Öl i Frankfurt

Det blev natt och det blev dag, den fjärde dagen.
Egentligen enda dagen med dåligt väder under resan. Regnet vräkte ned när vi åkte mot dagens delmål, Neckersulm med bonusbryggeriet med det originella namnet Neckarsulmer brauhaus.
En stor familjevänlig (dvs. en massa ungar hemsöker stället) bryggeripub. Maten var till skillnad från den första ölen otroligt god.
Weizen var galet söt och hemsk.
Dunkles märzen; ser ut som en schwarzbier, söt arom. Smakar mest mörk malt och rök, hyfsad kropp. Inte illa, en av resans fyra bästa bästa öl i mitt tycke. Tyvärr passade den inte särskillt bra till utmärkta maten.

Medresenärerna satt kvar ett tag till medan jag gick ut och så mig om. Som vanligt i Tyskland behövde man inte gå så långt för att hitta em exotisk öl. Vägg-i-vägg närmare bestämt. En asiatiskt restaurang hade Stauder Premium pils på fat; inte så kall som man hade önskat. Jag tycker mig hitta Slottskällans hus-smak mitt uppe i allt. Med andra ord smakar det mer än vad dessa tyska pilsner brukar.

Huvudmålet för dagen var staden som alla älskar att hata. Man kan tycka att det kan räcka att besöka Frankfurt en gång per livscykel. Tydligen inte. Anledningen till besöket var att världens största bilmässa hölls i stan. Inget jag kunde bry mig mindre om, men mina resekamrater desto mer.
De skulle dock inte dit förrän nästa dag. Vi gick till hbf för att ta någon form av snabbmat. Till denna, resans enda burköl Felsgold Premium pilsener från Park, ett bryggeri som inte tvekar för att tappa sitt öl på PET-flaskor... Lika gott som det låter.
Brorsan och Pütte gick och kollade på något ointressant medan jag gav mig ut på öljakt söder om floden Main i skymningen. Av stadens två bryggeripubar besöktes den ena förra gången, och den andra var stängd på söndagar (som det självklart var).

Min mage hade i vanlig ordning kollapsat vid det här laget och första stoppet var mer mugg- än ''öl-nödgat''. Men en Licher Weizen fick man sig till livs på detta otrevliga ställe. Hyfsad balans gör den drickbar, medel (dvs hög) kolsyra för en H-W.

Nästa stopp var ännu en asiatisk restaurang med en exotisk öl.
Römer Pilsener spezial från jättebryggeriet Binding (Clausthaler) som låg på samma gata. Korrekt upphällt till och med på ett thaihak! Torr och hyfsat besk.

På samma gata, men på andra sidan bryggeriet låg en stor och pampig pub som hade rariteten Sachsenhäuser warte på fat. Även denna brygd från det lokala megabryggeriet.
Trots detta smakade ölet väldigt bra. Någonstans mellan gyllene och bärnsten i färgen. Humlearom (i en tysk öl!), antagligen obscent färsk. Det smakar faktiskt humle också, hyfsat maltig, metallisk till att börja med, bismak av brustablett och med en underlig eftersmak. Antagligen resans näst bästa öl.

Nu väntade en väldigt lång promenad tillbaka ''hem'' till centrum. På vägen fanns inkastare till, horhus, strippklubbar och snabbmatshak. Jag nappade på det sista alternativet då de hade en ''ny'' öl där.
Licher Pilsner premium; ja vad säger man, ännu en pilsner, skönt att slippa veteöl i alla fall. Tvångstankar?
Vad som var mer anmärkningsvärt än ölet var den underliga maten. Börek, som närmast kan beskrivas som vegetarisk ugnspannkaka. Istället för fläsk/bacon har man feta och spenatblad. Med dillsås. Jag saknar sältan som en död gris skulle gett.
Efterrätt bjöds det på också. Mitt livs första baklava, galet sött, men antagligen väldigt nyttigt som genomskinligt bröd brukar vara.
Man blev antastad av diverse sexarbetare kvarteren innan hotellet, den ena mer motbjudande än den andra. Har sällan känt mig så lyckligt gift.

Öl i Ellwangen

Första målet för dagen var ''bonusbryggeripuben'' Sudhaus i den mycket vackra staden/korsvirkesgettot Schwäbisch hall. När vi kom fram var det dock fullt, men inte långt därifrån låg restaurangen/puben Zum alten bräuhaus som hade de flesta ölen från bryggeriet Haller löwenbräu som ligger upskattningsvis några kvarter därifrån. Vi slog oss ned på uteserveringen i värmen.
Först den torra och disiga Zwickl som smakade rätt ok i värmen. Lång eftersmak.
Meistergold Spezial; ordinär helles.
Mohrenköpfle landbier; bärnstensfärgan med söt arom. Underlig beska och ganska mycket sötma.
Haalgeist Dunkle weiße; ingen höjdare, men någolunda balanserad.
Schwarzer Löwe; sötsliskig arom, mörkt brödig med något bränd eftersmak.
Slutligen Kristall som väl var ok.
Maten var som vanligt fantastisk, servicen anskrämligt dålig, och ölen någonstans mittimellan.

Vi gick tillbaka till Sudhaus som nu hade ett par platser över till oss på takterassen. Otrolig utsikt åt alla håll plus vad som antagligen var hela resans bästa öl och kanske den bästa hell(es) jag druckit gjorde inte saken sämre.
Ofiltrerad, maltig, fruktig och frisk. Grym helt enkelt.
Hefeweizen var ett sorgligare kapitel. Alldeles för söt egentligen, men funkar överraskande väl pga den bizarra värmen. Lite semestereffekt skulle jag tro.

Nästa stopp var Ellwangen där vi skulle bo på Roter ochsen som ägs av bryggeriet Rotochsen skulle jag tro.
Efter att ha vilat lite på rummet gick vi ned och åt. Mycket gott som vanligt. Om servicen var usel på Zum alten bräuhaus var den här om möjligt ännu sämre.
Som tur var smakade de flesta öl helt ok.
Stiftsherren Pils; Inte så stiltypisk. Ej så torr och maltigare än var tysk pilsner brukar vara. Mer som en helles om man ska var ärlig.
Kristall-weizen; ännu en i mängden av K-W. toner av ananas gör den lite bättre än de flesta andra i samma stil enligt mig.
Hefe-weizen; ganska söt med citrustoner, dock ej från något ilagt.
Edel-export; mer som en pilsner än en helles med allt vad det innebär. Rätt ok dock.
Slutligen deras Hefe-weizen Dunkel.

Pütte och jag skulle ta en promenad på stan och kolla runt lite, men vi kom inte så långt då en grill som kom i vår väg hade ett intressant kylskåp som undertecknad satte igång att rensa.
Albfels pilsner från Heubacher; det luktar så bränt i lokalen att man inte känner någon arom, men det smakar svamp i alla fall.
Uralb spezial premium från samma bryggeri; metallisk och brödig. Jag har smakat värre. Antagligen börjar man vänja sig vid tråkig (om än ej katastrofal) öl.
Slutligen Stuttgarter hofbräu Pilsner; luktar nästan Dubbeldusch. Ingen höjdare, lite brödig. Jag blev bjuden på den så helt fel var det ej.
Det fanns ytterligare några exotiska brygder här, men då hade det urartat. Som tur är är Tyskland ett civiliserat land där man kan köpa med sig öl från krogar. Så jag missade inget. God natt!

Öl i Untergröningen

Dagen började som vanligt med en god frukost. Vi begav oss ganska tidigt då vi hade femton mil till nästa bryggeri, men på väg dit blev det ett besök på ett bonusbryggeri (vilket vackert ord), Neckarmüller i Tübingen. Grym uteservering på solsidan vid floden Neckar där vi intog lunch och följande öl; bryggeriets egna Weisse Hell, Weisse Dunkel samt gästölet Fischers Keller bier. Det mörka veteölet gav nog störst behållning förutom uteserveringen och den (med tyska mått mätt) roliga kyparen då.

Nästa stopp var det relativt nyöppnade bryggeriet Wielands i den lilla byn Abtsgmünd, som tyvärr ej hade någon servering, men ett varsitt glas fanns i alla fall så vi kunde ta varsin öl på gårdsplanen/parkeringen framför bryggeriet. Lager herb som biran hette satt som en smäck i värmen. De övriga två bärsen i bryggeriets portfölj köpte vi med oss och dessa ligger i skrivande stund i kylen och väntar på lämpligt tillfälle för förtäring.

