommit i tre olika lådor. Vid en av dessa leveranser råkade undertecknad vara hemma och slapp således gå den långa vägen till/från ''Posten'' släpandes på brutalt stora/tunga lådor.
De går inte fort, och frakten är dyr, men de har ett intressant sortiment och paketeringen går inte att klaga på. Jag kommer absolut att beställa igen, men för min ekonomis skull får det nog dröja ett tag.

Oude Gueuze Moriau
Oude Gueuze Mort Subite Natural
La Vieille Salme
Balthazar
Ename Tripel
Val Dieu Grand Cru
Emelisse Rauchbier
Cuvée Dry Hopping Saison Dupont 2011 magnum
De dolle Extra Export Stout
Jean Chris #2
Alvinne Mano Cornuto(infekterad)
Wit Goud ( chicory beer )
Fantome Pissenlit
Fantôme Santé # 15
Oude Kriek Mort Subite Limited Edition
Beer Geek Bacon
Alvinne/Birdsong Night Owl
Bersalis Triple
Forestinne Primoria
Alvinne Beer Geek Wedding
Alvinne Galop
La Safranaise
Monk's Elixir

Allt var med och det mesta finns kvar ännu, det blir nog ändring på det nästa vecka...

onsdag 1 februari 2012

Bonusöl



Det var några år sedan sist så det var med andra ord hög tid för en inventering av lagringskylarna. Mycket att gå igenom (även om man ligger i lä jämfört med de flesta ölnördar känns det som), men ett kärt besvär. Asberger-orgie som min fru benämnde det hela. De siffror/data jag hade på vad som skulle finnas stämde inget vidare. Tre flaskor saknades, och hela nio som inte fanns med på listan dök upp. Till exempel ett par flaskor Black tie från Mikkeller. Snacka om bonusöl!