Öl i Tyskland del IV-Keine halbzeit

Några timmars sömn fick räcka, nu hade ju festivalen öppnat igen, så det var bara att bege sig ned dit igen. Solen strålade och det var stekhett som vanligt. Som tur var fanns det gott om parasoll/buskage/träd som gav skugga. En del öl intogs som sig bör på en sådan här tillställning, nämligen dessa: ''Tyskie Dunkel'' (som jag antar i själva verket var Ksiazece Ciemne lagodne), Günther-bräu Premium Pilsener, Richard Wagner Dunkel, Schönramer Pils.

Jag tog en paus i festivalandet för att se på allsvensk fotboll på ett internetcafe. Ingen riktig öl fanns där så man fick nöja sig med en radler, Beck’s Green lemon. Medresenärerna anslöt allteftersom matchen gick. Men bara Christian följde med till festivalen efteråt.

Vi träffade några fransyskor som vi hängde med till festivalen stängde. En del bärs fick vi visst i oss också. Gusswerk Jakobsgold 4,9%, Kauzen Pils, Kauzen Alt fränkisch, Becher Kräußenpils, Hohenfelder Pilsener, från samma bryggeri: Lappmanns dunkel. Vidare ett par öl från Hohenthanner: Tannen Pils och Märzen festbier. Men det var inte slut där, festivalen var så stor att det hela tiden dracks ''på-vägen-öl'' när ens glas råkade bli tomt, det var bara att fylla på vart som helst. Resten av kvällen intogs i alla fall: Hummel-bräu Pils, Hummel-bräu Kellerbier, Hummel-bräu Jubiläums-festbier (antagligen resans bästa öl i mitt tycke), Barbarossa Hell, Barbarossa Rotbier och slutligen Smokey george från Rittmayer.

Christian var trött för en gångs skull (OBS: ironi) och gick upp och sov på rummet, medan jag drog bort till bryggeripuben Schalander där ett par öl inmundigades innan de stängde. Weizen; syrlig med hyfsad balans och viktigast av allt: ingen skumbanan! Pilsener; disig, frisk, välbalanserad och något sträv. För mer tankarna till L/Z/K än pilsner.
Det fick räcka för den dagen.

Öl i Tyskland Del III-Tidigt uppe,sent i säng.

Anledningen till vårt besök i Berlin var festivalen ''Mile of beer'' vars sjuttonde upplaga vi skulle besöka. På väg dit snubblade vi över ett ställe där en exotisk öl intogs, Pinkus Jubilate.

Själva festivalområdet var väldigt stort, men så har de världsrekordet för ''världens längsta biergarten'' också. 1820 meter av öl och god mat med fri entre. En sak som var en positiv överraskning var att det fanns tvåcentilitersglas. Annars brukar det nog vara hel-eller halvliter som gäller i dessa trakter. För € 1,50 fick man påfyllning. Man var som fisken i vattnet med andra ord när vi satte oss i skuggan och svalkade oss. En herrans massa öl fick man i sig så klart. Dessa på dagen: Hirsch-Gold från Höss, Löwenbrauerei Passau Urtyp hell 4,8%, Hohenfelder Kellerbier, Stöckel Pils, Beerlao Lager beer (Laos), Star från Nigerian breweries, Schwarzbacher Hopfenperle pils, High noon caribbean ginger beer från Strubbe, Fischer Rauchbier och Ehringsdorfer Ritterbräu. Sedan tog vi en välbehövlig halvtid.

Någolunda utvilade drog vi ut igen på kvällen. Mellan boendet och festivalen låg en italiensk ristorante där vi käkade. Till maten en Grön Berlinerweisse från jättebryggeriet Schultheiss/Berliner kindl som vi besökte vid vårt förra besök i Berlin. Annorlunda, men inte så gott. Detsamma kan nog sägas om maten.

Väl framme vid ''Mile of beer'' var det bara att slå sig ned och börja ticka. Följande intogs: Dachs Pils (?), Stralsunder Lager från Störtebeker, Alpirsbacher Pils, Allgäuer Büble bier Edel Weissbier, Braugold Spezial pilsner och HSD från St. austell.

Gubbarna gick och la' sig när festivalen stängde, men för mig och Christian hade kvällen bara börjat. Resten av natten drog vi runt på olika ''tobaksaffärer'' och drack öl på deras ''uteserveringar''. Först på Warschauer strasse där en Hasseröder Premium Pils slank ned.

Nästa ''hak'' låg på Frankfurter allee. Antoniter bayerisch hell från Memmingen intogs där.

Ett par kvarter bort på samma gata avslutade vi ''kvällen'' med 5,0 Original Pils från Feldschlößchen och slutligen Rother bräu Öko Urtrunk. Sedan fick det vara nog och vi gick ''hemmåt'' vid sjutiden.

Öl i Tyskland del II-Bra väder,dålig/tråkig öl.

Christian och jag tog tunnelbanan till centrum för att köra dags-skiftet på bryggeripuben Brauhaus Mitte. Fyra öl tog vi där, Pils, Dunkel, Zwickel och Weissbier. Alla fördomar man kan ha om tysk öl/bryggning/bryggerier fanns där med andra ord. Inte speciellt gott. Men det var ju maten istället, ''svinhäxa'' med surkål. Mums!

''Hemmåt'' till Friedrichshain sedemera där en öl slank ned på en ''tobaksaffärs'' uteservering; Wulle från Dinkelacker. Billigt blask antagligen. Halvtid följde i vanlig ordning.

Christian pallade inte gå upp, så jag gick till ett ställe som var listat på Rate beer, men det var tydligen ett bra tag sedan det stängde. Men det gjorde inte så mycket för det haket som nu hade öppnat på samma adress hade exotisk öl. Först husölet med okänt ursprung. Tydligen bryggt i Thüringen; ''fulölsljus'' med frisk arom. Smakar mest diskmedel. Har de glömt skölja glaset? Sedan tre öl från det för mig okända Braumanufaktur Forsthaus templin. Hell; grumlig. Även om det var någon månad kvar på datumet känns den ändå trött. Potsdamer Stange; inte mycket kolsyra. En lite för söt landbier för min smak. Dunkel; ljus för stilen, kryddig och brödig. Precis som sina ''syskon'' var det ingen höjdare.

Runt hörnet låg ytterligare en ''tobaksaffär'' men en massa öl. Dagens andra helles intogs där; Chiemseer Hell från Auerbräu.

Christian hade till slut vaknat till liv och vi tog ett par bärs och mat på Hirsch som låg vägg i vägg...tror jag. Kloster Zwickel från Alpirsbacher och husölet av okänt ursprung.

Den för Berlin tidiga kvällen avslutades på ''tobaksaffären'' som nyligen hade besökts. Odin trunk från Schloßbrauerei Fürstlich drehna som stängde denna dag var något så ovanligt som en tysk H/S/V. Reinheitsgebot någon? Tror dock ej det smakade så fantastiskt.