Sista stoppet var det lilla trevliga hotell/bryggeri/puben Lammbrauerei Untergröningen där vi så snabbt som möjligt efter incheckningen slog oss ned på uteseveringen med varsin öl och jättebra mat. Tråkigare har man haft.
Ölen i första sittningen var Staufer trunk och Qualitätsbier. Medan vi satt där i godan ro upplyste servitrisen oss om att det pågick en visning av bryggeriet. Något som vi givetvis genast kastade oss över. Om jag (som egentligen inte kan tyska) koncentrerade mig till max förstod jag lite av vad bryggmästaren/guiden sade. Alltid kul att gå på bryggerivisning i alla fall.

Här tog vi lite vila/öl på våra respektive rum innan det var dags att äta igen och klara av de sista ölen i restaurangen.
Pils Hell och Pils Dunkel (va?!).
Brygderna var rätt ok här.

Öl i Trochtelfingen

Vi bodde alla nätter utom en på bryggerihotel (braugasthöfen), alla dessa hade utmärkta frukostar som ingick.
När den första av dessa var intagen begav vi oss till den vackert belägna byn Zwiefalten och bryggeriet Zwiefalter klosterbräu. Ölen ;Pils, Weizen Hefedunkel, Weizen Hefetrüb, Weizen Kristallklar, Spezial export och Abt (som självklart inte var en abt, detta är Tyskland!) var väl inga superöl i enligt mig, men pilsnern var helt ok. Vad som var bättre var maten och vädret. Antagligen bland det godaste jag ätit. Spätzle och något slags kött med en fantastisk sås. Det tyska köket kan inte nog hyllas!

Nästa stopp var byn Trochtelfingen med det idylliska bryggeriet Albquell där vi skulle bo en natt. Väl incheckade tog vi plats i deras biergarten där det var galet varmt. Ölen svalkade något. Alla fem öl i deras sortiment plöjdes igenom; Bräu Josef (dunkel), Edelbier (helles), Pilsner, Urtrunk (landbier) och slutligen deras Weizenbier som smakade oförskämt bra i solgasset. Här var en liten sovpaus nödgad för att orka med kvällen.

Wifi fanns inte på bryggeriet så jag fick bege mig ett kvarter bort till en hotellbar för att kunna se de svartgula krigarna förnedra (nåja) de gulsvarta dito. Medresenärerna anslöt så småningom. Till matchen tog jag en (god så klart) trerättersmeny och med den tre olika veteöl från bryggeriet Berg. Tysk veteöl hör knappast till mina favoritstilar, men det fungerade bra till maten. Hefe-weizen, Kristall-weizen och (SURPRISE) Hefe-weizen Dunkel.

Öl i Bad Schussenried

Så var det dags för en tysklandsturnee igen, det var ju nästan ett år sedan sist.
Och efter elva vita dagar var man inte direkt mindre motiverad. Brorsan (chauffören), Pütte och undertecknad flög ner till Memmingen i Bayern. I väntan på hyrbilen hann jag med en Memminger Weissbier.

Första stoppet på denna lantliga bryggeritickarresa var puben Schussenrieder i byn Bad Schussenried. Det ganska stora bryggeriet hade som en egen by där man kunde gå runt med butik, bryggeri, pub, museum mm. Jättegod mat som vanligt i detta land. Ölen som intog var:
Pils; Torr och stiltypisk, men inte så spännande.
Weisse; Lagom mycket skumbanan i aromen, desto mer i smaken. Lite för söt för min skull.
Schwarze weisse; ett vackert öl. Nästan som en Guinness i ett veteölsglas, fast något ljusare. En välbalanserad glad överraskning.
Weisse kristall; typisk K-W, inget speciellt.
Schwarzbier; metallisk, ganska söt. Hade antagligen smakat bättre om jag haft tålamod att värma upp den.
Vi köpte med oss öl som ej fanns i puben/restaurangen från butiken.

Solen strålade och när vi kollade runt lite i resten av byn (och handlade mer öl).
Jag och Pütte tog varsin Farny Kristall-weizen på ett soligt torg; väldigt ljus som sig bör och något fruktig. Personligen föredrar jag numera K-W framför H-W, men det finns bättre exempel än denna.

Nästa stopp var Adler Hundersingen på vars övervåning vi även sov.
Efter att vi checkat in tröcks det varsin Pils i baren. Vackert högt skum, tråktysk ''arom'', brödig. Pilsner? Var är humlen? Lagom kolsyrenivå. Nja...
Vi gick en sväng på byn innan vi återvände och plöjde igenom resten av sortimentet och åt.
Zwickl, Spezial och gästölet Farny Edelweiss.

Öl i Götaland del II-Festival vs. provning

Formen var väl sådär när vi gick ned till hotellfrukosten, men vi repade oss snabbt efter åtskilliga glas juice.
Tom skulle på bolaget i Nordstan för att se vad som fanns kvar av de tillfälliga nyheterna. Jag följde med som moraliskt stöd och skulle egentligen inte ha något. På väg dig passerade vi SFbokhandeln där det handlades och på ''gröna skylten'' följde det även med ett gäng flaskor hem.
Så, hade jag stannat kvar på hotellet hade jag varit 1171:- rikare. Suck.
Anledningen till resan hit ned var Göteborgs ölfestival som gick av stapeln på (den annars så utmärkta puben) Haket.
Inledningsvis var förvirringen total då bara den vanliga baren var öppen och det mesta av ölen jag var intresserad av ''fanns i källaren'', men vi hittade ingen trappa! Till slut (efter någon halvtimme?) öppnades en dörr dit ned. Där var det betydligt mindre folk.
På SWBF brukar det ju vara 20:-/15cl. Här var det 20:- för 10cl. Vissa öl som ''inte fanns så mycket av'' (inga speciella brygder i övrigt) fick man fem centiliter av för sin surt fövärvade tjuga! Vilket ger ett literpris på 400:- Dessutom var de flesta i personalen utrustade med mätglas! Detta är öl inte Whiskey!
Här är ett axplock av vad som dracks i alla fall (frågan om man kan räkna det om det är så små smakprov):

La blonde desquelbecq från Thiriez
Nordhäuser Porter från Landsberg
Skalák Malina från Rohozec
Mackowe från polska bryggeriet Cornelius

Dessutom hade de låtit en stackars dyslektiker (steniglash.us) skriva öl-listan vilket gjorde det väldigt svårt att ta reda på vad det var för öl om man ville kolla upp vad det var för bira på nätet.

Men det skulle bli bättre. Rojo hade dagen innan bjudit in oss till en provning som hölls på samma gata som festivalen där även de gamla bekantingarna Weine och Christer fanns med. Christian och Dykus gick på Flying barrel medan jag och Tom slog oss med med de lokala ölbloggarna för en skön avslappnad provning, tyvärr hann vi ej vara med på hela. Tur att vi hade varit på bolaget innan så vi i alla fall hade någonting att bidra med.
Här var en del av ölen vi provade:
Ysta IPA (plus tre andra från samma lambicbryggeri)
Funky buddha BBL
Buckerfields Extra IPA från Swans
Mölska bergslagen från Mjödhamnen
Maduro Brown ale från Cigar city
Apocalypse cow från Three floyds

På grund av att vi hade en halv festival och en halv provning i oss blev inte hemresan så tråkig som man skulle kunna tro.

Öl i Götaland del I-Rojo&Reza,kungar av Göteborg

Jag hade jobbat kväll och sedan suttit uppe hela natten och spelat managerspel och fått på sin höjd en timmes sömn, så man var inte i sitt livs form när vi (Tom, Dykus, Christian samt undertecknas) möttes upp på Centralen för vidare färd söderut. På tåget intog vi lite öl i form av Nils oscar Jubileum 15. Efter elva vita dagar smakade det helt ok.

Väl framme i rikets andra stad gick vi, ej som brukligt är INTE och checkade in utan istället styrdes stegen till den utmärkta hotellbaren City pub som visade varför man har ''80% i mat'' på Rate beer. En mycket god lunch som gjordes sällskap av följande öl; Amaranten lager från Mohawk, Ska Special ESB, Phin & Matts från Southern tier, Götheborg från Krönleins. Öl av blandad kvalitet helt enkelt. Ett par bra, ett par mindre bra.

Nu hade det blivit dags för incheckning och någon timmes vila innan nästa stopp.
En närbelägen pizzeria utan rättigheter, men med desto godare pizza gjorde att vi ''stod oss'' hela kvällen.

Spårvagnen tog oss till den något avlägset belägna puben The red lion där ingen av oss varit tidigare. Vi hade nog väntat oss mer av utbudet, men en god öl slank ned i alla fall. Hop harrington från Dugges.

Väl tillbaka i ''Centrum'' blev det ett stopp på Flying barrel där det var väldigt mycket folk som skulle se landskampen på tv, men vi lyckades tränga oss in. Ölsortimentet här var en mycket positiv överraskning och följande öl intogs vid stammisbordet (mycket ovanligt utanför Tyskland) där vi konstigt nog fick sitta. Ölen då? Gunhill från Adnams, Ebbot ale från Ocean samt Stormstay från O’Hanlons.

Tvärs över gatan ligger Tre små rum vilket var nästa anhalt.
Här träffade vi på ingen mindre än Rojo som var med och härjade resten av kvällen.
Mycket snack om öl och andra dumheter, grymt kul att ses igen.
Apropå bärs så blev det några dylika även här, Mums filibabba från Dugges, Dark crystal IPA från Ocean samt Weasel Highland från Mikkeller. Mumsfilibabba var ordet.

Mike gjorde det enda kloka och gick hem och sov i en tid som det anstår trettioplusare medan någon av oss andra fick den ljusa iden att gå till Biskopen på Avenyn när ''Rummen'' stängde. En öl blev det i alla fall, Stranger från Left hand.
En mycket rolig kväll var till ända.

Galenskap

Storsläpp på bolaget förra veckan både på vin och öl samma dag. Detta ledde till en lång kö utanför butiken på Regeringsgatan. Trots detta var ''Ingrid'' (som tur var var det inte den jag var ute efter) slut när Per Eklöf, Gyllenbock samt undertecknad kom fram och skulle botanisera bland nyheterna. Första gången jag har varit med om en separat kö till ölen.
Kunde man inte släppt vinet (eller vad det var) och ölen på olika dagar för att slippa denna galenskap? Antar att den stackars butikspersonalen håller med.

Månaden's bolag augusti'11

I spåren av bolagets senaste ölebb har Sickla varit den minst dåliga butiken vad det gäller sortimentet av jästa maltdrycker. Gammal missad påsköl har man till och med kunnat få i högsommaren.

Inför den tunga ölhösten med diverse festivaler på programmet känns det nu helt rätt att ta en vit vecka och vila upp sig inför densamma.

Öl i skymningen

I spåren av Cracked kettle-lådorna och englandsresan kändes en provning nödgad. Sex någolunda törstiga herrar hällde i sig följande:
Golden ale:
Free/Goldminer 10 poäng
Ulverston Celebration 5 poäng
Sadlers Thin ice 3 poäng
Överraskande hög nivå på dessa ljusa öl.

Tripel:
De ryck Arend Tripel 15 poäng
De dochter van de Korenaar Finesse 12 poäng
Steenbrugge 5 poäng
Amager Dragør 4 poäng
Överraskande hög nivå på dessa ljusa öl... nåja ljus och ljus, Dragör såg mest ut som något ett barn skulle blandat till i sandlådan...

BSA:
Alvinne Bolleville 28 poäng
Emelisse Blond 26 poäng
Rodenburg Scrooge 8,5% 26 poäng
Alesmith Horny devil 23 poäng
Brigand belgian ale (Van Honsebrouck) 23 poäng
Gulden draak'09 21 poäng
De prael Willy 11,5% 18 poäng
Papegaei (Deca) 17 poäng
Avery Salvation 17 poäng
Budels Kolos 16 poäng
Loterbol/3 fonteinen Tuverbol 16 poäng
De prael Mary 12 poäng
Kasteel Donker 10 poäng
Oijen Kaboem 1 poäng
Med tanke på att det var så pass många öl i denna klass delades den upp på två upp delat efter flaskstorlek. Ölen i flighten med större emballage tenderade att vara bättre över lag, därför kan resultatet möjligen vara något missvisande.

Barley wine:
North coast Old stock ale '10 28 poäng
North coast Old stock ale '11 18 poäng
Emelisse 15 poäng
Coniston #9 13 poäng
Mohawk 10 poäng
Pijtje 6 poäng
Jänkarna visar diverse europeer vart skåpet skall stå. I Kalifornien tydligen.

En riktigt tuff kväll med alla dessa öl... och bonusöl...

From Holland with beer

Lika kul varje gång det händer. En fet låda från Cracked kettle dök upp förra veckan. Denna gång ej endast innehållandes öl utan även en gammal ost.

Öl i Mamucium del III-Äntligen tillbaka på Microbar

Sista dagen tillbringades helt och hållet i köpcentret Arndale i centrala Manchester där vi handlade, åt och drack öl på det fantastiska Microbar som jag besökte förra året.
Appletreewick från Yorkshire dales
Phoenix Lager beer
Cravenbräu från Naylors
Snowdonia ale/Cwrw eryri och Madogs ale/Cwrw madog båda från Purple Moose/Y Bragdy M?s Piws.
Roligare än så blev det inte denna gång.

Öl i Mamucium del II-Cricket är kalleboll

Inget märkvärdigt på vägen tillbaka, vi bara kastade av väskorna på det halvsunkiga rummet och drog tillbaka in mot centrum.
Till puben The jolly angler som inte hade behagat öppna fast det var någon dryg timme efter deras öppningstid. Istället styrdes stegen till The bulls head Där vi tog ett par öl i form av Jennings Cumberland ale och Filly drift från Ringwood.

Nästa stopp var Lass'o Gowrie som jag även besökte förra året.
Först deras egna öl som bara finns där; Bettys best från Outstanding. Ett bryggeri som undertecknad i alla fall aldrig hört talas om.
Stateside ''IPA'' från Northern, White tornado från Phoenix samt resans första lager, Hopfenkönig från Eggenberg.
God pizza åt vi på vägen till nästa ställe.

Weatherspoonspuben The waterhouse hade många casks att jobba igenom samtidigt som de böts ut hela tiden. Detta gjorde att vi satt kvar här tills de stängde.
Samba från Leeds
Moor Top från Buxton
Caramale från Naylors
Wainwright från Thwaites
Headless och Directionless från Redwillow avslutade ännu en stillsam afton i de smakrika mellisarnas tecken. Bulle ''hem'' til Salford.

Öl i Leeds

Som en ny människa, totalt återställd konstigt nog vaknade man upp och vi kunde bege oss mot tågstationen och sedemera Yorkshire och Leeds.
Vackra, gröna böljande kullar på vägen.
Det extremt billiga hotellet (trebäddsrum £25) låg tvärs över gatan från utmärkta puben The palace dit vi omgående begav oss.

Där fanns en ''ölträdgård'' (som det enligt Google translate heter) med lagom soligt väder och mat som var helt ok. Minst sagt trevligt att sitta och jobba sig igenom pubens casksortiment.
Roosters Special
Boondoggle från Ringwood
Rudgate Ruby mild
Centenary från Titanic
På det någon timmes vila på hotelrummet.

Efter en stunds irrande lyckades vi äntligen hitta det utmärkta Mr Foleys cask ale house som förutom cask ale även hade ett intressant urval av flasköl, något man inte är allt för bortskämd med i Storbritannien.
Bryggeriet York brewery var nytt för mig och visade sig vara en trevlig bekantskap.
Följande öl intogs:
Yorkshire blonde från Ossett
Yakima gold från Crouch vale
Saltaire Crystal red
Guzzler, Yorkshire terrier och Micklegate ginger, alla från ovan nämnda York.
Väldigt hög klass på ölen på detta hak och vi satt kvar till de stängde.

Öl i Mamucium del I-Full fart i alla hål

Så var det dags för en ny mellanölsorgie i de vackra leendenas hemland, denna gång med Pütte och Christian.
Vi landade tidigt på Manchesters flygplats och kunde smidigt ta tåget in till stan där fruktansvärd frukost intogs på en pub med en Tennants Pilsner från Wellpark till. Nästan lika illa som ''maten''.
När vi nådde hotellet hade vi blivit uppgraderade till penthouse-sviten så alla fick eget rum. Det flottaste ''hotellrum'' jag bott i. Undrar vad det hade kostat ''på riktigt''.

Efter att ha lastat av väskor och dylikt gick vi tvärs över gatan och åt mer mat som var... brittisk. Som tur var fanns det en vettig pub vid namn Bar fringe i närheten där det blev några cask ales till en bråkdel av priset mot vad det hade kostat på Akkurat.
Barley to beer från Bank top
Cragg vale bitter från Little valley
Merchant navy från Cottage
Frukosten gjorde sig påmind och jag fick gå in och spy ett par gånger på muggen.

Lite vila på rummet skulle väl göra susen?
Det närbelägna Smithfield hotel & bar låg även det väldigt nära hotellet och var nästa pub att besökas för ett par öl.
Builders blonde från Rudgate samt Floral dance från Rossendale / Pennine.
Även detta hak fick sin mugg nedspydd av undertecknad.

Någon slags vidrig snabbmat intogs på andra sidan gatan vilket ledde till ännu med vomering.
Nästa stopp på vår vandring tog oss till den utmärkta bryggeripuben Marble arch där vi blev sittande till de stängde.
Nu hade jag även fått feber och satt och huttrade i sommarvärmen, men lyckades i alla fall trycka i mig ett par liter mellanöl mellan toabesöken.
Millstone light (som jag inte tror är samma öl som Rate beer har under det namnet) plus pubens egna goda öl Pint, 3,9 och Bitter.
Denna tjusiga pub var lika bra som förra sommaren, synd bara att man själv var i så uselt skick bara.
Behöver jag nämna att det var väldigt skönt att få lägga sig denna kväll?

