Öl i Köping

Det var länge sedan vi var på ett bryggeribesök i Främjarnas regi, så det var väl på tiden antar jag.
Just den här dagen var det Strömsholms brygghus i Köping som stod på programmet. Sällskapet samlades vid stationen strax efter tågets ankomst. Bryggeriet ligger precis vid stationen, så det var praktiskt.
Efter själva visningen gick vi över gatan till puben Ögir där en provning av sex av bryggeriets öl ägde rum samtidigt som det berättades om varje brygd och efteråt fick vi någon slags köttgryta till vilken de flesta tog ytterligare någon öl från Strömsholm.

Jag var tvungen att gå och hämta kontanter för att betala för spektaklet/utflykten, och närmaste bankomat fanns i Köpings centrum. Någonting som också fanns där var en Biskop. Gick in och tog en snabb Our special ale från Anchor.
Mer öl hanns inte med i Köping.

På  tåget hem intogs en medhavd Dogma från Brewdog. Ingen utgång i huvudstaden, utan hem för välbehövlig vila.

Öl i Holland del IV- Wilden&Ölkungen

Sista dagen hade vi en del tid över innan flyget hem skulle gå så det gällde att göra det mesta av tiden. Jag tog spårvagnen söderut för att gå på den mysiga puben Café hesp, med gratis wifi. Där ett par öl intogs, ''Vicaris'' från Dilewyns. Nu har bryggeriet i fråga ingen öl som heter bara så, så min kvalificerade gissning är att det var brygden ''Vicardin tripel gueuze'', lite som en infekterad hefeweizen, godare än vad det låter.
Samt Goudkoppe från Texel(se).

Sen åkte jag tillbaka till centrum för att träffa de andra ''gubbarna'', Owe och Tmotomtom. Vid de här laget hade även Christian fått nog av ungdomarnas upptåg och satt med oss på De wildeman. Även den här dagen hanns det med ett antal öl. Budels Goudblond, Klein duimpje Porter, Emelisse Christmas 10%, Gulpener Dort och Wijs från Sint christoffel.

Därefter gick vi till Bierkoning för att shoppa loss.
Wow, vilket sortiment! Lite annat än ens lokala bolag... Mycket amerikanskt. Extra plus i kanten var att de hade våg i butiken, speciellt som vi var på väg till flygplatsen...
Tåg till flygplatsen där ett par mycket slitna ungtuppar mötte upp. Flyget hem gick smärtfritt för en gångs skull. Kul resa.

Öl i Holland del III-Lismande luder från Amsterdam

Christian var den enda som orkade följa med till bryggeripuben De prael där vi satt i lugn och ro tillsammans med Jan Tejbrant (som var på mellanlandning i Amsterdam) och gick igenom sortimentet. Ölen: Zwarte riek, Heintje, Polderbok 2011 och Sjakie. Över lag rätt ok öl.

På väg tillbaka till stadsdelen Ouid zuid där vi bodde sprang vi på Owe som hängde på.
Tanken var att vi skulle äta på kinahaket som låg vägg i vägg med hotellet, men det var stängt så vi hittade en annan restaurang med mat som bara smälte i munnen. Att kalla maten här för god vore en underdrift i likhet med att kalla hitler för en liten elak farbror. Någon pasta med svampsås har jag för mig. Ölen till var inte av samma dignitet; Brand Weizen. Därefter tog vi halvtidspaus.

Kvälls/natt-skiftet utspelade sig helt och hållet på utmärkta Arendsnest som vi även var på sist Amsterdam besöktes. Tom och jag var först på plats, alla de andra drällde in allt eftersom. Mycket ost och öl förtärdes innan vi tog en bulle ''hem''.
Vilka öl då, undrar förstås vän av ordning. Jo dessa: Gerstebier från Jopen, Breugems Dubbel, Chateau neubourg pilsner från Gulpener, Nick & simon från De prael, Echt från Lindeboom, Un appelke vur dn dorst från Sint servattumus, Bronckhorster Nightporter från Rodenburg och slutligen Amersfoorts Blond från det för mig okända bryggeriet De drie ringen.

Öl i Holland del II-Hotel sharia

Någon gång på förmiddagen tog vi tåget till Amsterdam. En spårvagn tog oss till hotellet (vars wifi var blockat för sidor med alkohol, tex Rate beer. Förbudsholland gör sig återigen påmint). Incheckningen var många timmar bort och bagagerummet var fullt, bokstavligen väskor från golv till tak så vi fick släpa runt på väskorna några timmar till.

Ålders-segregeringen från följande dag höll i sig och gubbligan gick till puben Hole in the wall för en hyfsad lunch och ett par bärs på den soliga uteserveringen. Moreeke från De koningshoeven (räknas det som en trappistöl då?) och Swinckels Volmaakt från Bavaria.

Alla träffades på hotellet vid incheckningsdags och vilade lite på rummet innan årets första besök på klassiska och numera rökfria De wildeman. Ålderuppdelingen fortsatte och följande brygder förtärdes: ’t Klinkertje steengoed blond från Rodenburg, Bed & breakfast från De molen, Versa från Thornbridge, Eyerlander amber från Texel(se), Capucijn dubbel från Budel(se).

Vi satte nu den förfriskade Owe i en bulle hem och drog vidare till Beer temple för en Tempelbier från De snaterende arend och slutligen Peeper ale från för mig nya Maine beer company. Nu var vi också förfriskade och åkte taxi hem. Vi väckte Christian när vi kom ''hem'' och gick ut och åt varmkorv mm.
God natt!

Öl i Holland del I-Jaså DEN Haag

Cirka 29 timmar fick man vara i hemmets lugna vrå innan det var dags att ge sig ut, tillbaka till Arlanda jetlaggad och jävlig för nästa ölorgie. Jag har aldrig sett så mycket folk förr på denna flygplats, antagligen pga att sportlovet började då.

Planet landade i Amsterdam enligt tidtabell. Vi tog tåget direkt till Haag som vi skulle förgylla med vår tillvaro den första kvällen/natten. Incheckningen gick smidigt och inom kort var siktet inställt på de centralare delarna av staden och puben The fiddler som inte riktigt hade öppnat än. På ett cafe (visserligen var vi i Holland, men det var inte ett sånt cafe) i närheten intogs istället en enkel lunch. Törstiga som vi hade blivit gick vi (Dykus,Tom,jag,Owe,''Erik&Mackan'') tillbaka till krogen som nu slog upp dörrarna. Ett stort ställe där ett långbord på övervåningen intogs och undertecknad intog följande brygder: Hertog jan Oerblond från Arcense bierbrouwerij, Hertog jan Primator (inte en dubbelbock som man skulle kunna tro utan en ganska stark pilsner) från samma bryggeri, Deugniet från Du bocq (La gauloise), Koyt från Jopen, Adriaan Witbier från samma bryggeri.

Nästa stopp var en livsmedelsaffär där lite rumsöl inhandlades.
Ett depåbesök på De paas följde där en Brand Up gjorde mig besviken då jag minns den som min favoritpilsner. Antagligen för att man druckit lite belgiskt innan.

När vi kom tillbaka till boendet visade det sig att man inte fick ha alkohol på rummet. Holland-detta förbudsland!
Ölen checkades således in i receptionen och en välbehövlig halvtidsvila kunde tas.

Owe, Tom och jag gick tillbaka till det nu knökfulla De paas där vi ölade resten av kvällen medan ungtupparna gick till The fiddler.
Brand Oud bruin, Witheer från Scheldebrouwerij, ’n Toeback från samma bryggeri, Emelisse TIPA, Ter dolen Armand från De dool, Emelisse Espresso stout, Ne flierefluiter från Affligem, Gageleer från De proefbrouwerij.

En lite eftersläckning ägde rum i hotelbaren där det fanns billig trappistöl har jag för mig.

Öl i Kalifornien del X-Welcome to San quentin,bitch!

En utflykt med båt till bryggeripuben Marin i Larkspur stod på schemat denna presidents day. Under båt-turen passerade vi det ökända San quentin-fängelset.
På båten fanns en bar, så vi tog varsin New dogtown pale ale från Lagunitas. Inte fel att sitta på övre däck med en god öl i plastmugg när snöstormarna antagligen avlöste varandra hemma.