Öl i Tyskland del I-Nattlig ölrunda

Det var fem år sedan sist, med andra ord hög tid att återvända till Berlin! Från flygplatsen Tegel var det en bit till vårt boende, men till slut kom vi fram och kunde dumpa väskorna. Vilka var då ''vi''? Förutom undertecknad; Christian samt Tony och Pütte. Vi kom ned rätt sent så min bror pallade inte gå ut och härja, men det gjorde vi andra som tur var. Klockan var över tolv när bryggeripuben Hops & barley intogs, men det gör inte så mycket i Berlin där pubarna vanligtvis inte har den fula ovanan att stänga så tidigt. Första ölen i landet blev Friedrichshainer Dunkles. Följt av Friedrichshainer Weizen och Friedrichshainer Pilsner. Bra grejor. Ett besök rekommenderas.

Vägg-i-vägg med detta hak låg en av alla dessa tobaksaffärer med ett digert (i alla fall för en utlänning som mig) ölsortiment och spartansk ''ute(själv-)servering''. En öl tog vi här, för min del Astra Rotlicht från Bavaria-st.pauli-Brauerei. Ingen höjdare.

På vägen ''hemmåt'' blev det ett till stopp på ytterligare ett av dessa ställen här intogs Josefs Pils och Josefs Märzen. Det smakade bra har jag för mig. Roligare än så blev det inte första natten.

Öl i Fålhagen/Uppsala

Hedin hade fest i förrgår. På densamma dracks det en del öl. Några olika hembrygder som Hasse hade bryggt, varav en som var speciellt dagen till ära. Även en del kommersiella brygder slank ned: Carnegie´13, Groundbreaker från Train station, Wisby Sleepy Bulldog Best bitter från Gotlands, Slottskällans ''Dubbel IPA''. En trevlig kväll/eftermiddag.

Öl i lördags

Ännu en utomhusprovning hade vi efter englandsvistelsen.

Golden ale

Staffordshire Double sun    8 poäng
Barnsley Ronnies Owd Cock    8 poäng
Barnsley Blonde        4 poäng
Otley O4 columbo        4 poäng

Man kan konstatera att panelens smak är som baken...

IPA

Monks Blend #3        8 poäng
Noli Born & raised        8 poäng
Slyfox 113 7%        7 poäng
Peerless All american    1 poäng

Tredje gången gillt för Monks brettIPA.

Into the belly of the beast

Tom(-tomtom) lurade ut mig på stan med Anders och Rickard dagen efter att vi kommit från Storbrittanien. Jag var på Regeringsgatan för att inhandla lite dansk, jäst maltdryck varefter undertecknad anslöt till gubbarna som satt på ''Biskopen'' på Folkungagatan. Här intogs: APA Solitär från Närke, Eriksberg Karaktär från Carlsberg, Yellow cab lager från Evil twin, och slutligen Kipling från Thornbridge. Gott alltihop.

Ölkiosken var öppen för en gångs skull. Riktigt schysst stor uteservering. En öl tog vi här, för min del The ballroom band från Skebo.

OT var nästa stopp. Mer Skebo där i form av Nu är det juli igen.

Dagens sista ölstopp blev Akkurat där ett par öl til slank ned. Hop twister från Salopian och Eldorado från Oppigårds
En trevlig dag med uteslutande god öl.

Öl i Liverpool del IV-Where have all the mild ales gone?

Sista dagen hade vi några timmar att döda innan det var dags att bege sig hem. Ett sista besök på Ship and mitre som inte ligger så långt från stationen blev det där följande utmärkta brygder intogs: Golden thread från Salopian, Liverpool Pilsner från Liverpool organic, Odell IPA, Bondi blues 6,4% från det för mig okända Cheshire, St. stefanus Blonde från Van steenberge. Jag hade ett par kilo över i väskan, så två flaskor Nögne ö Imperial Brown ale fick följa med hem. Endast £5 på krogen. Bartendern skämdes nästan när han tog betalt, då det ansågs dyrt för en öl...de kostar i skrivande stund 71,5 nok på vinmonopolet... Tåget från Lime street station tog oss tillbaka till Manchesters flygplats där vi flög hem till Arlanda. Kul resa som vanligt. Lite oroande var dock att jag inte såg en enda mild som är så gott. Det har nog aldrig hänt under alla mina besök på den här ön. Man borde nog åka dit i maj...

Öl i Liverpool del III-Rockbar med real ale

Dagen inleddes där gårdagen avslutades, på ''The ship''. Vi blev sittandes där åtskilliga timmar och skrapade ganska duktigt på ytan i deras sortiment. Ett gäng mellisar intogs: First class från Titanic; lite, men gräddigt skum, ljusbrun, välbalnserad, smörig. Inte illa. Lifeboat från samma bryggeri, Top hop best bitter från det för mig okända Hornbeam, This splendid ale från walesiska Facers, Liverpool organic Honey blond, Burton Porter från Burton bridge och Shipyard American pale ale. Som vanligt var det grisvarmt även denna dag när vi gick för att ta en siesta.

Kvällen tillbringades helt och hållet i stadsdelen Ropewalks, först på trendiga (typ) Baa bar där folk inte hade börjat trilla in än, där en exotisk fulöl snabbt hälldes ned i strupen; Fresca från San miguel.

Inte långt därifrån fanns en skön rockpub vid namn The swan där vi blev sittandes resten av kvällen sippandes på: Boundary från Cottage, Hydes Original Bitter, Marstons EPA, Hopsack, White monk och Wobbly bob, alla tre från pålitliga Phoenix. Slutligen Golden original lager från J.w. lees.

Öl i Liverpool del II-Bussresa med CAMRA

När morgonen randades kom båten tillbaka till England och Birkenhead/Liverpool. En grisvarm dag hade vi framför oss när vi efter lite irrande hittade till vårt boende på en bakgata. Ett litet rum två trappor ned. Antagligen var det billigt. Vi sov ett par timmar innan butiken Ship in a bottle öppnade. En bit att gå, men det var värt med tanke på deras digra utbud. Christian som hade legat kvar på rummet och sovit var nu redo för att gå ut i hettan. The philharmonic dining-rooms (en del av Nicholson's-kedjan) låg väldigt nära hotellet. Där blev vi sittandes i cirka sex timmar. Tyvärr var det alldeles för varmt att sitta på uteserveringen, så det fick bli skinnfotöljer inomhus istället... utan AC... Blev det någon öl då? Jo de här: Ginger jock från Strathaven, Belgarum från Itchen valley; gyllene och välhumlad. Fläderblommorna gifter sig väldigt bra med humlen. Mycket bra. Gladness från Growler: gäst''recension'' av Christian: Honungen är stark med den här. Lagom besk. Det kunde varit mer honung. Nicholson’s IPA från St. austell; välbalanserrad med toner av blåmögelost. Relativt fyllig. 24 Carat gold från Liverpool organic, Sunny republic Shark head; årets värsta öl. Sur och galet hemsk, vilket jag påpekade, men den ska vara så enligt personalen, för det är cask pilsner...  omöjligt att dricka men än några klunkar av... eller att få pengarna tillbaka. Antagligen infekterad eller något. Konstigt nog tog jag en öl till, troligtvis för att få bort smaken av engelsk surhaj ur munnen. Outlier english Craft lager fick avsluta vårt första och sista besök på detta hak.

Vi tog halvtid med ''äcklig'' snabbmat och sömn på rummet. Kvälls-skiftet bestod till största delen av en utflykt. CAMRAs lokalavdenling för Merseyside samlades på den fantastiska puben Ship and mitre i Liverpool för en bussresa till den avlägsna stadsdelen Garston sydöst om centrum. Här satt vi några timmar på den väl insuttna puben The masonic (the masonic what?!). Christian och jag jobbade oss igenom alla fyra av deras casks och snackade med de trevliga CAMRAfolket. Ölen i fråga var: Two hats från Arkwrights, J.w. lees Bitter, Liverpool craft ''IPA'' och Streaker från J.w. lees. Ölen var väl överlag ok, men inte så mycket mer. Kul var det i alla fall.

Bussen tog oss tillbaka i kvällsmörkret till ''The ship''. De flesta skulle jobba dagen därpå, men inte de korpulenta svenskarna som var kvar tills stängningsdags. Tyvärr (eller som tur var kanske?) hann vi bara med en öl innan klockan ringde för kvällen. Mad hatter från Weetwood som jag tror smakade ganska bra. Pizza på hemvägen fick det bli. Den var inte god.

Öl i Belfast

Tidigt på morgonen kom vi fram till staden som hade skakats av upplopp fyra kvällar/nätter i rad. Något som verkar vara tradition i den nordirländska huvudstaden dagarna efter protestanternas årliga marsch. Färjeterminalen är belägen långt från centrum, men vi hade gott om tid på oss så vi tog en långpromenad genom vad som mest var industriområde. Sju kilometer närmare bestämt.
De första ölen på Den gröna (eller är det orangea?) ön intogs på weatherspoonspuben Bridge house. Det bästa haket jag besökt den kedjan, antagligen för man inte hade druckit en enda bira från Nordirland innan denna resa.
Sex real ales sänktes i alla fall. Först Navvy från Phoenix följt av Yella belly Gold från Batemans. Moongazer från det för mig okända Tring, Hydes Finest, W h buckley Grand cru från walesiska Evan evans och slutligen Seven stone weakling från Lymestone.

Det var hög tid för middag. Denna intogs i vad som verkade vara ett protestantiskt område. På en innergård fanns den trevliga restaurangen Mollys yard som inte bara hade kanonmat utan även en bunt inhemska öl. Samtliga från Hilden som antagligen är ''landets'' största bryggeri. Vi, åtminstone jag tog en öl av varje de hade: College green Belfast blonde, Headless dog, Titanic quarter beer, Scullions irish ale, Twisted hop, Barney’s brew och Cathedral quarter beer. Standarden på ölen var verkligen skiftande, ju starkare bärsen var desto bättre hade bryggarna på Hilden lyckats tycker jag.
Vi fick i oss en hel del öl denna sköna, mulna men regnfria dag, men det var ändå lugnare än dagen innan.
Det fanns inte en chans att en ny långpromenad skulle komma på tal, istället blev det taxi tillbaka till båten. På vägen dit såg stod många av de för Nordirland karakteristiska bepansrade land rover-polisbilarna. Den lokala polis-styrkan laddade upp reält inför kvällen såg det ut som. Denna konflikt verkar ju för en utomstående ateist som undertecknad hjärndöd, men inte mindre intressant för det.

Öl i Liverpool del I- Bryggeripub i England?!

Galet tidigt i måndags åkte Christian och jag till Arlanda för ett nytt öläventyr.
Flyget var cirka en timme sent när vi väl landade på flygplatsen i Manchester. Därifrån tog vi tåg till Liverpool.
Inget hotell var bokat, istället stod mat och dryck på schemat direkt på restauranten The hub. Maten var helt ok, m a o mycket bra för att vara på denna ö. Till käket fyra real ales: Boggart Cascade, Lancaster Blonde, Styrian och Bier head, båda från Liverpool organic. De flesta smakade bra.

Solsken är väl inte var England är känt för, så man fick passa på att njuta när vi fick ned till bryggeripuben Wapping beers/Baltic fleet.
Vi slog oss ned på deras uteservering i skuggan och snackade lite med deras trevliga gäster medan de goda ölen slank ned i sommarvärmen. Fyra av deras egna och en importerad, men exotisk fulöl: Mine’s wapping, Smoked porter (antagligen resans bästa öl, mums), Summer ale (dagens bästa golden ale antagligen), Golden promise ''IPA'' och slutligen Flensburger Lager.

En taxi tog oss sedan till färjeterminalen i Birkenhead där en båt bordades. På fartyget blev det en öl till maten, Bass. Sedan var det god natt.

Öl i en ny park

Vi provade ett nytt grönområde för picknick, inte långt från det själ-lösa skrytbygge/schabrak/monstrum till arena som vårt kära AIK numera kallar sitt hem. Det fanns både skugga och sol att välja på, nära till en grill/korvmoj samt att man vi fick vara i fred från farbror blå. På minussidan är dock att det ej finns parkbänkar. Men detta kan kanske ändå vara något. Ett par exotiska men goda öl blev det av bara farten: Witch’s wit från Lost abbey och Blend no.9/Maximum indulgence från Monks.

I halvtid tog jag en Carlsberg Non-alcoholic, det var inte så gott, men det kunde man stå ut med när en skön trepoängare bärgades.

En kväll på Kungsholmen

Det var ett tag sedan den bloggen levde upp till sitt namn. Hög tid att ta en kväll på stan med andraord.
Hade ännu ej besökt Brewdog bar så det var på tiden. Väldigt mycket folk, jag har aldrig sett så många hipsters på samma gång förr, inte på ett ölhak i Sverige i alla fall. Undertecknad och frun lyckades i alla fall klämma in oss och till och med äta. Vad blev det i biraväg då? Jo: Rapture från Magic rock, Poppels Wit, CAP IPA, Trigo saison från Brekeriet, Gentleman’s wit från Camden, Dead pony club och Punk monk båda från Brewdog själva. Jag var glatt överraskad av detta hak, speciellt över all gästöl.

