Öl i Kalifornien del VII-Alcatraz mm.

Ingen öl första halvlek den här dagen heller istället tog vi färjan ut till Alcatraz och tog audiotouren där. Grymt bra och intressant. Kul att se alla miljöerna man känner igen från filmen. Kanonväder dessutom.

Kommer inte ihåg vad som hände efteråt, men vi hamnade till slut på City beer igen efter att ha ätit på ett exotiskt snabbmatställe på Market street, denna gång med Sour and hops. Tre svenska bryggerier fanns representerade med olika brygder, Oppigårds, Dugges och Hantverksbryggeriet. Av en galet skrynklig och trasig lapp kan man med lite möda och stort besvär tyda vad som intogs här: Anvil ESB från Alesmith, Cascade Blueberry och Winter gose från samma bryggeri, McIlhenneys irish red från Alpine; bärnstensfärgad, smörkolatoner, för söt, möjligen lite trött, var är humlen?

Nästa stopp var bryggeripuben Beach chalet som hade femtonårsjubileum. Som en minifestival (för övrigt det enda ölevent jag varit på där männen var i minoritet) med diverse lokala bryggerier representerade. Vad hanns då med? Ocean beach porter från Thirsty bear/Local brewing, Proving ground IPA och Blue bell bitter från Magnolia, California kind, ett jubileumsöl, Presidio IPA och V.F.W. Light, alla fyra var pubens egna öl, Gordon biersch Saison, Fireside chat från 21st Amendment.
Över lag rätt bra öl förutom de som var brygda på plats...

Efter mycket om och men kom vi till dagens sista ölstopp på Amsterdam café (som för mig förde tankarna till Cafe amsterdam i Alaska). Här kryllade det av svenskar. The abyss från Deschutes och Leipziger Gose från Bayerischer bahnhof. Möjligen någon mer öl kan det ha blivit.
Köttfärslimpa på en diner på hemvägen. En grymt kul kväll.

Öl i Kalifornien del VI-East bay brewfest

Dagens första halvlek innehöll faktiskt ingen öl. Vi började med att ta en cable car till Fishermans wharf där vi för första gången gick på restaurangkedjan Ihop. En extremt stor/lång meny där allt fanns...hela tiden. Du kan tex äta frukost när du vill. Jag tog en t-benstek och klockan var väl ungefär tio på morgonen. Mer sånt i detta land tack!
En ubåt från andra världskriget låg förtöjd vid kajen. Man kunde gå ombord och få en audiotour. Självklart inget jag kunde missa. Mycket intressant. Två gamla besättningsmän satt även i mässen som man kunde ställa (dumma) frågor till.
När vi skulle ta spårvagnen tillbaka gick den sönder efter bara några meter så vi gick ''hem'' istället. Sex väl investerade dollar. Helt galna uppförsbackar, så en vilostund på rummet var helt i sin ordning.

Kvälls-skiftet bestod av East bay brewfest på Pyramids bryggeri(-pub) i Berkley. En bra bit att gå från BARTstationen visade det sig. Väl framme var det dock bara att hugga in. Här liksom (nästan) alla andra festival-liknande events som besöktes var det bara inträdet som kostade, sen var det bara att hälla i sig så mycket man orkade. Osvenskt minst sagt (förutom det där med att hälla i sig då). Vi åt även här, ingen barnportion direkt utan man blev reält proppmätt. Ölen som jag med stor möda lyckades pressa i mig efter maten var: Steeltown stout från EJ phair, Orange kush från Ale industries, Burning oak black lager från Linden street, 1500 pale ale från Drakes, Black diamond Saison, Megalodon från Pacific coast med ett par år på nacken, Retribütion imperial IPA från High water. Vi passade även på att bli guidade runt bryggeriet av en full, men väldigt rolig bryggare, här fick alla i gruppen dricka hur mycket man ville ur någon tank. Kommer inte ihåg var det var, men det var något Pyramid kontraktbryggde åt någon.
Vi avslutade i baren med ett par av bryggeriets egna öl Alehouse amber och Crystal wheat. Över lag var ölen bra. Bara lokala bryggerier var representerade, därav namnet på festivalen.
Jag var fantastiskt trött när taxin kom och hämtade oss. God natt!

Öl i Kalifornien del V-Dyyrt!

En lång utflykt stod på schemat för dagen. Vi tog en buss som tog oss över Golden gatebron och vidare cirka åtta mil ytterligare norrut. Väldigt vackert och mycket att titta på. Det fanns ingen toalett på bussen, så båda två undrade hur vi skulle klara av hemresan. Siktet var nämligen inställt på öl!

När bussen anlände Santa rosa som var målet för dagsturen gick vi först och handlade lite kläder på Sears. Sedan spatserade vi i solgasset bort till bryggeripuben Russian river som dagen till ära hade ''vit valsölet'' Pliny the younger på fat! Att det var gott var väl det minsta man kan säga. De stackars anteckningar jag har är på en väldigt trasig och fuktskadad lapp som är mycket svår att tyda. Detta är vad som intogs i alla fall; O.V.L. Stout, Aud blonde, Gaffers, Porter, Blind pig IPA, Redemption och Mortification. Allt var mycket bra har jag för mig. En av resans alldeles för många pizzor intogs även här.

Vi träffade en lokal gubbe som hängde på oss till byns andra bryggeripub Third street aleworks. Klasskillnad på ölen, men trevligt var det likförbannat. Ölen som intog där: Gold standard ale, Black cat porter, American wheat och Blarney sisters.

Vi orkade inte tänka på någon buss utan pungade ut $200 för en taxi till krogen Paragon i San francisco. Jag var helt sjukt trött trots att klockan inte var så mycket och pallade bara med två öl. Lagunitas San francisco fusion (speciellt bryggd för SF beerweek 2012) samt Pale 31 från Firestone walker. Inte så långt att gå hem i alla fall.

Öl i Kalifornien del IV-Världen's smalaste skelett

Vi började dagen med att åka klassisk Cable car i backarna. Super-turistigt, men en verkligen upplevelse.Vilka vyer man fick av stan.
Spårvagnen tog oss till Kennedy’s irish pub and curry-house. En udda kombination kan tyckas. Vi åt och gick igenom större delen av deras sortiment som ej redan hade provats.
Brekle’s brown från Anchor
Poppy jasper amber ale; syrlig arom, sötaktig, som en snäll brown ale skulle man kunna säga. God dock.
En helt ok Solace från Firestone walker, men jag förväntar mig mer av detta bryggeri. Å andra sidan är det en ''wheat ale'' som ju sällan är särskillt upphetsande i mitt tycke.
Bitter american från 21st amendment
Abita Amber (lager)
Samarbetsbrygden La citrueille cèleste de citracado från Bruery / Elysian / Stone.
Victory Festbier

Vi tog spårvagnen tillbaka till hotellet och vilade upp oss inför kvällen.

En liten promenad tog oss ned till Public house (som ligger i anslutning till San francisco Giants hemmaplan) för anti-valentinesday-eventet Bitter, sour, single.
En stor del av anteckningarna från denna resa har gått förlorade, men jag har i alla fall hyfsad koll på vad som intogs... förhoppningsvis.
Firestone walkers Reserve
Cuvee de bubba från Bear republic
Tartare från samma bryggeri
Mycket god mat på detta ställe.

Apropå mat så åt vi indiskt på hemvägen (goat vindaloo) till maten tickades Flying horse från United breweries group (Kingfisher).

Öl i Kalifornien del III-The spaghetti-incident

Tack var en ännu längre eftersläckning på rummet än första kvällen började den här dagen senare än vanligt. Tom stack till Magnolia/Toronado medan jag gick till bryggeripuben Thirsty bear som inte låg långt från hotellet.
Golden vanilla; som en blandning av cream soda och sopor, riktigt illa.
Valencia wheat; klar, väldigt mycket kolsyra, kryddig (krydd/vit-pepper) och ''parfymisk''.
Polar bear pils; mycket kolsyra även i denna brygd. Ej särskillt besk, någon underlig bismak jag inte kan sätta fingret på. Klart det bästa av de tre ölen som provades (om man nu ska jämföra äpplen och päron).

Jag hann vila någon timme på rummet innan det var dags att ge sig ut till en ostbutik eller liknande där Tom mötte upp. Det var ett event med Drakes som hade fem olika öl som parades med fem olika ostar. Mycket gott och trångt.

Nästa stopp var Pibar där vi ''satt'' i baren och tog några öl innan det fick vara nog. Det var ett Sierra nevada ''tap takeover'' där som var en överraskning. Blonde ale, Ovila saison och Persimmon farmhouse ale var antagligen vad jag drack. Inga anteckningar eller liknande.

Lång efterfest...igen.