Bryggeriet/puben låg i ett väldigt litet utomhus-köpcentrum. Först satte vi oss i baren och började gå igenom sortimentet, men flyttade så småning om ut till uteserveringen. Skönt att sitta i solgasset för en gångs skull. Ölen som intogs var: Raspberry trail ale; Ljus, snäll, söt och lättdrucken.
Late for dinner; god och välbalanserad belgisk ale som skulle vara kul att prova sida vid sida med tex. Maredsous 6/Blonde mfl.
Es Chi; mörkt gyllene, blandsaft,både i arom och smak, tobaks-smak.
Mt. Tam; kryddig arom, frisk humlesmak. Bra APA.
Vi åt även resans godaste mat här.
En 65:a Point reyes porter inhandlades för konsumtion på båten tillbaka. Nu var vädret ännu bättre, så det var en ren njutning att sitta på däck och njuta av omgivningarna och dela på en god porter.

Lite vila på rummet blev det i vanlig ordning innan vi begav oss till det legendariska Toronado (där det stank piss) där vi blev sittandes resten av kvällen. Vägg i vägg med Rosalindes som hade besökts dagen innan, även denna dag blev det varsin jättekorv som intogs på Toronado till någon av dessa öl:
Upright Six; rätt mörk med belgotoner, relativt tung och sträv. Jag hade väntat mig att den skulle vara bättre.
Bombay by boat från Moonlight; inte så besk som väntat, men beskan sitter kvar länge i munnen. En IPA i den brittiska skolan.
Oude bruin från Anderson valley; brunsvart, sur, syrlig eftersmak. Helt ok.
Sanctification'10 från Russian river; en ljus suröl med väldigt mycket syra för att inte vara brygd i Belgien.
Damnation från samma bryggeri; ljus söt belgare. Tung och uppfriskande på samma gång. För söt för att vara en tripel. Antagligen ganska stark(7,8%). Inte illa.
Slutligen Horn of the beer från Anderson valley.

Det var sista ölen vi drack i stan, men en brygd till skulle det bli på flygplatsen nästa dag, Prohibition ale från det lokala Speakeasy.
Självklart hade vi en massa öl med oss hem. Jag har dock aldrig varit med om att så många flaskor tömts i väskan pga trycket. Tre flaskor var tomma, men kapsylerna var på och en 75a var totalt förintad. Lite svinn får man räkna med, men det här var ju löjligt.
Sammanfattningsvis får man säga att det var kul och många goda öl fick man smaka.

Öl i Kalifornien del IX-Hembrygder och festival

Ett event som Tom hoppade över, men som jag gick på var den första hembryggarträffen i nybildade San francisco homebrewers guilds regi.
Skillnaderna mot en hembryggarträff i stockholmsområdet var att det var mer av ett jippo, något lägre medelålder, fler kvinnor, pizzabuffe som ingick i entreepriset $15, något mer avslappnad stämning, inget tema eller tävlingsmoment. Väldigt trevligt och många intressanta brygder och bryggare. Bla en kvinna ~60 som hade bryggt tre olika lambicer (alias Surkärringen).

Efter denna ''lilla'' uppvärmning träffades jag och Tom på BART på väg ut till Berkeley där tidningen Celebrators 24-årsjubileum/SFBWs avslutningsfest ägde rum på österrikiska Trumers amerikanska filialbryggeri.
Oklart hur många utställare/bryggerier som var representerade, men det var inte överväldigande i alla fall. Ingen galen trängsel, men kul var det. En bryggerivisning gick jag på också, alltid intressant. En del av ölen som intogs: Shiner Bock från Spoetzl, Scape goat pale ale från Big sky, Saison de wench från Bison, PU240 imperial IPA från Auburn.
Gratis buss till och från BARTstationen ingick i priset (liksom all ''mat'' och öl man kunde få i sig).

När vi efter mycket om och men kom tillbaka till stan tog vi en skärmsläckare på Jasper’s, ett fancy ställe men en del öl.
''Devils canyon Scotch ale''. Som tydligen var ''mörkbrun och söt''.
En dyr men god för-rätt gjorde Red barn ale från Lost abbey sällskap. Ljus och något grumlig, typisk saisonarom, söt och ''välkryddad'', något besk eftersmak. En god avslutning på en bra dag.
Familjepizza på hemvägen.

Öl i Kalifornien del VIII-Barhäng

Jag började dagen på Bryggeripuben Magnolia som dagen till ära hade Session beer brunch. Tom med flera anslöt efter en stund. Ölen som hanns med innan vi drog vidare var Kalifornia kölsch, Half-step Hefeweizen och Oysterhead stout. Bra över lag.

Nästa stopp var Rosalindes som tydligen är något slags instutition i San francisco. En korvkiosk, med bara korv skulle man kunna säga. Gott var det och vi tog med oss de stora korvarna in på puben Nocnoc (tror jag det hette). Ett par öl slank ned här; Biere de mars från New belgium och 90 Minute imperial IPA från Dogfish head.

Vi tog spårvagnen (inte cable car) till bryggeripuben 21st amendment där en öl och en pizza intogs, kommer tyvärr inte ihåg vilken öl.

Tom och jag drog vidare till hotellet för lite vila innan kvälls/natt-skiftet medan de andra satt kvar.

På kvällen var det (Not so) Strong beer festival på puben Church key på samma gata vi bodde. Ingen vidare festivalstämning, men vi satt och hällde i oss tills den infann sig.

Almanac Winter wit 7%; mer som en hefeweizen än en wit, inte alls i min smak, usch, kanske dagens värsta.
Sweetgrass APA från Grand teton; kakao och te i aromen, grönsaker, koppar och te, ganska tam. Eftersmak av valnöt som ''räddar'' ölet.
Kaleidescope collaboration från Triple voodoo; svart med smak av läder och rök.
Upright Four; mellanöls-saison. Grumlig med toner av te, tunn. Hade behövt mer alkohol och mer av den kryddighet man väntar sig av stilen, men det smakar absolut inte illa.
Bitch creek ESB 6,5% från Grand teton; rubinfärgad, välhumlad, något bränd eftersmak, riktigt bra ESB, vet inte om det är så stiltypisk dock.
Uinta Pale ale står det i anteckningarna, men enligt Rate beer finns det ingen öl som heter så, dock två andra av deras brygder har namn som slutar på ''Pale ale''. Som att suga på en tepåse, inte så gott som det låter. Hemsk.

Hastigt och lustigt begav vi oss med taxi till Amsterdam cafe som vi hade besökt kvällen/natten innan där följande öl avslutade:
Éphémère Cassis från Unibroue, Drakes Amber, White lightning från Speakeasy, Messiah Nut brown ale(HeBrew).
Många öl blev det, en viss resistens hade nog infunnit sig
.
På hemvägen åt vi indisk buffe, helt galet starkt och bara vatten och bröd till.

Öl i Kalifornien del VII-Alcatraz mm.

Ingen öl första halvlek den här dagen heller istället tog vi färjan ut till Alcatraz och tog audiotouren där. Grymt bra och intressant. Kul att se alla miljöerna man känner igen från filmen. Kanonväder dessutom.

Kommer inte ihåg vad som hände efteråt, men vi hamnade till slut på City beer igen efter att ha ätit på ett exotiskt snabbmatställe på Market street, denna gång med Sour and hops. Tre svenska bryggerier fanns representerade med olika brygder, Oppigårds, Dugges och Hantverksbryggeriet. Av en galet skrynklig och trasig lapp kan man med lite möda och stort besvär tyda vad som intogs här: Anvil ESB från Alesmith, Cascade Blueberry och Winter gose från samma bryggeri, McIlhenneys irish red från Alpine; bärnstensfärgad, smörkolatoner, för söt, möjligen lite trött, var är humlen?

Nästa stopp var bryggeripuben Beach chalet som hade femtonårsjubileum. Som en minifestival (för övrigt det enda ölevent jag varit på där männen var i minoritet) med diverse lokala bryggerier representerade. Vad hanns då med? Ocean beach porter från Thirsty bear/Local brewing, Proving ground IPA och Blue bell bitter från Magnolia, California kind, ett jubileumsöl, Presidio IPA och V.F.W. Light, alla fyra var pubens egna öl, Gordon biersch Saison, Fireside chat från 21st Amendment.
Över lag rätt bra öl förutom de som var brygda på plats...

Efter mycket om och men kom vi till dagens sista ölstopp på Amsterdam café (som för mig förde tankarna till Cafe amsterdam i Alaska). Här kryllade det av svenskar. The abyss från Deschutes och Leipziger Gose från Bayerischer bahnhof. Möjligen någon mer öl kan det ha blivit.
Köttfärslimpa på en diner på hemvägen. En grymt kul kväll.