Inte därifrån ligger ju Mackinlay’s som man inte varit på, på länge. Nu finns det ju en vettig krog i närheten så man kan slå två flugor i en smäll när man väl är på Kungsholmen (vilket väl inte hör till vanligheterna). En symbios a' la Akkurat/OT.
Några öl skulle man få i sig här med, Bernard Unfiltered, Femme fatale Noir från Evil twin och slutligen Summer twist 2013 från Oppigårds. En härlig kväll med uteslutande bra öl, det är man inte bortskämd med som tickardåre.

Öl i förortsidyllen

IPAprovning stod på schemat denna mulna dag, men vi satt ändå ute. Det regnade ju inte i alla fall.

Amager Envy    16 poäng
Monks Blend#3      15 poäng
Mohawk Extra    14 poäng
Brewdog El dorado    9   poäng
Brewdog Goldings    4   poäng
Brewdog Waimea    3   poäng
Brewdog Dana    2   poäng

Samtliga Brewdogs är single hopped från det senaste IPA is dead-4-packet. Det klart sämsta hittills i mitt tycke. ''Danskarna'' revancherar sig från veckan innan.

Öl i vardagsrummet

En stor provning var på sin plats i spåren av USAresan. Tungt, men kul.

IPA

Uinta Hop notch IPA    9  poäng
Brewdog Goldings        9  poäng
Epic Hopulent        9  poäng
Brewdog El dorado        8  poäng
Amager Envy        5  poäng
Brewdog Waimea        5  poäng
Napa smith West coast    4  poäng
Monks Blend#3        4  poäng
Brewdog Dana        1  poäng

Samtliga Brewdogs är single hopped från det senaste IPA is dead-4-packet. Det klart sämsta hittills i mitt tycke.

BSA

Epic Smoked & oaked    17 poäng
Gouden carolus Röd    14 poäng
Forestinne Primoria ´11    12 poäng
Chimay Blå        9   poäng
The bruery 5 golden rings    8   poäng

Oj, vilka öl! Både Chimay och Gouden Carolus har vunnit denna klass förut, men nu satte Epic ribban ännu högre.

Imperial stout

Amager Pride        9  poäng
Evil twin Naked lunch    5  poäng
Monks Blend #4        4  poäng

Ännu mer godsaker.

DIPA

Sierra nevada Hoptimum    12 poäng
Brash The bollocks        7   poäng
Green flash Imperial IPA    7   poäng
Left hand Twin sisters    4   poäng

Humlebomber som fick tungorna att krulla sig. Mums!

Mjöd

Camelot            7  poäng
Guinevere        7  poäng
King arthur        4  poäng

Samtliga från Meadery of the rockies.

Öl i Blekinge

Efter att ha jobbat ett par dagar i något slags jetlagdimma var det dags att bege sig ned till Sweden rock. Eva och jag tog tåget ned och på vägen slank ett par exotiska men goda öl ned. Naked lunch från Evil twin och Twin sisters double IPA från Left hand. Inga lättöl direkt, men det var ju en lång resa.

Bara för att det är festival behöver man ju inte sänka sin ölribba. Eller? Efter som det var så galet kallt i tältet på nätterna var det bara att hålla igång nätterna igenom. Mer utsökt bärs intogs under första natten/morgonen i form av Le capitaine från Trinity.

Samma visa nästa natt med The perfect crime black smoked saison som var en mycket god samarbetsbrygd mellan Evil twin, Stillwater och Stone.

Nästa natt orkade jag bara inte. I'm too old for this shit. Det var bara att lägga sig och försöka huttra sig till sömns.
Men när morgonen randades var det återigen stekhett. En luftkonditionerad buss tog mig till Sölverborg för ett besök på bolaget för inhandling av ett gäng öl. Ett utmärkt tillfälle att få bekanta sig med ett par för mig nya svenska bryggerier. Electric nurse Pale ale, Passion IPA och Premiär, båda från det lokala Brygghus 19. Överlag helt ok öl.
Det var nog allt som var ölnytt för undertecknad.

Öl i USA

Dags att återvända hem efter min mest episka resa hittills. På Denvers flygplats fanns det tid för en apfärsk Denver pale ale från Great divide.

På O'Hare drack jag ett par öl till, Anti-hero IPA från Revolution. Jag bad om ett glas, men de hade inget. En bar utan glas?! Den fick således förtäras direkt ur burken som ett djur. Till nästa öl (Sofie från Goose island) hade de tydligen diskat så den kunde intas på ett civiliserat sätt.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var en grym resa med ett oprovat resesällskap (tack för att man fick använda dina bilder här), men det fungerade över förväntan. Så pass många dagar var inte för mycket. Två av de bryggerier som var på ''att-besöka-listan'' besöktes ej, med då blev det ju sju bonusbryggerier istället. Hela 32 stycken besöktes under resan (192 totalt). Jag kan verkligen rekomendera att besöka denna vackra stat. Även om dollarkursen var gynnsam och taxiresor relativt billiga gick det ändå för mycket pengar, inte konstigt när man bara konsumerar hela dagarna/kvällarna. Väldigt vanligt med burköl från coloradobryggerierna kanske tack vare DETTA företag. Snart så är det dags igen...

Öl i Colorado del XVIII-Sista rycket

 
Och det blev natt och det blev dag den artonde dagen.
I anslutning till basebollarernan Coors field ligger bryggeripuben Sandlot som numera även är öppen när det inte är match. Jag var inne där och tog ett par samplers för en gångs skull. Det smakade överraskande bra med tanke på att bryggeriet ägs av Coors.

På samma gata ligger Falling rock där det blev ett sista besök för en öl. Hookiebobb från Crazy mountain; mycket välhumlad IPA med plast/gummitoner.
Ingen halvtid den här dagen heller.


Istället tog jag bussen söderut till utmärkta bryggeripuben Strange där kvällen även avslutades. Sparsamma öppettider, så det gällde att passa på. Ölen som intogs var: Cherry kriek; söt, men betydligt vuxnare i smaken än de sötaste belgarna. A strange alternative var en sammarbetsbrygd med lokala Caution brewery; verkligen underlig. Mint-te-toner, lite godisaktig, konstig humleprofil. Cherry bomb Stout 5,2%; syrlig stout med kaffetoner. Återigen konstig, men god. Gluten free pale ale; ganska mycket citron. Bra för att vara glutenfri. Powerhouse porter; väldigt mörk rätt mycket kolsyra för stilen. Kaffe hittar jag faktiskt toner av. Juliette belgian pale; 5,5%, 70 IBU; välhumlad belgare som kanske är lite väl tunn. Pale ale var en god APA. Slutligen den i mitt tycke alldeles för söta Soci-ale.
Trevlig personal och gäster plus bra öl över lag. Rekommenderas. Det blev inte sent denna dag heller, bara bussen ''hem'' till hotellet.