Öl i Kalifornien del II-Sour sunday

Anledningen till vårt besök på västkusten var San francisco beer week. Första riktiga eventet vi skulle på var Sour (and barrel-aged) sunday som hålls på två bryggeripubar i Berkeley.
Första stoppet var Triple rock där kön slingrade sig runt hörnet. Här var vi 10-15 svenskar. Mest ölbloggare kändes det som. Ganska trångt, men trevligt och kul. Öl: Beersel mattina från Birrificio del ducato, Stillwater Premium, 1809 från Fritz briem och Bronze age från Stillwater/Hof ten dormaal. Sen jobbade jag mig igenom större delen av Triple rocks egna öl som över lag var rätt bra; Black rock porter, Red rock ale, Bug juice, Pinnacle pale ale.

Andra delen av festivalen hölls på bryggeripuben Jupiter några kvarter bort. Här var det fritt från svenskar (mig och Tom undantaget) och ölen som intogs här var; Anderson valley Sour oatmeal stout och Kriekenhaas sour från Oakland brewing.

Vi var även på en pizzeria som hade bra öl, tex; Misspent youth från Moonlight, Twist of fate från samma bryggeri och Dee’z wild från Dying vines. En kul dag, men vi blev båda riktigt packade. Taxi ''hem'' sägs det.

Öl i Kalifornien del I-Chinese new year

Efter provningen var det ingen ide att försöka sova. Jag var uppe hela natten för att underlätta sovande på planet.
Man var väl inte i sitt livs form när undertecknad och tom bordade flyget till Chicago på Arlanda.
Självklart fanns det ett skrikande barn inte långt från oss, så man slapp ju sova i alla fall.
En exotisk brygd lyckades vi lokalisera på O'hare. Marisol från lokala Goose island; en kryddig belgare. Som en wit fast starkare och mörkare. Inte illa men dyr med amerikanska mått, $9:73.

Tyvärr skulle vi bara byta plan i guldstaden Chicago, nästa stopp var San francisco (som inte är fy skam heller). BART tog oss smidigt från flygplatsen till Chinatown där vårt hotell var beläget. Något som inte var smidigt var att ta sig fram på gatorna. Det kinesiska nyårsfirandet var i full gång så var och varannan gata var avstängd för paraden med attehanda floats. När vi äntligen kom fram checkades det in och väskorna kunde kastas av.
Första stoppet i Kalifornien var den utmärkta ölbutiken Citybeer (som även har cirka tjugo fatöl). Grymt ställe, med grym öl. Tyvärr stänger det redan klockan 22. Jag handlade för $325 för att ta med. Och drack Scarenbecca kriek från Hanssens och Ta henket från Dogfish-head.
Vi träffade ett trevligt par här som skulle ut och äta och vi hängde på. Inget ölställe, men en Sudwerk Fest märzen kunde man få sig till livs i alla fall. Betydligt roligare än Märzen's från tyskspråkiga länder.

Eftersläckning på Rogue public house. Good chit pilsner; väldigt ljus, frostiesarom, brödig med mycket smör.
Eel river Porter fick avsluta denna lugna dag...eller?

Det blev efterfest på rummet som våra grannar ej uppskattade. Klarvakna, jetlaggade och med mycket god öl på rummet, vad ska man göra?

Pärlor för svin

Hade en provning för ett par veckor sedan. Mycket kul och ganska mycket gott.

Golden ale
Stroud Budding 20 poäng
Crouch vale Amarillo 19 poäng
Dorset Chesil 13 poäng
Titanic White star 13 poäng
Cornish Blonde 9 poäng
Titanic Iceberg 6 poäng

Stroud var en mycket trevlig överraskning.

Lambic

Mort subite Oude Geueze 8 poäng
Mort subite Oude Kriek 8 poäng
Moriau Geuze 4 poäng

Länge sedan man paralellprovade lambic, inte upp skattat av alla (därav rubriken).

Rök
Emelisse 12 poäng
Mikkeller Beergeek bacon 6 poäng
Strömsholm Malakias 4 poäng

Äntligen en rökölsflight, dock var det bara Emelisse som levererade i mitt tycke.


BSA

Achouffe La vielle salme 35 poäng
Forestinne Primoria 26 poäng
Dormaal ''Wit'' goud 26 poäng
Rodenburg Scrooge (lagrad något år) 26 poäng
Val-dieu Grand cru 23 poäng
Alvinne Balthazar 16 poäng
Fantôme Santé-15! 0 poäng

Infekterad Fantome.

Det kom ett mail..

Hej Jonas

Igår kväll provade jag din öl tillsammans med Shbf styrelse.

Ett mycket välbryggt öl. Vi tänkte först på Hercule stout, men släktskapet var begränsat.

Ölet var torrt med en markerad beska och medium kropp utan att vara sliskigt. Doften hade
tydliga fenoler och belgotoner samt rök, lakrits. Smaken var besk med rejäl efterbeska. Tydlig
smak av råvaror (omältat) samt havrekakor. Inslag av lakrits, kaffe, chocklad, tobak. Stabilt
skum och ett läckert mousserande öl.

Jag tycker ölet var något ungt och med lite lagring kan ölets beska rundas av samt att
fenolerna integreras något bättre i ölet.

Jag ger dig 40 av 50 poäng. Styrelsen lät hälsa att de gärna smakar en flaska till.

Tack för smakprovet
// Danne
Dricker ölet i fråga just nu faktiskt
(nej, jag tänker inte gå och lägga mig) och det är flera av dessa smaker en outbildad gom som min inte hittar,
 men de verkar vara lika nöjda som vi var.:-) (denna bloggs första&sista smily).
Kul att få ett ''professionellt'' utlåtande.

Öl i''Hemska london''del III-Snålheten bedrar visheten

Frukosten var... brittisk. Planet hem skulle gå ganska sent, men det gällde att ändå få ut det mesta av dagen. Jag tog en buss till ''centrum'' för att hitta något öppet vattenhål. Efter att ha sökt upp tre olika stängda pubar var den fjärde (utmärkta The harp) öppen. Jag har varit där ett par gånger förr.
Pressed rat & warthog från Triple fff; maltig arom, välbalanserad. Toner av kakao. Väldigt låg alkoholhalt. God, bra kropp, lång eftersmak. En bra mild.
Black swan från Vale; mörk,nästan svart, nötig, bra balans. En helt ok mild.
Palmers Best bitter; Relativt neutral. De smakrika snacksen bedövar tillfälligt smaklökarna.
Purbeck IPA; färgen säger IPA, men ingenting annat. Oerhört tam. ''This is not America''. Ingen höjdare.

Efter att ha rensat Harpan var nästa stopp Porterhouse inte långt därifrån som vi även besökte sist jag var i stan. Vietmanesiska Hue beer; piptobak och honung i aromen. En fulöl i en brun flaska kort och ''gott'' med det underliga måttet 3,5 dl.
Pagoa Pilsner/Orhi från Euskal garagardoa; ljus-skadad, väldigt mycket skunk, metallisk, konserverad svamp. Antagligen resans värsta.
Hepworth (Ridgeway) Blonde organic lager; jävligt hemsk den här också. Söt obehaglig arom, honung närmare bestämt. Smaken är inte mycket bättre. Ljus-skadad.
Tusker Lager från Kenya breweries; första kenyanska ölet jag dricker. Blaskig, men inga felsmaker. Gör sig säkert bättre där nere i solen än en kall (för att vara England) vinterdag i London. Plus i kanten för den bruna flaskan. Ingen man förknippar med ulandsöl.

Efter dessa relativt hemska tick till något trevligare. Mitt emellan Porterhouse och The maple leaf (som verkar ha specialiserat sig på kanadensisk fulöl) ligger Gourmet burger kitchen. De hade visserligen bara fulöl (har jag för mig), men grejen här är deras mat. Kanske den bästa burgare undertecknad ätit. Så fantastisk att jag beställde en till så fort jag var klar med den första. Tydligen är det en kedja med ''restauranger'' över hela ön. Vilken oas!

Nästa stopp var ovan nämnda Maple leaf där två fatöl från jättebryggeriet Sleeman hanns med. Honey brown lager; iskallt bärnstensfärgat metalliskt blask.
IPA; luktar och smakar fulöl, alldeles för kall. Smakar inte IPA för fem öre.

Jag begav mig tillbaka till vandrarhemmet för att plocka upp den ölstinna och tunga väskan för att sedan ta tåget från St.Pancras till Gatwick. Lyckades sova lite innan ankomst. På flygplatsen fanns en Weaterspoonspub som hade sitt eget öl.
Beehive från Loddon; skitigt glas, krämigt skum. Unken och något syrlig. Inget vidare god.

På Arlanda tog jag som vanligt ''snålvägen'' hem, dvs. SLbuss till Märsta station. Problemet var bara att sista tåget hade gått. Och det var över en timme till första nattbussen skulle gå... och det var nio grader kallt.
Det fick bli taxi de 66 kilometrarna hem. Dyyrt!

