måndag 25 oktober 2010

Ingen reinheitsgebot direkt

I lördags var det dags för Bryggarnas höstölsträff. I år med temat skördefest. Endast fantasin satte gränserna vad det gäller ingredienserna. Eller vad sägs om pepparrot, maskros, nypon, slånbär, lingon och cikoriarot? Det var tur att inga tyskar var där då de skulle ha svårt chockskadats. Tom gjorde mig sällskap i den vanliga lokalen i Björkhagen där vi gled runt och provade de olika brygderna.

Folkets val:
Placering Namn Bryggare
Guld Mango IPA (mango) Bip Thelin
Silver Kronans DIPA (dill) Jimmy Berglund
Brons Kål porter song (fänkål) Peter Högström

Jag röstade både på Guld och silvermedaljörerna, men även på den intressanta och goda stensöteportern som Per Söderberg och Staffan Dahlen hade bryggt.

Domartävling:
Placering Namn Bryggare
Guld Mango IPA (mango) Bip Thelin
Silver Skarbäckslunds Äppelsäsong (äpple) Gustav Edman
Brons Blåwit (blåbär) Tim Funck

Vi stack ganska tidigt till OT där det intogs väldigt goda burgare. Med öl till hör och häpna. Anteckningsblocket fick stanna hemma, så det var vara att luta sig tillbaka och njuta av:
Galena Specialbrygd #6 från Nynäs (nåja, njuta kanske var ett starkt ord) och
Avery Sixteen.

Sedan avslutade vi med en cuveegueuze på Akkurat, Loerik ’98 från Cantillon.

fredag 22 oktober 2010

Månadens bolag oktober'10

Sickla fortsätter sin dominans. Dessutom gör det inget att man kan ta vägen förbi Akkurat hem... eller dit.

torsdag 21 oktober 2010

Ûber alles?

Tyskland, ja, vad säger man? Jag tror alla ölnördar har ett slags hat-kärleks-förhållande till Tyskland. En tickares våta dröm med alla dessa bryggerier och öl. Samtidigt så tråkigt när så få sticker ut hakan utan har samma lista av helles, pils, hefeweizen och dunkel. Nu hårdrar jag det lite. Men ni vet hur det brukar se ut.
Bockarna är alldeles för få i min mening och rökölen likaså.
Reinheitsgebot var säkert relevant på 1500-talet men 500 år senare känns det bara löjligt. Det tyska folket är övertygade om den gamla lagens förträfflighet då de hela livet fått höra att tysk öl är överlägsen all annan (kanske tack vare reinheitsgebot). Hur många tyskar har druckit utländsk öl ens?
Med tanke på hur många bryggmästare det måste finnas i landet och hur mycket öl det faktiskt dricks årligen är tyskarnas kunskap om drycken i fråga skrämmande låg.
En annan sak som jag tror är en sydtysk grej
är att om man beställer flasköl får man dem i 90% av fallen upphälld åt sig. Flaskan får man aldrig se. Hur lyckas de hälla upp hela ölen i ett halvlitersglas om de ska hälla upp den korrekt så ölet får syresättas ordentligt? Men det är klart varje mynt har två sidor.
Maten är ju otroligt underskattad, landet är otroligt vackert på sina platser. Öl finns överallt, ganska billigt, och sjukt många sorter, det gäller bara att hitta dem.
Ja, ja ’’globaliseringen’’ kommer nog dit också en dag.
Såg förresten att det bryggs hela sju ’’IPor’’ i Tyskland (av typ 7500 öl) enligt Rate beer. Betydligt fler än vad jag trodde.
Det var bara lite spontana tankar efter resan och allt det här kan även appliceras på Österrike.

