Öli Belgien del III-Homoerotisk efterfest

På programmet stod en dagsutflykt till min favoritstad (i Europa) Brügge. Vi tog tåget från Gare du nord. Det gick inte fort, men vi tröstade oss med lite faro och Leffe 9°.
Vi gick igenom den vackra staden upp till De kuppe på Kuiperstraat. De övriga var ganska hungriga, men de hade ingen mat. De gick och åt på något superturistigt ställe på Markt medan jag satte mig på uteserveringen (galet rökigt inne) med en Bacchus Frambozenbier
från Van honsebrouck (Kasteel); brunare än vad kriek brukar vara. Väldigt mycket hallonsaft över detta öl.
Kastaar från De block (Satan); luktar som en trött APA. Smakar lakrits, trä och Ahlgrens bilar.

Regnet vräkte ned när mina steg styrdes mot det relativt närbelägna Cambrinus där jag träffade de andra grabbarna igen. Nu hade även jag blivit hungrig och maten var fantastiskt god. För att undvika att få ännu en hjärna eller något ännu mer bisarrt på tallriken blev det ett säkert kort denna gång, spaghetti och köttfärssås.
Öl fanns det också.
Corsendonk tempelier från Du bocq; oerhört snyggt glas. ’’Mörkmaltig’’ arom, någon ton av groddar, belgojäst, hyfsat snäll. Passar galet bra till jordnötter.
Super des fagnes Griottes; ett riktigt barnöl (till barnmaten), mycket fruktsocker i aromen och smakar även snarlikt. Körsbär ska det föreställa.
Manten från Brouwkot; malt och glass i aromen, smakar mest malt. Lite som en dubbel med för låg alkoholhalt. Lite av ett bottennapp.
Sista ölet i denna underbara stad fick för denna gång bli Couckelaerschen doedel från Strubbe (Ichtegems) som var bärnstensfärgad med alldeles för mycket kolsyra (hur var smaken då?).

Tågresan tillbaka till Bryssel tycktes ta ännu längre tid, kanske för att vi inte drack någon öl. Vi gick denna gång av på Gare centrale. Einar och Jocke drog till Beerplanet och handlade, medan jag och Johan gick till Porte noire (även kallat Svarta katten, Svarte petter, Svarta borgen och Svarta natten) där en som det verkade väldigt kaotisk ölprovning försegick. Galet varmt, trångt och rökigt.
Ett par öl stod vi ut med i alla fall.
Owa från De zenne brouwerij; serveras i något som ser ut som en kaffekopp, aromen kan man inte säga något om då det mest luktar cigarettrök i lokalen. Metallisk, torr och allmänt otäck.
Troubadour obscura från The musketeers; lite brittisk barley wine över den, träig och riktigt tung.

Ännu mer regn fick vi på oss under vår promenad bort till Delirium. Jag åt en fantastiskt god men dyr våffla på vägen.
Då det ett par dagar tidigare hade varit relativt lite folk på översta våningen gick vi dit, men hela våningen var uthyrd. Så vi slog oss fram till baren på gatuplan istället. Galet trångt och helt klart den sämsta baren, bara fatöl. Ett par öl stod vi ut med i alla fall.
Det var för trångt för att anteckna något, här är vad som inmundigades i alla fall:
V cense från Jandrain-jandrenouille
Grognarde från Sainte hélène
Vi fick nog och gick ned en våning med tanken ’’det kan inte va’ sämre’’ vilket var mycket riktigt. Kylan strömmade ned utifrån gatan och öllistan var betydligt större. Einar och Jocke dök även upp och svingade ett par bägare.
Bersalis Kadet från Oud Beersel och Bersalis från samma brüggeri.
Sedan blev det snabbmat och taxi ’’hem’’.

Dagen efter åkte vi hem. På flygplatsen fanns som det gör i bra länder finöl att köpa med sig från taxfreeshopen. Tungt att släpa på så mycket.
En folköl hanns med till en macka. Jupiler Blue. Som vilken folköl som helst.
En resa som var mycket roligare än vad undertecknad hade kunnat föreställa sig.
Tack till samtliga inblandade.