Öl i''Hemska london''del II-Liten pubrunda

Bussen tillbaka till det forna imperiets huvudstad gick redan innan klockan åtta så man var på Victoria station tidigt. Jag var galet hungrig så det blev ett besök på Weatherspoons på stationen där det känns som man har varit många gånger förr, men detta var nog antagligen ''bara'' fjärde besöket. På McDonalds-maner fanns bara frukost vid denna tidpunkt. Jag vägrar betala för brittisk frukost. Hur kan det klassas som människoföda? En öl fick istället mätta. Haka från Slaters. Det viktigaste var att man fick utnyttja muggen.

Jag skulle bo inte långt från Kings cross även denna natt, men på ett annat ställe.
Efter att ha inhandlat magmedicin (ett måste på denna ''gudsförgätna'' ö) och en helt ok hamburgare var det dags att storhandla inför hemresan på Sourced market där jag även drack en öl på plats.
Heligan honey från Skinners; ganska mycket honung på ett inte alltför obehagligt sätt. Följt av en kebab.

När väskan var avkastad begav jag mig till det fantastiska Cask pub and kitchen som även besöktes på förra årets soloresa.
Curious från Magic rock; väldigt ljus, antagligen med amerikansk humle. Välhumlad och mycket god. Dagens näst bästa antagligen. Bara 3,9%
Fireside porter från det för mig okända bryggeriet Ilkley; djupt rubinfärgad kaffebomb som funkade rätt väl med bärpaj och vaniljkräm till.
Pub scrawl från Thornbridge; gyllene. Väldigt snäll och neutral. Jag förväntar mig mer än så här av det här bryggeriet (som rankas höre än Lagunitas på Rate beer).
Revolutions; Beat red; brunröd, sand, ganska besk, lång eftersmak. ''Sådär'' får väl ''betyget'' bli.

Här blev det en betydligt kortare halvtidsvila än dagen innan
Stegen styrdes sedan till The island queen där en Tunnel vision från Box stream inledde kvälls-skiftet. Bärnstensfärgad, cigarettrök och en syrlig ton. Underlig beska. Ingen höjdare.
Atlas range Wayfarer ''IPA'' från Orkney; väldigt ljus och snäll för att föreställa en IPA. Det smakar absolut inte illa, men absolut inte vad man förväntade sig. ''This is not America''.
Här fanns även några brygder från Coors som jag var nödgad att plöja igenom.
Animee Lemon; luktar hemskt och ljus-skadat, men smaken är inte lika fruktansvärd. Mycket kolsyra. Smakar citron faktiskt. Bättre än Zipfer Lemon och förväntningarna.
Animee Rose; fruktig arom. Väldigt söt. Som kolsyrad jordgubbs-saft. Lättdrucken minst sagt. Ett riktigt barnöl.
Animee clear; ljusaste öl jag druckit utan tvekan. Vete fan vad det smakar. Inte mycket i alla fall. Som att dricka lätt kolsyrat vatten med någon bismak.
Tre överraskande olika ''öl''.

Nästa stopp var The narrow boat inte långt därifrån. Ett ställe som var över förväntan.
Trumans runner från Nethergate; djupt kopparfärgad. Är allt jag kumde förmå mig att skriva då lökchips kvaddade mina smaklökar värre än var någon DIPA skulle kunna göra.
Meantime Helles; färgen är i ljusaste laget. Mycket kolsyra, saknar brödigheten som brukar vara påtaglig i tyska öl i samma stil. Som vanligt (som brittisk lager alltid är) svagare än de brukar vara.Dock bra för att vara en brittisk lager i mitt tycke.
Nightwatchman från ELB (East London brewing); Brun/rubin, trevlig arom av humle och spya (på ett bra sätt). Fyllig och relativt söt, maltig, men ändå välbalanserad. Grym, årets bästa så här långt...en mellanöl! Med den här biran har man skruvat upp förväntningarna på sig reält.

På vägen ''hem'' låg puben The Charles Lamb som ett par exotiska brygder.
Windsor knot från Windsor & Eton; ljuvlig pairing med dess friska välhumlade smak mot de intensivt kryddade salta snacksen scampifries. Mycket bra.
Slutligen pubens egna pilsner som jag uppfattade det. Egna etikett skulle det vara.
Bavo pils från Huyghe (Delirium tremens); Inte så märkvärdigt öl.
Någon form av kebab fick avsluta dagen. Många öl blev det.

Öl i Norwich

Frukosten var helt ok med tanke på vart man befann sig.
Efter jag checkat ut och tagit tunnelbanan till Victoria station var det bara att sätta sig och vänta på att bussen till Norfolk skulle anlända.
Resan var inget att orda om. Hotellet låg ganska nära buss-stationen så incheckningen var snart avklarad den med.

Första planerade stoppet var The belgian monk, men det var stängt. Istället styrdes stegen till den trevliga Elgoodspuben The reindeer. Ölen som intogs:
Festive feelgood; som vilken bitter som helst (något bättre kanske), något ''sträv'' och med lång eftersmak. Antagligen dagens godaste bitter.
Black dog; något så exotiskt som en mild. Mörk som en brun porter. Blygsamt humlad (som stilen kräver), brända toner, lättdrucken. God öl behöver inte vara stark.
Cambridge bitter; obefintlig arom, skitigt glas, misstänkt syrlig ton, det går att dricka, men absolut ingen jag vill se igen. Alla tre från Elgoods.
Little sharpie från för mig okända bryggeriet Humpty dumpty; gyllene i färgen, men trots det helt klart en bitter. Mycket citrus, relativt välhumlad och brödig.
Freedom Four; metallisk arom, galet mycket kolsyra. Fulöls-smak med inslag av köttfärs, toner av risgrynsgröt, lätt och ganska tråkig. Iskall, kylde ned mig så jag blev tvungen att ta på mig jackan.
Inferno från Oakham; ambitiöst namn på en mellanöl. Bra arom, kryddigt välhumlad och riktigt god och kvalitativ. Hade ölet i fråga inte varit så svagt hade jag gissa att det var amerikanskt.
Trawlerboys från Green jack; kopparfärgad och jordig.
En bra ost-tallrik med lokala ostar intogs även här. Serverades med något så underligt som inlagt päron. Det passade inget vidare ihop, men osten var ju god i alla fall.
Granny wouldn’t like it från Wolf; något så underligt som en påtagligt söt ESB. I think granny would like it actually. Det gjorde jag i alla fall.

Jag tog farväl av det trevlige bartendern och gick mot hotellet för lite vila, men på väg dit ett depåstopp på The champion för en Batemans XB.

Halvtidsvilan blev på hela fyra timmar, så det var inte mycket ''att vinka på'' innan stadens pubar började stänga. En rask promenad påbörjades mot stadens den närmaste av stadens bryggeripubar, men på vägen dit fanns en Weatherspoonspub (The bell hotel) som hade öppet till tolv. Jag fick helt enkelt nöja mig med den.
Wherry från Woodfordes; någonstans i gränslandet mellan bitter och golden ale.
Nog från samma bryggeri; mörk med gräddigt skum, ser ut som en Guinness på håll.
Adnams ''Old ale''; ett par procent till hade fått denna brygd mer i rätt stil. Färgen stämmer dock. Bra kropp (speciellt för ett så svagt öl) och fruktig. Inte illa.
Adnams Spiced winter beer; ljusbrun och verkligen kryddad. Påminner väldigt mycket om Anchors julöl, fast inte lika god och mer välbalanserad.
Slutligen Veto ale från Batemans; ingen arom att tala om, mest tråkbrittisk. Citrus.
Jag åt även på detta hak, en rätt ok stek.
God natt!

Öl i''Hemska london''del I-Craft beer CO

Dags för den alltid lika efterlängtade årliga soloresan. Liksom alltid är det England som hemsöks av mig.
Eftersom planet till Gatwick gick väldigt tidigt fick det bli nattbuss från Haninge till Märsta, men hellre det än att spara en timme på att åka Arlanda express för 260:- enkel.
Semla och räkmacka fick agera frukost.

Tåg från Gatwick till stan och vidare färd med tunnelbana till Kings cross där Sourced market som vi hittade sist, åter besöktes. Jag tog en Emperor spelt lager från Glebe farm. Inte långt därifrån låg vandrarhemmet. Det var för tidigt för att checka in, men skönt att kunna kasta av väskan dock.

Jag tog mig till stadens centralaste delar och hittade en bokhandel där sex böcker inhandlades. En om öl. Real ale record book av Adrian Tierney-Jones. Inget måste men ändå lite kul att ha.

Nästa stopp var Ship and shovell som även besöktes vid vårt förra besök i jättestaden. Nu hade sortimentet utökat s med några flaskor förutom de Badgeröl som fanns på Cask. Först Pickled partridge; en typisk bitter på alla sätt och vis, som infriar alla fördomar/förväntningar. Med citrustoner och allt.
Blandford flyer var sista ölet i första halvlek. Båda brygderna från Badger.