Öl i Kalifornien del VI-East bay brewfest

Dagens första halvlek innehöll faktiskt ingen öl. Vi började med att ta en cable car till Fishermans wharf där vi för första gången gick på restaurangkedjan Ihop. En extremt stor/lång meny där allt fanns...hela tiden. Du kan tex äta frukost när du vill. Jag tog en t-benstek och klockan var väl ungefär tio på morgonen. Mer sånt i detta land tack!
En ubåt från andra världskriget låg förtöjd vid kajen. Man kunde gå ombord och få en audiotour. Självklart inget jag kunde missa. Mycket intressant. Två gamla besättningsmän satt även i mässen som man kunde ställa (dumma) frågor till.
När vi skulle ta spårvagnen tillbaka gick den sönder efter bara några meter så vi gick ''hem'' istället. Sex väl investerade dollar. Helt galna uppförsbackar, så en vilostund på rummet var helt i sin ordning.

Kvälls-skiftet bestod av East bay brewfest på Pyramids bryggeri(-pub) i Berkley. En bra bit att gå från BARTstationen visade det sig. Väl framme var det dock bara att hugga in. Här liksom (nästan) alla andra festival-liknande events som besöktes var det bara inträdet som kostade, sen var det bara att hälla i sig så mycket man orkade. Osvenskt minst sagt (förutom det där med att hälla i sig då). Vi åt även här, ingen barnportion direkt utan man blev reält proppmätt. Ölen som jag med stor möda lyckades pressa i mig efter maten var: Steeltown stout från EJ phair, Orange kush från Ale industries, Burning oak black lager från Linden street, 1500 pale ale från Drakes, Black diamond Saison, Megalodon från Pacific coast med ett par år på nacken, Retribütion imperial IPA från High water. Vi passade även på att bli guidade runt bryggeriet av en full, men väldigt rolig bryggare, här fick alla i gruppen dricka hur mycket man ville ur någon tank. Kommer inte ihåg var det var, men det var något Pyramid kontraktbryggde åt någon.
Vi avslutade i baren med ett par av bryggeriets egna öl Alehouse amber och Crystal wheat. Över lag var ölen bra. Bara lokala bryggerier var representerade, därav namnet på festivalen.
Jag var fantastiskt trött när taxin kom och hämtade oss. God natt!

Öl i Kalifornien del V-Dyyrt!

En lång utflykt stod på schemat för dagen. Vi tog en buss som tog oss över Golden gatebron och vidare cirka åtta mil ytterligare norrut. Väldigt vackert och mycket att titta på. Det fanns ingen toalett på bussen, så båda två undrade hur vi skulle klara av hemresan. Siktet var nämligen inställt på öl!

När bussen anlände Santa rosa som var målet för dagsturen gick vi först och handlade lite kläder på Sears. Sedan spatserade vi i solgasset bort till bryggeripuben Russian river som dagen till ära hade ''vit valsölet'' Pliny the younger på fat! Att det var gott var väl det minsta man kan säga. De stackars anteckningar jag har är på en väldigt trasig och fuktskadad lapp som är mycket svår att tyda. Detta är vad som intogs i alla fall; O.V.L. Stout, Aud blonde, Gaffers, Porter, Blind pig IPA, Redemption och Mortification. Allt var mycket bra har jag för mig. En av resans alldeles för många pizzor intogs även här.

Vi träffade en lokal gubbe som hängde på oss till byns andra bryggeripub Third street aleworks. Klasskillnad på ölen, men trevligt var det likförbannat. Ölen som intog där: Gold standard ale, Black cat porter, American wheat och Blarney sisters.

Vi orkade inte tänka på någon buss utan pungade ut $200 för en taxi till krogen Paragon i San francisco. Jag var helt sjukt trött trots att klockan inte var så mycket och pallade bara med två öl. Lagunitas San francisco fusion (speciellt bryggd för SF beerweek 2012) samt Pale 31 från Firestone walker. Inte så långt att gå hem i alla fall.

Öl i Kalifornien del IV-Världen's smalaste skelett

Vi började dagen med att åka klassisk Cable car i backarna. Super-turistigt, men en verkligen upplevelse.Vilka vyer man fick av stan.
Spårvagnen tog oss till Kennedy’s irish pub and curry-house. En udda kombination kan tyckas. Vi åt och gick igenom större delen av deras sortiment som ej redan hade provats.
Brekle’s brown från Anchor
Poppy jasper amber ale; syrlig arom, sötaktig, som en snäll brown ale skulle man kunna säga. God dock.
En helt ok Solace från Firestone walker, men jag förväntar mig mer av detta bryggeri. Å andra sidan är det en ''wheat ale'' som ju sällan är särskillt upphetsande i mitt tycke.
Bitter american från 21st amendment
Abita Amber (lager)
Samarbetsbrygden La citrueille cèleste de citracado från Bruery / Elysian / Stone.
Victory Festbier

Vi tog spårvagnen tillbaka till hotellet och vilade upp oss inför kvällen.

En liten promenad tog oss ned till Public house (som ligger i anslutning till San francisco Giants hemmaplan) för anti-valentinesday-eventet Bitter, sour, single.
En stor del av anteckningarna från denna resa har gått förlorade, men jag har i alla fall hyfsad koll på vad som intogs... förhoppningsvis.
Firestone walkers Reserve
Cuvee de bubba från Bear republic
Tartare från samma bryggeri
Mycket god mat på detta ställe.

Apropå mat så åt vi indiskt på hemvägen (goat vindaloo) till maten tickades Flying horse från United breweries group (Kingfisher).

Öl i Kalifornien del III-The spaghetti-incident

Tack var en ännu längre eftersläckning på rummet än första kvällen började den här dagen senare än vanligt. Tom stack till Magnolia/Toronado medan jag gick till bryggeripuben Thirsty bear som inte låg långt från hotellet.
Golden vanilla; som en blandning av cream soda och sopor, riktigt illa.
Valencia wheat; klar, väldigt mycket kolsyra, kryddig (krydd/vit-pepper) och ''parfymisk''.
Polar bear pils; mycket kolsyra även i denna brygd. Ej särskillt besk, någon underlig bismak jag inte kan sätta fingret på. Klart det bästa av de tre ölen som provades (om man nu ska jämföra äpplen och päron).

Jag hann vila någon timme på rummet innan det var dags att ge sig ut till en ostbutik eller liknande där Tom mötte upp. Det var ett event med Drakes som hade fem olika öl som parades med fem olika ostar. Mycket gott och trångt.

Nästa stopp var Pibar där vi ''satt'' i baren och tog några öl innan det fick vara nog. Det var ett Sierra nevada ''tap takeover'' där som var en överraskning. Blonde ale, Ovila saison och Persimmon farmhouse ale var antagligen vad jag drack. Inga anteckningar eller liknande.

Lång efterfest...igen.

Öl i Kalifornien del II-Sour sunday

Anledningen till vårt besök på västkusten var San francisco beer week. Första riktiga eventet vi skulle på var Sour (and barrel-aged) sunday som hålls på två bryggeripubar i Berkeley.
Första stoppet var Triple rock där kön slingrade sig runt hörnet. Här var vi 10-15 svenskar. Mest ölbloggare kändes det som. Ganska trångt, men trevligt och kul. Öl: Beersel mattina från Birrificio del ducato, Stillwater Premium, 1809 från Fritz briem och Bronze age från Stillwater/Hof ten dormaal. Sen jobbade jag mig igenom större delen av Triple rocks egna öl som över lag var rätt bra; Black rock porter, Red rock ale, Bug juice, Pinnacle pale ale.

Andra delen av festivalen hölls på bryggeripuben Jupiter några kvarter bort. Här var det fritt från svenskar (mig och Tom undantaget) och ölen som intogs här var; Anderson valley Sour oatmeal stout och Kriekenhaas sour från Oakland brewing.

Vi var även på en pizzeria som hade bra öl, tex; Misspent youth från Moonlight, Twist of fate från samma bryggeri och Dee’z wild från Dying vines. En kul dag, men vi blev båda riktigt packade. Taxi ''hem'' sägs det.

Öl i Kalifornien del I-Chinese new year

Efter provningen var det ingen ide att försöka sova. Jag var uppe hela natten för att underlätta sovande på planet.
Man var väl inte i sitt livs form när undertecknad och tom bordade flyget till Chicago på Arlanda.
Självklart fanns det ett skrikande barn inte långt från oss, så man slapp ju sova i alla fall.
En exotisk brygd lyckades vi lokalisera på O'hare. Marisol från lokala Goose island; en kryddig belgare. Som en wit fast starkare och mörkare. Inte illa men dyr med amerikanska mått, $9:73.

