Öl i Hereford

Efter den ganska lugna första kvällen styrdes stegen tillbaka till stationen för vidare färd söderut till den lilla staden Hereford inte långt från Wales. Den engelska landsbygden är minst sagt vacker på sina ställen. Väldigt mycket betande (o-)djur sågs från tåget.
När jag anlände det ganska dyra hotellet var det för tidigt att checka in.

Dock inte så tidigt att puben The barrels med sina roliga gäster inte hade börja servera öl från kvalitetsbryggeriet Wye valley som tidigare huserade i puben. Först deras Bitter; någonstans mellan gyllene och koppar i färgen. Beskare än de brukar. Lång eftersmak. Lite obalanserad kanske. Smakrik för ett öl på 3,7%. 2£ för en pint real ale! Jämför med Akkurats 74:-eller vad det kostar nu för tiden.
Dorothy Goodbodys golden ale; grönsaker i aromen, söt, men inte för mycket. Godare än det låter.
Butty Bach; brödig, men ganska neutral. Funkar väl på sommaren antar jag.
Summer of 69; Gott, men vad ska man säga om fanskapet? Som vilken ljus cask ale som helst?
Country ale; kopparfärgad,riktigt god, men vad smakar det? Någon träig chokladtog står att finna.
Wholesome stout; smakar ’’större’’ än sina 4,6%. Fyllig och med någon rökton.

Hotellet hade nu ’’öppnat’’ och incheckning kunde ske. Ett par timmars ’’halvtids-sömn’’ gjorde mig mycket gott.

Andra halvlek skulle utspelas tvärs över gatan från The barrels, på bryggeripuben Victory/The hereford brewery. Jag hade inte ätit något sedan min ankomst i staden, och här hade de ingen mat heller så det blev bara en fulöl (Grolsch Blond; precis så ’’ickesmakande’’ som man kan tro, någon brödig ton. Hälla-ned-lager.) innan jag gick och åt kinamat ett par kvarter därifrån.
Min brutala hunger till trots smakade maten ändå inte särskilt bra.
Väl tillbaka på Victory kunde nu bryggeriets egna öl gås igenom.
Original bitter; en glad överraskning. Nästan amerikansk humlesmak, men tydligen är det bara challenger och spalt. Ändå är den inte särskillt besk istället ganska söt.
Best bitter; ganska mörk, metall och lite jord i smaken, ganska hemsk faktiskt.
Organic Bitter; även denna öl känns något metallisk, en tydlig ton av äppeljuice. Det ser även ut som äppeljuice. Galet färsk i alla fall.
Organic oatmeal stout; som vilken oatmeal stout som helst, ganska mild.
Owd bull; något tunn, inget som tar emot, bara att hälla ned.
Slutligen Muttleys revenge; gräsig arom var vad som blev skrivet om det ölet.
Två matstopp blev det på vägen ’’hem’’.

I Hereford låg priserna på närmare 2£ jämfört med södra Manchesters innerstad (där jag huserade dagen innan) där en pint låg närmare 3£.
En mysig liten stad, om än ej idyllisk.