Efter att ha sovit ett par timmar var det dags för andra ''halvan'' av dagen. The gunmakers arms var stängt på helger så resten av kvällen tillbringades istället på det fantastiska Craft beer CO. Fjorton casks och en ölmeny med tjugo sidor amerikanskt. Flaskölspriserna var av skandinaviskt snitt. Men nu var det inte amerikanskt som hägrade utan handpumpat i vanlig ordning.
Black velvet porter; som cola i färgen, cigarettaska och chokladpudding. Lång eftersmak för en mellis.
White Gold; en snäll brittisk golden ale.
White Amarillo; den hemska ''maten'' som intogs på andra sidan gatan förstörde smaklökarna. Smakar mest bara lök. Läge att ge en andra chans någon gång.
Viennese maltz; av namnet och färgen att döma har man använt wienermalt. Smakar dock mycket mer (nödvändigtvis inte bättre) än ett wieneröl brukar. Maltig.
Evensong. Samtliga från Durham.
Clerkenwell Pale från Kent; pubens eget öl. Frisk, svag (3,8%), relativt välhumlad. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att det var en modern...lager.
Clerkenwell Lager från Mikkeller; minst sagt välhumlad. Tänk om all underjäst öl smakade så här! Mycket bra.
Dark star Milk chocolate stout; inte jättemörk, och mer kakao än O'boy i smaken.
Camden Hells lager avslutade.
Träffade en trevlig kanadensare här som jag snackade större delen av kvällen med. Taxi ''hem''.

Etre gourmet

Cracked kettle verkar ha lagt ned verksamheten, i alla fall on-line-försäljningen. Johan rekommenderade istället belgiska postorderfirman Etre gourmet. En rekommendation jag svalde med hull och hår. Det är inte lika bra som Cracked kettle var (till exempel finns inget amerikanskt eller ost, men desto mer lambic). Så här långt har jag gjort två beställningar som har kommit i tre olika lådor. Vid en av dessa leveranser råkade undertecknad vara hemma och slapp således gå den långa vägen till/från ''Posten'' släpandes på brutalt stora/tunga lådor.
De går inte fort, och frakten är dyr, men de har ett intressant sortiment och paketeringen går inte att klaga på. Jag kommer absolut att beställa igen, men för min ekonomis skull får det nog dröja ett tag.

Oude Gueuze Moriau
Oude Gueuze Mort Subite Natural
La Vieille Salme
Balthazar
Ename Tripel
Val Dieu Grand Cru
Emelisse Rauchbier
Cuvée Dry Hopping Saison Dupont 2011 magnum
De dolle Extra Export Stout
Jean Chris #2
Alvinne Mano Cornuto(infekterad)
Wit Goud ( chicory beer )
Fantome Pissenlit
Fantôme Santé # 15
Oude Kriek Mort Subite Limited Edition
Beer Geek Bacon
Alvinne/Birdsong Night Owl
Bersalis Triple
Forestinne Primoria
Alvinne Beer Geek Wedding
Alvinne Galop
La Safranaise
Monk's Elixir

Allt var med och det mesta finns kvar ännu, det blir nog ändring på det nästa vecka...

Bonusöl

Det var några år sedan sist så det var med andra ord hög tid för en inventering av lagringskylarna. Mycket att gå igenom (även om man ligger i lä jämfört med de flesta ölnördar känns det som), men ett kärt besvär. Asberger-orgie som min fru benämnde det hela. De siffror/data jag hade på vad som skulle finnas stämde inget vidare. Tre flaskor saknades, och hela nio som inte fanns med på listan dök upp. Till exempel ett par flaskor Black tie från Mikkeller. Snacka om bonusöl!

The australian beer companion

Den relativt nysläppta boken The australian beer companion av Willie Simpson damp ned i brevlådan förra veckan.

En bok som har mycket gemensamt med Lotta Jernströms Sveriges ölbryggerier. Det står generellt om alla (?) jättelandets bryggerier, lite historia om varje bryggeri, men man fördjupar sig ej i vilka öl varje bryggeri brygger. Boken är rikligt illustrerad med jättefina bilder på soldränkta bryggeriexteriörer/uteserveringar där man bara kan drömma om att få sitta och njuta sig igenom respektive bryggeris olika brygder i värmen.
Känns nästan som en resebyråbroschyr som verkligen får mig att vilja ’’go down under’’, men om jag nu åkte ner dit skulle inte den här boken följa med och då har den väl misslyckats med att vara just en ’’companion’’?

Öl i Lappsala del II-Trött småbarnsförälder

Någorlunda utvilade begav vi oss till Max för lunch. Medelst en annan buss kom vi till Årets upplaga av Belgofesten där mången hembrygd serverades. 41 stycken närmare bestämt. Extremt många bekanta ansikten också på plats. Lika trevligt som vanligt.

Vinnarna i folkets val:
Guld: Robin Brune Mats Hellman och Örjan Olsmats
Silver: Achille Lennart Köhler
Brons: Poulain blanc Åtta olika bryggare!

Öl i Stockholms hedersomnämnande till Ivan Keanes mycket fina Chinese apples som tyvärr ej föll varken domare (oklart om den var med där) eller folk i smaken.
Guldmedaljvinnaren fick också en röst av mig.

Ett sedvanligt besök i O’Connors VIPbar blev det även efteråt för ytterligare några goda öl.
Bøyla blonde ale från Ägir
Skebo IPA (Indira antagligen)
Trestles IPA från Left coast
Många glada ölnördar hade mycket kul den kvällen, inte minst undertecknad, Tom, Rickard och Johan som gjorde sällskap hem på tåget.

Öl i Lappsala del I-Skottlands rör

I fredags begav jag mig till Uppsala för att sova där hos en av mina svågrar innan Belgofesten. Min fru skulle också med, men var lite efter ’’i spåret’’. I väntan på henne blev det ett besök på The pipes of Scotland som enligt SÖF numera har en tresiffrig öl-lista.
Det var galet kallt och blåsigt ute så att sätta sig i en någorlunda var bar för ett par exotiska brygder kändes inte fel.
’’Permon beer’’ eller Permon Ležák polotmavý 12° som de säger i Tjeckien samt Rescousse från Dieu du ciel.
Trevligt ställe som var över förväntan, men det ligger bara några kvarter från O’Connors…

Där det skulle bli en öl också innan Majsan dök upp och hämtade mig.
Ölen i sig kostade89:- +11 kr dricks+ garderob 20:- + att det var ett band som spelade 50:-.
Så en öl: 170:- Det var dyrt.

Tröstade mig med en Plastic fantastic från Spendrups hos svågern som sängfösare.

Öl i Brunna

Jag skulle åka till Tom och hämta ölen vi bryggde tidigare, det blev mer än så. En massa god mat, ostprovning och en del öl också faktiskt. Till exempel:
Kinn Slåtteøl, hans goda hembrygda dubbel, La cauda porter från Port brewing och Secret santa från Amager.
En mycket trevlig kväll.

Belgisk julöl

Precis som förra nyårsaftonen hade vi en liten intim provning.
Gouden carolus 6 poäng
N'ice Chouffe 2 poäng
Corsendonk Christmas 1 poäng
Full pott för Het anker-bryggeriet från Mechelen. N'ice var en besvikelse som i mitt minne var mycket bättre än så här.
Precis som sist vi paralellprovade Corsendonk Christmas kom den sist...

Trevligt hade vi i alla fall.

2011

Ännu ett reseår har tagit slut. Nio utlandsresor blev det till slut, en liten nedgång jämfört med året innan alltså. Två ’’nya’’ länder också, Spanien och Litauen.

Resmål Bättre eller sämre än väntat Skulle jag återvända?

London Ännu bättre Jo men visst
Exeter Något bättre Ja
Göteborg Man vet vad man får Antagligen
Madrid Marginellt bättre Ha!
Leicester Som väntat Visst
Helsingfors Något sämre Japp
Kalmar Sämre Nej
Köpenhamn Bättre Jo då
Tallinn Lite sämre Nej, nu får det vara nog
Manchester Lika bra När?
Leeds ungefär som väntat Jappski
Diverse hålor i Baden-würtemberg Bättre Nix
Frankfurt Ännu sämre Verkligen inte
Luleå Sämre än väntat Nope
Vilnius Mycket bättre Antagligen inte

Tidigare år: 07 08 09 10

Årets resmål: London

Årets skithål: Norrköping, motivering: Visserligen var det röd dag när vi var där, men ingen av stadens finölskrogar annonserade att man skulle ha stängt på sina hemsidor, ändå hade de alla stängt. En hel del fulölshak var dock öppna.

Årets bästa öl: Bells Hopslam, Hoppin' frog Barrel aged boris, Hoppin frog Outta kilter, Cigar city Jai alai, Alesmith Horny devil, Brewdog Ingrid, Brewdog Citra, Brewdog Bramling x (båda från IPA is dead), Brooklyn Sorachi ace, Grassroots/Lövenlund Dresden 45, Närke Konjakskaggen och Mikkeller Anniversary Simcoe.

Årets sämsta öl: Chapeau Gueuze och Gubernija Kvietinis 4,3%, Saku ice, Karksi hele och Ysta IPA.