Tyvärr skulle vi bara byta plan i guldstaden Chicago, nästa stopp var San francisco (som inte är fy skam heller). BART tog oss smidigt från flygplatsen till Chinatown där vårt hotell var beläget. Något som inte var smidigt var att ta sig fram på gatorna. Det kinesiska nyårsfirandet var i full gång så var och varannan gata var avstängd för paraden med attehanda floats. När vi äntligen kom fram checkades det in och väskorna kunde kastas av.
Första stoppet i Kalifornien var den utmärkta ölbutiken Citybeer (som även har cirka tjugo fatöl). Grymt ställe, med grym öl. Tyvärr stänger det redan klockan 22. Jag handlade för $325 för att ta med. Och drack Scarenbecca kriek från Hanssens och Ta henket från Dogfish-head.
Vi träffade ett trevligt par här som skulle ut och äta och vi hängde på. Inget ölställe, men en Sudwerk Fest märzen kunde man få sig till livs i alla fall. Betydligt roligare än Märzen's från tyskspråkiga länder.

Eftersläckning på Rogue public house. Good chit pilsner; väldigt ljus, frostiesarom, brödig med mycket smör.
Eel river Porter fick avsluta denna lugna dag...eller?

Det blev efterfest på rummet som våra grannar ej uppskattade. Klarvakna, jetlaggade och med mycket god öl på rummet, vad ska man göra?

Pärlor för svin

Hade en provning för ett par veckor sedan. Mycket kul och ganska mycket gott.

Golden ale
Stroud Budding 20 poäng
Crouch vale Amarillo 19 poäng
Dorset Chesil 13 poäng
Titanic White star 13 poäng
Cornish Blonde 9 poäng
Titanic Iceberg 6 poäng

Stroud var en mycket trevlig överraskning.

Lambic

Mort subite Oude Geueze 8 poäng
Mort subite Oude Kriek 8 poäng
Moriau Geuze 4 poäng

Länge sedan man paralellprovade lambic, inte upp skattat av alla (därav rubriken).

Rök
Emelisse 12 poäng
Mikkeller Beergeek bacon 6 poäng
Strömsholm Malakias 4 poäng

Äntligen en rökölsflight, dock var det bara Emelisse som levererade i mitt tycke.


BSA

Achouffe La vielle salme 35 poäng
Forestinne Primoria 26 poäng
Dormaal ''Wit'' goud 26 poäng
Rodenburg Scrooge (lagrad något år) 26 poäng
Val-dieu Grand cru 23 poäng
Alvinne Balthazar 16 poäng
Fantôme Santé-15! 0 poäng

Infekterad Fantome.

Det kom ett mail..

Hej Jonas

Igår kväll provade jag din öl tillsammans med Shbf styrelse.

Ett mycket välbryggt öl. Vi tänkte först på Hercule stout, men släktskapet var begränsat.

Ölet var torrt med en markerad beska och medium kropp utan att vara sliskigt. Doften hade
tydliga fenoler och belgotoner samt rök, lakrits. Smaken var besk med rejäl efterbeska. Tydlig
smak av råvaror (omältat) samt havrekakor. Inslag av lakrits, kaffe, chocklad, tobak. Stabilt
skum och ett läckert mousserande öl.

Jag tycker ölet var något ungt och med lite lagring kan ölets beska rundas av samt att
fenolerna integreras något bättre i ölet.

Jag ger dig 40 av 50 poäng. Styrelsen lät hälsa att de gärna smakar en flaska till.

Tack för smakprovet
// Danne
Dricker ölet i fråga just nu faktiskt
(nej, jag tänker inte gå och lägga mig) och det är flera av dessa smaker en outbildad gom som min inte hittar,
 men de verkar vara lika nöjda som vi var.:-) (denna bloggs första&sista smily).
Kul att få ett ''professionellt'' utlåtande.

Öl i''Hemska london''del III-Snålheten bedrar visheten

Frukosten var... brittisk. Planet hem skulle gå ganska sent, men det gällde att ändå få ut det mesta av dagen. Jag tog en buss till ''centrum'' för att hitta något öppet vattenhål. Efter att ha sökt upp tre olika stängda pubar var den fjärde (utmärkta The harp) öppen. Jag har varit där ett par gånger förr.
Pressed rat & warthog från Triple fff; maltig arom, välbalanserad. Toner av kakao. Väldigt låg alkoholhalt. God, bra kropp, lång eftersmak. En bra mild.
Black swan från Vale; mörk,nästan svart, nötig, bra balans. En helt ok mild.
Palmers Best bitter; Relativt neutral. De smakrika snacksen bedövar tillfälligt smaklökarna.
Purbeck IPA; färgen säger IPA, men ingenting annat. Oerhört tam. ''This is not America''. Ingen höjdare.

Efter att ha rensat Harpan var nästa stopp Porterhouse inte långt därifrån som vi även besökte sist jag var i stan. Vietmanesiska Hue beer; piptobak och honung i aromen. En fulöl i en brun flaska kort och ''gott'' med det underliga måttet 3,5 dl.
Pagoa Pilsner/Orhi från Euskal garagardoa; ljus-skadad, väldigt mycket skunk, metallisk, konserverad svamp. Antagligen resans värsta.
Hepworth (Ridgeway) Blonde organic lager; jävligt hemsk den här också. Söt obehaglig arom, honung närmare bestämt. Smaken är inte mycket bättre. Ljus-skadad.
Tusker Lager från Kenya breweries; första kenyanska ölet jag dricker. Blaskig, men inga felsmaker. Gör sig säkert bättre där nere i solen än en kall (för att vara England) vinterdag i London. Plus i kanten för den bruna flaskan. Ingen man förknippar med ulandsöl.

Efter dessa relativt hemska tick till något trevligare. Mitt emellan Porterhouse och The maple leaf (som verkar ha specialiserat sig på kanadensisk fulöl) ligger Gourmet burger kitchen. De hade visserligen bara fulöl (har jag för mig), men grejen här är deras mat. Kanske den bästa burgare undertecknad ätit. Så fantastisk att jag beställde en till så fort jag var klar med den första. Tydligen är det en kedja med ''restauranger'' över hela ön. Vilken oas!

Nästa stopp var ovan nämnda Maple leaf där två fatöl från jättebryggeriet Sleeman hanns med. Honey brown lager; iskallt bärnstensfärgat metalliskt blask.
IPA; luktar och smakar fulöl, alldeles för kall. Smakar inte IPA för fem öre.

Jag begav mig tillbaka till vandrarhemmet för att plocka upp den ölstinna och tunga väskan för att sedan ta tåget från St.Pancras till Gatwick. Lyckades sova lite innan ankomst. På flygplatsen fanns en Weaterspoonspub som hade sitt eget öl.
Beehive från Loddon; skitigt glas, krämigt skum. Unken och något syrlig. Inget vidare god.

På Arlanda tog jag som vanligt ''snålvägen'' hem, dvs. SLbuss till Märsta station. Problemet var bara att sista tåget hade gått. Och det var över en timme till första nattbussen skulle gå... och det var nio grader kallt.
Det fick bli taxi de 66 kilometrarna hem. Dyyrt!

Öl i''Hemska london''del II-Liten pubrunda

Bussen tillbaka till det forna imperiets huvudstad gick redan innan klockan åtta så man var på Victoria station tidigt. Jag var galet hungrig så det blev ett besök på Weatherspoons på stationen där det känns som man har varit många gånger förr, men detta var nog antagligen ''bara'' fjärde besöket. På McDonalds-maner fanns bara frukost vid denna tidpunkt. Jag vägrar betala för brittisk frukost. Hur kan det klassas som människoföda? En öl fick istället mätta. Haka från Slaters. Det viktigaste var att man fick utnyttja muggen.

Jag skulle bo inte långt från Kings cross även denna natt, men på ett annat ställe.
Efter att ha inhandlat magmedicin (ett måste på denna ''gudsförgätna'' ö) och en helt ok hamburgare var det dags att storhandla inför hemresan på Sourced market där jag även drack en öl på plats.
Heligan honey från Skinners; ganska mycket honung på ett inte alltför obehagligt sätt. Följt av en kebab.

När väskan var avkastad begav jag mig till det fantastiska Cask pub and kitchen som även besöktes på förra årets soloresa.
Curious från Magic rock; väldigt ljus, antagligen med amerikansk humle. Välhumlad och mycket god. Dagens näst bästa antagligen. Bara 3,9%
Fireside porter från det för mig okända bryggeriet Ilkley; djupt rubinfärgad kaffebomb som funkade rätt väl med bärpaj och vaniljkräm till.
Pub scrawl från Thornbridge; gyllene. Väldigt snäll och neutral. Jag förväntar mig mer än så här av det här bryggeriet (som rankas höre än Lagunitas på Rate beer).
Revolutions; Beat red; brunröd, sand, ganska besk, lång eftersmak. ''Sådär'' får väl ''betyget'' bli.