Öl i Solna

Solen strålade över Solparken där vi traditionsenligt hade picknick med en massa finöl inför matchen.
Först ut Prominent från holländska Oijen. Gusher, (eller vad det kan heta på svenska) antagligen för att jag tappat flaskan i marken på väg till parken. Bärnstensfärgad söt, stark och ganska besk veteöl på 8,2 väl dolda procent. Fruktighet som nog mest liknar hallon.
Drakes IPA; typisk amerikansk IPA med allt vad det innebär. Tyvärr kändes ingen tropisk frukt av som det där riktiga pricken över i:et.
Old blarney 8% från Moylans; rubin/bärnstensfärg, mycket stark tearom, typisk amerikansk barley wine, möjligen något mer balancerad. Karamelltoner.

Hemmalaget med Ivan Turina i spetsen vann, så det blev till att träffa Johan i kvälls-solen i Sumpan.
400 pound monkey från Left hand 6,8%; bärnsten/gyllene välhumlad, men inte överdrivet för en IPA. Hyfsad balans i denna sköna segeröl.
Stillwater American farmhouse ale 6,6%; Ser ut som en ''premium lager'' men är absolut en saison med dess karakteristiska kryddighet och höga kolsyrenivå.
Taj mahal från United breweries group/Bombay breweries (Kingfisher); inte så blaskigt som man kan tro, men långt ifrån ''craft''. En fulöl rätt och slätt.

Som ett barn på julafton

En stor låda dök upp i veckan från Amsterdam med diverse godsaker. Så jag har varit ett enda stort leende hela veckan. Förhoppningsvis blir det inte sämre nästa vecka.

Fulölsprovning i fredags

Frun hade varit i turkiet och köpt hem lite smått och gott (nåja, det är ju tanken som räknas) samtidigt som länets bolag känns oerhört urplockade på exotisk finöl vilket har gjort att jag har köpt på mig de ölen som tidigare prioriterats bort. Resultatet av detta blir självklart en oundviklig fulölsprovning.

Pistonhead crusin' lager 18 poäng
Banks Caribbean lager 13 poäng
Ambar Especial 12 poäng
Cheap thrills 11 poäng
(Turk) Tuborg Fici 4 poäng
(Efes) Bomonti 2 poäng
Efes Pilsen 1 poäng

Ännu en fjäder i hatten för Spendrups som kan titulera sig Supreme summer outdoor fulöl champion of 2011.
En del riktigt horribla brygder.
I spåren av bolagets ölebb är en låda från Cracked kettle förhoppningsvis på väg så det ska bli bättring på standarden av provnings öl till nästa gång.

Sandberg på taket

Det skulle bli en heldag på söder. Första stoppet var grillen på Swedenborgsgatan där en tunnbrödsrulle med mer ketchup/senap än mos intogs. Efter denna kulinariska upplevelse behövdes en öl, något som fanns till hands på OT några kvarter därifrån.
Tjockhult tjinook från Nynäs; inte single hop som man skulle kunna tro. Ljus, mindre aromhumle än väntat. Inte illa, men kanske mindre ''frisk'' än väntat. Ganska välhumlad, och aningen obalanserad. Toner av tvål i eftersmaken? Jag hade aldrig gissat på att den var underjäst.

Anledningen till mitt besök i stan denna dag var att Toms svärföräldrar har en övernattningslägenhet på Stigbergsgatan som vi (Tom, Johan samt undertecknad) skulle sitta och öla i. Vädret var strålande och ingen balkong fanns till hands, så vad gör man? Går upp på taket där det finns något slags terass med bord och stolar. Utsikten var inte att leka med.

En fulölsprovning började vi med:
Pistonhead Cruisin’ lager 6 poäng
Cheap thrills 2 poäng
Žiguli Õlu Från Viru 1 poäng
Storslam för Spendrups i denna alltid lika prestigefyllda klass.

Sedan delade vi på allehanda öl; Svaneke Julebryg, Svaneke Session pilsner,Svaneke Rød jul, Santas swallie från Inveralmond, The creeper från Three floyds, Sierra Nevada 30th Anniversary Grand cru, Mohawk Red easter och Terrapin Side Project 13 (Imperial stout). Det mesta var riktigt gott och kul hade vi.

Stöd ditt lokala bryggeri

I Bamberg som har 70000 invånare finns det cirka tio bryggerier. I Haninge bor 77000 personer (bland andra min fru och undertecknad) finns det inte något...fram till snart!
Bryggeriet Södra maltfabriken som är under uppstart ska nämligen ligga här. HÄR i Handen! Jag är så upphetsad att jag inte vet var jag ska ta vägen!
Är ju ett stort fan av att stödja sitt lokala bryggeri, nu slipper jag stödja Monks (och Spendrups), för det blir ej mer lokalt än så här!
Detta är antagligen det bästa som hänt här sedan demokrati infördes. Helt fantastiskt!
Hoppas nu bara ölen är god också.

Fotbollsöl

Tom och undertecknad delade på några bira igår i samband med matchen till exempel de dyra, men utmärkta Cockeyed cooper och Labyrinth från (vad som antagligen är Utahs bästa bryggeri) Uinta, samt Alesmith Grand cru. Inte illa den heller.

Tågen går inte så ofta hem på kvällen så det blev några öl att fira segern med också i Sumpan. Först en Tres blueberry stout från Dark horse på Blues och sedan även Ocean Amber ale, Old chub från Oskar blues på Biskopen. Här fanns även företrädare för Den svarta massan som gav mig en extra spark i arslet för att få detsamma ur vagnen och gå med där.
DSM-för oss som älskar AIK lite för mycket.

Öl i hemmet's lugna vrå

Efter att ha jobbat tio dagar i sträck kändes en stor provning helt rätt. Sex törstiga och en chafför hade samlats i hemmets (för dagen inte så) lugna vrå. Som vanligt mycket trevligt att få testa så mycket ny öl i goda vänners lag.

Fulöl

Sibirskaya korona Zolotistoe från Sun inbev Russia 14 poäng
Saku(?)Blond Ice 11 poäng
Karksi Hele från Karme 8poäng
Žiguli Õlu från Viru 6 poäng

Trots Karksi var infekterad kom den inte sist. Klass.

IPA (is dead)

Brewdog Citra 25 poäng
Brewdog Nelson Sauvin 24 poäng
Brewdog Bramling X 24 poäng
Brewdog Sorachi Ace 21 poäng
Skovlyst IPA 14 poäng
Det lille bryggeri IPA 13 poäng
Det lille bryggeri Columbus ale 5 poäng

Danskarna blev satta på plats av de färskare (och fantastiska) brewdogölen.

Stout

Amager Fru Frederiksen 19 poäng
Amager Sundby 19 poäng
Det lille bryggeri Black time 1 8 poäng
Det lille bryggeri Black time 6 8 poäng
Det lille bryggeri Black time 3 6 poäng

Storslam för Amager. Till den här stilen serverades även klass med (mörk) chokladinfuserad grädde, något som passade sjukt bra till. Inga dåliga öl men tungt att dricka så mycket sipparbärs på en gång, något som även kan appliceras på den sista klassen:

Belgian strong ale

Det lille bryggeri Water of life 23 poäng
HΨ Cuvee'09 från Van Steenberge (Gulden draak) 19 poäng
Kasteel Cuvée du chateau från Van Honsebrouck 13 poäng
The bruery 3 french hens 9 poäng
Kasteel Donker från Van Honsebrouck 8 poäng
Neuschwansteiner Castle cru från Höss 1 poäng

Dykus skulle jobba igår så han hoppade klokt nog över den sista klassen.
Neuschwansteiner finns i skrivande stund ännu ej på Rate beer, så jag fick gissa att den skulle med i den här klassen utan att ha smakat den innan. €30 kosta de den i Estland! Man får INTE vad man betalar för! Det lille bryggeri revancherade sig lite här i prestigeklassen på slutet för kvällens tidigare sistaplatser.

Öl i Estland

No rest for the wicked.
I helgen var det dags att ge sig ut och härja igen, denna gång på en båt.
Majsan och jag åkte i lördags till Tallin. Vädret var fantastiskt bra så vi satte oss på däck och tog en öl. Ett bedrövligt ölsortiment gjorde dock att jag var nödgad att ha ett ess i rockärmen i form av Det lille bryggeri Imperial stout; mörkbrunt stort, men snabbt försvinnande skum. Kaffe och chilichoklad i aromen. Bra kropp, tung mörk maltighet, lösningsmedel, lång eftersmak av bränd choklad. Inte fantastisk, men helt ok.
Mer än så fanns det inte att skriva om ölmässigt. Vi gick till sängs ganska tidigt och var i god form inför dagen i Tallinn.