Årets provning: Den HÄR

Årets pub: Cask pub&kitchen, London

Nya tag nästa år.

Öl i ett industriområde

Vi (undertecknad, Tom och Johan) var på Hembryggarnas julölsträff i Bromma där det som vanligt fanns ett otal brygder att botanisera bland i en kryddad och en okryddad klass.

Kryddat
Guld: Weird nondescript sloe ouid bruin Peter Högström
Silver: Skrålande jul Oskar Andersson
Brons: JulWit av Per-Ola Roos

Okryddat
Guld: Hökmossens Mekonium Håkan Liljegren
Silver: Norrmansö Rökporter Peter Bergholtz och Thomas Lindberg
Brons: Svart lucia Kalle Andersson

Jag lyckades supa bort lappen med alla ölen på men mina röster i den okryddade klassen föll i alla fall på bidrag nummer: G:108, S:115, B:106. Högre nivå än det brukar vara. Bra gjort hembryggare! Även lokalen var utmärkt för ändamålet (i alla fall för besökare).
Stort tack til Tommottom som till skillnad från shbf.se har publicerat vilka som tog medaljer.

Efter prisutdelningen åkte vi till Sumpan för att äta och ta ett par öl till på Biskopen.
Rocking rudolph från Greene king och Slåtteröl special 5,5% från Oppigårds.

Öl i Viksjö

En stout med belgisk jäst? Det var vad Tom och jag försökte brygga för ett par veckor sedan. Första gången undertecknad var med om en extraktbryggning. Lite enklare, man slipper laka till exempel. Snart får vi se om det blev något att ha.
Öl intogs under och efter bryggningen, här är ett axplock:
Telenn du från Lancelot; mörk, ’’hembrygd arom’’, rökig och smörig. Jag hade gissat på brown ale, men tydligen klassas den som ’’speciality grain’’ (därmed inte sagt att det kan vara en BrA i grunden).
Sea bass från Cigarr city; syrlig arom, mörk malt, sopor, söt, fyllig, rikligt med kolsyra. Ganska god.
Karjala Terva 4.6% från Hartwall; glad överraskning om man som mig inte är så bevandrad i det finska språket. Terva betyder tjära och det brukar ju smaka rök vilket inte är fel. Jag har svårt att se hur detta inte kan vara deras bästa öl hittills.

Öl i Örebro

Under ’’fredagsmyset’’/provningen kom vi på den utmärkta iden att åka till Örebro dagen därpå till ölfestivalen där varpå det blev några som sov över här hemma för att samlade på lördagsmorgonen kunna åka till Biskopen på Folkungagatan för att ta bussen till Närkes ’’huvudstad’’.

Innan avgång hanns en Nanny state från Brewdog med.
En allt annat än välfylld buss (med en del bekanta ansikten) lämnade söder med destination Örebro.
Örebro ja, med storheter som Mats Rubarth, Ölsvamlarn och Kulturbryggeriet på sitt samvete/CV. Listan kan göras hur lång som helst.

På bussen dit delade Christian, jag och Tom på följande brygder: Meantime Yakima red, Pasveliečių lengvas från Joalda och Biržų Senovinis.

På festivalen var det polettsystem och endeciliters smakprov som gällde. Personligen föredrar jag kontantbetalning.
Första gången vi besökte denna festival och man kan säga att det är som SHBF fast mindre. Lite som jag hade väntat mig. Inte så trångt som i Nacka en lördag vilket är ett plus. Eftersom vi åkte med så kort varsel var vi ej föranmälda och satt inte i den speciella glasbur som var till för ölbloggare. Bra initiativ dock.

Här är ett urval av vad som provades:
St. Eriks 80/-, Artos moderna lager från Eskilstuna, Nordic från Slottskällan och Sigtuna Vinterlager.

På hemvägen gick vi igenom resten av färdkosten. Lite oklart i dagsläget vad som intogs men Cerise från Founder i alla fall. Vad det var mer fär nog dyka upp HÄR inom en överskådlig framtid skulle jag tro.

Väl framme i Estocolmo begav vi oss till OT där ett par sista engelska brygder fick avsluta en lång men kul dag.
Moorhouses Special och Pendle Porter från samma bryggeri.
Tack till alla inblandade för en kul helg.
Mer om festivalen kan läsas HÄR.

Fredagsmys

I spåren av resan till Litauen kändes en provning nödgad för att bli av med all sk… eh… prova dessa intressanta baltiska brygder.
Som tur var hade jag fem törstiga dårar till min hjälp.

Fulöl

Zhiguli från Московская Пивоваренная Компания 22 poäng
Nikolai Vehnä lager från Sinebrychoff 21 poäng
Kalnapilis Original 18 poäng
Utenos Auksinis 13 poäng
Stallhagen Birka 40 år 10 poäng
Boliarka Svetlo (Bulgarien) 1 poäng

Mums

Dunkel

Sigtuna Dunkel lager 15 poäng
Albquell Bräu josef 8 poäng
Arboga Mörk 8 poäng
Wielands Lager dunkel 5 poäng

Som vanligt när man parallellprovar tysk öl mot annan bärs i samma stil hamnar den i botten.

Baltic porter

Thisted Limfjordsporter 9 poäng
Kievari Portteri från Laitilan wirvoitusjuomatehdas 6 poäng
Kauno Senasis 2 poäng

Den prisvärda danska brygden visar var skåpet ska stå.

Imperial pilsner
Kalnapilis 7.30 9 poäng
Senojo vilniaus 6,8% 8 poäng
Birzieciu I-okas 1 poäng

Bara ett av ölen hittades på Rate beer så vi fick helt enkelt gissa att de skulle gå under denna klass. Apropå klass så… nej. Men kul var det i alla fall.

Månaden's bolag november'11

Ett bolag med stolta anor får man nog lov att säga om Norra station, som förr i tiden hade hela beställnings-sortimentet i butiken, i alla fall öl. Då var ju inte beställnings-sortimentet i närheten av så stort som det är nu, men ändå. Tänk om det skulle finnas en sådan butik idag…
Nog med nostalgi, förra månaden kunde man gå där och i lugn och ro botanisera bland julöl som var slut på Regeringsgatan. Sen är det ju bara ett stenkast till Biskopen som en liten bonus.

Öl i Litauen del IV-Skeleton city

Vi skulle åka hem denna dag, men ganska sent så det fanns ganska gott om tid att fortsätta rensningen av Alaus namai.
Efter någon timme kom även medresenärerna och åt och tog ett par bärs.
Chodovar Skalní ležák; inget skum. Kände inte så mycket smak genom förkylningen. Belgotoner och efterbeska. Funkar som törstsläckare.
Port Light från Rinkuškiai; riktigt blask som väntat.
Brunehaut Bio blanche; Känns god och frisk i jämförelse med många andra öl här. Trevligt med ett belgiskt avbrott.
Vilniaus Nefiltruotas
Proginis från Rinkuškiai
Gubernijos Ekstra
Bowman stout från Wells & Youngs; arom och smak av mörk malt. Rostat, med mörka, mörka chokladtoner och kaffe.
Vilniaus Dark (antar att det är samma som Tamsusis) intogs sida vid sida med Vilniaus Tamsusis Su zolelemis som är samma öl fast med tillsatta örter. Varianten med örter var för söt medan den okryddade hade bättre balans vilket gjorde den godare.

Slut för denna gång skulle man kunna tro, men vid ankomsten till stationen fanns det tid över till ett par snabba, men dock exotiska öl på någon fulkrog.
Linksmieji vyrukai från Davra och Port Night från Rinkuškiai.

Flygbussen åkte en eller två minuter innan utsatt tid, men man hann precis med.
På flygplatsen, nästan vid gaten fanns det ännu en ny öl, Utenos Dark.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med resan trots ölens minst sagt ’’skiftande’’ kvalitet. Och Litauen känns som ett hetare resmål än både Estland och Lettland.
Bryggerierna tar ut svängarna lite mer, betydligt mer spännande ölscen här än i tex. Tyskland där man vet vad man får… hela tiden. I Litauen är det precis tvärt om.

Öl i Litauen del III-Baltikum's mest oseriösa bloggare

Efter frukost gick vi runt på stan och kollade. Vackrare än man kan tro och mycket gamla restaurerade (skulle jag tro) hus. Många kyrkor.
Till slut kom vi fram till paradgatan Gedimino prospektas och bryggeripuben Prie katedros där mat och de tre ölen i sortimentet intogs.
Sviesusis; ofiltrerad (så klart), med len maltsötma. Bra startöl.
Medaus; disig och ljusbrun, neutral utan felsmaker.
Tamsusis; rubinfärgad och obalanserad är allt som står i anteckningarna.
Vi skingrades och jag tog en halvtids-sömn på ett par timmar.

Utvilad och på väg genom stan på den sena eftermiddagen hittade jag ett tvättäkta, men dock exotiskt ful/mellan-öl; Volfas engelman Stalo; gyllene och med vackert skum som i fulölsreklam. Väldigt neutral och lättdrucken. Toner av svamp. Hade passat bättre utomhus om ett halvår.

