Öl i Ellwangen

Första målet för dagen var ''bonusbryggeripuben'' Sudhaus i den mycket vackra staden/korsvirkesgettot Schwäbisch hall. När vi kom fram var det dock fullt, men inte långt därifrån låg restaurangen/puben Zum alten bräuhaus som hade de flesta ölen från bryggeriet Haller löwenbräu som ligger upskattningsvis några kvarter därifrån. Vi slog oss ned på uteserveringen i värmen.
Först den torra och disiga Zwickl som smakade rätt ok i värmen. Lång eftersmak.
Meistergold Spezial; ordinär helles.
Mohrenköpfle landbier; bärnstensfärgan med söt arom. Underlig beska och ganska mycket sötma.
Haalgeist Dunkle weiße; ingen höjdare, men någolunda balanserad.
Schwarzer Löwe; sötsliskig arom, mörkt brödig med något bränd eftersmak.
Slutligen Kristall som väl var ok.
Maten var som vanligt fantastisk, servicen anskrämligt dålig, och ölen någonstans mittimellan.

Vi gick tillbaka till Sudhaus som nu hade ett par platser över till oss på takterassen. Otrolig utsikt åt alla håll plus vad som antagligen var hela resans bästa öl och kanske den bästa hell(es) jag druckit gjorde inte saken sämre.
Ofiltrerad, maltig, fruktig och frisk. Grym helt enkelt.
Hefeweizen var ett sorgligare kapitel. Alldeles för söt egentligen, men funkar överraskande väl pga den bizarra värmen. Lite semestereffekt skulle jag tro.

Nästa stopp var Ellwangen där vi skulle bo på Roter ochsen som ägs av bryggeriet Rotochsen skulle jag tro.
Efter att ha vilat lite på rummet gick vi ned och åt. Mycket gott som vanligt. Om servicen var usel på Zum alten bräuhaus var den här om möjligt ännu sämre.
Som tur var smakade de flesta öl helt ok.
Stiftsherren Pils; Inte så stiltypisk. Ej så torr och maltigare än var tysk pilsner brukar vara. Mer som en helles om man ska var ärlig.
Kristall-weizen; ännu en i mängden av K-W. toner av ananas gör den lite bättre än de flesta andra i samma stil enligt mig.
Hefe-weizen; ganska söt med citrustoner, dock ej från något ilagt.
Edel-export; mer som en pilsner än en helles med allt vad det innebär. Rätt ok dock.
Slutligen deras Hefe-weizen Dunkel.

Pütte och jag skulle ta en promenad på stan och kolla runt lite, men vi kom inte så långt då en grill som kom i vår väg hade ett intressant kylskåp som undertecknad satte igång att rensa.
Albfels pilsner från Heubacher; det luktar så bränt i lokalen att man inte känner någon arom, men det smakar svamp i alla fall.
Uralb spezial premium från samma bryggeri; metallisk och brödig. Jag har smakat värre. Antagligen börjar man vänja sig vid tråkig (om än ej katastrofal) öl.
Slutligen Stuttgarter hofbräu Pilsner; luktar nästan Dubbeldusch. Ingen höjdare, lite brödig. Jag blev bjuden på den så helt fel var det ej.
Det fanns ytterligare några exotiska brygder här, men då hade det urartat. Som tur är är Tyskland ett civiliserat land där man kan köpa med sig öl från krogar. Så jag missade inget. God natt!