Efter en improviserad frukost gick vi till Ölletorn som besöktes förra gången vi var i Tallinn. De skulle öppna klockan 11, men tio över syntes fortfarande inget spår av någon som skulle öppna, så vi vandrade in mot centrum istället och slog oss ned på bryggeripuben Beer house uteservering och började rensa igenom deras alla brygder.
Helles light; brödig och stiltypisk, men inte speciellt god.
Medovar honey; bärnstensfärgad, kottar/koda/bark och massor av karamellsötma, men någon honung hittar jag ej. Lite för söt.

Ett kvarter därifrån ligger en medeltidsrestaurang vid namn Olde hansa där vi åt. Super-turistigt, men ganska annorlunda. De kryddar sin egen öl här och alla sorter vi provade var superkryddiga.

Väl tillbaka på Beerhouse blev det ett par sista öl. Dunkles extra; parfymig och allmänt hemsk, lite maltighet, men ej tillräckligt.
BH Premium; väldig mörk för att vara en premium lager, men den var faktiskt ok i övrigt.

Vi skulle också gå och handla innan båten skulle gå, lite väl tidsoptimistiskt skulle det visa sig. Jag fick med mig en hel del öl, men vi missade båten hem. Dessutom fick VÄLDIGT många flaskor sönder under promenaden ned till hamnen plus att jag skar sönder ett finger på allt trasigt glas.
Det var bara att köpa en ny hemresa dagen därpå för dyra pengar och ta in på hotellet tvärs över gatan. Som extra ''lök på laxen'' hade vi betalt för extra fancy frukost på hemvägen som vi nu slapp. För övrigt skulle Majsan jobba och kom några timmar sent till jobbet. Som om detta inte vore nog hade vi en massa grejor kvar i hytten så som tex nyckelknippor som vi i skrivande stund ännu ej fått tillbaka! Vilket mörker!

En klen tröst var att det fanns en exotisk öl i hotellbaren; Tuborg Lime cut. Klen var ordet.

Nu hade vi ju ''fått'' en extra dag i denna en av världens mindre huvudstäder, så det var bara att göra det bästa av situationen och bege sig in till centrum och sätta sig på Beerhouse igen. Sista ölet där blev Vana viini som var intetsägande, men välgörande i värmen.

Tillbaka på Olde hansa åt vi igen och de sista av deras hemkryddade öl gjorde maten sällskap.
Eftersom så mycket öl gick sönder (eller fick nödslaktas pga läckande kapsyler dagen innan) skulle vi gå och handla igen, men självklart var det stängt.
Andrahandsvalet var den finska kedjan Stockmann som har ett varuhus i staden. Stort sortiment av öl gjorde att det åter igen blev tungt att släpa på allt, men vi hann med båten denna gång i alla fall.

Eftersom det var en annan båt än den vi hade kommit med var ju inte baren densamma. En exotisk fruktöl fanns att ''njuta'' av Puls Tume Kirss från Viru.

Roligare än så blev det ej denna gång.

Nå't med frukt kanske

När man är ute och dricker veteöl brukar ju biran i fråga serveras med en citronskiva på glaskanten eller direkt i bärsen.
Jag har alltid hävdat att detta var att förstöra god öl.
Dags att utmana mina fördomar i ett test. Fyra olika glas med referensölet Citra weiss från Amager (kanske inte världens mest stiltypiska brygd, men det fick duga). Ett utan frukt, ett med citron, ett med apelsin (som jag blivit serverad vid något tillfälle) och jokern lime.
Som jag trodde vad det glaset utan frukt som smakade bäst följt av lime, apelsin och värst smakade glaset med citronskivan.
Så undertecknad kommer fortsätta slänga bort fruktskivor ur mina ölglas.
Jag har ambition att göra om det här testet med wit någon gång när dylika brygder finns i hemmet.

Öl i Hovedstadsområdet delII

Dag två på Festivalen kändes betydligt mer välbesökt och liknade Ölmässan en lördag (inte så illa, men för mycket folk). Detta ledde till att vi inte var där så länge som dagen innan. Här är resten av vad som intogs på Festivalen:
St. Austell Proper Black
Trumer Green
Braunstein Brown Ale
Braunstein Organic Wheat
Thisted Thy Økologisk Humle
Thisted Porse bock
Raasted Schwarzbier
Raasted Hvede
Raasted Forår
Vestfyen Willemoes Belgisk Ale
Vestfyen Willemoes Ale
Vestfyen Forårsbryg
Vestfyen Nat Expressen
Refsvindinge Røde Mor
Engel Gold
Engel Kellerbier Dunkel
Engel Aloisius
A. Le Coq Maiz
Newmans Wolvers Ale
Newmans Cave Bear Stout
Newmans Red Stag Bitter
Newmans Last Lion of Britain
Zubr Classic
Zubr Gold
Andrik Påske
Andrik Festøl
Nørrebro EPA
Nørrebro Icicle Weiss
Rørvig Hved 5%
Rørvig Pilsner
Snällsbökebirkekölsch(Hembrygd)

Tom, Jag och Johan åkte tillbaka till hotellet och lämnade lite grejor (läs öl) där innan vi fortsatte till Mikkeller bar där vi träffade Omhper,Patrik, Jäger, Hannu och Fredrik.
Väldigt kul förstås att sitta och språka med alla dessa öldårar, vi var nog kvar till de stängde.
Hedgerow Bitter från Pretty things
Mikkeller Vesterbro pilsner
Mikkeller Anniversary Edition 1 Vesterbro wit
Mikkeller Spontanframboos
Mikkeller Spontankriek
Straffe Winter från 3 fonteinen

Öl i Hovedstadsområdet delI

Tåget gick hyfsat tidigt från Kalmar, men vi var tvugna att byta så vi hann precis checka in och dumpa väskorna innan det var dags att ge sig ut till Festivalen. Och det var verkligen festivalen med stort F. Den bästa av de åtta olika ölfestivaler jag varit på i alla fall.
Helt euforisk lallade jag runt där från de öppnade till stängningsdags. Väldigt många bekanta ansikten att hälsa på. Det var länge sedan jag hade så kul.
Här är listan ölen som intogs i de endecilitersglas man fick:
Ørbæk Peach Beer
Ørbæk Red Ale
Ørbæk ØPA
Ørbæk Nutty
Croocked Moon True Rebel
Croocked Moon The Blind Eye
Brewpub København Armstrong
Brewpub København Brewfather
Evil Twin Istedgade Hipster Ale
De Molen Op & Top (Sorachi Ace)
De Molen Op & Top (Amarillo)
Kolding Bryglaug Jonas 0
Fanø Rav
Fanø Lynghvede
Fanø Stormflod
Fanø Vestkyst
Grassroots/Lövenlund Dresden 45-Dagens höjdare
Grassroots Smoconut
Stevns Trampeøl
Stevns Bondens Bryg
Stevns Fiddivous Påskebryg
Stevns Polkaprik 2007
Stevns Stevnsk Speciel Ale
Fur Schwartz Bier
Fur Spalter Select
Kølster Højsommer
Kølster Bejler
Kølster El’ens Lyst 5,8%
Randers Pale Ale
Mikkeller 1000 IBU Light
Moonlight Two Weeks Notice
Svaneke Aurum
Svaneke Mørk Guld
Søgaard Gækkebryg
Black Rooster Ginger Witt
Black Rooster Steam
Hornbeer Brown Ale
Hornbeer Dunkelhorn
Hornbeer Svejk
Carlsberg Copen*hagen 56°N
Okkara Rinkusteinur
Castelain Ch’Ti Ambrée
Herslev Økologisk Landøl
Herslev Økologisk Hvedeøl
Nibe Den Lille Fede
Vejle Bryghus Forårsbryg(Hopback)
Fuglsang Pilsner
Fuglsang Black Bird
Skovlyst Cassis
Skovlyst Kaptajn Olsen
Skovlyst Ahornbryg
Cains Finest export Lager
Cains Fine Raisin Beer
Badger Blandford Fly
Beer Here Fat Cat

Allt kanske inte nödvändigtvis inte dracks första dagen, men jag återkommer med resten senare. Man kunde även köpa med sig öl från Festivalen, något som jag nappade på.

