torsdag 14 november 2019

Öl i East end del III-The white mother

Jag inledde dagen med en ordentlig turfpromenad och blev kung av stan i ett par veckor.
Träffade sedan grabbarna på The white hart som vi även besökte i somras. Mitt tredje besök där, men första gången man åt där. Det var ok. Ett gäng mestadels lokala brygder intog i form av: Pale Ale Kaleidoscope från Wiper and true, Bankside blonde och Bermondsey best. Båda från det för mig okända Southwark Brewing company. Slutligen några brygder från One mile end: Passion pale ale 4,3%, Salvation och Alphonse mangoNEIPA. Jag var inte så imponerad av dessa öl. Man kunde även köpa med sig tre bärs för £10 vilket skulle visa sig vara väldigt prisvärt. De bärsen (även de från One mile end som antagligen äger denna pub) var desto bättre.
Nej, det är inte Kreml.

Jag gick och tog halvtidsvila på rummet, minns inte vad de andra skulle göra, men det var skönt att få slumra till lite.
Vi möttes upp på Mother kellys där vi hade tillgodokvitton för hundratals kronor att inkassera. Jag nöjde mig med: Corals från berlinbaserade Fuerst wiacek, Peckham Pale från Brick brewery, Friend request från Cloudwater, Sonoma från Track brewing co, The kernel Foeder beer Chinook mandarina bavaria, The kernel Pale ale Mosaic Sour cherry och Crowd control. Båda från Hop hooligans. Antagligen första gången jag dricker rumänskt öl. Över lag bra öl.
Som samtliga kvällar på den här resan var vi på Dominos som låg tvärs över gatan på hemvägen. Det är inte för inte man väger hundratals kilo.

Inga kommentarer: