Öl i Rejkjavik del II-Gammalt hederligt krökande

Solen sken ju hela tiden så det var svårt att sova. Låshäng på Íslenski barinn som vi hade varit på kvällen innan var det som gällde.
Första brygden denna långa dag blev i alla fall Viking Pils organic; tråkig, men ingen katastrof. Annorlunda beska.
Einstök Icelandic pale ale; alltför brittiskt. Inte alls den uppfriskande/friska APA jag hade väntat mig. Snygga etiketter från detta bryggeri.

Självklart ville vi ha lite (in-) hemska brygder med oss hem, så det blev ett besök på Vínbúðin (Islands motsvarighet till bolaget) där åtminstone jag shoppade loss, Tom var lite mer restrektiv. Nyshoppade och belåtna satte vi oss på en solig och varm uteservering och åt, och till maten tickades det givetvis en öl, Egils Lite från Egill skallagrímsson.

Nu hade solen och den isländska högsommarvärmen även hittat till Íslenski barinns uteservering där vi (jag i alla fall, Tommotomt satsade på säkra kort/öl) satte igång att rensa allt som fanns kvar av exotisk öl:
Gylltur, Thule, Black death beer (med snarlik etikett som vodkan), samtliga från Viking ölgerd, Gæðingur Pale ale och slutligen Icelandic white ale från Einstök.
En välförtjänt halvtidsvila blev det härefter.
Fantastiskt utvilad blir man antagligen av den friska atlantluften samt midnatts-solen (nästan) eller om det var det mediokra fulölen med tanke på hur länge ett par gubbar som vi orkade vara ute denna natt/morgon.

Inledningen av andra halvlek ägde rum på Microbar, en hotellbar, med ett imponerande sortiment (som vi såsmåningom nästan skulle gå igenom)
Gæðingur IPA; vad jag inbillar mig så här i efterhand, en ganska medioker IPA som efter all lager/snällare öl kändes erotisk. Underlig arom med toner av lösningsmedel. Färsk och frisk. Skulle vara kul att parallellprova med något erkänt bra.
Baren hade även ett eget öl från samma bryggeri, Micro. Resans billigaste öl. Happy hour (antagligen första gången detta uttryck används här på bloggen). Men man får vad man betalar för.-''Usch, fulöl fast värre på något sätt, säd.''

Kaldi Lager från Bruggsmidjan; fulpilsner rätt och slätt, varken mer eller mindre. Raid beer från To öl och till sist Flying dog/Brewdog International arms-race. Här träffade vi även den lokale sköne ölnörden Gunar som påminde en del om Finnpatrik.

Vínbarinn var nästa stopp. Där var det ganska mycket folk och livat har jag för mig, men ändå kul. Lite öl fick vi i oss här med: þorra bjor från Viking och Mikkeller/Grassroots Wheat is the new Hops IPA.
Slutligen åt vi på ''Ali baba'', antagligen en otroligt flott restaurant.

Öl i Reykjavik del I-Sol,dag som natt

AIK gjorde som bekant en bra säsong förra året och får således vara med ute i Europa i år. Första anhalten var FH från Hafnarfjarðar ungefär en mil söder om den isländska huvudstaden.
Jag och Tom tog flyget upp på matchdagen. På planet tog vi varsin Egils Gull.

Undertecknad hade aldrig besökt denna sagoö förut och förundrades över det underliga trädfria landskapet, som Månen, fast svart, typ!
Av någon anledning behagade inte flygbussen gå på utsatt tid så vi fick checka in, slänga av väskorna och ta första bästa buss ut till förorten för att hinna i tid till matchen.
En snabböl hann vi i alla fall med på en pub som inte låg så långt från arenan, mest svenskar på detta hak.
Boli premium från Egill skallagrímsson.
Matchen (läs gåfotbollen) slutade med seger för bortalaget och de tillresta kunde börja planera sin nästa semester i Poznan som vinnaren skulle få möta.

Vi begav oss tillbaka in till Reykjavik för att fira segern på Íslenski barinn som uteslutande serverade isländsk öl/björ. Det var bara att sätta igång att rensa med andra ord!
Viking Stout, Úlfur från Borg, Viking Léttöl, Kaldi Lite från Bruggsmidjan, Viking Lite, Viking Sumaröl, Viking Classic och Norðan kaldi från Bruggsmidjan. Det var allt som hanns med innan de stängde.

Bilderna är lånade från Jojjes plejs.