Öl i Kalmar

En kort men intensiv ölresa inleddes för drygt en vecka sedan. Tom och jag tog tåget från Centralen med destination Kalmar. Vi delade på en del öl under resans gång.
Punk 5,6% från Brewdog; svensk pant på burken! Vackra skumgardiner, tropisk frukt både i smak ock arom, obalanserad med hyfsat lång efterbeska. Personligen föredrar jag nog den lite starkare versionen framför den här nya.
Sigtuna Summer IPA; sträv och allmänt hemsk. Hittills deras värsta. Antagligen hade jag förväntat mig något mer ''friskt'' mer USA-inspirerat...

Smuttynose Barleywine; en tvättäkta amerikansk BW med allt vad det innebär. Obalanserad med en brutal beska och viss nötighet. Föredrar personligen de brittiska tolkningarna av stilen i fråga, men de tenderar att vara lite väl söta istället.

När vi kom fram checkade vi in på ett hotell inte så långt från stationen.
En snabb inslängning av våra väskor innan god lunch intogs på en grill. Anledningen till vårt besök i den småländska metropolen var Kalmar FF-AIK. Tom ville nödvändigtvis gå på krogen och ta en öl innan avspark. Det fick bli Lilla puben. Klart mycket mer lediga platser än när vi var där sist.
Lata dagars Ängöl; ''somrig'' och ganska lätt. Lång brödig eftersmak. Gör sig säkert bra på en närbelägen strand om någon månad.

På den vansinnigt överskattade nya arenan ''avnjöts'' en Sofiero Original 3.5% som smakade mer lättöl än någonting annat.

Efter matchen tog vi buss tillbaka till stan och gick på Pipes of Scotland där ytterligare ett par Ängöl intogs.
Ljuva livets ÄSB; bärnstensfärgad. Välbalanserad stabil ''session'' med toner av lösningsmedel. Ganska lång eftersmak.
Alla tiders Prima lager; svartvinbärsblad både i arom och smak. Lätt och uppfriskande.

Vi gick tillbaka till mysiga Lilla puben där en Sorachi ace från Brooklyn delades på. Kryddig, frisk, balaserad, stiltypisk och prisvärd (180:-för en 75:a 7,5%ig amerikansk öl. Jag skulle vilja se någon stockholmskrog matcha det priset.). Under den här resan upptäcktes ett kanonöl varje dag. Detta var dagens höjdare och bland det bästa jag druckit i år.

En sängfösare på rummet blev det också.
Belhaven Scottish stout 7%. God natt!

Öl i''Sverige's närmaste stad''

Jag och Majsan begav oss till Enköping och hembryggartävlingen som var där i helgen.
Först gick vi och åt mindre god pizza i centrum innan vi kunde återvända till Bachohallen efter några års frånvaro från denna trevliga tillställning.

Domarnas poäng:
Lagerklassen
Guld Hovedsta Tjeck ''Hovedsta ligan''
Silver Härnevi Guld Kenth Hansson, Håkan Karlsson & Ismo Tanskanen
Brons Svågerhop Härnevi-Fanna

Öl i Stockholms hedersomnämnande till Joddel (''Mulle Gorm'') och Kafka (Jens Jernström).

Aleklassen
Guld ''MarsIpa-n'' Kenth Hansson & Mats Pettersson
Silver Ameriocan amber NZ Väsby hembryggare
Brons Fasa Härnevi-Fanna

Övrigt specialöl
Guld Ullbro Vulkan Tillinge tilt
Silver ''Valon cuve'' Kenth Hansson & Mats Pettersson
Brons Stens fjäsk Fjäsk & co

Öl i Stockholms hedersomnämnande till Heavenly dark angel (''Mulle Gorm'').

Hemresan blev händelsefattig i vanlig ordning.

Öl i soffan

En minimalistisk, men inte mindre trevlig för det provning en fredag kväll är inte fel. Dunkel var stilen för dagen och ölen höll en överraskande hög och jämn nivå.

Freudenberger från Märkl 3 poäng
Sandels Dark 4,3% från Olvi 2 poäng
Bryggmästarens Påsköl 5,7% från Åbro 1 poäng

Öl i Lapphelvetet

Det hör inte till vanligheterna att jag firar valborg, men för en gångs skull krockade denna högtid ej med jobb. Dessutom var jag bjuden på fest. Till denna fest togs diverse jästa maltdrycker med. Till exempel:
Emelisse IPA 4,5%; orangeaktig färg, lite obalanserad och sträv. Mer fyllighet/kropp skulle inte vara fel.
Hebden’s wheat från Little valley; wit. Ser ut som den ska och smakar väl nästan ok.
Kievari Retale från Laitilan Wirvoitusjuomatehdas (Det längsta ordet i finska språket hoppas jag. ''Läskedrycksfabrik'' betyder det.) ; förstår inte vad som är ''ret'', lite toner av knäckebröd. Tråkig med brittisk humle. Inte gott.
Outta kilter från Hoppin frog; uteslutande lagrade toner i aromen. Ganska mycket jästfällning. Otroligt fyllig, söt stark och bara mums. Inte illa, helt klart dagens roligaste och bästa öl.
Sumbel porter från Ægir; Kolsvart. Sot och mörk malt. Inget märkvärdigt.

En improviserad provning med två fasansfulla Innis&Gunn-brygder (Belhaven) som någon tagit med sig gjorde vi också.
Original 5 poäng
Rum cask 4 poäng.
Eller för att citera den store bryggmästaren och tvstjärnan Johan Sandberg -''Jag får ju diabetes bara jag tittar på den.''

Öl i Finland

Svärmor fyllde år, och för att fira det åkte alla hennes barn med respektive på helsingforskryssning.
Ölutbudet på båten var ganska skralt, men en exotisk brygd (plus en taxfreeöl) hade puben lyckats skaka fram; den alldeles för snälla Le coq Porter.
Det blev därmed ganska tidig nedbäddning för att vara i form till de cirka åtta timmarna man har på sig att prova lokala brygder samt att handla med sig dylika hem, i land.

Vi skulle ta en guidad busstur i stan, men den var försenad, så det fanns tid för en alkoholfri hemsk öl på själva färjeterminalen. Nikolai Tumma lager.

Bussen tog oss till Sibeliusmonumentet där jag hoppade av och fortsatte till fots till William K. Kurvi. En bra bit att gå men det var i alla fall öppet och man kunde äntligen få sig lite öl. Coyet Ale från Suomenlinna; nästan orange. Ofiltrerad och med väldigt mycket kolsyra. I övrigt brittisk så det förslår med hyfsad beska.
Koskipanimon Sima; väldigt svag mjöd (5%). Servaras med citronskiva och ser ut som cider. Söt och snäll. Honungs-smaken är relativt blygsam.
Corsto maltainen från Karhupanimo; sträv och allmänt hemsk till att börja med, men utvecklas mycket positivt medan den värms upp. Lite tråk-brittisk dock. Kolatoner och en del sötma. Fudge i eftersmaken. Jag hade gissat på ESB, men i själva verket klassificeras ölet som en Pale ale.
Alpha dog 4,5% från Brewdog; askfat någon?
Keisari EloWehnä 5,3% från Nokian panimo; vet inte om det ska föreställa H-W eller wheat-ale, men någon höjdare var det ej.

Dagen till ära var alko påskstängt (till skillnad från bolaget som var öppet i lördags) så det blev till att gå till livsmedelsbutiken Kmarket för att göra ölinköp. Antagligen var ölutbudet större än på monopolbutiken även om biran som fanns till hands inte var lika spännande kanske. Ett gäng 4,7or och 4,5or fick jag med mig hem i alla fall. Var personligen mycket nöjd hur som helst.
Ett sista ölstopp hanns med på Villi wäinö. Kievari Humalainen från Laitilan Wirvoitusjuomatehdas (just det); ljus och lite grumlig, antagligen är den ''grovfiltrerad''. Obalanserad, knäckebröd, markerad efterbeska.

Hemresan var i stort sett befriad från skandalscener.

Parkbänksfyllon

I det strålande vårvädret hade vi (Sir Charles, Tom, undertecknad, Johan och hans polare vars namn jag verkar ha glömt) årets första picknick i Solparken innan matchen i förrgår. Det blev stressigt att prova allt som folk hade med sig, plus sitt eget. Mycket gott var det i alla fall, men jag hade inte riktigt ro att skriva några ordentliga anteckningar till allt.
Panzer imperial pils från Port brewing; antagligen lite för varm och lite trött. Säkert uppåt 90 IBU. Smakar mer som en sömnig DIPA än en imperial pilsner. Alkohol och sötma är de smakerna som var mest dominanta för mig. En stor besvikelse.
Stateside Saison från ''up 'n coming'' Stillwater artisanal ales baserat i Maryland. Söt och jävligt god. En av de bästa saisons jag druckit.
King goblin från Wychwood smakade bränt och hade en lång eftersmak.

Match blev till slut en solskenshistoria/målfest efter en lite trevande inledning från hemmalaget med ''Tjerna'' i spetsen. Mycket trevligt.