Öl i München del II-Våga vägra Hofbräuhaus

Jag kom på alldeles för sent att Tyskland är ett djupt religöst land (tydligen) där livsmedelsbutiker är stängda på söndagar.
På Centralstationen lyckades jag dock hitta ett snabbköp med ganska begränsat ölutbud som var öppet, så lite fick jag med hem i alla fall.
På centralstationen intogs även en kötträtt med knödel. Till denna ett par öl.
Hacker-Pschorr Münchner hell; brödig som sig bör, must och kolsyrat vatten.
Hacker-Pschorr Dunkle weisse; skumbanan i aromen och inte så söt. Probably the best dunkle weisse in town.

Någorlunda mätt och med ryggsäcken fylld av åtskilliga liter öl styrdes stegen tillbaka till hotellet där bärsen dumpades av.
Jag tog spårvagnen till Max Weberplatz varifrån det inte är långt till bryggeripuben Unionsbräu där det också åts. Lite dyrare, lite godare.
Hell; denna ofiltrerade brygd ser exakt ut som en hefeweisse. Metallisk med en ton av apelsin.
Dunkel; som en cola i färgen, luktar kol och mörk malt. Ganska söt med en ton av lakrits, något bränd eftersmak.

Det hade blivit hög tid för traditionsenlig halvtids-sömn, så det var bara att hoppa på spårvagnen ’’hem’’ igen.
Efter sömnen följde den värsta perioden av denna resa.
Jag tog tunnelbanan till Giselastrasse varifrån det inte är långt till puben Shamrock, som självklart var stängd.
Det blev t-bana tillbaka till Odeonsplatz varifrån det ej är långt till Spatenhaus som är Spatens officiella (eller liknande) restaurang. Det skulle vara gott med en pilsner tänker man. Och vad får man in? En Becks!
Hungrig och besviken irrade jag runt det vackra Marienplatz när ett parasoll från något exotiskt bryggeri uppenbarade sig. Det satt utanför en superturistig pizzeria (med små pizzor så klart). Bakom parasollet satt dock en Paulanerskylt. Man visste inte vad man skulle tro. Men det fanns ju en meny att kika på. Där angavs bara vilka ölstilar som fanns, inte från vilket bryggeri. Servitrisen var självklart mentalt frånvarande angående ölen.
Vid det här laget hade jag verkligen inga höga tankar om denna stad. Men!...det skulle vända.

Andechser am dom låg inte långt bort. Där var det varken galet fullt av folk eller alltför högljutt.
Andechser Hell; lite metallisk till en början, men växer allt eftersom. Brödig med en ton av vaniljglass. Antagligen en av Tysklands bästa hell.

Ayingers speis und trank var lite svårt att hitta, men det var absolut värt lite irrande.
En lugn och skön bar mitt emot det kaotiska Hofbräuhaus. Med battre öl törs jag lova!
Här blev jag kvar resten av kvällen rensandes deras öl-lista.
Hell; tyvärr serverat i stein/krug vilket försämrar helhetsintrycket. Något metallisk och brödig (så klart).
Premium-Pils; Överraskande smaklös. Granbarrstoner som ofta i bra pilsner. Lite efterbeska finns väl också.
Liebhards kellerbier; härligt grumlig. Luktar nästan lite veteaktigt. Välbalanserad med en hel del brödtoner.
Oktober Fest-märzen; Mörkt gyllene vackert öl. Inte så märkvärdig i övrigt. Modell-lera, lakrits och metall i smaken.
Altbairisch dunkel; rubin/kopparfärgad. Kaffe,kakao, blandsaft och blod hittade jag i smaken.

På ’’hemvägen’’ intogs en stor kebabtallrik. Vi hade ätit så rejäl och rustik mat under hela resan att jag glömt hur gott det kan vara med skräpmat. Allting har sin plats.