Öl i Colorado del XVII-One day, five beers

Det var memorial day, som troligen går ut på att hedra minnet av alla amerikanska soldater som stupat i alla deras hundratals krig genom åren.
Jag hoppade över första halvlek och låg och slappade på rummet tills Prost (som vi hade varit på ett par veckor tidigare) som inte låg så vansinnigt långt från hotellet öppnade. Deras Dunkel släpptes denna dag . Rubinfärgad, söt och blugsamt humlad. Inte illa , men jag hade gärna ''sett'' mer balans. En alt och Kellerpils slank också ned, bra de med.

Allt ölande denna dag ägde rum i stadsdelen Highland där hotellet låg.
Kvällshungern hade slagit till trots att de hade foodtruck vid/på Prost. Ett sista stopp på The über sausage för en matbit och en burk Renegade Ryeteous rye IPA.

Ett sista stopp blev det även på närbelägna Amatos där en Lucky u IPA från Breckenridge avslutade den tidiga kvällen.

Öl i Colorado del XVI-Ytterligare ett par bryggeripubar

Jag inledde dagen i centrum på Falling rock som vi hade varit på ett par gånger tidigare. Bara en öl den här gången, Crooked stave Saison vielle.
Åt därefter antagligen resans värsta mat, något mexikanskt från en vagn på gatan.

Spårvagnen tog mig till bryggeripuben Renegade för några öl och ännu mer mat från en foodtruck. Apostate, Golden shower; Antagligen med brett, bra balans mellan den belgiska jästen och bretten. Slutligen Redacted. Tre helt ok öl.
    
På hemvägen åt jag ytterligare något på vad som närmast kan beskrivas som en deli. En exotisk bira fick göra maten sällskap, Tommyknocker Vienna style amber. Dagens enda lager.
I vanlig ordning en siesta på detta innan kvällen.

Ytterligare en bryggeripub med begränsade öppettider var målet för kvällen. Mycket stabila Hogshead där jag fick mig en privat visning av bryggeriet. Det var inte mycket tid att vinka på innan de stängde så det blev till att hetsdricka deras godsaker. Chin wag ESB, torrhumlad med EKG. Lake lightning, torrhumlad med centennial; välhumlad och frisk, tänk om all brittisk real ale var så här god. Synd att det var så stressigt bara. Gilpin black gold; inte kolsvart, men ganska mörk. Maltig ren smak med toner av kakao (chokladmalt?). Mycket bra porter. Ale kyte, torrhumlad med cascade; väldigt lite kolsyra, lätt men välhumlad. Smakrikt mellanöl. Perfekt för en varm sommardag. Tröttnar dock när man kommer lite längre ned i glaset. Slutligen Barley’s brown; ser inte riktigt vad jag skrivit, men det verkar ha smakat bra!

Det är verkligen långa väntetider på taxibilar i och omkring Denver, om man inte är i centrum. Så även denna gång. När bullen i fråga väl kom tog det dock inte lång tid innan man klev in på Falling rock än en gång. Bra öppettider (11-2) och ganska mycket öl. Pluot från New belgium (Lips of faith) och Avatar Jasmine IPA från Elysian avslutade kvällen.

Öl i Colorado del XV-En lugn dag

Ytterligare ett besök på Denver bicycle cafe skulle det bli för ett par öl till. Arvada Mexican lager; bärnstensfärgad och betydligt mer smakrik än vad namnet antyder. Crazy mountain Amber; välhumlad amber ale, men inget specielt ändå.

Vine street pub som hade besökts tidigare ligger inte så långt därifrån så det blev nästa stopp för ett par öl. Old school, Oatlord; ännu en stabil stout från denna lilla kedja av bryggeripubar, Illusion dweller IPA 6,9%; de kallar den en brittisk, men ändå är det gott om tropisk frukt. Mums.

Jag tog bussen tillbaka till centrum där en stor demonstration ägde rum. Åt en god macka och något mexikansk innan halvtidsvilan.
Efter den var det ett besök på utmärkta ''bryggeripuben'' Wits end. Ett par öl hanns med innan det var stägningsdags Nirvana; välhumlad men ändå balanserad. Inte illa. Kitchen sink; maltig porter med chokladtoner och lång god eftersmak.
Trevlig bartender/ägare/bryggmästare och gäster.

Dagens sista var sköna brygeripubben Trve som jag bara var tvungen att besöke en gång till för en god natt-bira, Stout O))).

Öl i Colorado del XIV-Probably the worst ESB in the world

Hedin åkte antagligen hem tidigt på morgonen, så nu hade jag ett antal dagar kvar för mig själv att rensa resten av stan på. Första halvlek var ett återbesök på Rackhouse som vi hade besökt veckan innan. Maten var inte hälften så god som vid första besöket, men ändå ok. Till den, Mamas little yella pils från Oskar Blues som hade legat på chardonnayfat; Väldigt mycket fatkaraktär som funkar förvånansvärt bra med ett så pass lätt öl. Perfekt en stekhet dag som det var. Gf apple från Yak and yeti. Efter denna klena första halvlek tog jag lite vila.

Kvällen ägde helt och hållet rum i Centrum. Först Wynkoop som hade besökts tidigade i veckan. Ett av de tre sämsta bryggerier som besöktes under denna resa. Fem öl tvingade man i sig i alla fall, tur att man kunde välja små glas... Silverback Pale ale; APA (med en apa på etiketten), ganska dåligt exempel på stilen. Välhumlad, men inget för mig. Wixa weiss; *rysningar/kväljningar*, Elitch gardens orchard wheat; ett snäpp bättre, trots att samma jäst används. St. charles ESB; rubinfärgad med krämigt skum, galet söt, tobaksaska och blandsaft. ''Regal hopping''? Värsta öl undertecknad druckit i denna stil. London calling IPA; mycket brända toner, honung, sträv. Också söt, men ej tropisk frukt utan mer saft. Vad fan är det här?

Ett annat ställe som hade besökts tidigare var Denver Chophouse vars mat var en besvikelse. Jag ville ge dem en andra chans. De levererade... en grym stek med tillbehör. Till den Pilsner lager; egentligen inget märkvärdigt, men satt som en smäck efter all skit.

Sista stoppet innan nattsömnen var Wazoo supperclub och en Omission Pale ale; glutenfri. Lite gammal smak. Hyfsat med humle.

Öl i Colorado del XIII-En lång dag

Planen för dagen var att besöka världens största bryggeri, så vi tog bussen till Golden där det ligger. Men eftersom man inte fick ha väskor/ryggsäckar med sig på visningen blev det inget. Det är lite väl mycket begärt att ett sånt stort bryggeri skulle ha något skåp eller liknande att kunna förvara dem i... Som tur var fanns det andra mindre och framför allt bättre brygerier i den lilla staden. Nu låg vi före i tids-schemat, så ett besök på en pizzeria vad nödgat, inte för pizza, men det fanns exotisk öl ett dricka. Redd’s Apple ale från Coors beläget ett stenkast därifrån.

