Öl i Brügge del I-Både god och mindre god bärs

Det var inte så länge sedan, men jag har i alla fall inte fått nog av Belgien.
Båten anlöpte Zeebrügge på eftermiddagen och det blev någon form utav tvångstaxi in till det vackra Brügge där vi skulle bo.
I receptionen delade vi på en Kasteel Tripel från Van honsebrouck. Det var annat än all brittisk mellanöl (inget ont om dem) man hällt i sig de senaste dagarna det.

På väg från boendet på Langestraat gick vi till Centrum. På vägen hittades en livsmedelsbutik som hade ett hyfsat ölsortiment. Priserna var dock det bästa. Ett gäng flaskor inköptes där.

Den turistinvaderade, i övrigt mysiga puben Staminee de garre hittades efter lite letande (en grymt smal gränd måste lokaliseras).
Pilaarbijter Blond från Bavik (Petrus); saftarom, spritig söt och obalanserad. Lång eftersmak. Klart sämre än Kasteel tripel, men passade grymt bra till gouda-(?) osten som ingick.
Ännu en tripel skulle det bli i form av krogens egna öl som bryggs av Van steenberge (Gulden draak); Serveras i ett underligt 70-talsinspirerat glas. Arom av frukt, sprit och päronglass. Brutala skumgardiner. Smakar något mörkare än vad den är. Fyllig, söt och stark, men mycket god. Utmärkt tripel som bara finns på detta hak.

Vi drog vidare till det utmärkta Cambrinus som jag besökte för ett par månader sedan.
Ezel från Bavik; diskvatten med mycket kolsyra som sig bör, inte så mycket koriander.
Bourgogne des flandres Blonde från Timmermans; belgisk jäst, sötma och mycket kolsyra. Som en dålig kopia av Maredsous 6.
Vlas kop från Strubbe (Ichtegems); citron och gummi, intetsägande. Lite klor i eftersmaken.
Bruegel amber från Van steenberge; Luktar och smakar gammalt. Träig med lite örter kanske. Riktigt illa.
Val-dieu Brune; mycket jästfällning. Rostat och belgojäst. Bränd eftersmak. Inte helt oäven.
Jacobins framboise från Bockor; vinröd söt folköl, som kolsyrad hallonsaft.
Floris Ninkeberry från Huyghe; galet söt, som frukt-te med för mycket socker i.

Någon form av mindre aptitlig skräpmat slafsade vi i oss mitt emot innan stegen styrdes ’’hemmåt’’.
På vägen fanns dock en rökig bar (De kelk) med en intressant ölmeny. En sista bira för dagem knäcktes där.
Ultradélice från Ecaussinnes; fruktig arom. Fruktig occh stark men toner av grönmögelost.
God natt!