Planet hem skulle avgå tidigt och med tio mil till flygplatsen fick vi åka redan innan klockan sju.
På flygplatsen fanns dock tröst i form av exotisk öl.
Zötler Pils; Väldigt ljus, barr i aromen, metallisk. Spretig, obalanserad och allmänt hemsk.Resans näst värsta öl.
Laupheimer Edelbräu; även denna brygd är mest metallisk. Brödigheten framträder allt eftersom, någon träig ton finns också. Mint? Behaglig kolsyrenivå.
Flygresan blev ett helvete med en unge i raden bakom som härjade konstant hela vägen utan att odjurets morsa verkade bry sig nämnvärt.
Tvångs-sterilisering, ja tack!

tisdag 19 oktober 2010

Öl i München del I- Veteöl till förbannelse

En bra bit till München var det så ett mat och dryckstopp i Erding blev det.
Fischers Hell stiftungsbräu; maltig arom, stabil beska och något metallisk smak.
Fischers kirta-bier; bärnstensfärgad, lovande arom, hyfsad kropp smakar nästan som en dubbel, poäron och malt. Grym pairing med den goda fisken jag åt till.
Grünbacher dunkelweizen; bränd skumbanan i aromen, något obalanserad. Bränd underlig eftersmak.

De andra skulle gå och kolla lite på byn så det hanns med en liten öl till på en annan pub.
Erdinger Champ; tunt gul färg, underlig, citrus. Som en kristallweizen med en citronskiva i.

Utan större svårigheter hittade vi till hotellet i München som var beläget mittemot bryggeriet Augustiner.
Efter lite vila var jag redo för att gå ut och göra stan osäker.
Det blev spårvagnen bort till Kriemhildenstrasse inte långt ifrån Hirchgarten som tydligen har en sjukt stor biergarten. Men i det strilande oktoberregnet kändes det inte så lockande. Själva restaurangen var även den inte heller särskillt liten. Där blev det mat och fyra öl.
Augustiner Pils; riktigt god pilsner med lite granbarr i smaken.
Tegernseer Spezial; Bröd och majs i aromen. Överraskande söt och fruktig. Lite som tequilaöl. Otysk.
König Ludwig Weissbier Leicht
från Kaltenberg; folköl med förvånansvärt mycket smak, känns dock väldigt tunn.
König Ludwig Dunkle-weiss: ovanligt mycket beska. Bränd obehaglig smak precis som Grünbacher D-W, men det har var ännu värre.

En långpromenad i regnet blev det sedan till Löwenbräukeller som inte hade några platser lediga så jag tog spårvagnen till hbf och gick därifrån till Augustinerkeller tvärs över gatan från hotellet där de övriga resenärerna satt. Helt galet mycket folk. Jag skulle hellre ta livet av mig än att jobba här.
Dunkel; sträv maltighet, syrlig med någon tov av latrin. Godare än det låter.
Hefeweizen/weissbier; ganska balanserad, ’’lagom skumbanan’’. En glad överraskning som får betecknas som OK.
Det blev en tidig kväll.

Öl i Sulzbach-Rosenberg

Resten av resan var vädret skit, regn eller mulet. Men tröst fanns att få på Spezial som var stängt sist jag var i stan.
Rauchbier märzen; kopparfärgad med ganska mycket rök, men lite mer skulle inte vara fel. Mycket bra, men den är ändå inget mot Schlenkerla.
Weissbier; jag trodde i min enfald att det skulle vara rökt veteöl, döm om min besvikelse när det bara var en helt vanlig och i min uppfattning lite för söt hefeweizen.

Vi åkte vidare mot sydöst till en liten men vacker håla med 20000 invånare och två bryggeripubar där vi skulle bo på den ena.
Upplagt för en duell liknande den dagen innan alltså.
En annan sak som var liknande dagen innan var att restaurangen på stället vi skulle bo på ej hade öppnat. Varsin öl kunde vi ta i alla fall.
Sperber bräu Hell; Brödig,snäll och typriktig.

Eftersom vi alla var hungriga gick vi till det andra bryggeripuben Fuchsbeck där varsin schnizel intogs.
Hell; svagare och tunnare än Sperbers hell. Metallisk.

Här blev det en kort tids strategisömn på rummet innan en kort promenad tillbaka till Fuchsbeck som hade en del öl till att klara av. Som deras Weissbier som hade bra balans och får sägas vara helt ok.
Pils; skunk (hur?) och lite humle i aromen (!). Trevlig/behaglig beska med matallisk eftersmak.
Kristall weizen; som öl av stilen brukar vara, någon ton av H-W finns där, men inget märkvärdigt/överväldigande. Alltför klent kolsyrad.

