Öl i Nordamerika del XIV-Sista rycket

Världen's största coolships?

Ta det piano säger mannen på bilden.

Westbrae biergarten

Sista dagen gällde det att först och främst hinna till visningen på Anchor, men med rusningstrafik och parkeringskaos var det lättare sagt än gjort, men det löste sig till slut.
Bra och intressant rundtur. Lite överraskande för mig att de hade koelships (vad det nu heter på svenska). Antagligen världens största. Dock var försäkrade guiden oss om att lambicbryggning var helt uteslutet.
En bunt öl fick man sig efter själva visningen till livs i deras mysiga bar. Det enda jag inte druckit förr var Flying cloud. Troligen den bästa foreign stout jag druckit. Rekommenderas starkt.

Vi drog oss österut, då vi skulle flyga hem från Oakland och hamnade på bryggeriet Pyramid alehouse i Berkeley som vi besökte för några år sedan. En god lunch intogs under palmerna på deras uteservering.
Hela fem öl smällde jag i mig, nämligen: Apricot ale, Pale ale with noble hops, Irish stout, Fascinator och Rose hip gold från Portland brewing.

Vi åkte lite längre på samma gata och kom fram till Westbrae biergarten.
Jag stannade kvar där medan gubbarna åkte till flygplatsen och nann med ytterligare ett gäng exotiska brygder. Nämligen Beer camp Hoppy Lager från Sierra nevada, Calf-eine coffe milk stout från Half moon bay, Kilt lifter från Moylans och Itaipava Pilsen från brazilianska Cervejaria petrópolis.

Det fick bli taxi till flygplatsen.
Väl där hittade jag ytterligare en okänd öl att maximera fyllan med inför den långa flygresan med. Carry on från Golden road. En APA tydligen.
Det var en ok flygtur trots allt innan man kom hem till kylan.
Sammanfattningsvis var denna resa över förväntningarna med sexton nya besökta bryggerier under bältet. Bara en dag med regn på hela trippen.
Kanada var jag dock lite besviken på. Överraskande likt USA, men med mycket sämre öl. Men jag vill ge det en chans till någon gång.

Öl i Nordamerika del XIII-Superharam

Jag vaknade mitt i natten och gick ut i den ljumna västkustluften. Hade bara två zoner kvar till californiakronan på Turf. Kunde inte låta bli. Jobbigt var det i alla fall. Vet ej vad klockan var när man kom hem, men sov några timmar till i alla fall.
Pigg som en lärkmört studsade undertecknad upp ur sängen och ut i solen för en busstur ned till den latinska stadsdelen The mission och Rosamunde sausage grill. Hade tidigare besökt deras hak i Haight och Oakland. Soinns inte att deras korvar var så här goda. Det fick bli  två stycken med följande öl till: Castle beach kolsch från Santa cruz ale works; burk. Bra headretention, vilket ger vackra skumgardiner. Luktar och smakar oxiderat Riktigt illa. Från samma bryggeri Dread brown; diffus maltig arom. Rubinaktig färg. Betydligt bättre än kölschen, men ändå bara ok.
La vermontoise från Blaugies/Hill farmstead; stiltypisk arom med mycket citrus. Halmgul med mycket kolsyra. Mer söt än torr. Bra. Mycket jäst i botten av flaskan. dock ej så det känns i munnan.Ett skolexempel på en saison.

Därefter blev det halvtidsvila på rummet.
När jag vaknade var det fortfarande soligt och varmt. Tog mig ned till nya bryggeripuben Barrel head på Fulton street där ölkranarna satt på en torped. Mycket coolt. Ölen då? Knifey spoony-down under lager; ljus och bubblig, ok för stilen. Bravo; halmgul,disig välhumlad, disig, lätt. Mycket kolsyra. Helt ok.
Golden gate gose från Almanac (som börjat med sjukt fula etiketter. Ta tillbaka de gamla, de var ju väldigt fina.); syrlig arom med toner av lacto, som dock ej återfinns i smaken som är ganska ren.
Westfalia från Fort point; maltig och smakrik för att vara en wieneröl. ''Den var fin'' som min bror skulle sagt.
Alcatraz amber från San Francisco Brewing co; obalanserad. Var är smakhumlen? Blir lite bättre när temperaturen i glaset stiger. Vissa choklad och nöt-toner framträder. Ingen höjdare dock.
En dyr men ytterst delikat ostbricka intogs även här.

