Öl i Cambridge

En dagsutflykt till denna anrika universitets-stad stod på programmet för dagen.
Vi gjorde oss bekväma i förstaklassvagnen (inte i partitet med SJs dito) i London. Färden norrut tog cirka en och en halv timme har jag för mig.

Första stoppet i stan var weatherspoonspuben The regal där vi åt och tog en Maiden voyage från det för mig okända Great western; kopparfärgad, sträv och toktråkig.
Sadler’s Hop bomb; amerikansk humle. Välhumlad, visst, men bomb? Nej. Lång mycket behaglig efterbeska. Inte illa.
Dagens första OS-öl Medal pursuit från Wharfebank; lite syrlig och lite fruktig.

Majsan gick och tog en guidad stadsvandring medan jag utforskade puben The free press's sortiment. Lite halvböktigt att hitta, men det gick till slut.
Maid marian från Springhead; ljus, brödig, syrlig och torr med inslag av barr. Ingen superhöjdare.
Oak från Grain; ljus med fulölsarom. Trä, metall, svamp. Torr.
BST (British SummerTime) från Yeovil; ljus/gyllene, snäll och brödig. Helt ok faktiskt.
 
British summertime (dvs. regn) var precis vad det var när jag gick tillbaka till The regal för att träffa Majsan där igen.
Essex border från Nethergate; ser ut som fulöl, men med en fyllig bra kropp. Lättdrucken med citrustoner som så många gånger förr när det gäller real ale.
Torch light från Thwaites avslutade besöket på detta hak.
Vi gick och åt på det utmärkta GBK som ju är ett måste när man är i England.

Mätta och belåtna styrdes stegen till Salisbury arms där dagens sista öl intogs.
Eagle ''IPA'' från Wells; bärnstensfärgad,doft av bakverk, noll kolsyra, toner av äppeljuice, blygsamt humlad. Jag gissar att denna brygd inte skulle överleva en båtresa till Indien...
Wight Gold från Island; en axelryckning. Smaklökarna mattas utan halvtidsvila.
Tribute från St. Austell; konstigt nog hade jag aldrig druckit denna brygd som finns ''överallt''. Lite fruktig, med en viss sötma och lakritstoner. Inte illa.

Sedan var det bara att ta tåget tillbaka till huvudstaden för välbehövlig sömn.