Jag ringde de övriga som hade ölat mm. på rummet fram till nu och sa att vi skulle ses i hotel/-bryggerirestaurangen vilket vi gjorde inom några minuter.
Där åt vi och drack resten av kvällen. Sedan var det bara att gå upp och lägga sig.
Vad dracks då?

Sperber bräu Zoigl ljus som var fruktig och överraskande god.
Zoigl dunkel var sämre än den ljusa, men ändå inte helt fel.
Rosenburger Pils; ett vackert öl med fint skumkrona och brödig arom. Saaz, bra pils.
Graf gebhard weisse; ser oaptitligt grå-brun ut. Lite för mycket skumbanan för min smak.
Steiger schwarze; kan inte påminna mig om att jag druckit en schwarzweisse förr. Väldigt mörk, söt arom intressant öl, lite stout över denkaffe/kaffebönor och valnötstoner. Perfekt kolsyrenivå.

Duellen då? Både mat och öl var i vårt tycke bättre på Sperber.

måndag 18 oktober 2010

Öl i Bischberg

Med tanke på att Nürnberg bombades till stenåldern under kriget fanns det överraskande många gamla fina byggnader kvar. Vi gick runt lite och glodde på stan innan det var dags att åka vidare.

Jag hittade ett kafe som hade öl från det för mig okända bryggeriet Wolfshöher.
Premium; obalanserad, med lite brödighet.
Hefe-weißbier; ett överraskande välbalanserat exempel på stilen.

Det var lite tid över till vi skulle träffas vid bilen så det blev en öl på ett snabbmatställe.
Kitzmann Edelpils; gott med ett ’’humlebett’’. En god ton av granbarr. Relativt frisk, smakar nästan brittisk humle (hur man nu kan förknippa det med ’’friskhet’’…) Tysk makropilsner kan ju vara riktigt god!

Vi åkte upp till det vackra Bamberg som jag senast besökte strax innan denna bloggs födelse. Denna gång skulle vi bo i norra delen av den ’’världsarvsmärkta’’ lilla och ack så bryggeritäta staden.
På bryggeriet Kaiserdoms hotell/restaurang, beläget 300 meter från bryggeriet.
Tyvärr hade inte puben/restaurangen ännu öppnat när vi kom fram.
Jag var helt galet hungrig och tog en promenad till grannbyn Bischberg för att äta en bit (nja, helst flera stycken bitar faktiskt) mat. Det blev en öl på den minst sagt rustika bryggeripuben Brauerei zur sonne. Deras kök hade inte heller öppnat. Men en öl blev det i alla fall.
Zunft trunk;Bärnstensfärgad och disig mer än grumlig. Lätt, brödig och god.
Personen som var näst yngst på stället var nog ungefär dubbelt så gammal som mig och de övriga tänkte nog, var gör den där ungjäveln på vår pub?

Lite längre ned på gatan fanns ett bageri där jag äntligen kunde få äta lite olika brödbitar som bukfylla.
Det fanns ytterligare öl att gå igenom på Zur sonne tex Urtyp hell; metallisk arom och en ton av köttfärs.
Folk började nu ogenerat slå sig ned vid mitt bord (som antagligen var DERAS bord. Jag såg ingen Stammtischskylt dock.) och språka på knagglig engelska.
Sonnen Pils; sädesslag i aromen, brödig smak, bra beska, men lite obalanserad.
Sonnen Weisse, inte särskillt söt. ’’Smakar’’ lite som kolsyrat vatten. Eller så var det bara samma textur.
Slutligen en gästöl på flaska Maisels Edelhopfen diät-pilsner; det bästa man kan säga är att det smakar mörkare än det är. Riktig dynga.
Trevligt ställe med stabila egna öl.