Jag tog bussen tillbaka till boendet, tog med någon thaiimat ''hem'' som intogs med gubbarna på rummet tillsammans med en Widmer Raspberry russian imperial stout '12. Godare öl än mat.
Roligare än så blev det inte denna dag.

Öl i Nordamerika del XII-Turfin'USA

Jag sov ganska länge denna strålande dag.
Begav mig genast ut, men inte för att jaga rätt på öl, utan för att turfa. Man får se lite annat än svarta tavlor med vad som finns på fat om man gör annat än ''bara'' dricker bärs på sin semester. Nu fick lite sevärdheter som missats vid mina tidigare besök i San Francisco. En reäl promenad blev det i alla fall. Undertecknad mötte upp gubbarna vid San Francisco craft beer festival, inte långt från vårt boende. Vi hade fixat VIPpass och fick således komma in en timme tidigare. En ganska stor lokal med plats för fler ut ställare än vad som var på plats, men efter ett par timmar var det kö till ALLT. Det som hanns med innan jag lessnade på att stångas för allt var: Trilogy 2 aussie salute IPA från Bridgeport, Puddle jumper pale ale från Third street aleworks, Puck frn North coast, Hopsauce DIPA 8,2% från Rubicon, Bison Organic Hop cuvee, Naughty aud imperial stout från 101 north, Get up offa that brown från Golden road, Full sail Wheatwine, Eel river Porter, Butte creek Organic IPA, Campfire stout från High water, Almanac Saison Dolores, Samuel adams Rebel rouser från BBC, Duvel Tripel hop 2014 (supertrött), Alaskan Double Black IPA, Hopothermia DIPA från Alaskan, Widmer Barrel aged Brrrbon '12, Stone Cali-belgique IPA, Mind the gap 5,2% från Freewheel, Hop hunter IPA från Sierra nevada.
I övrigt hade lokalen hade noll akustik, men man ändå ett band som störde.
Det fanns en speciell VIPhylla där en del ''exklusiva'' öl.
Minsta festivalglasen jag sett.
Varje bryggeri hade två öl och oftast hade de inte sitt eget folk som hällde upp, utan folk som inte hade någon koll.
Det blev en tidig hemgång.

Öl i Nordamerika del XI-Backe upp&backe ned

En dag som de flesta andra under denna resa, m a o vi åkte ganska tidigt och stannade för lunch och ett par öl. Denna gång i Cloverdale i Kalifornien på (Ruth) McGowan's brewpub. Maten var ingen höjdare, men ölen var desto bättre. För min del Pine mountain pale ale och Irish stout. Grymt skönt att sitta i skuggan på den stora uteserveringen och svalka sig med ett par kalla.

Efter att ha kört lite fel och hamnat i en massa köer kom vi äntligen fram till San francisco och stadsdelen The marina som skulle vara vårt hem i några dagar.
Jag packade om lite och begav mig genast till ölbutiken Ales unlimited. En rätt skaplig backe att klättra uppför.
Jobbigare att gå uppför den utan bira, än nedför med öl... Ett gäng bärs följde med hem i alla fall.
Efter att ha dumpat väskan på rummet stack jag ut igen. Turfade mig (upp och) ned till Hayes street och Flipper's där en tallrik vingar som bara var starka, men absolut inte goda intogs. Till dem en Anchor IPA.

Nästan vägg-i-vägg ligger den ganska mörka,trånga och lite sunkiga baren Place pigalle. Väldigt hög ljudvolym, men det är väl vad man får om man går ut en fredagkväll. Jag är för gammal för sånt här.
Men man får väl offra sig för ''konsten''. Stod i alla fall ut några timmar med dessa öl: Hella lite från Altamont; humlig arom, ljus och brödig. Som en blandning av APA och helles. Den hemska maten som intogs innan dödar antagligen smakupplevelsen.
4 Banger från Berryessa; ljust bärnstensfärgad, fantastisk arom med mycket tropisk frukt. Inte mycket till kropp på denna mellanöl. Smakar mycket tropisk frukt.
Maiden voyage från det lokala Magnolia; luktar och smakar som vätskan svamp på burk ligger i, inte så mycket mer. Bitter ska det tydligen föreställa. Antagligen årets värsta så här långt. Fantastiskt usel.
805 honey blonde från Firestone walker; gyllene med metallisk arom. Smakar mest äppeljuice, ganska mycket kolsyra.
Henhouse Saison; löjligt ljus, luktar tysk vetejäst. Snäll och någolunda balanserad med lite äppeltoner.