Här blev det en betydligt kortare halvtidsvila än dagen innan
Stegen styrdes sedan till The island queen där en Tunnel vision från Box stream inledde kvälls-skiftet. Bärnstensfärgad, cigarettrök och en syrlig ton. Underlig beska. Ingen höjdare.
Atlas range Wayfarer ''IPA'' från Orkney; väldigt ljus och snäll för att föreställa en IPA. Det smakar absolut inte illa, men absolut inte vad man förväntade sig. ''This is not America''.
Här fanns även några brygder från Coors som jag var nödgad att plöja igenom.
Animee Lemon; luktar hemskt och ljus-skadat, men smaken är inte lika fruktansvärd. Mycket kolsyra. Smakar citron faktiskt. Bättre än Zipfer Lemon och förväntningarna.
Animee Rose; fruktig arom. Väldigt söt. Som kolsyrad jordgubbs-saft. Lättdrucken minst sagt. Ett riktigt barnöl.
Animee clear; ljusaste öl jag druckit utan tvekan. Vete fan vad det smakar. Inte mycket i alla fall. Som att dricka lätt kolsyrat vatten med någon bismak.
Tre överraskande olika ''öl''.

Nästa stopp var The narrow boat inte långt därifrån. Ett ställe som var över förväntan.
Trumans runner från Nethergate; djupt kopparfärgad. Är allt jag kumde förmå mig att skriva då lökchips kvaddade mina smaklökar värre än var någon DIPA skulle kunna göra.
Meantime Helles; färgen är i ljusaste laget. Mycket kolsyra, saknar brödigheten som brukar vara påtaglig i tyska öl i samma stil. Som vanligt (som brittisk lager alltid är) svagare än de brukar vara.Dock bra för att vara en brittisk lager i mitt tycke.
Nightwatchman från ELB (East London brewing); Brun/rubin, trevlig arom av humle och spya (på ett bra sätt). Fyllig och relativt söt, maltig, men ändå välbalanserad. Grym, årets bästa så här långt...en mellanöl! Med den här biran har man skruvat upp förväntningarna på sig reält.

På vägen ''hem'' låg puben The Charles Lamb som ett par exotiska brygder.
Windsor knot från Windsor & Eton; ljuvlig pairing med dess friska välhumlade smak mot de intensivt kryddade salta snacksen scampifries. Mycket bra.
Slutligen pubens egna pilsner som jag uppfattade det. Egna etikett skulle det vara.
Bavo pils från Huyghe (Delirium tremens); Inte så märkvärdigt öl.
Någon form av kebab fick avsluta dagen. Många öl blev det.

Öl i Norwich

Frukosten var helt ok med tanke på vart man befann sig.
Efter jag checkat ut och tagit tunnelbanan till Victoria station var det bara att sätta sig och vänta på att bussen till Norfolk skulle anlända.
Resan var inget att orda om. Hotellet låg ganska nära buss-stationen så incheckningen var snart avklarad den med.

Första planerade stoppet var The belgian monk, men det var stängt. Istället styrdes stegen till den trevliga Elgoodspuben The reindeer. Ölen som intogs:
Festive feelgood; som vilken bitter som helst (något bättre kanske), något ''sträv'' och med lång eftersmak. Antagligen dagens godaste bitter.
Black dog; något så exotiskt som en mild. Mörk som en brun porter. Blygsamt humlad (som stilen kräver), brända toner, lättdrucken. God öl behöver inte vara stark.
Cambridge bitter; obefintlig arom, skitigt glas, misstänkt syrlig ton, det går att dricka, men absolut ingen jag vill se igen. Alla tre från Elgoods.
Little sharpie från för mig okända bryggeriet Humpty dumpty; gyllene i färgen, men trots det helt klart en bitter. Mycket citrus, relativt välhumlad och brödig.
Freedom Four; metallisk arom, galet mycket kolsyra. Fulöls-smak med inslag av köttfärs, toner av risgrynsgröt, lätt och ganska tråkig. Iskall, kylde ned mig så jag blev tvungen att ta på mig jackan.
Inferno från Oakham; ambitiöst namn på en mellanöl. Bra arom, kryddigt välhumlad och riktigt god och kvalitativ. Hade ölet i fråga inte varit så svagt hade jag gissa att det var amerikanskt.
Trawlerboys från Green jack; kopparfärgad och jordig.
En bra ost-tallrik med lokala ostar intogs även här. Serverades med något så underligt som inlagt päron. Det passade inget vidare ihop, men osten var ju god i alla fall.
Granny wouldn’t like it från Wolf; något så underligt som en påtagligt söt ESB. I think granny would like it actually. Det gjorde jag i alla fall.

Jag tog farväl av det trevlige bartendern och gick mot hotellet för lite vila, men på väg dit ett depåstopp på The champion för en Batemans XB.

Halvtidsvilan blev på hela fyra timmar, så det var inte mycket ''att vinka på'' innan stadens pubar började stänga. En rask promenad påbörjades mot stadens den närmaste av stadens bryggeripubar, men på vägen dit fanns en Weatherspoonspub (The bell hotel) som hade öppet till tolv. Jag fick helt enkelt nöja mig med den.
Wherry från Woodfordes; någonstans i gränslandet mellan bitter och golden ale.
Nog från samma bryggeri; mörk med gräddigt skum, ser ut som en Guinness på håll.
Adnams ''Old ale''; ett par procent till hade fått denna brygd mer i rätt stil. Färgen stämmer dock. Bra kropp (speciellt för ett så svagt öl) och fruktig. Inte illa.
Adnams Spiced winter beer; ljusbrun och verkligen kryddad. Påminner väldigt mycket om Anchors julöl, fast inte lika god och mer välbalanserad.
Slutligen Veto ale från Batemans; ingen arom att tala om, mest tråkbrittisk. Citrus.
Jag åt även på detta hak, en rätt ok stek.
God natt!

Öl i''Hemska london''del I-Craft beer CO

Dags för den alltid lika efterlängtade årliga soloresan. Liksom alltid är det England som hemsöks av mig.
Eftersom planet till Gatwick gick väldigt tidigt fick det bli nattbuss från Haninge till Märsta, men hellre det än att spara en timme på att åka Arlanda express för 260:- enkel.
Semla och räkmacka fick agera frukost.

Tåg från Gatwick till stan och vidare färd med tunnelbana till Kings cross där Sourced market som vi hittade sist, åter besöktes. Jag tog en Emperor spelt lager från Glebe farm. Inte långt därifrån låg vandrarhemmet. Det var för tidigt för att checka in, men skönt att kunna kasta av väskan dock.

Jag tog mig till stadens centralaste delar och hittade en bokhandel där sex böcker inhandlades. En om öl. Real ale record book av Adrian Tierney-Jones. Inget måste men ändå lite kul att ha.

Nästa stopp var Ship and shovell som även besöktes vid vårt förra besök i jättestaden. Nu hade sortimentet utökat s med några flaskor förutom de Badgeröl som fanns på Cask. Först Pickled partridge; en typisk bitter på alla sätt och vis, som infriar alla fördomar/förväntningar. Med citrustoner och allt.
Blandford flyer var sista ölet i första halvlek. Båda brygderna från Badger.

Efter att ha sovit ett par timmar var det dags för andra ''halvan'' av dagen. The gunmakers arms var stängt på helger så resten av kvällen tillbringades istället på det fantastiska Craft beer CO. Fjorton casks och en ölmeny med tjugo sidor amerikanskt. Flaskölspriserna var av skandinaviskt snitt. Men nu var det inte amerikanskt som hägrade utan handpumpat i vanlig ordning.
Black velvet porter; som cola i färgen, cigarettaska och chokladpudding. Lång eftersmak för en mellis.
White Gold; en snäll brittisk golden ale.
White Amarillo; den hemska ''maten'' som intogs på andra sidan gatan förstörde smaklökarna. Smakar mest bara lök. Läge att ge en andra chans någon gång.
Viennese maltz; av namnet och färgen att döma har man använt wienermalt. Smakar dock mycket mer (nödvändigtvis inte bättre) än ett wieneröl brukar. Maltig.
Evensong. Samtliga från Durham.
Clerkenwell Pale från Kent; pubens eget öl. Frisk, svag (3,8%), relativt välhumlad. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att det var en modern...lager.
Clerkenwell Lager från Mikkeller; minst sagt välhumlad. Tänk om all underjäst öl smakade så här! Mycket bra.
Dark star Milk chocolate stout; inte jättemörk, och mer kakao än O'boy i smaken.
Camden Hells lager avslutade.
Träffade en trevlig kanadensare här som jag snackade större delen av kvällen med. Taxi ''hem''.

