Öli Belgien del II-Bryggeri nummer100!

Ungtupparna var slitna efter torsdagens övningar. Jag gick ut på stan och kollade runt lite, handlade och åt.
Till slut visade det sig att jag gått så långt att jag lika gärna kunde gå och handla öl på Beermania. 108 euro gick kalaset på. Det finns även en bar i butiken där man kan dricka det mesta som finns till salu.
Grabbarna hade till slut vaknat och även de kom och tog en öl. För min del blev det Mea culpa som är butikens egen bärs. Brygd av Van steenberge; en väldigt snäll, men ändå något spritig belgisk blond, metallisk.

Detta var inte vilken dag som helst, vi skulle nämligen åka till byn Lembeek för ett bryggeribesök på Boon. Det var inte vilket bryggeribesök som helst heller, mitt 100:e närmare bestämt (och antagligen det bästa hittills).
Vi blev inte guidade av vem som helst heller utan av självaste Frank Boon som guidade oss runt i sitt bryggeri/livsverk. Vi fick smaka lite överjäst öl först innan vi gick in i lagringsrummet för bryggeriets spontanjästaöl. Drygt hundra jättetunnor av trä i olika storlekar, jag tror de största var på 5000 liter. Den största ansamlingen av lambic i världen. Och där gick vi runt och njöt medan Frank pratade och hällde upp smakprov efter smakprov av olika öl i olika grader av mognad.

När vi var klara frågade han vad våra vidare planer för eftermiddagen/kvällen var.
Vi hade inte några direkta dylika. Så han skjutsade oss till 3 fonteinen (vars lambic Boon brygger, 3 fonteinen är ju som bekant ’’bara’’ en lambicblandare) där det bjöds på ost och charkuteritallrik samt 3 fonteinen Oude geuze från mitten av 90-talet vi fem delade på två 75:or.
Relativt snäll arom, syrlig en ton av köttbullar (!), torrare än väntat, tanniner? Lång nästan besk eftersmak.
Det var ett riktigt nypa-sig-i-armen-ögonblick.
Vi fick sedan skjuts tillbaka till stationen i Halle av Frank där vi kunde ta tåget tillbaka till Bryssel. Det var en eftermiddag av varumärkesvård vill jag lova! Att sedan Johan jobbar för Boon’s svenska importör hade säkert något att göra med att vi fick denna VIP-behandling. Hur som helst var vi alla hemskt tacksamma för att han tog sig så mycket tid för fyra nobodies (herr Tv-stjärnan får ursäkta) som oss.

När vi kom tillbaka till stan hyrde vi cyklar och hojade upp för vad som antagligen är Belgiens högsta berg för att komma till Moeder lambic. De har ingen mat där utan vi gick och åt på en restaurang vars ölsortiment skulle slås av vilken svensk fulkrog som helst.
Jupiler NA var faktiskt värre än vad alkoholfri öl brukar vara.
Till detta åt jag cervelle milanese eller panerad hjärna som vi säger här i Sverige. Obehaglig konsistens minst sagt.

Strax därpå var vi Moeder lambic med dess hemska musik och vänsterhipsters. En exotisk öl blev det i alla fall.
Cantillon Kriekenlambik(alltså inte Cantillon Kriek); elegant och inbjudande skum, pumpa och pepperkakor med obehaglig efterbeska.
Vi gick vidare till nästa ställe (som precis skulle stänga). Regnet strilade ned som det gjorde under alldeles för mycket av den här resan.

Istället blev det ett besök på Poechenellekelder, tvärs över gatan från Maneken pis. Ett mysigt ställe där vi satt tills det stängde.
Forestinne Primoria från Caracole; fruktigt ’’belgosöt’’ med smak av ingefära.
Lamoral tripel från Van den bossche (Pater lieven); Mycket kolsyra. Metallisk och torr.
Biere du mont saint aubert från Brunehaut (Saint-martin); söt och lite oxiderad.
Sedan blev det som vanligt en bulle hem.