Jag turfade mig vidare och snubblade (in) på det utmärkta Liquid gold på Hyde street som tyvärr snart skulle stänga, men ett par snabba lyckades man vräka i sig. Woodfour Berliner weisse och The kimmie, the yink, and the holy gose från Anderson valley.
Så slutade denna dag.

Öl i Nordamerika del X-Staden som stänger 22:00

Ännu en solig dag och vi begav oss söderut. Lunch intogs på bryggeripuben 7 devils stekheta uteservering i Coos bay, Oregon. Ett par öl till maten så klart. Lighthouse session ale och Advocate pale ale.
Färden tog oss vidare genom mäktiga redwoodskogar. Galet stora träd.


Mycket senare kom vi fram till Eureka i norra Kalifornien. Det var bara att släng av väskorna på rummet efter incheckningen och bege sig ut i den ljumna kvällen.
The local beer bar var allt som hanns med denna afton. ''Några'' öl fick man i sig i alla fall, nämligen. Super chili pepper madness från Mad river; inte så snäll som den ser ut. Mycket chili i både arom och smak. Värmande. Smaken sitter i ett bra tag.
Humboldt regeneration Kiwi berlinerweiss; ser ut som en wit, tunn med mycket lacto. Jag hittar ingen kiwi smaken.
Det serveras ingen mat, så man fick gå och hämta utifrån. ''Cheeseburger sub'' ungerligt men gott.
Ölandet fortsatte med Barrelman’s b från Coronado; maltig och relativt fyllig, hyfsad balans. Något begränsade smaklökar efter maten.
Urban farmhouse ale från The commons; ljus, både arom och smak i gränslandet mellan saison och hefeweizen, men mer åt saisonhållet. En ton av ''gamla böckar'' Bra nivå på kolsyran. Smakar bättre ju mer den värms upp.
The great pumpkin ale från Cambridge; väldigt bra för att vara en svag pumpaöl (4,4%). Smakar inte så mycket blodpudding som de brukar.
Där tog kvällen abrupt slut då de stängde tidigt. Likaså gjorde en närbelägen bryggeripub. Trevligt ställe i alla fall med många kul gäster att språka med. När träffade du tex en blind man i kilt going commando senast?

Öl i Nordamerika del IX-Me Tarzan,Eugene

Inget lunchstopp denna dag då vi hade en tid att passa. 46 mil söder om Seattle ligger Eugene där en visning på Ninkasibryggeriet var inbokat.
Väldigt stressigt att knalla från boendet till bryggeriet i solskenet. Något försenade anslöt vi till visningen under första hälften i alla fall. För övrigt en av de sämsta bryggerirundturer jag sett, men ändå intressant så klart.
Efteråt satt vi i ''taproomets ölträdgård'' där en foodtruck förgyllde tillvaron. Ett par öl fick vi i oss. För min del Lux och Quantum. De var ok, inte mer. Ett kvarter därifrån ligger en ortodox kyrka. En herre som jag antar var präst där satt liksom oss och läskade sig på uteserveringen. Tänk om andra samfund/relioner vore lika avslappnade, då kanske man inte hade varit lika obstinat/hatisk/skeptisk. Dessutom gick han därifrån med en låda sweet/oatmeal stout.

Det var långt att gå tillbaka. Tony gick ''hem''', men Pütte och jag fortsatte till den stora bryggeripuben Steelhead som låg på vägen. James blonde och Raging rhino red fick man i sig.

Tvärs över gatan finns The tap and growler, ett mysigt ställe med en massa fat som namnet antyder. Jag tog en Beets by perry från det lokala bryggeriet Viking braggot.

Dagens sitta stopp fick bli bryggeripuben Elk horn,beläget ett stenkast från boendet. Det var horn överallt i inredningen. Vi hann precis till sista beställningen. En Ducks blue ribbon för min del.
Det fick räcka så.