Etre gourmet

Cracked kettle verkar ha lagt ned verksamheten, i alla fall on-line-försäljningen. Johan rekommenderade istället belgiska postorderfirman Etre gourmet. En rekommendation jag svalde med hull och hår. Det är inte lika bra som Cracked kettle var (till exempel finns inget amerikanskt eller ost, men desto mer lambic). Så här långt har jag gjort två beställningar som har kommit i tre olika lådor. Vid en av dessa leveranser råkade undertecknad vara hemma och slapp således gå den långa vägen till/från ''Posten'' släpandes på brutalt stora/tunga lådor.
De går inte fort, och frakten är dyr, men de har ett intressant sortiment och paketeringen går inte att klaga på. Jag kommer absolut att beställa igen, men för min ekonomis skull får det nog dröja ett tag.

Oude Gueuze Moriau
Oude Gueuze Mort Subite Natural
La Vieille Salme
Balthazar
Ename Tripel
Val Dieu Grand Cru
Emelisse Rauchbier
Cuvée Dry Hopping Saison Dupont 2011 magnum
De dolle Extra Export Stout
Jean Chris #2
Alvinne Mano Cornuto(infekterad)
Wit Goud ( chicory beer )
Fantome Pissenlit
Fantôme Santé # 15
Oude Kriek Mort Subite Limited Edition
Beer Geek Bacon
Alvinne/Birdsong Night Owl
Bersalis Triple
Forestinne Primoria
Alvinne Beer Geek Wedding
Alvinne Galop
La Safranaise
Monk's Elixir

Allt var med och det mesta finns kvar ännu, det blir nog ändring på det nästa vecka...

Bonusöl

Det var några år sedan sist så det var med andra ord hög tid för en inventering av lagringskylarna. Mycket att gå igenom (även om man ligger i lä jämfört med de flesta ölnördar känns det som), men ett kärt besvär. Asberger-orgie som min fru benämnde det hela. De siffror/data jag hade på vad som skulle finnas stämde inget vidare. Tre flaskor saknades, och hela nio som inte fanns med på listan dök upp. Till exempel ett par flaskor Black tie från Mikkeller. Snacka om bonusöl!

The australian beer companion

Den relativt nysläppta boken The australian beer companion av Willie Simpson damp ned i brevlådan förra veckan.

En bok som har mycket gemensamt med Lotta Jernströms Sveriges ölbryggerier. Det står generellt om alla (?) jättelandets bryggerier, lite historia om varje bryggeri, men man fördjupar sig ej i vilka öl varje bryggeri brygger. Boken är rikligt illustrerad med jättefina bilder på soldränkta bryggeriexteriörer/uteserveringar där man bara kan drömma om att få sitta och njuta sig igenom respektive bryggeris olika brygder i värmen.
Känns nästan som en resebyråbroschyr som verkligen får mig att vilja ’’go down under’’, men om jag nu åkte ner dit skulle inte den här boken följa med och då har den väl misslyckats med att vara just en ’’companion’’?

Öl i Lappsala del II-Trött småbarnsförälder

Någorlunda utvilade begav vi oss till Max för lunch. Medelst en annan buss kom vi till Årets upplaga av Belgofesten där mången hembrygd serverades. 41 stycken närmare bestämt. Extremt många bekanta ansikten också på plats. Lika trevligt som vanligt.

Vinnarna i folkets val:
Guld: Robin Brune Mats Hellman och Örjan Olsmats
Silver: Achille Lennart Köhler
Brons: Poulain blanc Åtta olika bryggare!

Öl i Stockholms hedersomnämnande till Ivan Keanes mycket fina Chinese apples som tyvärr ej föll varken domare (oklart om den var med där) eller folk i smaken.
Guldmedaljvinnaren fick också en röst av mig.

Ett sedvanligt besök i O’Connors VIPbar blev det även efteråt för ytterligare några goda öl.
Bøyla blonde ale från Ägir
Skebo IPA (Indira antagligen)
Trestles IPA från Left coast
Många glada ölnördar hade mycket kul den kvällen, inte minst undertecknad, Tom, Rickard och Johan som gjorde sällskap hem på tåget.

Öl i Lappsala del I-Skottlands rör

I fredags begav jag mig till Uppsala för att sova där hos en av mina svågrar innan Belgofesten. Min fru skulle också med, men var lite efter ’’i spåret’’. I väntan på henne blev det ett besök på The pipes of Scotland som enligt SÖF numera har en tresiffrig öl-lista.
Det var galet kallt och blåsigt ute så att sätta sig i en någorlunda var bar för ett par exotiska brygder kändes inte fel.
’’Permon beer’’ eller Permon Ležák polotmavý 12° som de säger i Tjeckien samt Rescousse från Dieu du ciel.
Trevligt ställe som var över förväntan, men det ligger bara några kvarter från O’Connors…

Där det skulle bli en öl också innan Majsan dök upp och hämtade mig.
Ölen i sig kostade89:- +11 kr dricks+ garderob 20:- + att det var ett band som spelade 50:-.
Så en öl: 170:- Det var dyrt.

Tröstade mig med en Plastic fantastic från Spendrups hos svågern som sängfösare.

Öl i Brunna

Jag skulle åka till Tom och hämta ölen vi bryggde tidigare, det blev mer än så. En massa god mat, ostprovning och en del öl också faktiskt. Till exempel:
Kinn Slåtteøl, hans goda hembrygda dubbel, La cauda porter från Port brewing och Secret santa från Amager.
En mycket trevlig kväll.

Belgisk julöl

Precis som förra nyårsaftonen hade vi en liten intim provning.
Gouden carolus 6 poäng
N'ice Chouffe 2 poäng
Corsendonk Christmas 1 poäng
Full pott för Het anker-bryggeriet från Mechelen. N'ice var en besvikelse som i mitt minne var mycket bättre än så här.
Precis som sist vi paralellprovade Corsendonk Christmas kom den sist...

Trevligt hade vi i alla fall.

2011

Ännu ett reseår har tagit slut. Nio utlandsresor blev det till slut, en liten nedgång jämfört med året innan alltså. Två ’’nya’’ länder också, Spanien och Litauen.

Resmål Bättre eller sämre än väntat Skulle jag återvända?

London Ännu bättre Jo men visst
Exeter Något bättre Ja
Göteborg Man vet vad man får Antagligen
Madrid Marginellt bättre Ha!
Leicester Som väntat Visst
Helsingfors Något sämre Japp
Kalmar Sämre Nej
Köpenhamn Bättre Jo då
Tallinn Lite sämre Nej, nu får det vara nog
Manchester Lika bra När?
Leeds ungefär som väntat Jappski
Diverse hålor i Baden-würtemberg Bättre Nix
Frankfurt Ännu sämre Verkligen inte
Luleå Sämre än väntat Nope
Vilnius Mycket bättre Antagligen inte

Tidigare år: 07 08 09 10

Årets resmål: London

Årets skithål: Norrköping, motivering: Visserligen var det röd dag när vi var där, men ingen av stadens finölskrogar annonserade att man skulle ha stängt på sina hemsidor, ändå hade de alla stängt. En hel del fulölshak var dock öppna.

Årets bästa öl: Bells Hopslam, Hoppin' frog Barrel aged boris, Hoppin frog Outta kilter, Cigar city Jai alai, Alesmith Horny devil, Brewdog Ingrid, Brewdog Citra, Brewdog Bramling x (båda från IPA is dead), Brooklyn Sorachi ace, Grassroots/Lövenlund Dresden 45, Närke Konjakskaggen och Mikkeller Anniversary Simcoe.

Årets sämsta öl: Chapeau Gueuze och Gubernija Kvietinis 4,3%, Saku ice, Karksi hele och Ysta IPA.

Årets provning: Den HÄR

Årets pub: Cask pub&kitchen, London

Nya tag nästa år.

Öl i ett industriområde

Vi (undertecknad, Tom och Johan) var på Hembryggarnas julölsträff i Bromma där det som vanligt fanns ett otal brygder att botanisera bland i en kryddad och en okryddad klass.