På bryggeripuben Golden city brewing blev man INTE motad i dörren trots ryggsäckar utan mottagen med öppna armar (nåja). Ett par öl i bryggeriets trädgård slank ned till konstiga mackor, Lookout stout och Legendary Red ale 7,3%. Inte fantastiska på något sätt.

Innan vi nådde nästa bryggeripub dök ytterligare en dylik upp som skulle öppna för första gången ett par timmar senare. Vi var garanterat de första svenskarna som var där! Mountain toad hette stället och de bjöd på varsitt provglas. Jag har för mig att det smakade bra.

Vandringen uppför fortsatte, hungriga hade vi blivit och på vägen låg en mexikansk restaurant där ännu en lunch intogs. Till den, Clear creek gold pale ale från Golden city som vi besökt tidigare. Helt klart det roligaste som erbjöds i ölväg. Helt ok.
Till slut när 1800 m ö h. hade nåtts i värmen stod bryggeripuben Cannonball creek och bara väntade på oss. Fyra över lag bra öl förtärdes: Featherweight pale, Highwater wit som var lite för tysk i smaken för min smak, Forêt noir black saison och Soul doubt stout.

Efter en lång stunds väntan kom en taxi och hämtade oss för färd till den ost och ölprovning vi var inbokade på. Trve som besöktes dagen innan stod för bärsen medan någon ostbutik i Denver stod för de goda ostarna. På Denver bicycle cafe som vi även hade varit på dagen innan ägde spektaklet rum. Fyra bonusöl fick man i sig också: Dry dock Amber, Mountain livin’ pale ale från Crazy mountain, från samma bryggeri Boohai red ale och slutligen Thin air ESB från Yak and yeti.

Men det var inte slut på kvällen där. Hemma hos en tjej vi snackade med på provningen var det efterfest ett mansion/slott som hon bodde i. Deviant Dale’s IPA från Oskar blues och Funkwerks Saison. ''Brettig''och god antagligen.

Öl i Colorado del XII-Probably the coolest brewery in the world

Det var fotboll denna morgon (lokal tid, kväll hemma), och ett ställe som hade öppet tillräckligt tidigt med wifi och vettig öl var Denver Bicycle cafe dit jag tog en buss för att kunna se spektaklet. Man ville ju som sagt ha en (läs nio) öl till matchen och det fanns till facila priser. Hedin kom och gjorde mig sällskap efter ett par timmar. Först torra välhumlade Upslope Pale ale. Hoppy boy från Twisted pine; vet inte vad det är för fel, kanske någon sorts humle jag inte gillar. Mycket besk, men verkligen illa ändå. Bridal veil rye pale ale från Telluride, Steam engine lager från Steamworks, från samma bryggeri Third eye pale ale, Pali pilsner från det för mig nya Pug ryans, Morningwood wheat, även det från Pug ryans, ett annat bryggeri jag aldrig hört talas om var Eddyline. Ett par av deras öl slank ned innan vi drog tillbaka till hotellet, Boater beer (törs man gissa att de skulle få byta namn på den i Sverige?) och Mountain fairy raspberry wheat. Bara fat och burkar på detta ställe, och allt från Colorado, men inget av det jag drack var bra...

...men det skulle bli värre. Efter lite vila stack vi ut på stan igen och in The über sausage. Om så än bara för en öl. Genesee beer, något slags makroblask.

Resten av kvällen satt vi på bryggeripuben Trve tills de stängde. Nazareth; en alkoholstinn humlekäftsmäll var vad som behövdes som startmotor denna kväll, helt ok. Hellion; lättdrucken mellis, american table beer som den kallades. I övrigt intogs Wanderlust, Death ripper och Prehistoric dog. Under de timmar vi satt på detta hak speldes det bara black- och doom-metal. Här kände man sig som hemma, grymt ställe där man utan problem kunde stå ut med att ölen kanske inte höll absolut världsklass.

Öl i Colorado del XI-Heaven&Hell

Än en gång begav vi oss till centrum för ett gäng öl och mat. Denna gång på bryggeripuben Rock bottom (sjätte stället i denna kedja undertecknad besöker) där jag avnjöt följande brygder: Kölsch, Red, El chupacabra, Weizen, Molly titanic brown. Överraskande hög klass på dessa brygder.
Sedan hem för lite siesta.

Kvälls/nattskiftet inleddes med en taxiresa med en chafför vars engelska var ''lite knackig''. Till slut kom vi i alla fram till Hops grillhouse & brewery i Golden där fyra öl som var i helt i klass med de på Our mutual friend slank ned... Jag orkar ej beskriva hur illa det var. De hette i alla fall: Alligator ale, Clearwater light, Thoroughbred red och spiken i kistan Lightning bold gold. Denna pub är också del av en kedja tydligen...som borde heta Lack of hops...


Med en annan bulle tog vi oss tillbaka till Centrum och Falling rock igen.
Kontrasten var total, och man kunde njuta. The stoic '11 från Deschutes; Ska vara en abt, men mer som en god suröl... fast mycket starkare förstås. Fyllig, söt/sur, mmm. Man beer från Bull & bush; stabil IPA med blommiga ''shampootoner''. Strange Batch 1000; humlebomb med lång gräsig eftersmak, inte min typ av humleprofil, men ändå god. Slutligen en färsk, fin Hopothermia från Alaskan. Eftersom alla de sista ölen var så starka kan men nog utgå från att jag var full.

Öl i Colorado del X-Ytterligare ett par bryggeripubar

Som så många gånger förr (och senare) tog vi buss nummer 28 ned till Centrum. Denna gång för ett besök på Lucky pie pizza and tap house för lite öl. Först friska och välhumlade Freeride APA från Alaskan följt av Dry dock Hefeweizen, Victoria från Grupo modelo; överraskande brödig, men i övrigt vad man kan förvänta sig av mexikansk öl. Söt med majstoner. Olympia från Miller, alltså bryggt 327 mil från Olympia... Resans, om inte årets blaskigaste bira.

Jag var ej sugen på pizza så lunch intogs på ett annat ställe där de överraskande nog hade en exotisk brygd till maten, god dessutom. Rolle bolle från New belgium.

Vi sågs åter på Lucky där en flaska Dry dock Vanilla porter delades. Som Coca-cola i färgen, mycket vanilj, bra balans. Inte överdrivet söt.

En bryggeripub skulle hinnas med innan halvtiden, Wynkoop som tydligen var första craftbryggeri i Denver. Några öl blev det innan bussen till hotellet gick tillbaka. Starka Pattys chile beer och rena, brödiga Ûber Lager, Cowtown milk stout; snäll med smak av O'boy och rök, lite kaffe i eftersmaken. Inga höjdare direkt.

Efter vilan gick vi återigen till The über sausage för en öl och antagligen något att äta på vägen ut. Colorado kölsch från Steamworks tog jag.