Öl i Nordamerika del VIII-Ike's your uncle

Dags att vända denna dag och åka söderut igen.
Vi siktade in oss på Lynwood, Washington och bryggeripuben Big e ales. I det relativt lilla och hemtrevliga taproomet tog vi lunch och ett par öl. För min del Golden ale och  Hoppy ending. Inte så märkvärdig öl men maten var sjukt god. Bästa kycklingburgare jag ätit utan tvekan. Rekommenderas.

Det var hela nio år sedan sist, men nu var det dags att återigen besöka Seattle.
Siktet var inställt på Chuck’s hop shop. Ett riktigt höjdarställe skulle det visa sig. En food truck stod utanför och serverade goda toasts mm. En liten bar och ganska många bord och stolar i denna ölbutik. 50 fatöl, trevlig personal och andra gäster.
En hel drös öl fick jag i mig, nämligen: Sour #1 från de för mig okända lokala Stoup. Highway 128 Blood orange gose från Anderson valley; arom av citron. Disigt halmgul. Smaken påminner om citronläsk fast mindre söt. Antagligen den bästa gose jag druckit. En jävla fröjd helt enkelt. Ballast Point Thai Chili wheat; neutral arom, gulaktig. Parfymisk, lite kryddig, skumbanan, tigerbalsam. Det bränner lite på läpparna efteråt. Upprör magen på lite som stark mat eller sprit kan göra. Smakar starkare ju längre man dricker. Voodoo chai från washingtonbrygeriet Hi-fi; Kaffe och choklad i perfekt balans. Mycket god och ganska söt. Lost coast Watermelon wheat; ''mörkgul'', inte så mycket arom, men smakar som en jävla isglass. Det finns spår av efterbeska. Hi-Fi Porter; väldigt maltig och stiltypisk. Inte illa.
Lowercase ESB; Bärnstensfärgad, underlig syrlig arom. Äppeltoner, knappast stiltypisk. Kanske har inte infektionen ''satt sig'' ordentligt i denna ( jag beställde en annan öl från samma bryggeri som var infekterad). Flying monkey från American brewing company i Washington; Bärnstensfärgad, ganska besk och obalanserad på något sätt, men det smakar inte illa. Tamerlane porter från Black raven; som att suga på en gummibåt/badring till att börja med, men blir som en öl när temperaturen i glaset stiger. Salish IPA från Salish sea; ''orange'' som''IPor'' brukar vara. God arom och smak, men inte perfekt. Ganska mycket kolsyra,en viss strävhet finns där och stör.
Hade de inte stängt hade jag antagligen suttit/legat kvar än. Köpte med mig en bunt öl härifrån.
Lång promenad hem i backarna och den sköna nattluften allmänt tillfreds.

Öl i Nordamerika del VII-Visning på Granville island

Denna dag gick vi längs stranden och tog en ''båtbuss'' (en väldigt liten täckt båt) över till Granville island för att gå på bryggerivisning på turistiga Granville island brewing.
Den var väl som visningar är mest.
Efter själva rundturen fick vi några öl med de övriga som var på visningen i en glasbur. Dessa var Island lager, Auld skool scottish ale och Lions winter ale. Lunch intogs också, och till den English bay pale ale och Infamous IPA. Över lag inte så bra..

Båtbussen tog oss tillbaka till fastlandet. Gubbarna gick in mot centrum medan jag återvände till hotellet med dess bar. Red racer IPA från Central city avslutade första halvlek.

I princip pånyttfödd vaknade jag och tog hissen ned till hotellbaren igen för en Longboat chocolate porter från Phillips som var mycket chokladig och god.

De sista självande kanadensiska ölen på denna resa intogs på Tap & Barrel, beläget vid vattnet på Canada place i stadsdelen Coal harbour. Ett riktigt schysst ställe som det var synd vi inte bodde närmare. Ölen som slank ned här var: Analogue 78 b side kolsch; ser ut som vilken fulöl som helst. Mycket kolsyra. Smakar sand konstigt nog. Lika gott som det låter. Devils elbow IPA från Howe sound; väldigt besk, eller så har man vänjt sig av med beska i Kanada... Sun god wheat ale från R & B; ljus och lätt, en riktig sommaröl med vissa fruktiga toner. Red truck Lager känns också att den skulle passa bättre om ett halvår. Slutligen Howe sound Lager.
Det fick räcka så denna dag.