Kryddat
Guld: Weird nondescript sloe ouid bruin Peter Högström
Silver: Skrålande jul Oskar Andersson
Brons: JulWit av Per-Ola Roos

Okryddat
Guld: Hökmossens Mekonium Håkan Liljegren
Silver: Norrmansö Rökporter Peter Bergholtz och Thomas Lindberg
Brons: Svart lucia Kalle Andersson

Jag lyckades supa bort lappen med alla ölen på men mina röster i den okryddade klassen föll i alla fall på bidrag nummer: G:108, S:115, B:106. Högre nivå än det brukar vara. Bra gjort hembryggare! Även lokalen var utmärkt för ändamålet (i alla fall för besökare).
Stort tack til Tommottom som till skillnad från shbf.se har publicerat vilka som tog medaljer.

Efter prisutdelningen åkte vi till Sumpan för att äta och ta ett par öl till på Biskopen.
Rocking rudolph från Greene king och Slåtteröl special 5,5% från Oppigårds.

Öl i Viksjö

En stout med belgisk jäst? Det var vad Tom och jag försökte brygga för ett par veckor sedan. Första gången undertecknad var med om en extraktbryggning. Lite enklare, man slipper laka till exempel. Snart får vi se om det blev något att ha.
Öl intogs under och efter bryggningen, här är ett axplock:
Telenn du från Lancelot; mörk, ’’hembrygd arom’’, rökig och smörig. Jag hade gissat på brown ale, men tydligen klassas den som ’’speciality grain’’ (därmed inte sagt att det kan vara en BrA i grunden).
Sea bass från Cigarr city; syrlig arom, mörk malt, sopor, söt, fyllig, rikligt med kolsyra. Ganska god.
Karjala Terva 4.6% från Hartwall; glad överraskning om man som mig inte är så bevandrad i det finska språket. Terva betyder tjära och det brukar ju smaka rök vilket inte är fel. Jag har svårt att se hur detta inte kan vara deras bästa öl hittills.

Öl i Örebro

Under ’’fredagsmyset’’/provningen kom vi på den utmärkta iden att åka till Örebro dagen därpå till ölfestivalen där varpå det blev några som sov över här hemma för att samlade på lördagsmorgonen kunna åka till Biskopen på Folkungagatan för att ta bussen till Närkes ’’huvudstad’’.

Innan avgång hanns en Nanny state från Brewdog med.
En allt annat än välfylld buss (med en del bekanta ansikten) lämnade söder med destination Örebro.
Örebro ja, med storheter som Mats Rubarth, Ölsvamlarn och Kulturbryggeriet på sitt samvete/CV. Listan kan göras hur lång som helst.

På bussen dit delade Christian, jag och Tom på följande brygder: Meantime Yakima red, Pasveliečių lengvas från Joalda och Biržų Senovinis.

På festivalen var det polettsystem och endeciliters smakprov som gällde. Personligen föredrar jag kontantbetalning.
Första gången vi besökte denna festival och man kan säga att det är som SHBF fast mindre. Lite som jag hade väntat mig. Inte så trångt som i Nacka en lördag vilket är ett plus. Eftersom vi åkte med så kort varsel var vi ej föranmälda och satt inte i den speciella glasbur som var till för ölbloggare. Bra initiativ dock.

Här är ett urval av vad som provades:
St. Eriks 80/-, Artos moderna lager från Eskilstuna, Nordic från Slottskällan och Sigtuna Vinterlager.

På hemvägen gick vi igenom resten av färdkosten. Lite oklart i dagsläget vad som intogs men Cerise från Founder i alla fall. Vad det var mer fär nog dyka upp HÄR inom en överskådlig framtid skulle jag tro.

Väl framme i Estocolmo begav vi oss till OT där ett par sista engelska brygder fick avsluta en lång men kul dag.
Moorhouses Special och Pendle Porter från samma bryggeri.
Tack till alla inblandade för en kul helg.
Mer om festivalen kan läsas HÄR.

Fredagsmys

I spåren av resan till Litauen kändes en provning nödgad för att bli av med all sk… eh… prova dessa intressanta baltiska brygder.
Som tur var hade jag fem törstiga dårar till min hjälp.

Fulöl

Zhiguli från Московская Пивоваренная Компания 22 poäng
Nikolai Vehnä lager från Sinebrychoff 21 poäng
Kalnapilis Original 18 poäng
Utenos Auksinis 13 poäng
Stallhagen Birka 40 år 10 poäng
Boliarka Svetlo (Bulgarien) 1 poäng

Mums

Dunkel

Sigtuna Dunkel lager 15 poäng
Albquell Bräu josef 8 poäng
Arboga Mörk 8 poäng
Wielands Lager dunkel 5 poäng

Som vanligt när man parallellprovar tysk öl mot annan bärs i samma stil hamnar den i botten.

Baltic porter

Thisted Limfjordsporter 9 poäng
Kievari Portteri från Laitilan wirvoitusjuomatehdas 6 poäng
Kauno Senasis 2 poäng

Den prisvärda danska brygden visar var skåpet ska stå.

Imperial pilsner
Kalnapilis 7.30 9 poäng
Senojo vilniaus 6,8% 8 poäng
Birzieciu I-okas 1 poäng

Bara ett av ölen hittades på Rate beer så vi fick helt enkelt gissa att de skulle gå under denna klass. Apropå klass så… nej. Men kul var det i alla fall.

Månaden's bolag november'11

Ett bolag med stolta anor får man nog lov att säga om Norra station, som förr i tiden hade hela beställnings-sortimentet i butiken, i alla fall öl. Då var ju inte beställnings-sortimentet i närheten av så stort som det är nu, men ändå. Tänk om det skulle finnas en sådan butik idag…
Nog med nostalgi, förra månaden kunde man gå där och i lugn och ro botanisera bland julöl som var slut på Regeringsgatan. Sen är det ju bara ett stenkast till Biskopen som en liten bonus.

Öl i Litauen del IV-Skeleton city

Vi skulle åka hem denna dag, men ganska sent så det fanns ganska gott om tid att fortsätta rensningen av Alaus namai.
Efter någon timme kom även medresenärerna och åt och tog ett par bärs.
Chodovar Skalní ležák; inget skum. Kände inte så mycket smak genom förkylningen. Belgotoner och efterbeska. Funkar som törstsläckare.
Port Light från Rinkuškiai; riktigt blask som väntat.
Brunehaut Bio blanche; Känns god och frisk i jämförelse med många andra öl här. Trevligt med ett belgiskt avbrott.
Vilniaus Nefiltruotas
Proginis från Rinkuškiai
Gubernijos Ekstra
Bowman stout från Wells & Youngs; arom och smak av mörk malt. Rostat, med mörka, mörka chokladtoner och kaffe.
Vilniaus Dark (antar att det är samma som Tamsusis) intogs sida vid sida med Vilniaus Tamsusis Su zolelemis som är samma öl fast med tillsatta örter. Varianten med örter var för söt medan den okryddade hade bättre balans vilket gjorde den godare.

Slut för denna gång skulle man kunna tro, men vid ankomsten till stationen fanns det tid över till ett par snabba, men dock exotiska öl på någon fulkrog.
Linksmieji vyrukai från Davra och Port Night från Rinkuškiai.

Flygbussen åkte en eller två minuter innan utsatt tid, men man hann precis med.
På flygplatsen, nästan vid gaten fanns det ännu en ny öl, Utenos Dark.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med resan trots ölens minst sagt ’’skiftande’’ kvalitet. Och Litauen känns som ett hetare resmål än både Estland och Lettland.
Bryggerierna tar ut svängarna lite mer, betydligt mer spännande ölscen här än i tex. Tyskland där man vet vad man får… hela tiden. I Litauen är det precis tvärt om.

Öl i Litauen del III-Baltikum's mest oseriösa bloggare

Efter frukost gick vi runt på stan och kollade. Vackrare än man kan tro och mycket gamla restaurerade (skulle jag tro) hus. Många kyrkor.
Till slut kom vi fram till paradgatan Gedimino prospektas och bryggeripuben Prie katedros där mat och de tre ölen i sortimentet intogs.
Sviesusis; ofiltrerad (så klart), med len maltsötma. Bra startöl.
Medaus; disig och ljusbrun, neutral utan felsmaker.
Tamsusis; rubinfärgad och obalanserad är allt som står i anteckningarna.
Vi skingrades och jag tog en halvtids-sömn på ett par timmar.

Utvilad och på väg genom stan på den sena eftermiddagen hittade jag ett tvättäkta, men dock exotiskt ful/mellan-öl; Volfas engelman Stalo; gyllene och med vackert skum som i fulölsreklam. Väldigt neutral och lättdrucken. Toner av svamp. Hade passat bättre utomhus om ett halvår.

