Öl i Milwaukee del X-Probably the hottest bartender in the world

Vi inledde dagen på ''vår lokala bryggeripub''  Rock bottom för att av-verka de sista oprovade ölen där. Red ale; välhumlad och fruktig, antagligen med brittisk humle. Jättegod. Moonshine porter; väldigt mörk, kaffe, mörk malt, välbalanserad, men ''når ändå inte ända fram''.
Jag köpte en fancy varmkorv av en korvgubbe på gatan, tror faktiskt det var det godaste som intogs under denna resa och antagligen den godaste korv med bröd undertecknad ätit.

Vi tog en buss upp till förorten Shorewood där bryggeriet Big bay har sitt tasting-room där ett par brygder intogs.
Wavehopper kölsch; ljus, brödig arom, lätt och något träig. Mycket subtil smak.
Long weekend; välhumlad, men ändå tråkig öl med toner av grönsaker.
Ganska lugn första halvlek denna dag, men ändå skönt att vila lite på rummet.
Någolunda utvilade begav vi oss söderut i jakt på mer ''ny'' öl.
På vägen intogs middag på en mexikansk restaurang. Mycket gott. Något så exotiskt som kokosmilkshake med kanel dracks till, underligt men gott.


Så kom vi då äntligen fram till Sugar maple och kunde få i oss lite jästa malt

drycker, men först en mjöd:
Zombie killer från B. Nektar (Michigan); som äppeljuice med kanel. Godare än det låter.
Weyerbacher Blanche ; tunn, men uppfriskande (efter mjöden) och god.
Proper från Furthermore; tunn, med smak av blandsaft och ''brödig humle''(?).
Jag drack en öl från Sixpoints single-hop-IIPA-serie Spice of life, antagligen var det Riwaka.
Destihl Pumpkin porter; ser kolsvart ut i denna mörka miljö. Rökig, bränd, rostad med toner av pumpa och glass. Resans överlägset bästa pumpaöl. Det känns som att alla bryggerier har en.
Bitch creek extra special brown från Grand teton; suraktig arom, maltbomb, med toner av lök och chilichoklad. Sträv.
Muffin top från Clown shoes; grym arom, fyllig (som namnet antyder), mycket humle. Mer IPA än belgisk, bra balans. Som en smakfullt välhumlad tripel på något sätt. Tung men riktigt bra.

Vi käkade på en diner som aldrig stängde. Men maten var bedrövlig. Christian drog hem och jag vidare till Odd duck som låg i närheten för en
Nut hugger brown ale från Upland; namnet har ekorrar (som det kryllar av i både Milwaukee och Muskegon) i åtanke och inget snusk. Rubinfärgad, maltig och galet sträv, brända brödkanter a' la ölandsbröd.

Sista stoppet blev The stone där Upland Oktoberfest fick agera skärmsläskare. ''Mörkgul'', lite belgotoner. Väldigt fyllig för att vara en mellis (mellanmärzen?! Nein!) och söt. Klart bättre än de flesta europeiska/''tyskspråkiga'' ölen i samma stil.
Efter en bra stunds promenad stannade äntligen ta taxi och kunde ta mig ''hem''.