Öl i Bischberg

Med tanke på att Nürnberg bombades till stenåldern under kriget fanns det överraskande många gamla fina byggnader kvar. Vi gick runt lite och glodde på stan innan det var dags att åka vidare.

Jag hittade ett kafe som hade öl från det för mig okända bryggeriet Wolfshöher.
Premium; obalanserad, med lite brödighet.
Hefe-weißbier; ett överraskande välbalanserat exempel på stilen.

Det var lite tid över till vi skulle träffas vid bilen så det blev en öl på ett snabbmatställe.
Kitzmann Edelpils; gott med ett ’’humlebett’’. En god ton av granbarr. Relativt frisk, smakar nästan brittisk humle (hur man nu kan förknippa det med ’’friskhet’’…) Tysk makropilsner kan ju vara riktigt god!

Vi åkte upp till det vackra Bamberg som jag senast besökte strax innan denna bloggs födelse. Denna gång skulle vi bo i norra delen av den ’’världsarvsmärkta’’ lilla och ack så bryggeritäta staden.
På bryggeriet Kaiserdoms hotell/restaurang, beläget 300 meter från bryggeriet.
Tyvärr hade inte puben/restaurangen ännu öppnat när vi kom fram.
Jag var helt galet hungrig och tog en promenad till grannbyn Bischberg för att äta en bit (nja, helst flera stycken bitar faktiskt) mat. Det blev en öl på den minst sagt rustika bryggeripuben Brauerei zur sonne. Deras kök hade inte heller öppnat. Men en öl blev det i alla fall.
Zunft trunk;Bärnstensfärgad och disig mer än grumlig. Lätt, brödig och god.
Personen som var näst yngst på stället var nog ungefär dubbelt så gammal som mig och de övriga tänkte nog, var gör den där ungjäveln på vår pub?

Lite längre ned på gatan fanns ett bageri där jag äntligen kunde få äta lite olika brödbitar som bukfylla.
Det fanns ytterligare öl att gå igenom på Zur sonne tex Urtyp hell; metallisk arom och en ton av köttfärs.
Folk började nu ogenerat slå sig ned vid mitt bord (som antagligen var DERAS bord. Jag såg ingen Stammtischskylt dock.) och språka på knagglig engelska.
Sonnen Pils; sädesslag i aromen, brödig smak, bra beska, men lite obalanserad.
Sonnen Weisse, inte särskillt söt. ’’Smakar’’ lite som kolsyrat vatten. Eller så var det bara samma textur.
Slutligen en gästöl på flaska Maisels Edelhopfen diät-pilsner; det bästa man kan säga är att det smakar mörkare än det är. Riktig dynga.
Trevligt ställe med stabila egna öl.

Detta var enda dagen då det var fint väder under vår vistelse så det blev en promenad tillbaka till hotellet med lätta steg.
Där hade de övriga resenärerna intagit restaurangen för mat och dryck. Själv var jag så trött efter den goda ölen att det blev någon timmes skönhetssömn innan kvällen fortsatte nere i baren där Kaiserdoms egna öl skulle gås igenom.
Pilsener; metallisk både i smak och arom.
Röckeleins Kellerbier; ganska söt, men inte för mycket.
Meranier Schwarzbier var mörkt brödig.
Hefe-weissbier hade en brödig eftersmak.

Det var svårt att inte jämföra de här bryggerierna med tanke på att jag drack lika många öl på varje ställe. Maten var god, men annorlunda på Kaiserdom som även hade en riktigt snygg bartender.
Men ölmässigt kändes Zur sonne numret för stora.