Resten av kvällen tillbringade vi på bryggeripuben Vine street pub (Mountain sun) på andra sidan stan där följande goda bärs intogs: Big krane kölsch; söt och brödig med honungstoner. Skulle antagligen passa bra till mat. Java porter; luktar vidbränt och är väldigt mörk. En riktig kaffebomb. Annapurna amber, Colorado kind ale och Blackberry wheat. Vi hade nog kunnat sitta längre, men de stängde. Så var ännu en trevlig dag till ända.

Öl i Colorado del IX-Visning på Great divide

Efter att ha gått runt och glott lite i centrum gled vi in på ''bryggerirestauranten'' Denver chophouse. Ett par öl fanns det tid för Dark munich lager, och Wheat ale. Inga höjdare, men sköljde i alla fall ned den överskattade maten (85 i mat på Rate beer).

En bryggerivisning stod på schemat även den här dagen, denna gång på Great divide... home of the Yeti. En nomad Pilsner fick följa med runt bryggeriet. Här liksom på Avery och Breckenridge fick ''guiderna'' frågan ''Hur många länder finns ni i?'' Svaret var alltid det samma, ''Bara USA och Sverige...'' Bra jobbat Jörgen och CO m a o. Jag mådde allmännt illa och var inte helt i balans så det blev bara en öl till innan halvtidsvilan. Hell raisin Yeti; Polarbröd i arom och smak. Tungt maltig eftersmak. Lite spritig. Undertecknad föredrar den vanliga Yetin framför denna underliga brygd.
Taxi tillbaka till hotellet.

Någolunda utvilad och mer mig själv igen var det dags att bege sig ned till Centrum igen och till hippa restauranten Euclid hall. Väldigt salt, annorlunda/underlig men framför allt god mat med en stor öl till. Little red cap från Grimm brothers; den smakrika maten kvaddade tungan något, men det var en bra alt som var roligare (inte nödvändigtvis bättre) än vad som serveras i Düsseldorf.

Nästa stopp var Old chicago (en kedja jag besökt förr) inte lång därifrån som skulle ha Odell tap takeover under American craft beer week. På min ''att-göra/dricka-lista'' fanns 29 Odellbärs med, de hade ingen av dessa, antagligen för att det var sista dagen på denna vecka. Istället intogs ett par flasköl, en helt ok, en inte alls god. Ni får själva gissa vilken som stämmer in på vilken ''beskrivning''. Laughing lab från Bristol och Bud Light Platinum.
En lugn dag var till ända.

Öl i Colorado del VIII-Visning på Breckenridge

 
Jag började väldigt lätt denna dag med en Mexican logger från Ska på The über sausage.

Nästa stopp var Ale house at amato’s (igen). Där vi tvingade i oss ett par öl, det går inte fort när man är så galet ''oölsugen''. Breckenridge Summerbright ale och från samma bryggeri Hoppy wheat.

Apropå Breckenridge så kunde vi tydligen ej få nog av deras öl och tog en taxi till bryggeriet för visning och lite av deras öl.
Minst en öl ingick i den intressanta visningen. Bärs jag drack: barrel aged Vanilla porter, Trademark Pale ale, Ballpark brown och Oatmeal stout. Skiftande kvalitet på deras brygder minst sagt.

Bulle även tillbaka till hotellet där vi vilade ut lite.
Efter en stunds väntan vid en buss-stolpe tröttnade på att vänta på en buss som inte kom så det blev dagens tredje (men inte sista) taxiresa. Denna gång till bryggeripuben Our mutual friend. Ölen var förfärlig, men vi hade väldigt kul med de trevliga gästerna. Öl som AVSMAKades: Brown, Proletariat och Saison.

Sedan fick det vara nog och stegen styrdes till ett annat närbeläget bryggeri, River north där bara en öl hanns med innan de stängde, deras Wit.

Sista stoppet för dagen var Falling rock där jag lyckades få i mig fem öl till. 8 second kölsch från Elevation, Heyday från Great divide, Tivoli helles från Prost, Big ben brown ale från Bull & bush, och slutligen Odell Bourbon barrel Stout; mycket fat och choklad, väldigt len. Träig. Falling rocks slogan är: ''No crap on tap'', det verkar sannerligen stämma. Vi träffade även en bryggare från River north som kände igen oss därifrån som vi snackade lite med. Bulle hem med ett mycket förfriskat resesällskap.

Öl i Colorado del VII-Beerdinner

 Ännu en supersolig dag, och ännu en bryggeripub att fly undan hättan på. Hedin skulle gå på konstmuseum och inte långt från detsamma den anglofila bryggeripuben Pints där jag satt och väntade på henne. Hon kom efter ett tag, men vi blev ändå sittandes ett bra tag språkandes med den trevlige ägaren/bartendern/bryggmästaren.
Black ajax stout; toner av chilichoklad och lite syrlig. Väldigt maltig och tung för att vara en mellis. Inte illa.
Idyll weiss; ser mer ut som en wit. Ganska söt, men ej så mycket skumbanan.
Bitchcraft blonde ale; mjöd, blandsaft och sand kort och gott.
Phonebox; blandsaft, mjöd, jord och malt.
Czechmate pilsner; citrustoner och ganska torr, praktiskt taget frusen, passar dock bra en sådan här varm dag. Uppfriskande!
Airedale; Jordig, maltig och väldigt engelsk i stilen. Typriktig (pale ale), men ingen höjdare
Gael force scottish ale; mycket av hus-smaken med mjödtonerna i spetsen gör sig återigen påminda. Är det jästen? Pilsnern och veteölet har förstås annan jäst, men frågan är om det ej är samma i resten av ölen...
John bull brown; något syrlig arom. Mörkt rubinfärgad. Maltig med toner av kakor, underlig beska.
Alchemy ESB; lättdrucken. Inte så märkvärdig, men har ej hus-smaken.
Dark star ale; riktigt maltig och fyllig, kanske lite spritig? Det är nog lätt hänt att man tycker det när så många svaga öl intagits innan.
Slutligen Lancer IPA.
Så hade man fått sin real ale fix.

Senvanlig halvtidsvila följde.
Det var ju American craft beer week och en del i den var Beerdinner på Denver beer CO som hade besökts ett par dagar tidigare. Vårt livs första beerdinner för övrigt.
Välkomstöl, Sunblock bock; mörkt bärnstensfärgad, något metallisk, mycket kolsyra. ''Sådär'' tyckte jag nog. Tre rätter och sex öl... fulla glas för $50 (anar att det är något dyrare i Sverige...)

Den friterade getosten lyckades döva smaken av Walt weiss, (vilken väl är bra) ...eventuellt gifte de sig bra. Till huvudrätten (f.ö. den godaste laxbaserade rätt jag ätit) en Chardonnay barrel-aged saison. Det smakade bra, men som pairing var det ingen höjdare enligt mig. Till efterrätten (tårta) två öl, Barleywine och Kaffir lime wheat. Minns ej vilken av ölen, men en av dem passade väldigt bra till. Chardonnay barrel-aged saison du fou (med ´´brett´´) som bonusöl, mycket gott!


