Öl i Berlin delIV-Sextiobryggerisjubileum

080624: Sista dagen inleddes på bryggeripuben Lindenbräu. Sextiobryggerisjubileum. Hur skulle detta firas? Jo med ''en'' öl hör och häpna.
Nämligen deras enda egna öl som var en medioker hefeweizen utan något som stack ut.
Dom hade en massa gästfat också, alla från Traunstein som enligt rykten äger detta hak.
Först en väldigt fin Zwickl vid namn 1612. Lite jästig, lite sötma, grumlig som stilen påbjuder. Mums!
Fürsten pils, ett hyggligt exempel i detta hav av pilsner.
Altbairisch Dunkel, antagligen resans bästa dunkel, vet inte vad som gjorde den bättre än de övriga i landet där bryggare inte skall sticka ut hakan. Reinheitsgebot oder das tot!
Ursäkta det lilla utbrottet, men ''de tyska renhetslagarna'' kanske var relevanta när de skrevs för snart 500 år sedan, men nu är det bara löjligt.

När stället var ''rensat'' begav jag mig mot Bierbörse/Berlinerrepublik. På väg dit passerade jag Branderburger tor (?)där något jippo var i farten. Öltält fanns det så klart var av ett sålde ''Duckstein Weizen'', något jag inte visste existerade. Det gjorde det inte heller skulle det visa sig efter idogt sökande i diverse annaler.
Färgen var någonstans mellan en hefe- och en dunkelweizen, vilket kan verka lovande, men den var inte särkillt kul även om det var läskande i solgasset. Någon ganska god bisarr tysk maträtt intogs i något närliggande tält.
Väl framme på Berlinerrepublik konstaterades att ryktet som sade att de skulle ha 100 olika öl var falskt. Sjutton var det bara tydligen, dock var alla på fat. En fåtal ''exotiska'' så som Schiffbauer Pils. Inget jag lade på minnet.
Uteserveringen var som gjord för en dag som denna vid floden kunde man från under ett skyddande parasoll sitta och titta på alla flodbåtar som åkte förbi. Fürstenberg Premium pilsner, ännu en tråkpilsner.
Binding Lager, ett intetsägande öl från en intetsägande stad (Frankfurt).
Zunft Kölsch från Erzquell (who?), ett ganska karaktärslöst exempel på stilen, ganska tunn även för en kölsch.
Servicen på detta ställe var sjukt dålig. Jag lämnade dem åt sitt öde och gick definitivt in i dimman på blanka eftermiddagen. Trots detta skulle man envisas med att besudla Schwartzwaldstuben med sin närvaro för att inmundiga ytterligare öl (varför?).
Rothaus Hefeweizen och kanske någon mer.
Det var fortfarande åtskilliga timmar innan planet skulle gå hem, men inget mer öl blev det i allafall. Jag hade förköpt mig på öl och fick slänga fyra flaskor på flygplatsen för att klara viktgränsen. Bittert, men inte oväntat. Det var i alla fall billigt.