Efter matchen firades segern på The bluespub i Sumpan med pubquiz (det första jag varit med på faktiskt. 3:e plats för mig och Tom) och ytterligare några öl, tex. Or black ale från Cigar city. Som namnet avslöjar var svart. Hyfsat fyllig, mycket rostat och stilen till trots (svart-IPA) inte var överdrivet besk. Sötma i eftersmaken. God avslutning på en trevlig eftermiddag/kväll skulle man kunna tycka, men det blev ett extranummer i form av Brøckhouse Premium pilsner.

American Special Pale Bitter

För första gången på 22 månader var det en internationell panel som bänkade sig för att prova öl här i hemmet.

Detta var vad vi kom fram till:

ESB
Eem Bitter 4 poäng
Southern tier Harvest ale 2 poäng
Black/Golden sheep 0 poäng

England förnedrat i ''sin egen'' stil.

APA
Klein duimpje APA 6 poäng
Southwold Winter IPA (Adnams) 2 poäng
Mohawk Vs. amarillo 1 poäng

Full pott för den trevliga holländska brygden, medan Mohawk kändes trött.

Belgisk ale
Roste Jeanne (Struise) 5 poäng
Klein duimpje Slobberbok 4 poäng
Marikenbier (De hemel) 0 poäng

Roste Jeanne och Slobberbok var väldigt lika varandra, medan Marikenbier mest smakade sött te.

Som vanligt kul att prova en massa exotiska brygder.

Äntligen!

Det tog sin tid, men till slut dök lådan från Cracked kettle upp.
Anledningarna till att det tog drygt tjugo dagar från beställningsdatumet tills dess att paketet dök upp är två.
1. Deras saldon stämmer inte så bra.
2. Jag kollar inte min epost så ofta
Det har gått många mail fram och tillbaka innan ersättningsöl (som även dessa i många fall var slut) för de som ej fanns tillgängliga kunde fås fram.
Trots detta är jag väldigt nöjd. Cracked kettles kundservice har varit utmärkt. Posten levererade till och med hem utan extrakostnad, tur att jag råkade vara hemma då bara.
20 öl för 1263:- vilket ger ett styckpris på63:-. Inte så farligt med tanke på att det mest var ganska stark öl, sex av flaskorna var stora (65-75 cl), samt att frakten var inräknad. Allting var minst sagt väl inslaget, så risk för att något ska gå sönder känns minimal.
Jag kan bara rekommendera att beställa därifrån.
Nu har dock lyxproblemet att man köper på sig mer öl än man dricker upp återigen dykt upp. Det kan nog (i viss mån) botas vid provningen nästa månad.

Slottskällan

Horder (nåja tio i alla fall) av ölbloggare hade invaderat Uppsala för att ha lite samkväm på Slottskällan som bjöd på mycket gott i både mat och dryckesväg. Bland annat Ofiltrerad Red ale, Nelson, Källarlager, samt vertikalprovningar av Kloster och Imperial stout.

Det kan säkert läsas mer utförligt om träffen på följande bloggar:
Portersteken, Pilsner.nu, Basunen Bar & Cigarr, Fajan o Jöns, Beer Drivel, Ofiltrerat, Gjölen, Fat & Flaska, Öl är gott, resor är kul.

Stort tack till Pilsnerjonas, ''Steken'', Anders samt alla andra sköna människor som dör upp och förgyllde tillvaron.

Marsöl

En liten, men ack så trevlig provning hölls cirka ett halvt dygn efter hemkomsten från England med bara två klasser, det räckte mer än väl med tanke på vilken form jag var i.

Märzen:
Freudenberger Festbier från Märkl 5 poäng
Häffner bräu Weihnachtsbier 5 poäng
Schussenrieder Festbräu no 1 2 poäng
Schlappeseppel Special från Eder & Heylands 0 poäng

Dunkelbock

Bruch Festbock 4 poäng
Mönchshof Bockbier från Kulmbacher 2 poäng
Bryggeriets julspecial från Spendrups 0 poäng

De flesta ölen från min första (och sista) trade.

Öl i Storbritannien del IV-Sista rycket

Dagen började med att vi gick upp till Weatherspoons som låg på samma gata som hotellet (Mare street) för brunch med tillhörande Siberia från Blindmans.
Vi hoppade på första bästa buss som gick utanför dörren in mot London bridge.
På väg till en pub som uppenbarligen upphört att existera hittades dock en annan där vi tog ett glas.
Topsail från Bays

Inte långt därifrån ligger '''spoons''-puben The pommelers rest som jag besökte med Majsan för fyra år sedan där de sista ölen för den här gången (skulle man kunna tro) intogs.
Grasshopper och Freedom ale. Två bitters, båda från Westerham.

På väg till flygplatsen skulle vi byta linje vid stationen Green park och gjorde ett sista försök att få med lite vettig öl hem. Tack vare Marks & Spencer lyckades detta.

Efter den låånga tunnelbaneresan och incheckning fanns det tid för ett par sista bitters: Southwold bitter från Adnams, samt The crown rivers från Loddon.

Sammanfattningsvis en kul resa men vad som inte var så kul var att min mage levde sitt eget liv under större delen av resan och verkar ännu ej vara helt återställd.

Öl i Storbritannien del III-Porterharp

Vi hade blivit avskräckta av tågpriserna dagen innan så det blev buss tillbaka till London. Hungriga hade vi blivit och gick upp på Weatherspoons på Victoria station. Alla fyra var faktiskt nöjda med maten, och till denna en pint Parish bitter från Woods.
Denna gång skulle vi bo i det ökända området Hackney som jag personligen tyckte var helt lugnt.
Min plan var att storhandla öl på Tescobutiken där, men utbudet var ganska skralt så det blev inte så mycket som jag hade hoppats på.

När vi väl hade checkat in drog vi in till centralare delar av jättestaden igen. Till badgerpuben The ship and shovel där det redan var rätt fullt så vi stod ute i rökrutan i det milda vädret. En varsin Hopping hare slank ned där.

Nästa stopp var det utmärkta Harp som (liksom ovan nämnda weatherspoonspub) besökts vid ett tidigare tillfälle.
Här blev vi sittande i några timmar avverkandes deras olika casköl.
Crouch vale Santiam
Lurcher stout från Green jack
Winter meltdown från Dark star
Chocolate Marble
Junction från Sambrooks

Owe och Jag hade tidigare varit på Porterhouse i Dublin, men i London hade deras öppettider ej varit kompartibla med mig. Denna gång var det äntligen öppet och det var ett riktigt bra men jättestort ställe. Troligtvis hade undertecknad druckit alla deras egna öl På Irland så jag riktade in mig på det stora flasksortimentet.
Macs Gold och Palma cristal från Cerveceria bucanero avslutade kvällen alkoholmässigt.

Än en gång gick vi och åt pizza innan en ''bulle'' tog oss hem.

Öl i Storbritannien del II-Festival

Vi tog oss i hyfsad tid till Kings cross för vidare färd norrut. Tågpriserna var helt galna så det skulle bli billigare att vänta någon timme. Så blev det. På stationen fanns dock ett riktigt guldställe som jag ej kände till. Men det var som en deli som också hade hundratals flasköl. Två bira plus mat hanns med innan vårt tåg gick. Nja, bira och bira, den ena var ännu en av dessa ''alkoholic ginger-beers'' som blir allt vanligare.
Hollows Ginger beer
Freedom Organic dark lager

När vi kom fram till Leicester checkade vi in på hotellet som inte låg alltför långt från stationen. Anledningen till vårt besök i Leicestershire var CAMRAfestivalen som hölls i stan i dagarna fyra.
Det var en bit att gå men 232 olika öl varav jag provat en bråkdel av gjorde det värt besväret. Som vanligt på festivaler i CAMRAs regi var det en riktig mellanölsorgie. Detta intogs;
LSD från Atomic
Whippling från Belvoir
Castle rock Harvest pale
Karls berg från Church end
Acris från Dowbridge
Chopper fuel från Full mash
Elanor cross från Great oakley
Farrier från Langton

En skön och välbehövlig halvtidsvila på ett par timmar på hotellrummet var på sin plats här, men på väg dit ett besök på weatherspoonspuben Last plantagenet för ännu en mellis; 3faze från Falstaff.

På väg till andra halvlek intogs lite mat så man skulle ''stå sig''.
Kvällsölen var;
Guilsborough guzzler från Nobbys
St stephens från Rowditch
Wuthering heights från Brontes
Black katz mild från Burnside
Thirst preview från Keswick
Kings ale från Merlin

Massor av pubar var fortfarande öppna på hemvägen men jag orkade ej. Det var mycket länge sedan undertecknad gick så pass nykter från en ölfestival. Svag öl, mat och mycket vatten är bra.
Bästa ölet i mitt tycke var nog Elanor cross från Great oakley.
God natt!

