Öl i Nordamerika del XIV-Sista rycket

Världen's största coolships?

Ta det piano säger mannen på bilden.

Westbrae biergarten

Sista dagen gällde det att först och främst hinna till visningen på Anchor, men med rusningstrafik och parkeringskaos var det lättare sagt än gjort, men det löste sig till slut.
Bra och intressant rundtur. Lite överraskande för mig att de hade koelships (vad det nu heter på svenska). Antagligen världens största. Dock var försäkrade guiden oss om att lambicbryggning var helt uteslutet.
En bunt öl fick man sig efter själva visningen till livs i deras mysiga bar. Det enda jag inte druckit förr var Flying cloud. Troligen den bästa foreign stout jag druckit. Rekommenderas starkt.

Vi drog oss österut, då vi skulle flyga hem från Oakland och hamnade på bryggeriet Pyramid alehouse i Berkeley som vi besökte för några år sedan. En god lunch intogs under palmerna på deras uteservering.
Hela fem öl smällde jag i mig, nämligen: Apricot ale, Pale ale with noble hops, Irish stout, Fascinator och Rose hip gold från Portland brewing.

Vi åkte lite längre på samma gata och kom fram till Westbrae biergarten.
Jag stannade kvar där medan gubbarna åkte till flygplatsen och nann med ytterligare ett gäng exotiska brygder. Nämligen Beer camp Hoppy Lager från Sierra nevada, Calf-eine coffe milk stout från Half moon bay, Kilt lifter från Moylans och Itaipava Pilsen från brazilianska Cervejaria petrópolis.

Det fick bli taxi till flygplatsen.
Väl där hittade jag ytterligare en okänd öl att maximera fyllan med inför den långa flygresan med. Carry on från Golden road. En APA tydligen.
Det var en ok flygtur trots allt innan man kom hem till kylan.
Sammanfattningsvis var denna resa över förväntningarna med sexton nya besökta bryggerier under bältet. Bara en dag med regn på hela trippen.
Kanada var jag dock lite besviken på. Överraskande likt USA, men med mycket sämre öl. Men jag vill ge det en chans till någon gång.