På en fancy pizzeria under en bro åt jag en och tog en Bravaria Cristal till maten. Även detta ett fulöl men med mer kolsyra, smak och alkohol än den förra. Fungerade ok som måltidsdryck.
Om man på detta hak beställde en kötträtt (som jag gjorde) fick man erbjudande om ''dagens soppa'' för det facila priset av (nästan) tre öre. Säga vad man vill om Litauen, men det är inte jättedyrt. Och ja, det var prisvärt minst sagt.

Precis som dagen innan tillbringades hela kvällen på Alaus namai där det fortfarande fanns mycket att gå igenom.
Daujotu från Davra; ljus, filtrerad, men det smakar mer än det brukar om dylika brygder. Mycket maltsötma, blygsam beska. Känns färsk.
Fjärde raka ljusa lagern var Sirvenos från Birzu; halmgul och grumlig (som''alla'' andra fatöl i Litauen), tydligen bryggd med gröna ärtor. Inget jag märkte i mitt halvförkylda tillstånd. Det fanns någon smak men inte kunde sätta fingret på, kanske var det ärtorna.
Bačkorių Tamsusis från Vilniaus; djupt rubinfärgad, chokladtoner, nötter och omältad säd. Väldigt maltig, men ändå balanserad. Inte illa. Gilla!
Zámecké cerné från tjeckiska Chodovar; en klart mycket sämre dunkel än Backoriu. Inget skum, trots våldsamt hällande. Toner av grönmögenost, inlagd svamp och (trodde aldrig jag skulle skriva det om ett öl, men) fitta.
Wychcraft från Wychwood; frisk och fräsh, verkar vara ett halvår gammal, det märks inte. Smakar mest granbarr. Uppfriskande.
Kände mig inte överdrivet berusad men på ''handstilen'' att döma var det så. Fick feber jag medan satt där. Man kanske kan skylla på det.
Rinkuskiu Miezinis från Rinkuskiai
Kauno Sviesusis 5,2%
Pilies premium Från Kauno; Ännu ett fulöl utan störande felsmaker eller karaktär.

På hemvägen intogs veckans fjärde, men tyvärr ej sista pizza (med syltlök på) på pizzerian (?) Submarine som hade sitt eget öl bryggt på Prie katedros som vi hade besökt tidigare under dagen.

Öl i Litauen del II-Öststatsgrått

Frukostbuffen på hotellet var verkligen ingen höjdare.
Efter densamma begav vi oss med buss till norra delen av stan där ett stort köpcenter var beläget. Här fanns även en bryggeripub vid namn Bravaria som hade öl i olika tyska stilar. Lunch samt hela deras ölsortiment intogs här.
Premium; som alla fatöl i Litauen (hittills) ofiltrerad. Pinfärsk. Som det skulle smakat på en tysk bryggeripub. Lite mindre malt kanske än vad man brukar känna där nere.
Baltas; hemsk och antagligen felaktig på något sätt. Urinarom och syrlig smak med någon fruktig ton. I gränslandet mellan Hefeweizen och dunkelweizen. Man fick trösta sig med att det inte smakade så mycket skumbanan, dock kväljande ändå. Några klunkar räckte innan nästa öl beställdes in.
Ajeru; jag hade gissat på schwarzbier, men tydligen klassificeras denna brygd som en dunkel. Väldigt mörk. Mycket kolsyra, rostat kaffe, blod, metall, kolatoner (trots det ändå torr), svavel. Som att knapra på svart- eller choklad-malt, bränd eftersmak. Bra kropp. En av resans bästa öl.
Medaus; ska vara bryggd med/på honung och ingefära, men det är inget som märks. sötaktig och annars ganska neutral.
Tony och jag åkte tillbaka till gamla stan medan gubbarna var kvar i innecentrumet ett tag till. Undertecknad lade sig att sova ett par timmar medan brorsan drog runt på stan och glodde lite.

Ingen orkade gå ut igen så jag drog själv till Alaus namai vid floden som delar stan. Få detta ställe fick jag ett kärt återseende av The hungarian growler! Men denna gång med öl har jag för mig... och utan slev och tratt.
Vasaknų dvaro Tamsus; ''liten'' smak för en öl på 5,7%. Lite tunn således. Söt som ''svag saft''.
Gubernija Kvietinis 4,3%; underlig arom av gummi och cigarettaska. Som att slicka en ask-kopp, lika gott som det låter. Kväljande och fruktansvärd. Det värsta veteöl jag druckit. Tydligen ska det smaka så. Snyggt glas är det snällaste man kan säga.
Gintarine puta från Alaus purslai (något att lansera i Spanien?); klar, men ska vara ofiltrerad. Opastöriserad i alla fall. Syrlig arom, ganska söt, metallisk relativt neutral smak, konserverade championer, eftersmak som en helles.
Dundulio sviesusis från Sirvėnos Bravoras; honung i smak och arom. Frisk, något söt med en vaniljton, granbarr. En glad överraskning.
Ramūno cižo kaimiškas (prosit); serverades i ett skitigt, men dock korrekt glas. Som en dunkelweizen i färgen. Syrlig, blod, jord och suspekt, unken, nästan möglig smak. Enligt bartendern ska det vara så här. En väldigt traditionell ale. Skit tycker jag.
Paliūniškis medutis från Su puta (hmm...betyder tydligen skum på litauiska. Skumma är de flesta öl i Litauen, men antagligen är det substantivet och ej adjektivet som åsyftas); bärnsten, blandsaft är den mest påtagliga smaken. Ganska mycket kolsyra. Trots namnet ingen honungs-smak.
Raudonuju från Piniavos alutis; rubinfärgad, filtrerad(?), bra beska, balanserad, lite tråkig men helt ok.
Slutligen Varniukų från Davra; brun, men genomskinlig. Opastöriserad, men filtrerad, hallon och metall. Funkar.

På hemvägen såg jag en exotisk kran i ett fönster och tog en Vilniaus Nefiltruotas; disig som sig bör. Brödig med metallisk eftersmak. Snäll.
Detta kan ha varit en gaypub, de andra som satt i baren var ganska på och så var det lite Oscar Wilde över ett par av dem.
Inte heller denna dag intogs något som klassificerades som ljus lager.

Öl i Litauen del I-Stängningsdags

Det var ett tag sedan jag kom till något för mig nytt land. Nu var det dock äntligen dags för några dagar i den exotiska republiken Litauen. På flygplatsen i Nyköping fanns det tjeckiska folkölet ’’Brewer Pils’’ som var som folköl är mest.

Vi (Putte, undertecknad, Tony och Farsan) flög till Kaunas där en minibuss skulle ta oss till huvudstaden Vilnius. I väntan på bussen hanns varsin öl med på flygplatsen.
Svyturys Baltas; nästan som vilken hefeweizen som helst, syrlig och balanserad. Mjölksyra.

Väl framme i Vilnius hittades hotellet ganska omgående. Väskorna kastades in innan vi gick ut till den mysiga källarpuben Bambalyne som inte hade några fatöl, men en jävla massa flaskor man aldrig hört talas om. Här köpte jag även med det mesta som togs med hem.
Öppet-tiderna i Litauen är annorlunda skulle vi bli varse. Det var lördagkväll och de stängde klockan 22! Två öl hann vi dela på i alla fall. Butautu dvaro Tamsus och Keptinis från Kupiškio.

Hungriga hade vi blivit och letade efter någonstans att äta.
På Šnekutis, inte långt från hotellet var maten helt ok och det fanns en del exotiska brygder att jobba igenom.
Vilniaus Kvietinis, Dundulio Grynas från Širvėnos bravoras, Jovaru snekutis från ''A.Udrienes''.

På rummet blev det eftersläckning med Švyturys Nefiltruotas raw.
Inte en enda ljus lager första dagen (utom folkisen i Nyköping då). Alla möjliga andra stilar dock.

Bryggeribesök innan jobbet

Jag försöker komma ned under 100 kg (känns oerhört avlägset efter frossarhelgen/veckan som varit) och springer då och då ett otal kilometer.
För ett par veckor sedan sprang jag förbi mitt lokala bryggeri där maltångorna låg lika täta som dimman utanför.
Jag gick in och störde mitt i lagerbryggningen, och den alltid lika trevlige bryggmästaren tog sig tid att snacka en liten stund.
Tydligen behandlar de vattnet då haningevattnet är väldigt mjukt. Borde inte det vara en fördel, i alla fall vid bryggning av ljus lager? Kanske är det mer specifikt pilsner. Antagligen är det mer komplicerat än så.
En brown ale låg på tank och jäste, det ska bli intressant att smaka framöver.
Det är nog inte många nya bryggerier som har så mycket utrymme/volym från start. Det finns att växa i. ÖIS önskar all lycka.

