Öl i Manchester del III- Ett sista besök på Microbar

Det skulle dröja innan planet hem skulle gå, så det fanns tid att gå och få pengarna tillbaka för väskan. Sagt och gjort så var det bara att leta upp ett nytt ställe att köpa en ny på. Efter lite irrande hittades en som höll hem i alla fall. Det blev ett till besök på nykomlingen i hall of fame, Microbar för några sista öl.
Flying Elephants från Ulverston som hade relativt mycket kolsyra och var ganska sträv.
Brockville pale från Tryst; Söt och annorlunda, nästan godissmak. Känns galet färsk.
Estivator från Old bear; ser ut som en wit, sur arom och smak med toner av svavel och grönmögelost.

Sedan blev det till att bege sig till flygplatsen där jag åt någon torr, men ändå flottig kycklingschnitzel med alldeles för mycket vitlök. Till detta dracks en Cusqueña från Cervecera del sur del Peru; som vilket ljust makroblask som helst. Vid ankomsten till Arlanda öppnade jag ölväskan för att lägga ned handbagaget där i (för att slippa släpa på två väskor) och kände en bekant doft, blött var det också. En mörk vätska syntes. Jag befarade det värsta, dvs att ’’Pingvinen’’ hade gått sönder, men när jag kom hem var alla flaskor hela och nivåerna i flaskorna var på normala nivåer. Skumt.