söndag 1 april 2018

Öl i Quebec del I-Dieu du ciel

Jag började dagen med en promenad till restauranten Bières et compagnie. Här var man tvungen att beställa mat för att bli serverad alkohol. Så var det väl i Sverige också för 30 år sedan? Jag har aldrig varit med om det förr i alla fall. Var inte speciellt hungrig, men hällde i mig en god soppa. Ölen som intogs var: Isa des chutes från Boréale: gyllene och klar. Humlig fin arom med bra balans.Mycket citrustomer och lagom besk. Bra sesionIPA.
Boréale Blanche; inte mycket till arom. Smakar lite apelsin, antagligen från skivan som satt på glaset. Ganska mycket kolsyre. Någon obehaglig träig ton stör.
Mille iles Rousse irlandaise; i mörka änden av rubinfärgad. smakar mer som en dry stout eller liknande. Mycket rostad malt i smaken. Inte särskillt typriktig men ändå god på sitt sätt.
IPA du nord-est från Boréale; New england-mums. Dock har den ett bra bett av beska och smakar inte bara passionsfruktjuice. Grym helt enkelt.
Saison de la tondeuse från Loup rouge (Röda vargen?); Ljus och klar, luktar tvättmedel. Citrus och lite ''parfymisk'' i smaken. Stiltypisk smak trots blygsamma 4,5%.
Vox Stout, Kaffeversionen från det för mig okända Vox populi (Folkets röst); luktar som en blandning mellan kaffe och mörk choklad. Kolsvart. Doften går igen även i smaken med mycket choklad och tydliga toner av torkade kaffebönor. Skolboksexempel på en kaffestout. Riktigt bra.
Glutenberg Blonde; Inte så märkvärdig egentligen, men antagligen den bästa glutenfria öl jag druckit.
Slutligen en Pilsner des mers från Boréale.

Över lag bra öl får man säga.
På väg tillbaka till hotellet inhandlades någon form av förtäring som intogs på rummet tillsammans med en alkoholfri Great jamaican Ginger beer.

Efter åtskilliga timmars vila gick jag till vad som är stans näst mest berömda bryggeri (efter Molson), Dieu du ciel! I det närmaste fullsatt på den lilla puben, men det fanns en ledig plats i baren där jag slog mig ned och intog följande öl: Saison du Plateau; ljus och disig. Söt och kryddig arom. Välhumlad för stilen med toner av citrus. Ett välbalanserat och utmärkt exempel på en saison.
L’allegorie de la taverne; ljus och någolunda klar. Träigt med tydliga toner av vätskan som svamp på burk ligger i (konserveringsmedel?). Sträv och allmänt hemsk. Det absolut sämsta jag druckit från detta annars så bra bryggeri.
Grand messe; Altbier har aldrig varit en favorittyp av öl för mig och det kunde inte ens DDC ändra på. Bärnstensfärgad, obalanserad och väldigt besk för stilen. Viss strävhet och lång efterbeska. Tjänar på att få värmas upp lite.
Dessutom Résurrection och Route 1. Bra Porter och APA.
Trevligt men litet ställe och över lag bra öl.

På hemvägen slank jag in på bryggeripuben Le saint-bock som var belägen nästan vägg-i-väg med hotellet. Birra a 2 Ans! pilsner saaz fick avsluta denna dag.

Inga kommentarer: