Öl i Edinburgh del II-Båg

Tågresan tillbaka till Skottland innehöll inga speciella skandalscener.
Eftersom incheckningen inte skulle äga rum på åtskilliga timmar styrde vi stegen mot puben The blue blazer. På vägen gick vi upp på berget där slottet är beläget med hela packningen. Vackert men jobbigt.

Till slut kom vi fram och kunde pusta ut med en stärkande mellanöl.
Pentland IPA från Stewart; arom av bulldeg, smak av knäckebröd,ljust bröd samt deg. IPA på 3,9%...?
Trade winds från Cairngorm; brödig arom och markerad efterbeska. Typiskt brittisk.
Black isle Organic lager; syrlig arom smakar kål. Underlig minst sagt.
Vi tog varsin god hamburgertallrik på puben tvärs över gatan.

Incheckningstiden började närma sig och regnet strilade ned. På vägen till hotellet blev det ett depåstopp på Cloisters bar.
Naylors Autumn ale; som en wieneröl i färgen. Väldigt tam och lite för varm.
Holy grale från Stewart; rubinfärgad med gräddigt skum. Även denna lite för varm. Trä grillat och blandsaft.

Incheckningstiden började närma sig så vi gick den långa biten i regnet till hotellet som hade bokats för ett par månader sedan. Men räckte det för att få plats där? Icke! Trots att vi hade bokningsbekräftelse med oss blev det inget rum. Det finns bara ett ord för detta, arsel.
Mitt emot låg dock ett hotel som hade ett ledigt rum, men det var fem pund dyrare. Det fick duga.

På Cloisters hade vi blivit tipsade om en alldeles nyöppnad pub nära vårt boende dit vi begav oss. Tyvärr fanns det ingen mat där så det blev middag på en närbelägen kinarestaurang.
Mätta och belåtna gick vi till Cask and barrel Southside som rekommenderats tidigare. Ett utmärkt ställe för intagande av real ale.
Orkney Best från Highland; ljus för stilen, tydliga brödtoner i denna bitter.
Farne island från Hadrian & border; choklad-doppad tobak med toner av bränt kål och arrak. Antagligen den bästa av dagens bitters.
Stud från Hambleton dracks också.
Samt Scottish oatmeal stout från Broughton; kolsvart med gräddigt skum. Rökmalt (?), bränd eftersmak.