Öl i New York del I-El presidente

Det gick hyfsat smidigt att ta sig från Maryland till flygplatsen i New jersey för att återlämna hyrbilen. Därefter tog vi pendeltåget till Manhattan där vi skulle bo. Rulltrappor verkar vara en sällsynthet i New Yorks tunnelbana något som mina korpulenta resekamrater fick erfara där de släpade på sina tunga väskor. Lite underhållande var det allt att se på när svetten forsade fram.
Efter lite strul kunde vi dock checka in på W 107st.
Det första jag gjorde var att gå ned till livsmedelsaffären Pioneer supermarket på Columbus avenue. Det ingick ingen frukost på det minst sagt spartanska vandrarhemmet så mat skulle inhandlas, men ett sjukt bra flaskölssortiment fanns även att botanisera bland. Den ganska dryga promenad som det hade det varit dit hade jag inga ambitioner att göra om med en massa öl, det fick bli tunnelbanan tillbaka istället. Som tur var fungerade hissen på boendet i alla fall denna gång. Efter avsjälpning av varor. Meddelande jag via SMS de övriga resenärerna att siktet var inställt på det närbelägna Village pourhouse på Amsterdam avenue. Jävligt högljutt ställe, men ganska god mat och en del exotiska brygder. ’’De övriga'' dök upp och ölade lite. Vad dracks då?
Ithaca Apricot wheat; rätt grumlig,obestämbar fruktig arom, tunn och lite söt.
Blue point Toasted lager; vari ligger ’’toastigheten’’? Bara som vilken tråkig ljus lager som helst. Eller?
Från samma bryggeri Blueberry ale; Gyllene, luktar som en burk blåbärssylt. Smaken har en tydlig blåbärston, men det räcker liksom inte ända fram…
Ett nytt land skulle man få lägga till i listan ’’jag har druckit öl från dessa länder’’. Presidente från Cervecería nacionál Dominicana; skumbananarom, ingen skunkighet, den gröna flaskan till trots… eller beska. Min gissning hade varit kristallweizen.
Guinness 250års-jubileumsöl fanns på flaska, något som man naturligt vis inte kunde missa. Luktar som en vanlig Guinness,men känns mycket snällare än den vanliga. Lite rostad eftersmak.
Roligare än så blev det ej denna dag.