Detta var enda dagen då det var fint väder under vår vistelse så det blev en promenad tillbaka till hotellet med lätta steg.
Där hade de övriga resenärerna intagit restaurangen för mat och dryck. Själv var jag så trött efter den goda ölen att det blev någon timmes skönhetssömn innan kvällen fortsatte nere i baren där Kaiserdoms egna öl skulle gås igenom.
Pilsener; metallisk både i smak och arom.
Röckeleins Kellerbier; ganska söt, men inte för mycket.
Meranier Schwarzbier var mörkt brödig.
Hefe-weissbier hade en brödig eftersmak.

Det var svårt att inte jämföra de här bryggerierna med tanke på att jag drack lika många öl på varje ställe. Maten var god, men annorlunda på Kaiserdom som även hade en riktigt snygg bartender.
Men ölmässigt kändes Zur sonne numret för stora.

Öl i Nürnberg

För första gången på ett och ett halvt år var det dags att ut och åka med Ryan air. Något som gick alldeles utmärkt denna gång.
Memmingen var planets destination.
På flygplatsen hyrde vi en folkvagnskombi och begav oss norrut.

Günzberg låg på vägen och där finns en bryggeripub. Tyvärr hade de nya öppettider så vi gick och åt på ett annat ställe som hade deras öl.
Günzburger Radbier hell, den första av många helles under denna resa. Lättdrucken, ganska neutral och brödig.

Målet för dagen var Nürnberg där farsan och jag slog oss ned på en Tucherpub nära Frankenstadion. Pütte och Tony åkte och kollade på adolfs gamla lekplats istället.
Übersee export;ljus, mycket kolsyra. Tråkig och otrevlig efterbeska.
Zirndorfer Kellerbier; serveras (så klart) i en förhatlig porslinsmugg. Mer humle och kolsyra hade inter skadat, för snäll.
Urfränkisch dunkel; som cola i färgen, söt och lite träig.
Tucher Kristall weizen; skumbanan både i smak och arom med en ton av kött(?).
Helles hefe-weizen var som vilken H-W som helst och Dunkles hefe weizen slank ned av bara farten.

Sedan blev vi hämtade och kunde efter en omväg förbi stadens skyltfönsterluder checka in på hotellet.

Det blev ett besök på den stora bryggerirestaurangen Barfüßer (Barfota) där det var väldigt mycket folk, men vi lyckades klämma in oss vid ett bord.
Blonde; ofiltrerad luktar och smakar zwickl fast det ej är det, även någon ton av mältat vete känns av.
Dunkel (eller var det schwarz?); mest nötig, val eller hassel.
Slutligen antagligen det värsta öl jag druckit, det alkoholfria Jever (no) fun. ’’Fy fan!’’ står det kort och gott på ett underlägg jag fick med mig.

tisdag 12 oktober 2010

Stormen före stormen

Jag skulle ut och härja med finlands-svenskarna Patrik och Andre som var i stan för att besöka Mässan. De bodde i Gamla stan någonstans och började således dagen där. För min del blev det tåget till Södra station varifrån jag gick till Järnet. Ett depåstopp blev det dock på OT där en Altons pride från FFF agerade brunchöl. En ganska typisk bitter. Lite amerikansk humle hade inte skadat.Bryggeriet kan bättre än så här.

Väl framme i Gamla stan slog vi oss ned i Järnets sköna fotöljer.
Angels share #10-Jämt IPA; IPA i den brittiska skolan med allt vad det innebär.
Pompona porter, även den från TT; Arom av Ahlgrens bilar och lite sprit. Lite arrak och i smaken. För mycket kolsyra för min smak.

Därefter blev det ett besök på Sound-pollution där en platta inhandlades innan vi kunde få mer öl i oss på Monks porterhouse.
Ocean 12 plato
Hat lifter stout från det för mig nya bryggeriet Grand ridge smakade mest cigarettrök och kändes ganska otypisk.
Från samma bryggeri intogs även Gippsland gold.
Slottskällans EPA; tobaksrök och metall. Utan bryggeriets hus-smak.
Stockeboda Single malt; rätt mycket kolsyra och belgisk jäst.
Riktigt goda musslor gjorde ölen sällskap ned i strupen.