På en fancy pizzeria under en bro åt jag en och tog en Bravaria Cristal till maten. Även detta ett fulöl men med mer kolsyra, smak och alkohol än den förra. Fungerade ok som måltidsdryck.
Om man på detta hak beställde en kötträtt (som jag gjorde) fick man erbjudande om ''dagens soppa'' för det facila priset av (nästan) tre öre. Säga vad man vill om Litauen, men det är inte jättedyrt. Och ja, det var prisvärt minst sagt.

Precis som dagen innan tillbringades hela kvällen på Alaus namai där det fortfarande fanns mycket att gå igenom.
Daujotu från Davra; ljus, filtrerad, men det smakar mer än det brukar om dylika brygder. Mycket maltsötma, blygsam beska. Känns färsk.
Fjärde raka ljusa lagern var Sirvenos från Birzu; halmgul och grumlig (som''alla'' andra fatöl i Litauen), tydligen bryggd med gröna ärtor. Inget jag märkte i mitt halvförkylda tillstånd. Det fanns någon smak men inte kunde sätta fingret på, kanske var det ärtorna.
Bačkorių Tamsusis från Vilniaus; djupt rubinfärgad, chokladtoner, nötter och omältad säd. Väldigt maltig, men ändå balanserad. Inte illa. Gilla!
Zámecké cerné från tjeckiska Chodovar; en klart mycket sämre dunkel än Backoriu. Inget skum, trots våldsamt hällande. Toner av grönmögenost, inlagd svamp och (trodde aldrig jag skulle skriva det om ett öl, men) fitta.
Wychcraft från Wychwood; frisk och fräsh, verkar vara ett halvår gammal, det märks inte. Smakar mest granbarr. Uppfriskande.
Kände mig inte överdrivet berusad men på ''handstilen'' att döma var det så. Fick feber jag medan satt där. Man kanske kan skylla på det.
Rinkuskiu Miezinis från Rinkuskiai
Kauno Sviesusis 5,2%
Pilies premium Från Kauno; Ännu ett fulöl utan störande felsmaker eller karaktär.

På hemvägen intogs veckans fjärde, men tyvärr ej sista pizza (med syltlök på) på pizzerian (?) Submarine som hade sitt eget öl bryggt på Prie katedros som vi hade besökt tidigare under dagen.

Öl i Litauen del II-Öststatsgrått

Frukostbuffen på hotellet var verkligen ingen höjdare.
Efter densamma begav vi oss med buss till norra delen av stan där ett stort köpcenter var beläget. Här fanns även en bryggeripub vid namn Bravaria som hade öl i olika tyska stilar. Lunch samt hela deras ölsortiment intogs här.
Premium; som alla fatöl i Litauen (hittills) ofiltrerad. Pinfärsk. Som det skulle smakat på en tysk bryggeripub. Lite mindre malt kanske än vad man brukar känna där nere.
Baltas; hemsk och antagligen felaktig på något sätt. Urinarom och syrlig smak med någon fruktig ton. I gränslandet mellan Hefeweizen och dunkelweizen. Man fick trösta sig med att det inte smakade så mycket skumbanan, dock kväljande ändå. Några klunkar räckte innan nästa öl beställdes in.
Ajeru; jag hade gissat på schwarzbier, men tydligen klassificeras denna brygd som en dunkel. Väldigt mörk. Mycket kolsyra, rostat kaffe, blod, metall, kolatoner (trots det ändå torr), svavel. Som att knapra på svart- eller choklad-malt, bränd eftersmak. Bra kropp. En av resans bästa öl.
Medaus; ska vara bryggd med/på honung och ingefära, men det är inget som märks. sötaktig och annars ganska neutral.
Tony och jag åkte tillbaka till gamla stan medan gubbarna var kvar i innecentrumet ett tag till. Undertecknad lade sig att sova ett par timmar medan brorsan drog runt på stan och glodde lite.

Ingen orkade gå ut igen så jag drog själv till Alaus namai vid floden som delar stan. Få detta ställe fick jag ett kärt återseende av The hungarian growler! Men denna gång med öl har jag för mig... och utan slev och tratt.
Vasaknų dvaro Tamsus; ''liten'' smak för en öl på 5,7%. Lite tunn således. Söt som ''svag saft''.
Gubernija Kvietinis 4,3%; underlig arom av gummi och cigarettaska. Som att slicka en ask-kopp, lika gott som det låter. Kväljande och fruktansvärd. Det värsta veteöl jag druckit. Tydligen ska det smaka så. Snyggt glas är det snällaste man kan säga.
Gintarine puta från Alaus purslai (något att lansera i Spanien?); klar, men ska vara ofiltrerad. Opastöriserad i alla fall. Syrlig arom, ganska söt, metallisk relativt neutral smak, konserverade championer, eftersmak som en helles.
Dundulio sviesusis från Sirvėnos Bravoras; honung i smak och arom. Frisk, något söt med en vaniljton, granbarr. En glad överraskning.
Ramūno cižo kaimiškas (prosit); serverades i ett skitigt, men dock korrekt glas. Som en dunkelweizen i färgen. Syrlig, blod, jord och suspekt, unken, nästan möglig smak. Enligt bartendern ska det vara så här. En väldigt traditionell ale. Skit tycker jag.
Paliūniškis medutis från Su puta (hmm...betyder tydligen skum på litauiska. Skumma är de flesta öl i Litauen, men antagligen är det substantivet och ej adjektivet som åsyftas); bärnsten, blandsaft är den mest påtagliga smaken. Ganska mycket kolsyra. Trots namnet ingen honungs-smak.
Raudonuju från Piniavos alutis; rubinfärgad, filtrerad(?), bra beska, balanserad, lite tråkig men helt ok.
Slutligen Varniukų från Davra; brun, men genomskinlig. Opastöriserad, men filtrerad, hallon och metall. Funkar.

På hemvägen såg jag en exotisk kran i ett fönster och tog en Vilniaus Nefiltruotas; disig som sig bör. Brödig med metallisk eftersmak. Snäll.
Detta kan ha varit en gaypub, de andra som satt i baren var ganska på och så var det lite Oscar Wilde över ett par av dem.
Inte heller denna dag intogs något som klassificerades som ljus lager.

Öl i Litauen del I-Stängningsdags

Det var ett tag sedan jag kom till något för mig nytt land. Nu var det dock äntligen dags för några dagar i den exotiska republiken Litauen. På flygplatsen i Nyköping fanns det tjeckiska folkölet ’’Brewer Pils’’ som var som folköl är mest.

Vi (Putte, undertecknad, Tony och Farsan) flög till Kaunas där en minibuss skulle ta oss till huvudstaden Vilnius. I väntan på bussen hanns varsin öl med på flygplatsen.
Svyturys Baltas; nästan som vilken hefeweizen som helst, syrlig och balanserad. Mjölksyra.

Väl framme i Vilnius hittades hotellet ganska omgående. Väskorna kastades in innan vi gick ut till den mysiga källarpuben Bambalyne som inte hade några fatöl, men en jävla massa flaskor man aldrig hört talas om. Här köpte jag även med det mesta som togs med hem.
Öppet-tiderna i Litauen är annorlunda skulle vi bli varse. Det var lördagkväll och de stängde klockan 22! Två öl hann vi dela på i alla fall. Butautu dvaro Tamsus och Keptinis från Kupiškio.

Hungriga hade vi blivit och letade efter någonstans att äta.
På Šnekutis, inte långt från hotellet var maten helt ok och det fanns en del exotiska brygder att jobba igenom.
Vilniaus Kvietinis, Dundulio Grynas från Širvėnos bravoras, Jovaru snekutis från ''A.Udrienes''.

På rummet blev det eftersläckning med Švyturys Nefiltruotas raw.
Inte en enda ljus lager första dagen (utom folkisen i Nyköping då). Alla möjliga andra stilar dock.

Bryggeribesök innan jobbet

Jag försöker komma ned under 100 kg (känns oerhört avlägset efter frossarhelgen/veckan som varit) och springer då och då ett otal kilometer.
För ett par veckor sedan sprang jag förbi mitt lokala bryggeri där maltångorna låg lika täta som dimman utanför.
Jag gick in och störde mitt i lagerbryggningen, och den alltid lika trevlige bryggmästaren tog sig tid att snacka en liten stund.
Tydligen behandlar de vattnet då haningevattnet är väldigt mjukt. Borde inte det vara en fördel, i alla fall vid bryggning av ljus lager? Kanske är det mer specifikt pilsner. Antagligen är det mer komplicerat än så.
En brown ale låg på tank och jäste, det ska bli intressant att smaka framöver.
Det är nog inte många nya bryggerier som har så mycket utrymme/volym från start. Det finns att växa i. ÖIS önskar all lycka.