Öl i Luleå

Så var det dags för den första hockeybortamatchen på sju år för undertecknad. Dagen till ära var det röd lördag så vi fick ta med oss öl istället för att gå och köpa Nyckelöl på det lokala bolaget. Redan i bilen upp till Arlanda började ölandet med Efes Dark och North coast Grand cru. En rivstart med andra ord. Men sedan skulle det dröja några timmar till nästa öl i och för sig. Vi (Knutte, Putte, undertecknad samt Stefan) flög med samma plan som laget! Det kändes lite overkligt att se iskrigarna på så nära håll och i civila kläder.

Taxi till hotellet där det togs en öl på rummet innan vi gick ut och åt på något asiatiskt hak. Vatten till maten.
De övriga gick och drack fulöl någonstans medan jag gick till hotellet och sov till de kom tillbaka de det återigen öppnades upp. Vi ölade fram till matchen då det blev ännu en bulle, denna gången till klassiska Delfinen (take that Konsum). I vanlig ordning gick det åt helvete.
Grabbarna hade beställt bord på något hak på Storgatan där vi åt efter matchen, bara fulöl fanns, så jag tog ännu en vatten.

Efter maten styrdes apostlahästarna till Biskopen på samma gata där man kunde få sig två sängfösare. Red fox från Fullers och Texas ranger från Mikkeller.
Hemresan var inte mycket at orda om.
Luleå var grått blåsigt och snöfritt (!). Jag har aldrig varit så långt norrut förut och är inte lockad att återvända till dylika breddgrader.

Öl i Gamla stan

I förra veckan hade vi vår första bröllopsdag. För att fira detta skulle vi gå på Monks i Gamla stan (som nu äntligen har börjat brygga).
På väg dig blev det ett stopp på Akkurat där en flaska Mendocino Summer seasonal white ale stressades ned.

Väl på plats inleddes firandet med deras egna Carl philip; Hyfsat mörk, lagom kropp för stilen, mycket kaffesmak men ändå ganska snäll. Passade inte jättebra till de erotiskt goda musslorna.
Runes dunkel från Eskilstuna ölkultur; lite honungsarom, ganska mycket kolsyra för stilen (sen när blev jag öldomare?), brända toner, tobaksrök.
T ’ooievaartje från De molen; granarom, lite jordig , ganska fruktig och snäll, passar bra till tryffel. Saknar denn extrema syran som tex. 3 fonteinen och Cantillion har i sina öl.
Pepe nero från Goose island; galet mörk för att vara en saison. Fruktig och kryddig. Det här bryggeriet fortsätter att leverera.
Generation porter från Sprecher; bland det svartaste jag sett (eller så är det den sparsamt upplysta lokalen som gör det), diffus fruktig arom. Det står på flaskan att det ska vara kakao i, inget som kändes. Smakar mycket hallon, lite rostade toner i eftersmaken. Annorlunda och god öl som tydligen är bryggeriets 20-årsbrygd. Den bästa av dagens tre porters i mitt tycke.
Slutligen Ten pin porter från Ska; något fruktig arom, lite syrlig, kakao i eftersmaken.
En mycket trevlig kväll med nya öl och framför allt grymt god mat.

Månaden's bolag oktober'11

För första gången plockar det nya bolaget i Farsta hem den åtråvärda tileln.

Djur

Från början var det tänkt att det bara skulle vara tre klasser i gårdagens provning, men folk tog med sig så mycket öl att det blev fyra till! Ganska tungt på bara sex personer.
Helles

Albquell Edelbier 14 poäng
Ummendorf Spezial's blaue 14 poäng
Schussenrieder Original spezial 13 poäng
Wasseralfinger Spezial 10 poäng
Nattheimer Spezial 9 poäng

Samtliga brygder från Baden-Würtenberg, inhandlade på plats och skit-tråkiga. Gör sig bättre när man är där i värmen.

Brown ale

Beer here Höstcitra 13 poäng
Cigar city Maduro brown 12 poäng
Dugges Höstbrygd 10 poäng
Berg Ulrichsbier 3 poäng

Tysk brown ale? Nej tack!

Belgisk ale
Det lille bryggeri Dark ale 14 poäng
Affligem Blonde 13 poäng
Jacobsen Saaz blond 7,1 8 poäng
Morbraz ExcaliburII (F) 3 poäng

DLBDA var väldigt annorlunda mot de andra ölen.

APA
Oppigårds Spring ale 8 poäng
North coast Red seal 7 poäng
Sierra nevada Pale ale 3 poäng

Att ett öls bäst-före-datum har passerats är ju förstås ett jättehandikapp i den här klassen, trots detta vinner ändå Oppigårds. Imponerande Björn & co!

IPA
Nils Oscar Hopyard 11 poäng
Black rooster Hoptimizer 7 poäng
Bödeln från Hantverksbryggeriet 0 poäng

Gott med lite humle innan de starka belgarna.

BSA

De molen Mooi&meedogenloos 8 poäng
Stone Vertical epic 070707 6 poäng
Emelisse Blond 4 poäng

Den holländska extrema gushern tog hem segern i en klass där allt smakade bra, men var ölen var fundamentalt olika. Belgian strong ale är verkligen en ''catch-all-kategori''.

Imperial stout

Evil twin Soft dookie 27 poäng
Hornbeer The fundimental blackhorn 21 poäng
Slottskällans 18 poäng
Brooklyn Black chocolatestout 17 poäng
Dark star Imperial 17 poäng
Brewdog Paradox Smokehead 14 poäng
Brewdog Riptide 12 poäng

Kul att se att en färsk Slottskällan kunde slå storheter som Brooklyn ock Brewdog på fingrarna.

Nacka Beer&Whiskey Festival del III

Sista dagen gled jag runt med frugan och provade lite olika brygder. Dessutom var vi på den nya pizzerian på mässan. Hoppas den är kvar nästa år med så man kan få lite omväxling.

1919 Choc beer från Petes place
Monks Fullkorns-stout
Wit från St. eriks
Big eye IPA från Ballast point
Kuchlbauer Turmweisse
''Kiss''
Unfiltered lager och Rye lager båda från Mohawk
Hitachino nest Amber ale
Raasted Honungsöl
Bonfire rauchbier, Harvest pumpkin ale och Irish red alla från Samuel adams/Boston beer CO.

Nacka Beer&Whiskey Festival del II

Andra torsdagen gled jag runt med Tom och smakade på följande:
Weisse arne från nya Worlds smallest brewery
''Double o premium lager''
Single malt, Pils, Ljus ale, Torpamöllan lager, wit, Vinternattens ljus, alla från Stockeboda
SPB Premium lager Ekologisk, Premium gold hq 6%, båda från Spendrups
Daas Witte från Brunehaut (Abbaye de saint-martin)
Shoals pale ale från Smuttynose
Steel toe stout från Ska
Dragoons dry irish stout från Moylans
Mana wheat från Maui

Nacka Beer&Whiskey Festival del I

För första gången hade alla bloggare fått presspass av arrangören, något som verkligen var uppskattat. Därmed kunde man komma in redan klockan 12, men det blev ändå inget låshäng för min del. Ölbloggarträff skulle hållas denna dag så det var många kända ansikten bland mässbesökarna.

Bloggträffen ja. Hela 24 bloggare hade samlats i ett litet rum för att konferera, lyssna på och ställa frågor till bryggmästaren på Plzensky prazdroj (Urquell), samt ha en blindprovning underledning av Janko. Mer om detta kan läsas HÄR. Trevligt var det i alla fall.
Det talades även om en form av svenskt ölbloggarförbund.
Personligen så ställer jag mig nog utanför detta även om det var en bra ide. För som Allt om öl-Pelle mycket riktigt uttryckte det: ''-Om vi vill bli tagna på allvar måste vi ta oss själva på allvar.''
Folk som känner mig vet att det är det sista jag gör.

En del öl provades även ute i mässlokalen.
''Wasted german beer''
Hornbeer Dryhop
Eklipse, Hjul & Stejle samt Mareridt, alla från Djævlebryg
Indslev Hvede I.P.A.
Adnams New zealand pale ale
Twisted wheat och Klassisk IPA, båda från Oppigårds
Höstporter, Saison och Dunkel lager från Sigtuna
Initial pale ale och Rude lager från båda Södra maltfabriken.

Månaden's bolag sempember'11

Sickla verkar prenumerera på den här tileln numera. Avslappnande att sitta på den alltid så punktliga buss 840 dit bort och filosofera.

Öl i Steinsfurt

Egentligen var det tänkt att vi skulle besöka två bryggerier dagen innan, nu blev det bara ett, vilket gjorde att det skulle hinnas med tre stycken denna dag. Det hela gjorde att det blev en mycket tung dag. Vädret kunde man i alla fall inte klaga på, solen gassade på som en svensk högsommardag.
Första stoppet var Steinsfurt, inte långt från Hoffenheims hemma-arena. Här fanns en bryggeripub, men den hade inte öppnat när vi anlände, så Tony och Pütte gick på ett museum och jag gjorde vad jag brukar i Tyskland vid sådana här tillfällen.