Öl i Nordamerika del VI-Eh buddy,what's that aboot?

Rensandet av hotellbaren fortsatte: Naramata nut brown från Cannery; rubin/koppar i färgen. Lättdrucken och alldeles för snäll.

Jag gick tillbaka till bryggeripuben Yaletown brewing som hade besökts kvällen innan. Detta ställe känns lite turistigt men de öl jag provade var ok. Mainland lager; Ren, lätt(-drucken). Ljus och smakar inte illa på något sätt, men hade nog gjort sig bättre på en varm uteservering om ett halvår. Golden promise; Bärnstensfärgad, grädigt skum (sparkler), skriker efter mer humle... eller så är det jag som gör det. 24 IBU. Inte mycket kolsyra. High brau Altbier är väl som altar brukar vara, varken mer eller mindre.

1516 bavarian lager från Okanagan springs slank ned i hotellbaren; genomskinlig, ljus, brödig helles. Ingen höjdare.
Halvtidsvila följde.

Någolunda utvilad fick jag skjuts till Kingston taphouse and grille när gubbarna skulle på hockey. En bar nära arenan, så den tömdes nästan totalt på folk när matchen väl började.
Swing span från Granville island; bärnstensfärgad ale. Kan inte sätta fingret på vad som är fel, men gott var det inte. Torrhumla?
The classic nut brown ale från Dead frog; mörkbrun, smakar askfat och diskmedel. Lika gott som det låter.
Forager från Whistler; jätteljus och glutenfri. Luktar diskmedel. Smakar saft och äppelskal.
Steam whistle Canada's premium ''Pilsner''; galet ljus också. Knappt ljus-skadad trots den gröna flaskan. För lite beska för en pils. För mycket skumbanan.Illa.
Mickeys från Miller; grymt cool flaska (bara en liten som tur var). Smakar nästan ingenting. Något spritig, bara 5,5%.
10 Saints (Barbados); hemsk som öl från länder man inte druckit något från brukar vara. Gå och sug på en kartong om du är nyfiken på smaken.
Dark matter från Hoyne;rökig brun porter med chokladtoner. Inte lika gott som det låter. För tunn.
Från samma bryggeri Down easy; grymt snygg etikett. Gott är det också, men väldigt tunn. Dagens bästa?

Efter en längre promenad avslutades dagen som vanligt med en öl i hotellbaren. Bear paw honey lager från Whistler. Tråkigt wieneröl.

Öl i Nordamerika del V-Bland

Dagen inleddes i hotellbaren med en bärnstensfärgad, snäll och intetsägande Okanagan spring Pale ale.

Trevliga kanadensare

Jag fortsatte uppför gatan till Upper deck som besökts kvällen innan. Nu betydligt lugnare, dock fortfarande med hemsk dansmusik men betydligt lägre volym.
Ölen som dracks: Gypsy tears Ruby red från det lokala Parallel 49; bärnstensfärgad och välhumlad amber ale. Riktigt god. Farmhand ''alt'' från Driftwood; det måste varit felstavat i menyn. Alldeles för ljus för den stilen. Smakar mest hefeweizen. Hemsk. Shake a paw från Yellow dog; svartaktig med mycket trevlig arom. Jättegod, men skulle nog tjänat på att vara något starkare. En väldigt rökig porter. N2 Nitrogenated Milk stout från Parallel 49; saffran i aromen, rökig, maltig, bra balans, toner av choklad. Blue buck från Phillips; färgen är någonstans mellan halmgul och bärnsten. Smakar diskmedel.

Därefter följde resans första regelrätta halvtidsvila.
Någolunda utvilad begav jag mig till fots till den stora Bryggeripuben Yaletown brewing för ett par öl. Wrath of khan part 2, en hyfsad porter och Ale, en helt ok APA.

En sista öl i hotellbaren avslutade även denna afton. 1897 Amber ale från Stanley park.

Öl i Nordamerika del IV-Oh...Canada

Vi fortsatte färden och hamnade i Bellingham, Washington, inte långt från den kanadensiska gränsen. Här besöktes källarpuben Archer ale house för lunch och ett par öl. Båda från det för mig okända washingtonbryggeriet Flyers. Afterburner IPA och Barnstormer brown ale. Jag var inte imponerad av varken ölen eller maten.