På hemvägen stannade vi återigen till på Ale house at amato’s för ett par sista bärs.
Farmhouse du Tomme från Trinity och Caped brewsader från Breckenridge. Puh!

Öl i Colorado del VI-Mallrats

Efter den tråkiga frukosten tog vi en taxi till Lakewood och det stora köpcentrat Colorado mills. Här handlade vi diverse skit i någon timme. Sen öppnade Yard house och dagens ölande kunde börja samtidigt som man kunde se Sverige slå Kanada. Jag fick i mig följande:    
Yard house Honey blonde Yard house Hefeweizen, båda bryggda av Firestone walker. Barmen pilsener från Sandlot, Chainbreaker white IPA från Deschutes, Railyard ale från Wynkoop, Kaffebomben Toots’ Full-bodied Oatmeal stout från Lone tree, från samma bryggeri Outta range och Beehive honey wheat från coloradobrygeriet Bristol brewing.

Efter en lång väntan kom taxin som tog oss tillbaka till hotelet och vi kunde få lite vila innan kvälls-skiftet. Första stoppet efter halvtiden var The über sausage där jag till korven tog en 5’oclock afternoon ale från Renegade.

Det blev lite irrande innan Highland tap and burger kunde hittas. Det var väldigt trångt, men med lite improviserande hittades ett par sittplatser. Vad dracks då? HTB house ale, Smidy Stout från Oskar blues, Boulevard Unfiltered Wheat beer som inte smakade så mycket egentligen, det viktigaste var att det ej smakade hefeweizen... Dry dock Apricot blonde, goda Humboldt brown från Firestone walker fick avsluta denna dag då vi INTE var på ett enda bryggeri.

Öl i Colorado del V-How to gain eleven lbs.in four weeks

Det hade blivít dags att bege sig söderut till Denver där vi skulle bo resten av vår vistelse i detta stora land. Efter att bagaget hade dumpats på hotellet blev det apostlahästarna till alkoholbutiken Vinomondo där det fanns drygt en vägg med ölkylar. $255 slutade den något rabatterade notan på. Inte bara öl, utan även ett gäng mjöd följde med hem. Det fick bli taxi tillbaka till hotellet. Därefter tog vi spårvagnen till Rackhouse där vi åt en fantastisk, men övermäktig sen lunch. Till densamma fick vi i oss några öl, Colorado native amber lager från Coors; Bärnstensfärgad och välhumlad. Vilken skräll, ett Coorsöl med karaktär. Wheeler wheat från Backcountry och Lava lake wit från Crazy mountain. Inga höjdaröl, men det kompenserades av den otroliga maten... med råge!

På hem vägen började det regna ganska kraftigt, men det var i stort sätt det enda regnet under våra ölstinna veckor i Colorado. Efter halvtidsvilan togs en promenad ned till den närbelägna bryggeripuben Denver beer company där varsin öl inmundigades, goda Graham cracker porter för min del.

Nästa stopp var en annan bryggeripub vid namn Prost där jag hann med deras Weißbier och Pils innan det var stägningsdags. Ett vanligt problem i Denver var att bryggeripubar stängde tidigt.

Kvällen avslutades på Ale house at amatos som låg på hemvägen. Detta hak ägs av Breckenridge, men de har många fat från andra brygerier, framför allt från Colorado. Vernal minthe stout från Ska; som en maltig After eight. Lite obalanserad, men kul öl. Autumnal mole stout från samma bryggeri; antagligen den godaste chilibira jag druckit, någolunda balanserad med chokladen/kakaon. Något syrlig. Slutligen B3K Schwarzbier från det lokala Wynkoop. Smaklökarna var duktigt avdomnade vid det här laget och det var dags att sova.

Öl i Colorado del IV-The day Hell froze over

 
På dagens schema stod en lång utflykt till de nordliga delarna av denna stat (ungefär lika stor som Nya zeeland). Caitlyn och Amber hämtade oss och vi begav oss upp i bergen mot nationalparken Rocky mountain. Det gick uppför hela vägen och till slut var vi framme vid en parkering där man kunde gå olika vandringsleder i den helt sinnessjukt vacker natur. Vi gick upp till Nymph lake. Trots att det var varmt var det massor av snö pga den höga höjden. Högre upp än Kebnekaise, grymt jobbigt att gå uppför i den tunna luften, men tillbakavägen var inga problem. Hur lyckades de lura iväg mig på detta spektakel kan man fråga sig... fem bonusbryggerier är förstås svaret. Det första tog vi lunch och en öl på. Estes park, beläget 2304 meter över havet. Säkerligen det högst belägna bryggeri jag besökt. Blueberry wheat, en tam mellanöl med diffusa fruktiga toner. Inte långt från bryggeripuben ligger hotellet som var med i kultrullen The shining, var på de hade ölet Redrum ale.

Nästa stopp var bryggeripuben Equinox i Fort collins där en Jonas Porter (!) var det självklara valet av öl. Kolsvart. Mycket kaffe, tung jordighet med lång eftersmak. Något obalanserad.

Ett kvarter därifrån låg nästa bryggeripub Coopersmiths och jag fortsatte på porterspåret med en Collaboration szechuan porter. Det var ju American craft beer week och veckan till ära fanns denna välbalanserade goda och relativt lättdruckna öl som hade bryggts tillsammans med ovan nämnda Equinox och Fort collins brewing.

Några kvarter därifrån besökte vi ytterligare en bryggeripub, Pateros creek där en Car 21 avnjöts på den ljumna uteserveringen.

Sen var det dags för dagens sista bonusbryggeri... trodde vi. New belgium, som är väldigt stora i USA, men som jag inte har sett i Europa. Hela stället var som en enda stor fest. Tyvärr hanns bara två öl med, Shift och Blue paddle, ljusa, lättdruckna och goda... har jag för mig.

Vi (som ej körde) kunde vila upp oss ett par timmar i bilturen på väg tillbaka till Boulder. Där hoppade vi av vid bryggeripuben Twisted pine och mös en stund på uteserveringen vid samma bord som två trevliga personer vars namn har gått mig förbi. Den ena av dem körde oss till ytterligare ett bonusbryggeri!

...Fate som inte låg långt därifrån. Hon åt även middag med oss. Två hyfsade öl fick jag i mig innan de stängde Roggenbier och Watermelon kölsch.

Den namnlösa damen gav oss även skjuts till Walnut brewery som vi hade besökt ett par dagar tidigare, dels för en öl, men mest för att det var nära till boendet. En Fire chief ale fick avsluta denna underbara dag.
Åttabryggerier, varav sex bonus är svårslaget. Only in America i guess.