Ett par kvarter från bryggeriet fanns en pub som var öppen och vars samtliga öl var från det för mig okända bryggeriet Distelhäuser. Rätt ok öl över lag.
Premium Pils; något metallisk, torr och stiltypisk som allt annat.
Export; intetsägande, lättdrucken och med mycket kolsyra.
Hefe-weizen; ser ut som alla andra i samma stil. Kraftig skumbanan odör/arom. Inte så hemsk som man skulle kunna tro, men inget man går och längtar efter. Bra för att vara H-W som jag är helt galet trött på just nu.
Landbier; Inte illa, maltig och med en behaglig sötma. En glad överraskning.
Kristall weizenbier; Usch, ännu en veteöl. Tar det aldrig slut?
Dunkles weissbier; NEIN! Tyvärr gör det inte det... karamelltoner utöver det vanliga (skumbananshelvetet).
Här intogs även en fantastisk lunch bestående av tre olika bratwursts på en bädd av kummininfuserad surkål. Jag blir nästan tårögd vid tanken på hur gott det var...

Nu hade Brauhaus jupiter öppnat och man kunde slå sig ned på uteserveringen (som vaktades av den största häst/hund som skådats) i väntan på de andra.
Hell; viss maltighet kan upptäckas, men detta var tvättäkta blask som inte ens smakar bra en sådan här varm dag.
Dunkel; åt citronvandhållet, sötaktig, men smakar ändå inte så mycket.
När det var avklarat begav vi oss till nästa by, Laupheim och Kronen-brauerei. Bryggeriet i fråga hade ingen pub i anskutning till själva brygghuset så vi var inne och frågade om något ställe som hade deras öl. Tvärs över gatan låg en restaurang där man kunde få sig lite jästa maltdrycker till livs. De andra hade tydligen bråttom att checka in och drog vidare medan jag åt och tog några lokala brygder.
Pils; jag kunde inte koncentrera mig, för det var ett barn (läs ungjävel) som höll på att väsnas, men antagligen smakade det som alla andra tyska pilsner.
Wirts dunkel; maltsötma, mörkt brödig, lite tunn kanske.
Pils Naturtrüb; jag protesterade när servitrisen serverade mig denna och pointerade att det var Naturtrüb som önskades. Smaka så förstår du sa hon.
Smakar verkligen naturtrüb trots dess filtrerade utseende. Hur kan det smaka så bra när den ser så tråkig ut? Söt frisk och levande, mycket kolsyra. Helt klart dagens bästa.

Taxi till Bräuhaus ummendorf där vi bodde på bryggeriet. Pütte och Tony satt nere i restaurangen och ölade som bäst när jag dök upp. En öl var allt undertecknad mäktade med. Pils; usch, varm fulöl.

Roligare än så blev det inte denna gång. Man längtade knappast efter öl när man kom hem, men en lambic, belgare eller amerikansk humlekäftsmäll hade ej varit helt fel.

Öl i Zuzenhausen

Efter den goda frukostbuffen gick jag upp på rummet och sov lite till medan de andra gick på mässan. Slutligen hade blivit dags att checka ut och mitt planlösa irrande efter exotisk öl kunde på nytt ta fart. Första biran som hittades var
Kaiser pilsner från Henninger (som jag hade passerat dagen innan); stiltypisk, men absolut inte god.

Ett annat ställe hade
Kesselring Premium pils som var sötaktig och inte så torr som dessa tyska pilsners brukar vara. Lite opassande i det här fallet i mitt tycke.

En ganska lång promenad senare hade man blivit väldigt hungrig.
På en serbisk (?) restaurang intogs en underlig, men god rätt med mycket kött och bröd. Till denna mitt livs första radler!
Licher Radler limone; över förväntan. Godare än läsk, men jag tar hellre en riktig öl. Söt så klart med en tydlig frisk smak av konstgjord citron

Sista ölen i Hesse/Frankfurt blev Binding alt (kan vara Kutscher alt från samma bryggeri); ganska snäll, något metallisk. Som besk blandsaft.
Efter denna fröjd mötte jag upp de andra och vi kunde bege oss söderut till nästa bryggeri (Adlerbrauerei Herbert Werner) i Zuzenhausen där vi också skulle bo.
När incheckningen var klar blev det lite vila på rummet för mig medan de andra gick ned till baren/restaurangen. I hyfsad form kom jag ned och anslöt. Ortoligt god mat i vanlig ordning till följande öl:
Dachsenfranz Waldpils; sötaktig och något ''sädig'', inte mycket eftersmak.
Höhlenbier; helt klart en dunkel. Mycket söt arom. Nästan salt, maltig, metallisk bränd eftersmak.
Export; söt arom. Hyfsat fyllig,blandsaft, metall, ganska söt.
Dachsenfranz Kellerbier; arom av honung och humle. Intressant öl som inte är så grumligt som man skulle kunna tro. Obestämbara flingor i smaken relativt välhumlat och välbalanserat. Den bästa keller bier jag druckit på länge.
God natt!

Öl i Frankfurt

Det blev natt och det blev dag, den fjärde dagen.
Egentligen enda dagen med dåligt väder under resan. Regnet vräkte ned när vi åkte mot dagens delmål, Neckersulm med bonusbryggeriet med det originella namnet Neckarsulmer brauhaus.
En stor familjevänlig (dvs. en massa ungar hemsöker stället) bryggeripub. Maten var till skillnad från den första ölen otroligt god.
Weizen var galet söt och hemsk.
Dunkles märzen; ser ut som en schwarzbier, söt arom. Smakar mest mörk malt och rök, hyfsad kropp. Inte illa, en av resans fyra bästa bästa öl i mitt tycke. Tyvärr passade den inte särskillt bra till utmärkta maten.

Medresenärerna satt kvar ett tag till medan jag gick ut och så mig om. Som vanligt i Tyskland behövde man inte gå så långt för att hitta em exotisk öl. Vägg-i-vägg närmare bestämt. En asiatiskt restaurang hade Stauder Premium pils på fat; inte så kall som man hade önskat. Jag tycker mig hitta Slottskällans hus-smak mitt uppe i allt. Med andra ord smakar det mer än vad dessa tyska pilsner brukar.

Huvudmålet för dagen var staden som alla älskar att hata. Man kan tycka att det kan räcka att besöka Frankfurt en gång per livscykel. Tydligen inte. Anledningen till besöket var att världens största bilmässa hölls i stan. Inget jag kunde bry mig mindre om, men mina resekamrater desto mer.
De skulle dock inte dit förrän nästa dag. Vi gick till hbf för att ta någon form av snabbmat. Till denna, resans enda burköl Felsgold Premium pilsener från Park, ett bryggeri som inte tvekar för att tappa sitt öl på PET-flaskor... Lika gott som det låter.
Brorsan och Pütte gick och kollade på något ointressant medan jag gav mig ut på öljakt söder om floden Main i skymningen. Av stadens två bryggeripubar besöktes den ena förra gången, och den andra var stängd på söndagar (som det självklart var).

Min mage hade i vanlig ordning kollapsat vid det här laget och första stoppet var mer mugg- än ''öl-nödgat''. Men en Licher Weizen fick man sig till livs på detta otrevliga ställe. Hyfsad balans gör den drickbar, medel (dvs hög) kolsyra för en H-W.

Nästa stopp var ännu en asiatisk restaurang med en exotisk öl.
Römer Pilsener spezial från jättebryggeriet Binding (Clausthaler) som låg på samma gata. Korrekt upphällt till och med på ett thaihak! Torr och hyfsat besk.

På samma gata, men på andra sidan bryggeriet låg en stor och pampig pub som hade rariteten Sachsenhäuser warte på fat. Även denna brygd från det lokala megabryggeriet.
Trots detta smakade ölet väldigt bra. Någonstans mellan gyllene och bärnsten i färgen. Humlearom (i en tysk öl!), antagligen obscent färsk. Det smakar faktiskt humle också, hyfsat maltig, metallisk till att börja med, bismak av brustablett och med en underlig eftersmak. Antagligen resans näst bästa öl.

Nu väntade en väldigt lång promenad tillbaka ''hem'' till centrum. På vägen fanns inkastare till, horhus, strippklubbar och snabbmatshak. Jag nappade på det sista alternativet då de hade en ''ny'' öl där.
Licher Pilsner premium; ja vad säger man, ännu en pilsner, skönt att slippa veteöl i alla fall. Tvångstankar?
Vad som var mer anmärkningsvärt än ölet var den underliga maten. Börek, som närmast kan beskrivas som vegetarisk ugnspannkaka. Istället för fläsk/bacon har man feta och spenatblad. Med dillsås. Jag saknar sältan som en död gris skulle gett.
Efterrätt bjöds det på också. Mitt livs första baklava, galet sött, men antagligen väldigt nyttigt som genomskinligt bröd brukar vara.
Man blev antastad av diverse sexarbetare kvarteren innan hotellet, den ena mer motbjudande än den andra. Har sällan känt mig så lyckligt gift.