Vi tog oss vidare över gränsen och till Vancouver och checkade in på vårt hotell i stadsdelen West end.
I hotellbaren fanns 24 fatöl och då jag aldrig varit i Kanada förut hade bara någon enstaka provats tidigare så det blev många besök här under vår vistelse.
Vi slog oss ned och för min del blev det en Kokanee från jättefabriken Columbia brewery och Blood alley bitter från Russell.

Ingen tid att vila dock. Jag begav mig till fots i solnedgången till det turistiga Granville island och besökte en annan hotellbar, men denna med eget bryggverk. Dockside. Kändes väldigt posh. Ölen som intogs: Cartwright pale ale, Marina light lager, Johnston pilsener, Old bridge dark lager, Pelican bay brown och slutligen Railspur IPA. Den ena värre än den andra... Minns ej hur maten var.

Jag gjorde ett snabbt stopp på Upper deck som var beläget på ''vår gata''. Ett jävla liv som sig bör en lördagkväll. För en grinig gubbe som undertecknad bara jobbigt. En öl var allt som mäktades med, Stanley park Noble pilsner. Bara blaskig.

Russell cream ale fick avsluta kvällen i hotellbaren.

Öl i Nordamerika del III-Fullast kör

Efter den minimala frukosten begav vi oss återigen norrut med ett lunchstopp i världsmetropolen Centralia, Washington. På NW sausage & deli bryggdes tidigare Dicks beer. Nu har man flyttat ölproduktionen till ett annat ställe i samma by. Korven görs dock här.
En slags charkbricka + något mer bestod maten av. Även några öl fick man i sig i allla fall. För min del stouten Irish style ale, Golden ale och Pale ale, samtliga från Dicks. Trevligt och mysigt litet ställe.

Inte jättelångt senare kom vi fram till Tacoma där natten skulle tillbringas.
Medresenärerna gick på ett närbeläget bilmuseum medan jag tog en timmes promenad. Nästan bara uppför kändes det som.
Målet var bryggeripuben Engine house no.9. Som namnet skvallrar om är det en gammal brandstation det numera bryggs och serveras öl i.
En hel del gästöl, både på fat och flaska fanns att tillgå. För min del fick det bli: Belgian White; klar och ljus för stilen, ljus och brödig. Mer som en kölsch eller liknande. Roasted porter; nästan svart, maltig, roasted indeed... och Tunney session ale. Sen fick jag nog av deras egna brygder och fortsatte på gästölen. TPS Report ale från coloradobryggeriet Trinity; blekgul suring som egentligen inte är så märkvärdig, men det är i alla fall suröl... Chuckanut Pilsner; en väldigt ljus, snäll men god pils. Cucumber crush från 10 Barrel; kanske det ljusaste ölet jag sett. Som någon skrev på Rate beer, smakar mer gurka, än gurka. En berliner weisse i grunden bra balans mellan syrligheten och gurkan. Trevlig... om man gillar gurka... och berliner weisse. Nu ska jag inte skriva ''gurka'' på länge.
Southern hemisphere från det för mig okända kalifornienbryggeriet Black market; välhumlad session IPA med vad jag antar är NZ-humle i. Helt ok. Slutligen So west its easy från Urban family.
Träffade här Michellina och hennes son vars namn verkar ha glömts bort. Hängde med dem resten av kvällen. Mycket kul typer.

Trots att det var galet nära skulle det ändå köras till nästa ställe som var The red hot. Vi var här ett tag och spelade biljard. Som tur var drack jag bara en mild. Browntown ale från Hale’s.

Sista ölstoppet var Parkway tavern. Två öl där för min del, 77 Select från Fremont och Todd the bod från ovan nämnda Engine house no.9.
Ösregn, men jag fick skjuts hem. Antagligen inte så smart, men det gick ju bra.

Öl i Nordamerika del II-Omvänd varuhuseffekt

Frukost ingick även på detta ställe. Typisk amerikansk med våfflor, bagels, muffins mm. Så fortsatte det nästan hela resan.
Färden fortsatte norrut. Till vad som antagligen är världens bästa stad. Min tredje gång där, sex år sedan sist.
Vi stannade till i utkanten av stan på hemtrevliga puben Bullseye för käk och några goda bärs.
Jag tog 1811 Lager från det för mig okända oregonbryggeriet Fort George, Portage porter från New belgium och Spring reign ale från Ninkasi.