Med tunnelbanan tog vi oss till Vasastan och Man in the moon där det pågick en variant av Oktoberfest, med Ompa-ompa-band och en speciell tysk meny. Ganska gott har jag för mig. Ocean vienna lager dracks till; ok, men man kan vänta sig mer av Ocean. Var är aromhumlen/humlearomen? Eller var det en gammal flaska? Ingen etikett.

Sedan blev det en promenad till Monks på Sveavägen där föjlande öl intogs:
Taps vienna lager
Taps Kölsch
Taps smoked lager

Det närbelägna Queens head var nästa stopp där Goudenband från Liefmans intogs.

Vidare blev det ett stopp på Tegners gömställe där en flaska Cotton eye joe från Wittingen slank ned.

Monks på Wallingatan skulle också föräras ett besök. Vi satt med Bryggmästaren från De molen och språkade. Samtidigt som en Antares Imperial stout inmundigades.

Slutligen ett besök på ’’Dårhuset’’ som tydligen har öppet ganska sent.
Sigtuna Red ale avslutade en låång dag.
Åkte nattbuss hem för första gången på många år. Precis lika glamoröst som jag mindes det.
Riktigt kul hade vi i alla fall med en hel del god öl.

Lugnet före stormen

Dag två på mässan blev betydligt mer städad med Majsan vid min sida.

Detta intogs:
Southern Tier Pale ale
Ginger Tom från Robinsons
Mr Harry från Fullers
Kiwanda cream ale från Pelican
Svaneke Guld Stout och Choko stout
Bohuslän pilsner från Grebbestad
Fålen från Dugges
Sjätte tunnans keller troll och Red october från Gotlands
Christianshavn pale ale från Amager
Bäver och Skvatt galen från Närke
Bullet proof från Monks
Crabbies alcoholic gingerbeer
Mr. Wheat från Black rooster
Raasted Dunkel
Eklipse och Mareridt från Djævlebryg
Master polotmavý från Kozel
Ballast point Calico Amber ale
Slottskällans Höstlager
Dugges HBG
Ocean Göteborgsporter

Också lite Monkskritik att de bara säljer hela flaskor kan jag ta, men 70:-för deras egna 33or är galet. Dessutom hade de en skylt där det stod något i stil med:’’Vi har alla trappistöl, 70-90:-’’
Westvleteren var det så klart ett annat pris på…

söndag 10 oktober 2010

Hur fan lyckas man?

Så var det åter igen dags för SWBF eller Ölmässan i folkmun.
Jag var där i torsdags med Tomomtmto(aka Fajanen).Träffade även lite andra ölmänniskor där som Jocke(sags det),Patrik,Bark, Johan och Tomas.

Följande öl intogs.
Bagge bocköl
Kaltenberg organic
Three hearts Green eko lager från Krönleins
Svaneke Ale och Double Brown Ale
Teerenpeli Luomu
Henninger Premium bier
Old Faithful och Raven från danska Croocked moon
Mikkeller Æ
Platina blond och Ale wives choice
från Monks
Alla tiders och Ljuva livets från Ängö
South pacific pale ale från Sigtuna
Den tidigare enköpingshembrygden Joars dricka, numera från Hantverksbryggeriet, men den var sig väldigt lik.

Querkus från Ridgeway
Thwaites Liberation
Dark lord från Batemans
Underbart att gå på mässan en torsdag och slippa dessa horder av folk.
Jag lyckades med konststycket att supa bort mitt telefonbatteri.
Sedan ryktas det att vi var på OT efteråt, men det man inte minns har aldrid hänt hävdar vissa.

lördag 2 oktober 2010

Färdigsnyltat!


Nu är man äntligen blivit premium-medlem på Rate beer. Jag har utnyttlat den sidan alldeles för mycket gratis och är beroende av densamma. Skulle internet bara ha en site skulle det var den IMO (den här inkluderad).