Öl i Oxford

En sista dagsutflykt skulle det bli innan hemfärden, denna gång nordväst till Oxfordshire. Royal blenheim/White horse var första stoppet
White horse Bitter som väl var väldigt stiltypisk, om än relativt ljus. Inget man inte sett förut.
Village idiot från samma bryggeri det samma kan sägas om denna gyllene ale. Brödig och ganska god, men inget som direkt sticker ut.
B & T Black Dragon mild; väldigt mörk, lite metallisk till att börja med. Något rökig med en ton av krusbär, bränd eftersmak. Stark för att vara en mild (4,3). Riktigt bra.
Saracen IPA; ännu en av alla dessa engelska öl som av någon anledning har fått ''IPA'' inklämt i namnet. Fyllig och ganska söt. 4,5%. smak av något bekant som jag inte kan sätta fingret på. Inte särskilt besk.
Magnum IPA möjligen från Everards (?) ; Galet hemsk, möjligen var fatet på väg utför, men jag är rädd at det ska vara så här. IPA? Va?! Cideraktig med tydliga toner av äppeljuice. En kul etikett var väl det bästa man kan säga.
Utom den sista var ölen bra här om än ej så äventyrliga.

Ytterligare en pub vid namn White horse gick vi och åt på och tog varsin öl.
Lancaster Red (en ESB trots namnet); rubinfärgad, maltig, fyllig, något fruktig/syrlig, ganska tung i de här sammanhangen. Bra balans. Inte illa.
Ett par bokaffärer besöktes också. Men bara två böcker inhandlades faktiskt.

Lamb and flag var den sista puben vi besökte för dagen där följande öl intogs; Harbour master från Dorset, Betty stogs från Skinners, Palmers Best bitter.
En minihalvtid på GBK med deras grymma hamburgare precis som ett par dagar tidigare blev det även denna dag.
Tillbaka på Lamb and flag avslutade vi med följande brygder; Prospect från för mig okända Shotover och Quackers från Green duck.
Ännu en trevlig dag i detta mellanölsmecka.

Föjlande dag intogs en pint ''Bridge ale'' från okänt bryggeri på Gatwick. Så var sagan slut... för den här gången.

Öl i Canterbury

Ännu en dagsutflykt, denna gång till det exotiska Kent där festivalen Kent beer festival hölls i CAMRAs regi. Men innan det spektaklet satte igång hade vi gott om tid för ett besök på något så ovanligt som en engelsk bryggeripub. Foundry/Canterbury brewers är centralt placerat i denna lilla, vackra och uråldriga stad.
Regnet vräkte ned, så vi hoppade över att gå och kolla på den berömda katedralen. På Foundry fanns det en hel del att gå igenom.
Loco ''IPA''; otroligt mycket smak för ett öl på 3,9%, men IPA? Nej.
Maten här var mycket bra och min portion var så stor att jag inte fick i mig den, något som ej hör till vanligheterna.
Den goda rätten kvaddade även smaklökarna tillfälligt så man kände inte så mycket smak av Blacksmith.
Helles; ljus och uppfriskande, mycket kolsyra, brödig som stilen bör vara, söt. Skönt avbrott från all real ale.
2012; typisk golden ale med allt vad det innebär.
Diamond jim; välhumlad, smakrik med toner av wienermalt.
Red rye; kopparaktig färg, tung obalanserad britt.Sträv och smakrik.
Alla öl hann vi ente med, men köpte med oss några.
Sista brygden var en gästöl. Gadds Dr sunshines special friendly från Ramsgate; tydligen en wheat ale, något som känns. Sommaröl med mycket citruskaraktär.
Över lag bra öl och ett besök rekommenderas om du skulle ha vägarna förbi.

Så blev det dags att bege sig till festivalen. Gratis buss fanns från och till stadens buss-station.
Evenemanget hölls på Merton farm, inte bara ett namn, det var verkligen en bondgård, med kor, djurspillning och allt annat som jag antar tillhör. Mycket exotiskt.
I en mörk stor men välbesökt lada hölls själva festivalen med allehanda real ales. Samtliga bryggerier i Kent var representerade. En OSöl hade jag redan druckit och hysterin för ''The games'' fortsatte även här, de hade en speciell bar för öl med OStema.

Ett gäng öl intogs. Den bästa var nog Bewitched från Hopdaemon.
Ett lotteri fanns även här där Majsan vann en bok. Undertecknad fick köpa en bok då jag inte vann något (GBG'12)
Ännu en bra CAMRAfestival, det bästa med dessa är att man inte blir full, ölen är ju i regel så svag.
Vi köpte med oss någon De molen som delade på på tåget till London.
Väldigt trötta kunde vi lägga oss. Kul dag.