På vägen till boendet släppte gubbarna av mig vid ölbutiken Tin bucket som också har en bar (som man får ha i civilicerade länder...). Grymt ställe som inte fanns vid vårt förra besök i staden. Jag blev sittandes ett bra tag sippandes på: Little green från Flat tail; ser ut som
fulöl. Som jag misstänkte var det torrhumlad. Det står att det ska vara en saison. Mer som en IPL eller APA.
Slow ride från New Belgium; halmgul och livlig. 40 väl dolda IBU...
Blev även bjuden på ett par suröl av den mycket trevlige ägaren. Vin rougie från De garde; väldigt sur, men med grymma toner från vinfatet. Hemgjord saft någon?
Block 15 Kriek; mycket fat (bourbon) i aromen. Brunorange. Inte galet sur, mer åt smörkolahållet faktiskt på ett fantastiskt sätt. Inte så mycket körsbär i början, de kommer mer när ölet värmts upp Helt jävla erotisk, bland det bästa jag druckit. Gratis är godast. Oklart hur gammal flaskan var.
Bert’s legend från Snipes mountain; rubinfärgad, smakar diskmedel och malt. Ingen höjdare. Lite otacksamt läge efter det förra ölet.
Gold beach lager från Arch rock; galet typriktig helles. Lite fräschare än de tyska brukar vara. Väldigt brödig.
Two-sixteen Red ale från Loowit; rubinfärgad, blandsaft, fast inte så sött, något fruktig med toner av askfat. Inte fantastisk.

Ett stenkast därifrån ligger den relativt gamla bryggeripuben Lompoc/Fifth quadrant. Jag tog en Dr. Hop ''IPA'' och köpte med mig en halvgrowler var av The spy who dry hopped me och Mon cheri som vi delade på på rummet.

Öl i Nordamerika del I-Öl, berg och sol

Vi (Tony, Pütte och jag) hyrde bil på flygplatsen i Oakland dit vi flygit.
Det var relativt sent och det hade varit en lång dag så att bädda ned sig på det närbelägna hotellet kändes helt rätt.
Nästa morgon efter frukost begav vi oss norrut och gjorde ett lunchstopp på den lilla bryggeripuben Dunsmuir brewery works i norra Kalifornien. Uppe bland bergen och ett verkligt spektakulärt landskap (något som egentligen kan sägas om det mesta av denna resa).
Ett par helt ok öl till den goda maten intogs i solgasset på uteserveringen. För min del Osolicious Porter och Liquid sunshine wheat.

Nästa stopp, där vi även skulle tillbringa följande natt var Ashland, Oregon.
Efter att ha checkat in gick vi till centrum och den centralt belägna bryggeripuben Standing stone där en Farmer brown slank ned.

Vidare begav vi oss till det väldigt trevliga Caldera tap house. Bryggeriet Caldera ligger också i Ashland, men alltså på ett annat ställe.
Käk intogs och det fanns flera andra kul gäster att snacka med. Ett besök kan rekommenderas.
Jag satt kvar medan gubbarna gick till sängs. En hel flock med öl fick man i sig här: Mother pucker raspberry sour, Pilot rock porter, Lawnmower lager, Pilsner, Dry hop orange, South side strong ale. Har för mig att det smakade bra.

När de stängt gick några av oss till Standing stone som hade öppet lite längre. En Milk and honey ale och en Noble stout fick räcka där.

På hemvägen blev det ytterligare ett stopp på en sportsbar. Venn från Ninkasi avslutade den roliga kvällen.

Ett par öl på Arlanda

Dags för ett nytt öläventyr. Innan detta drog igång på allvar turfade jag lite på Arlanda.
Läste någonstans att receptet på Newcastle Brown ale från John smiths hade ändrats. En sån slank det i alla fall. Det var inte sämre än vad mitt minne säger i alla fall.

På O'Leary's på flygplatsen intogs en Brooklyn Blast! Ganska bra pris har jag för mig.

På flyget fanns ytterligare en exotisk brygd, Arctic beer från Mack som väl inte smakade så mycket.