Öl i Storbritannien del I-Here we go again

Då var det dags för en ny turne med Mike, Owe och Christian. Flyget från Arlanda till Heathrow var i tid och väskorna kom extremt fort.
Tunnelbanan tog oss till Earls court gardens och hotellet där vi skulle bo.
Ett av de sunkigaste ställena jag bott på, med råttfällor både på muggen och i själva rummet.

Vi kastade bara av väskorna innan vidare färd ned till London bridge där vi åt på ett indiskt hak.
Mätta och belåtna styrdes stegen till Southwark tavern där ett gäng handpumpade bryder intogs.
Chimera Honey blonde från Downton
Williams Ginger beer (med alkohol)
Altons Pale ale från Triple fff
O-garden från Otley

Vi åkte tillbaka till hotellet och tog halvtidsvila.
Nästa pub att besökas var det trånga The old coffee house som hade en del Brodies-öl.
Special
Jamaican stout
Californian (resans höjdare)
Columbo från walesiska Otley

Vi drog vidare till den stora puben The clachan där en pint
Gunpowder Mild från Coach house fick avsluta kvällen ölmässigt.

Vi åt på en närbelägen pizzeria med alkoholfri dryck till innan en taxi tog oss hem.

Cerveza

Var på en lika grym som gigantisk provning igår hemma hos Omhper. Typ sextio öl plöjdes igenom av typ elva pers. Inte så mycket per skalle, men riktigt kul var det. Han liksom jag hade nyligen varit i Madrid så det var rätt mycket spanskt.
Bira från ett par nya länder intogs också, Sudan och Kenya.
Kvällens höjdare var Hello, My name is Ingrid från Brewdog.

Öl i Madrid del III-Stängt

Enligt lappen som satt utanför El estribo skulle de öppna 13 när vi anlände klockan 15 hade de slappa jävlarna fortfarande ej öppnat så vi åkte ''hem'' och sov lite innan vi gick upp till den lilla puben Kloster.
Där vi åt tyskt och jag avnjöt en Hop back Entire stout; kaffe arom och med rostad och bränd smak.

Tvärs över gatan ligger ännu en liten pub med samma namn som den vi hade besökt två kvällar innan (Oldenburg). Marstons Strong pale ale; sötma, kakor, träighet, nötter och lite sprit.
Abbaye d'aulne Triple från Brasserie Val de sambre; något grumlig, ''belgosöt'' och lite metallisk med karamelltoner.
Biere du boucanier golden ale från Van steenberge (Gulden draak); söt och god var den.

På väg till nästa ställe syntes en obekant ölskylt på någon fulkrog; Estrella Galicia; passade riktigt bra till den flottiga men goda tapaskorven som ingick. Utan den var ölet bara ännu en i raden av blaskiga medelhavslager (även om biran i fråga bryggs vid Atlantkusten).
Trots att detta var ett riktigt fulhak hade de de godaste tapas som bjuds på överallt.

Cerveceria europa tror jag det var vi var på sen.
Samuel Smiths Old brewery pale ale; smakar lite gammalt (fastän så ej är fallet), bränt och rostat.

Mer öl än så blev det ej denna resa. Hemresan var inte mycket att orda om, mer än att all öl höll.

Sammanfattningsvis är jag glatt överraskad av Madrid. Trots all obskyr flasköl man drack hade inte ett enda datum gått ut. Och inga ficktjuvar som det varnades för överallt. Det hade gärna fått vara några grader varmare, men vi hade mycket trevligt i alla fall.

Öl i Madrid del II-promenader&bryggeripubar

Vi sov ganska länge innan stegen styrdes ned till varuhuset Corte ingles för inhandlande av öl mm. Det mest anmärkningsvärda med deras sortiment var att det fanns så mycket exotiska tyska brygder. Jag tror att alla inhemska bärs var från jätte-ölfabriker tyvärr.
20 öl fick följa med hem i alla fall.
Efter att ha lämnat dessa på rummet tog vi en långpromenad till Örlogsmuseet som var lite av en besvikelse då alla skyltar bredvid de olika föremålen bara stod på spanska. Dock klart sevärt för den historiskt intresserade.
Pampiga bygnader saknas inte i Madrid, inte konstigt när landet i fråga plundrade Latinamerika på allt av värde under ett par hundra år.

Lite snabbmat fick vi i oss innan ett besök på bryggeripuben Naturbier.
Helles; borde klassificeras som en landbier. Maltig med behaglig efterbeska och en ton av kummin. En glad överraskning.
Dunkles; väldigt mycket mörkare än vad ''dunklar'' brukar vara. Maltig arom. Smak av karamell och pepparot.

En bit därifrån slog vi oss ned på belgiska Cafeeke där följande öl intogs;
Te deum Rubia; klart resans värsta öl. Smakar och luktar söta sopor.
Misty blanche från Du bocq; en intetsägande wit med lite skumbanan i aromen.

På vägen ''hem'' snubblade vi över en saluhall där i ett stånd för argentinska specialiteter en flaska Quilmes Cristal (antagligen Sydamerikas största öl) intogs. Vad tror du själv att det ''smakar''?

SIESTA

Kvälls/natt-skiftet inleddes på bryggeripuben Magister där vi åt osmaklig mat (och man fick betala för bröd man inte beställt eller rört!).
Jag gick även igenom deras tre öl;
Rubia; som vilken färsk fulöl som helst.
Tostada; arom av jäst och blod, söt, jästig och obalanserad. Ingen höjdare.
Autor; söt, spritig och ganska hemsk.

Nästa stopp blev det klart bästa för den här resan. El estribo i den sköna stadsdelen Retiro.
Ett hak specialicerat på inhemsk mikrobrygd. Något som borde finnas i alla huvudstäder.
Brabante Blanca; en helt ok wit.
Brabante Lager; inte så ljus-skadad som man skulle kunna tro (genomskinligt glas). Ändå en axelryckning.
Setembre från Agullons; något så exotiskt som en spansk suröl. Lika oväntat som välkommet. Helt ok.
Columbretes från Montmira; det står ''IPA'' på etiketten. Hur då!? Tunn och inte alls besk.
Slutligen Cevesa del montseny 5,1%; fint skum i bästa tjeckiska stil. Ofiltrerad och opastöriserad. Smakar helt galet gammalt (fast så ej var fallet). Ljus-skadat och hemskt. Dessutom står det Pale ale på baksidan. Underlig klassificering. Kan egentligen sammanfattas med ett enda ord; usch.
Billig taxi hem då tunnelbanan slutar gå 1:30.

Öl i Madrid del I-Staden som alltid sover

Så var det dags för en ny resa i galenskapens tecken. Denna gång till ett land där jag aldrig tidigare satt min fot.
Resan var inte mycket att orda om. Planet var lite sent och man fick vänta länge på väskorna.
Smidigt att tunnelbanan går till flygplatsen.
Hotellet var låg på den centralt belägna horgatan Calle de ballesta.
Efter att vi checkat in gick vi (frugan och jag) och handlade lite mat och dryck att ha på rummet. Kranvattnet var nästan av amerikanskt snitt så flaskvatten var ett måste.

Till slut kom vi iväg till den mysiga krogen Cervezeria oldenburg där vi även åt ett par reäla portioner. Till maten dracks:
Rhenania alt från Krombacher; bärnstensfärgad med toner av kött, blod och inlagd sill.
Te deum Rojas; bärnsten, söt och med en behaglig smak av belgisk jäst.
Te deum Negra; svart/rubin-färgad. Den mörka malten med belgojästen är en intressant kombination. Lätt det bästa spanska (om det nu är det) öl jag druckit... hittills.
Slutligen en liten Hannen Alt; brödig, svamp och något nötig. Snäll och inte så bra som ovan nämnda Rhenania.

På vägen tillbaka ''hem'' gjorde vi ett depåstopp på en fulkrog och tog ett glas Mahou Clásica; mest anmärkningsvärt är brödigheten. Som en helles, men lättare.
God natt!

Cracked kettle

Var under dagen på bolaget och tyckte att utbudet kändes skralt, så jag slog på stort och lade in en beställning hos Cracked kettle på 19 olika flaskor för 1263:-(inklusive frakt). Inte så farligt med tanke på att sju av dem var stora. Sju olika länder var representerade, flest jänkare följt av Holland och Danmark. Anmärkningsvärt är att det bara blev en belgisk öl.
Stort tack till Manker som upplyste mig om att man INTE en behöver Pay-pal för att beställa från Cracked kettle.
För övrigt undrar jag varför butiken i fråga ej har något italienskt.
Om allt går som det ska (ha!) utlovas nu även belgisk ale (och kanske belgian strong ale) på provningen nästa vecka.